Extrem spruträdsla hos barn

På tal om emla, så vill jag bara flagga för att det inte hjälper alla. Jag fick emlakräm när de skulle lägga spinal samt sätta EDA-bedövning vid mitt senaste kejsarsnitt då jag är galet spruträdd. Första personen fick avbryta sina försök och ta in en expert som gjorde det rutinerat fort.
 
Jag har en son som är extremt rädd för sprutor och nålstick. Överlag är han väldigt rädd för att saker ska göra ont, att ta bort en fästing eller en sticka i foten är snudd på lika jobbigt som att ta en spruta. När han väl har ont på riktigt så upplever jag inte alls samma ångest utan det är tanken på att det kan göra ont som är så jobbig för honom.

Det har alltid varit jobbigt men upplever att det eskalerar. Han är nu 9 år och igår behövde han få ett stick i fingret på vårdcentralen och det blev en otroligt jobbig upplevelse för både honom och mig. Fick till slut tvinga honom och han skrek och grät och det kändes som ett övergrepp :( Jag kan fortfarnade rent fysiskt hålla honom iom att han är väldigt lätt i kroppen men det är bara en tidsfråga innan jag inte kan det längre och det är ju såklart inte hållbart att göra det heller. Att vänta ut honom fungerar inte alls, då hade vi fortfarande suttit där och väntat...

Han är ju numera så stor att han har full förståelse varför man ibland behöver ta blodprov och sprutor men den vetskapen gör det inte på något sätt lättare för honom att acceptera faktum.

Har ni upplevt något liknande? Hur kan vi hjälpa honom att komma över sin rädsla? Är det helt förkastligt att tvinga en nioåring till att ta ett blodprov och vad är isf alternativet?
Nä jag skulle säga att det inte är förkastligt alls. En del saker är liksom inte förhandlingsbara, jag har själv ingen fobi och inte mitt barn heller vad jag vet för just sprutor, så har inga råd att ge andra än dem du fått från folk med fobier (dvs att låta bli ökar snarast obehaget, där kan jag relatera till tex att prata inför folk, jag gör det mycket men har aldrig gillat det men märkte efter pandemin att det var hundra gånger värre än vad det var innan eftersom jag inte gjort det på länge). Däremot kommer jag i kommunikationen med mitt eget barn alltid försöka komma ihåg en kollegas (tidigare bvcsköterska) ord där hon upplevde att många föräldrar sa ”nu ska eva ta en spruta på dig, det går väl bra?” Eller liknande. Hon upplevde att det blev ett övergrepp på barnen att göra det om barnet sa nej, för då hade de faktiskt fått ett val från sin förälder men deras svar respekterades inte (gud så många gånger jag gjort så 🙈). Utan istället behandla det som typ hjälm vid cykling eller säkerhetsbälte i bilen. Men så många vuxna jag hört (och även i denna tråd) som verkar ha blivit hjälpta av graviditet med alla tillhörande prover/stick så är det kanske värt att prova kbt?
 
Nä jag skulle säga att det inte är förkastligt alls. En del saker är liksom inte förhandlingsbara, jag har själv ingen fobi och inte mitt barn heller vad jag vet för just sprutor, så har inga råd att ge andra än dem du fått från folk med fobier (dvs att låta bli ökar snarast obehaget, där kan jag relatera till tex att prata inför folk, jag gör det mycket men har aldrig gillat det men märkte efter pandemin att det var hundra gånger värre än vad det var innan eftersom jag inte gjort det på länge). Däremot kommer jag i kommunikationen med mitt eget barn alltid försöka komma ihåg en kollegas (tidigare bvcsköterska) ord där hon upplevde att många föräldrar sa ”nu ska eva ta en spruta på dig, det går väl bra?” Eller liknande. Hon upplevde att det blev ett övergrepp på barnen att göra det om barnet sa nej, för då hade de faktiskt fått ett val från sin förälder men deras svar respekterades inte (gud så många gånger jag gjort så 🙈). Utan istället behandla det som typ hjälm vid cykling eller säkerhetsbälte i bilen. Men så många vuxna jag hört (och även i denna tråd) som verkar ha blivit hjälpta av graviditet med alla tillhörande prover/stick så är det kanske värt att prova kbt?
Fast i mitt fall pratar vi om total panik, blockering och svimning. Hade det varit så enkelt som "nu gör vi det här " Hade det självklart inte varit ett problem. Barnet är ytterst kommunikativt, logiskt och fullt medveten om att vaccinationer måste tas. Det är det som skiljer en kraftig fobi från att vara jätterädd liksom. Han kan inte skärpa sig, då hade han gjort det för länge sen.
 
Fast i mitt fall pratar vi om total panik, blockering och svimning. Hade det varit så enkelt som "nu gör vi det här " Hade det självklart inte varit ett problem. Barnet är ytterst kommunikativt, logiskt och fullt medveten om att vaccinationer måste tas. Det är det som skiljer en kraftig fobi från att vara jätterädd liksom. Han kan inte skärpa sig, då hade han gjort det för länge sen.
Jag har som sagt ingen erfarenhet själv, men jag hade ärligt talat nog tvingat barnet vid behov, det går ju att göra upp till 7-8 års ålder ialla fall. Jag hade nog hellre lagt barnet på en brits och låtit det svimma och gett sprutan om den var viktig än låtit bli. En del fobier går ju utmärkt att undvika hela livet men tex vatten och sprutor/blodprov funkar det ju inte med. Då behövs det hjälp tänker jag om det inte går att reda ut på annat sätt (mutor etc) vilket det ju inte låter som i erat fall.
 
Fast i mitt fall pratar vi om total panik, blockering och svimning. Hade det varit så enkelt som "nu gör vi det här " Hade det självklart inte varit ett problem. Barnet är ytterst kommunikativt, logiskt och fullt medveten om att vaccinationer måste tas. Det är det som skiljer en kraftig fobi från att vara jätterädd liksom. Han kan inte skärpa sig, då hade han gjort det för länge sen.

Svar även till @hjärter_dam men valde att citera ovastående just då jag såg att svimning var med där. Ni har kanske redan funderat på de saker jag tänker ta upp, men jag berättar ändå om hur det varit för mig ofalm det trots allt kan hjälpa på något vis.

Jag känner ganska starkt obehag själv inför sprutor och det finns alltid en risk att jag svimmar om man inte hanterar situationen väldigt varsamt. Även om det blivit bättre senaste åren.


Vad är han mest rädd för?
Att det ska göra ont?
Ramla och slå sig om han svimmar efteråt?

Jag var/är mer rädd för att svimma än själva sticket i sig. Och det uppkom när jag hade svimmat och ramlat i golvet efter en stelkrampsspruta i unga år.
Jag önskar bara att jag efter det blivit erbjuden att ligga ned vid varje spruta därefter (eller vågat fråga om det själv) så hade jag sluppit vara rädd för att svimma, ramla, slå mig, vara pinsam och ta upp extra tid osv.
Sen hade det väl inte skadat med Emla, men jag tror inte det fanns när jag var liten.

Om man är rädd för att just svimma så kan det det vara en trygghet att få ligga ned, och veta att det inte är bråttom att resa sig upp utan att man först får resa sig till sittande och sitta en stund osv.

Om ni kommer i ett läge där det överhuvudtaget går att försöka avleda kan det funka om man lyckas få barnet att fokusera på aktivitet en annan kroppsdel innan de ska sticka . Till exempel genom att göra något med fötterna som kräver lite fokus. Jag är ju vuxen men har gjort som tåhävningar "mot luften" liggande.
Man kan ju räkna tåhävningarna också så har man en sak till att fokusera på. Eth barn hade jag nog bett räkna högt.

Eftersom jag har tendens att svimma en stund efteråt så fortsätter jag med tåhävningarna medan jag sakta sätter mig och därefter reser mig upp. Rörelse kan ju hjälpa cirkulationen, och fokuset är inte lika starkt på oro för det när jag "måste" göra annat samtidigt.
 
Jag har alltid haft bra hjälp av emla (eller motsvarande billigare - tapin), både vid enklare stick som vaccination men även vid insättning av p-stav (ganska grov nål).
Även när dottern skulle lämna blodprov vid 2-års ålder fungerade det utmärkt.
 
Svar även till @hjärter_dam men valde att citera ovastående just då jag såg att svimning var med där. Ni har kanske redan funderat på de saker jag tänker ta upp, men jag berättar ändå om hur det varit för mig ofalm det trots allt kan hjälpa på något vis.

Jag känner ganska starkt obehag själv inför sprutor och det finns alltid en risk att jag svimmar om man inte hanterar situationen väldigt varsamt. Även om det blivit bättre senaste åren.


Vad är han mest rädd för?
Att det ska göra ont?
Ramla och slå sig om han svimmar efteråt?

Jag var/är mer rädd för att svimma än själva sticket i sig. Och det uppkom när jag hade svimmat och ramlat i golvet efter en stelkrampsspruta i unga år.
Jag önskar bara att jag efter det blivit erbjuden att ligga ned vid varje spruta därefter (eller vågat fråga om det själv) så hade jag sluppit vara rädd för att svimma, ramla, slå mig, vara pinsam och ta upp extra tid osv.
Sen hade det väl inte skadat med Emla, men jag tror inte det fanns när jag var liten.

Om man är rädd för att just svimma så kan det det vara en trygghet att få ligga ned, och veta att det inte är bråttom att resa sig upp utan att man först får resa sig till sittande och sitta en stund osv.

Om ni kommer i ett läge där det överhuvudtaget går att försöka avleda kan det funka om man lyckas få barnet att fokusera på aktivitet en annan kroppsdel innan de ska sticka . Till exempel genom att göra något med fötterna som kräver lite fokus. Jag är ju vuxen men har gjort som tåhävningar "mot luften" liggande.
Man kan ju räkna tåhävningarna också så har man en sak till att fokusera på. Eth barn hade jag nog bett räkna högt.

Eftersom jag har tendens att svimma en stund efteråt så fortsätter jag med tåhävningarna medan jag sakta sätter mig och därefter reser mig upp. Rörelse kan ju hjälpa cirkulationen, och fokuset är inte lika starkt på oro för det när jag "måste" göra annat samtidigt.
Eftersom vi har gått i behandling för det så har vi såklart gått igenom sånt. Och det är sticket i kombination med en främmande person som är grejen. Svimning har hänt en stund efter.
 
Eftersom vi har gått i behandling för det så har vi såklart gått igenom sånt. Och det är sticket i kombination med en främmande person som är grejen. Svimning har hänt en stund efter.
Okej, jag gissar att jag också var rädd för att en okänd skulle sticka även om jag inte hade panik. Måste ju funnits orsak till att jag svimmade första gången. Kanske flyttades sedan min rädsla till svimningen när det hänt.

Skönt att ni fått en behandling som gått igenom det jag nämnde.
Förstår att det är kämpigt och dränerande.
Hoppas det löser sig för er ❤️
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Det finns ju massor av trådar om Corona men hur sjutton ska man veta vad man har? I förrgår började jag må lite dåligt, började bli...
9 10 11
Svar
203
· Visningar
26 838
Senast: Lillefrun
·
Gravid - 1år Är gravid, och pappan till barnet vill absolut att jag ska göra kejsarsnitt. Fick så bra hjälp här när jag skrev för ett tag sedan- kan...
4 5 6
Svar
109
· Visningar
18 403
Övr. Barn Hur mycket jag än söker runt hittar jag ingen med samma problem som jag. Jag vet inte vad jag ska göra, mina barns far som jag är...
Svar
13
· Visningar
2 800
Senast: Och_Aye
·
Övr. Barn Min son, 10 år, har tappat ganska mycket i vikt, han har tappat 5 kg på några månader (sen i somras), varav 1½ kg bara senaste tre...
2 3 4
Svar
67
· Visningar
11 877

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp