Erfarenheter av relationer där man har väldigt olika syn (religion)

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag uppfattar dig som du anser dig förmer än andra (mest icketroende), jag är säker på att du inte menar det men för mig lyser det klart igenom. Det handlar inte om detta inlägget specifikt utan hur du uttrycker dig och debatterar kring ämnet i denna tråden och andra.
Förutom att det där är ett personangrepp som verkar helt baserat på religiös tro: för mig ser det ut som att det ligger i betraktarens, dvs ditt, öga. Det ser ut som att du klipper in MML i nidbilden av troende: ”de är så himla heliga och tror att de är bättre än andra”. Den och många andra nidbilder av kristna haglar alltid i religionstrådar här, jag är så glad att jag slipper det i min omgivning.
 
Visst är det ointressant i sak, men när attityden "jag är bättre än dig - jag kommer till himlen inte du" och ibland förakt lyser igenom är det något jag noterar och det kan påverka mig. Det var också det jag skrev om eller försökte skriva om, inte något bekymmer om att hamna i helvetet eller skärselden som du uppfattat det som.
Jag har aldrig stött på den synen från troende om andra människor och har själv inte den mot andra människor heller. Jag tror verkligen inte jag är bättre än någon annan vare sig tro eller avsaknaden av tro osv. Min Gud har dörren öppen för alla så jag tänker att alla kommer till himlen om man vill. Har man ingen tro eller annan tro och inte vill dit så kommer man väl dit man själv tror man kommer. Men jag tror inte på att icketroende hamnar i skärselden bara för att "du tror inte så du är inte välkommen till himlen".
 
Om man tex, när man ser en fin fjäril, råkar säga "tänk vad evolutionen kan göra" el dyl, rättar partnern genast då och säger att fjärilen är Guds skapelse och att vi borde tacka Gud för att vi får njuta av fjärilens skönhet?
Jag förstår att det där bara är ett exempel för att tydliggöra vad du menar. Men för mig blir det också ett exempel på något annat som jag ser i tråden: det är den som säger nåt om Gud som är problemet här. För mig går det dock åt båda hållen. Om nån vill tacka Gud för en vacker fjäril, och partnern säger Nej du, det där får vi tacka evolutionen för, då tycker jag att vi har ett lika stort problem i relationen.

(Om jag var troende och vi såg en fjäril och den andra sa Tänk vad evolutionen kan göra - då skulle jag riskera ta det som en pik om min tro. När jag ser t ex fjärilar, fingerborgsblomma och vilda orkidéer tänker jag ofta Tänk vad naturen kan göra. Och för mig är ju evolutionen den självklara grunden för naturen, medan en troende person också kan placera Gud som en faktor i naturen)
 
Förutom att det där är ett personangrepp som verkar helt baserat på religiös tro: för mig ser det ut som att det ligger i betraktarens, dvs ditt, öga. Det ser ut som att du klipper in MML i nidbilden av troende: ”de är så himla heliga och tror att de är bättre än andra”. Den och många andra nidbilder av kristna haglar alltid i religionstrådar här, jag är så glad att jag slipper det i min omgivning.
Det är ju just det jag försöker få fram, att det ligger i betraktarens ögon. @MML är noga att påtala att andra uppträder de som är förmer än andra i synnerhet i relation till religiösa. Jag tror väldigt få anser att de är förmer än andra så där rent generellt eller erkänner det för sig själv ens. Betydligt fler uppfattas som det, i synnerhet i vissa sammanhang.
 
Jag instämmer till fullo. Jag tycker också att det är märkligt, att det på ett så pass öppet och inkluderande forum som det här ofta är, finns en så distinkt skillnad mot just tro. Hur kommer det sig, egentligen?

"Knäppisar" finns ju överallt - troende, icke-troende, svenskar, norrmän, estländare, ryssar, med och utan funktionshinder och med olika sexuell läggning osv. Men ingen annan grupp skulle man kunna uttala sig så generaliserande och fördomsfullt om, som om troende. Då skulle betydligt fler (med rätta!) reagera, det är jag övertygad om.
Ja visst är det märkligt! Här pratas det ibland om spöken, andar, kristaller, naturens påverkan, homeopati osv som något helt ok. Men Gud nåde om någon är kristen! ;)
 
Du får väldigt gärna förklara vad som gör att du uppfattar mig "som att jag anser mig förmer än andra (mest icketroende)" eftersom det är helt främmande för mig.
Jag menar inget illa, men det är ungefär samma attityd som jag får från många djupt troende. "Jag har något du inte har som lyser igenom här och där" - jag tror inte du tycker det, och mycket få anser det om sig själv. Poängen är dock inte att peka ut dig utan att visa på att de du anser om andra kan vara exakt vad de anser om dig. Och ingen menar det eller tror att de har det i sig. Du är verkar säker på din tro, åtminstone uppfattar jag det så, var stolt och glad över det.

Du har svepande anklagat mig och många andra för samma sak, för att vara respektlösa mm. Jag vet inte om du menat just mig, men generellt har du syftat på de som inte håller med dig, jag tillhör ofta den gruppen, även där jag väljer att inte skriva.
 
Jag förstår att det där bara är ett exempel för att tydliggöra vad du menar. Men för mig blir det också ett exempel på något annat som jag ser i tråden: det är den som säger nåt om Gud som är problemet här. För mig går det dock åt båda hållen. Om nån vill tacka Gud för en vacker fjäril, och partnern säger Nej du, det där får vi tacka evolutionen för, då tycker jag att vi har ett lika stort problem i relationen.

(Om jag var troende och vi såg en fjäril och den andra sa Tänk vad evolutionen kan göra - då skulle jag riskera ta det som en pik om min tro. När jag ser t ex fjärilar, fingerborgsblomma och vilda orkidéer tänker jag ofta Tänk vad naturen kan göra. Och för mig är ju evolutionen den självklara grunden för naturen, medan en troende person också kan placera Gud som en faktor i naturen)
Ja, jag förstår det. Och jag skulle troligen varken vilja eller kunna leva med någon som var troende på ett sådant sätt att sådana situationer kan uppstå.

I övrigt är jag med dig här, det är på det stora hela inte den troende det är fel på och den sekulära som har rätt.

Med det sagt, jag tycker att det är fel att lära barn att berättelsen om arken är en historisk sanning, o dyl. Där tycker jag att det är de troende det är "fel på", eller som gör fel, i den mån de lär sina barn sådant.
 
Jag förstår att det där bara är ett exempel för att tydliggöra vad du menar. Men för mig blir det också ett exempel på något annat som jag ser i tråden: det är den som säger nåt om Gud som är problemet här. För mig går det dock åt båda hållen. Om nån vill tacka Gud för en vacker fjäril, och partnern säger Nej du, det där får vi tacka evolutionen för, då tycker jag att vi har ett lika stort problem i relationen.

(Om jag var troende och vi såg en fjäril och den andra sa Tänk vad evolutionen kan göra - då skulle jag riskera ta det som en pik om min tro. När jag ser t ex fjärilar, fingerborgsblomma och vilda orkidéer tänker jag ofta Tänk vad naturen kan göra. Och för mig är ju evolutionen den självklara grunden för naturen, medan en troende person också kan placera Gud som en faktor i naturen)
Jag tänkte samma. Jag tänkte också att med rätt partner så behöver det inte ens vara ett problem. Jag hade lagt armen om den andre och blinkat med mina ögon och flinat och sagt "Gud hade verkligen fullt upp när han skapade jorden, förstår att han inte orkar visa sig igen och låter Moder jord sköta resten så det rullar på" :D Allt behöver ju inte vara ett problem egentligen.

OBS! Tror ju då inte att Gud skapade jorden, kanske måste påpeka det här. ;)
 
Min Kristna sambo tror inte så.
Han tror att alla goda människor får god karma.
Han har en inkluderande inställning.

Han tror också att alla ondsinta människor får dålig Karma oavsett religion eller avsaknad av sådan.

Det gör att vi inte hamnar på olika sidor i det fallet.

Jag tror inte på Karma på viset, den känns alldeles för nära "arvssynden" för mig.
Jag tror på att vårda det goda i världen och därmed de goda människorna.
Så att de kan hålla ordning på dem som hänger sig åt de 7 dödssynderna så att de inte ställer till med för mycket elände.
Det är en av vad jag trodde var gundpelaren i den kristna tron, även kallat lilla bibeln men givietvis får folk tro vad de vill men jag tror de flesta kristna samfund har det som en central bit i tron.

Johannes 3:16: "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv."


Jag tror inte på Jesus/gud i denna bemärkelsen, så jag lär ur den synvinklen hamna i helvetet eller skärselden.
 
Det är en av vad jag trodde var gundpelaren i den kristna tron, även kallat lilla bibeln men givietvis får folk tro vad de vill men jag tror de flesta kristna samfund har det som en central bit i tron.

Johannes 3:16: "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv."


Jag tror inte på Jesus/gud i denna bemärkelsen, så jag lär ur den synvinklen hamna i helvetet eller skärselden.
Eller så kan man läsa den bibeltexten som att du helt enkelt avlastas rejält och slipper leva för evigt!
 
Det är en av vad jag trodde var gundpelaren i den kristna tron, även kallat lilla bibeln men givietvis får folk tro vad de vill men jag tror de flesta kristna samfund har det som en central bit i tron.

Johannes 3:16: "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv."


Jag tror inte på Jesus/gud i denna bemärkelsen, så jag lär ur den synvinklen hamna i helvetet eller skärselden.
Problemet med Bibeln är att folk tenderar, ofta icketroende, att läsa den lite väl bokstavligt. Som du verkar göra.

Antingen ska en troende följa Bibelns stavelser till punkt och pricka eller så är man inte troende. Vem bestämmer någons tro? Och hur Bibeln ska läsas? I dag tolkar man Bibeln mer än läser den ord för ord. Det är det jag tycker skiljer en troende (som inte är bokstavstroende) och en icketroende åt mest, en troende tolkar Bibeln, en icketroende läser varje bokstav och anser att det är så man ska bete sig om man tror.
 
Eller så kan man läsa den bibeltexten som att du helt enkelt avlastas rejält och slipper leva för evigt!
Även i detta perspektiv?

Markus 9:43: "Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till elden som aldrig slocknar."

Uppenbarelseboken 21:8: "Men de fega, de otrogna och skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare – deras lott är i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden."
 
Det är en av vad jag trodde var gundpelaren i den kristna tron, även kallat lilla bibeln men givietvis får folk tro vad de vill men jag tror de flesta kristna samfund har det som en central bit i tron.

Johannes 3:16: "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv."


Jag tror inte på Jesus/gud i denna bemärkelsen, så jag lär ur den synvinklen hamna i helvetet eller skärselden.
Det är många som ägnar sig åt Cherry Picking när det kommer till Religion.
Och som jag har förstått det så är det skillnad på Religion med samfund där alla skall ha samma uppfattning och Tro som är personlig.
Min Salig svärfar var Högkyrklig med inte särskilt Religiös.
Kyrkan och Församlingen var viktigt för honom men om Bibeln var det är vi inte så säkra på.
Gården har en egen bänk i Kyrkan. En "sedvänja" som är över 100 år gammal med samma släkt.
Inte så att den är utmärkt eller så, men den brukar vara ledig och om det sitter någon där så flyttar de på sig när min Sambo kommer.
Jag blir faktiskt litet besvärad av det.

Ibland så är det svårt att skilja på Religion, Historia och Kultur.
Det sitter ofta så sammanflätat ihop.
 
Det är många som ägnar sig åt Cherry Picking när det kommer till Religion.
Och som jag har förstått det så är det skillnad på Religion med samfund där alla skall ha samma uppfattning och Tro som är personlig.
Min Salig svärfar var Högkyrklig med inte särskilt Religiös.
Kyrkan och Församlingen var viktigt för honom men om Bibeln var det är vi inte så säkra på.
Gården har en egen bänk i Kyrkan. En "sedvänja" som är över 100 år gammal med samma släkt.
Inte så att den är utmärkt eller så, men den brukar vara ledig och om det sitter någon där så flyttar de på sig när min Sambo kommer.
Jag blir faktiskt litet besvärad av det.

Ibland så är det svårt att skilja på Religion, Historia och Kultur.
Det sitter ofta så sammanflätat ihop.
Om religionen inte utvecklas över tid är det fel enligt de som inte tror.
Om religionen utvecklas och moderniseras är det fel enligt de som inte tror.
Hur man än vänder sig är det fel att tro, hur man än tror, eftersom det är religionen det är fel på enligt de som inte tror. Man kan aldrig göra en icketroende till viljes tydligen. Om det nu inte vore så att man slutar tro förstås, det är det enda rätt och riktiga.
 
OBS! Tror ju då inte att Gud skapade jorden, kanske måste påpeka det här. ;)
Men är inte just det grundläggande i den Kristna tron?
Och i samtliga de Abrahamitiska religionerna?

Problemet med Bibeln är att folk tenderar, ofta icketroende, att läsa den lite väl bokstavligt. Som du verkar göra.
Nu så börjar det bli knepigt här.

Hur definieras egentligen Kristen tro?
Vad är det som gör att den blir just Kristen om varken skapelseberättelsen eller Bibeln är del av tron?

Om man ser till Baha'i så är Gud något som tar sig uttryck i olika skepnader som är passande för tiden och platsen där Gud uppenbarar sig.
Och med det perspektivet så blir tro något oerhört flexibelt.
Som sökande tonåring så hade jag många samtal med översteprästen för Baha'i i Sverige, då han ofta arbetade som vår lärarvikarie och därför var lättillgänglig för oss.
Det är nog den religion som jag lättast skulle kunna ansluta mig till om jag som Agnostiker skulle tippa över till att bli religiös.

Här så måste man noga skilja på Agnostiker och Ateist.
Jag är verkligen inte Ateist.
 
Om religionen inte utvecklas över tid är det fel enligt de som inte tror.
Om religionen utvecklas och moderniseras är det fel enligt de som inte tror.
Hur man än vänder sig är det fel att tro, hur man än tror, eftersom det är religionen det är fel på enligt de som inte tror. Man kan aldrig göra en icketroende till viljes tydligen. Om det nu inte vore så att man slutar tro förstås, det är det enda rätt och riktiga.
Det svåra är just definitionen.
Vad som är vad?

Definitionen av Gud är ju en sak.
Och tro på någon större makt.
Att vara andlig behöver inte innebära att ha någon Religion.

Något måste det ju vara som får tron att bli just Kristen, Judisk, Muslimsk, Baha'i Eller något annat med namn på.
Så hur definierar man den tillhörigheten?
 
Om religionen inte utvecklas över tid är det fel enligt de som inte tror.
Om religionen utvecklas och moderniseras är det fel enligt de som inte tror.
Hur man än vänder sig är det fel att tro, hur man än tror, eftersom det är religionen det är fel på enligt de som inte tror. Man kan aldrig göra en icketroende till viljes tydligen. Om det nu inte vore så att man slutar tro förstås, det är det enda rätt och riktiga.
Men det är väl ändå inte vad jag har skrivit?
Hur kan du läsa ut det ur min text!
 
Precis som du har din erfarenhet och skriver om hur du uppfattar det är så har andra sin erfarenhet. Du skriver ju också om hur kristna är.

Jag har hittills inte träffat på annat än vänliga människor. Ett fåtal av dem har dock på ett på ett vänligt sätt direkt eller indirekt talat om att de är bekymrade för att jag kommer att hamna i helvetet om jag fortsätter att förneka gud/jesus eller vänligt talat om att jag är dåligt uppdaterad på de bevis som finns för att noaks ark fanns och att alla fynd av förhistoriska människor är fejk. En scientolog upplyste mig om att jag har dålig ordkunskap och inte förstod vad jag läste om dianetiken, hade jag haft bättre så hade jag givetvis trott helhjärtat på dianetiken.

Det finns många trossamfund, många fina troende människor som bara vill andra väl. Det är dock många troende som lever i förvissningen att bara de kommer till himlen (eller motsvarande) och att icke troende kommer till helvetet/skärselden eller liknande. För vissa är det en levande del av deras världsbild och det lyser igenom här och där och tron är trots allt att troende kommer till himlen, inte andra - det är liksom en av grundpelarna.

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv" (Folkbibeln) Johannes 3:16

Vi "hedningar" kommer till skärselden hur väl vi än levt vårt liv.

Men att "skamma" varandra, och påtala att man tycker att någon gjort något som är fel/dåligt utifrån den norm man själv har, händer ju mest hela tiden här på Buke. Samt den oskiljaktiga diskussionen om huruvida skammandet i sig inte är ett okej beteende. Blir det värre för att någon är troende, än annars? Jag måste säga att jag tycker att det ofta är rätt svårt att entydigt säga för varje ståndpunkt om den främst är kulturellt eller religöst präglad, och för mig spelar det oftast inte så stor roll för de saker jag helt enkelt tycker att "så bör man agera för att vara en god medmänniska". Det finns ju många saker som inte går att hänvisa till någon logik eller vetenskap om.

Jag är t ex totalt emot dödsstraff, men det är inte så viktigt för mig att göra en distinktion mellan "därför att livet är okränkbart och ingen människa har rätten att ta någon annan människas liv" och "därför att livet är heligt och ingen annan än Gud får ta makten över liv och död hos en annan människa". Det är då större skillnad mellan mig och den som förespråkar dödsstraff, och jag kan förstå "logiken" i argumenten men tycker ändå att det är fel och inget jag vill ha i det samhälle jag vill leva i.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Samhälle Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några...
68 69 70
Svar
1 380
· Visningar
45 610
Senast: Mineur
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp