Svar även till
@hjärter_dam men valde att citera ovastående just då jag såg att svimning var med där. Ni har kanske redan funderat på de saker jag tänker ta upp, men jag berättar ändå om hur det varit för mig ofalm det trots allt kan hjälpa på något vis.
Jag känner ganska starkt obehag själv inför sprutor och det finns alltid en risk att jag svimmar om man inte hanterar situationen väldigt varsamt. Även om det blivit bättre senaste åren.
Vad är han mest rädd för?
Att det ska göra ont?
Ramla och slå sig om han svimmar efteråt?
Jag var/är mer rädd för att svimma än själva sticket i sig. Och det uppkom när jag hade svimmat och ramlat i golvet efter en stelkrampsspruta i unga år.
Jag önskar bara att jag efter det blivit erbjuden att ligga ned vid varje spruta därefter (eller vågat fråga om det själv) så hade jag sluppit vara rädd för att svimma, ramla, slå mig, vara pinsam och ta upp extra tid osv.
Sen hade det väl inte skadat med Emla, men jag tror inte det fanns när jag var liten.
Om man är rädd för att just svimma så kan det det vara en trygghet att få ligga ned, och veta att det inte är bråttom att resa sig upp utan att man först får resa sig till sittande och sitta en stund osv.
Om ni kommer i ett läge där det överhuvudtaget går att försöka avleda kan det funka om man lyckas få barnet att fokusera på aktivitet en annan kroppsdel innan de ska sticka . Till exempel genom att göra något med fötterna som kräver lite fokus. Jag är ju vuxen men har gjort som tåhävningar "mot luften" liggande.
Man kan ju räkna tåhävningarna också så har man en sak till att fokusera på. Eth barn hade jag nog bett räkna högt.
Eftersom jag har tendens att svimma en stund efteråt så fortsätter jag med tåhävningarna medan jag sakta sätter mig och därefter reser mig upp. Rörelse kan ju hjälpa cirkulationen, och fokuset är inte lika starkt på oro för det när jag "måste" göra annat samtidigt.