Erfarenheter av relationer där man har väldigt olika syn (religion)

[DeCloe]

Hej,

Jag står i lite av ett vägskäl i livet. Tycker det är komplicerat plus att jag är autist och ganska rigid med mina åsikter om saker och ting (tänk typ svart/vit).

Min partner är uppvuxen i en frikyrklig miljö. Hela min partners familj är djupt troende och min partner är det med men är inte aktiv i någon kyrka. Märker nästan aldrig av min partners tro förutom att hen inte vill lyssna på viss musik eller se vissa tv-program. Inget större problem så långt.

Men att "få ihop" våra respektive familjer känns svårt om inte nästan omöjligt. Jag är osäker på hur den biten ska fungera i längden.

Jag respekterar i grunden att folk får ha olika livsåskådningar men ibland tänker jag att det svåra är att jag inte finner någon logik i den kristna tron. Respekterar min partner men blir osäker på om jag gör det till hundra procent eftersom jag genuint inte förstår hur man kan tro på det som står i bibeln.

Är det någon som har liknande erfarenheter? Har ni kommit till någon lösning?

 

[Bison]

Måste ni få ihop era familjer?

Jag tror inte på något/totalt ointresserad av religion. Har svårt att se mig kunna leva med någon som är djupt religiös eftersom det ofta för med sig ganska sunkiga åsikter som homofobi osv.
Men lite lätt religiös som är öppen och modern så hade det säkert funkat så länge han respekterar min icke tro.

 

[sjoberga]

Hej,

Jag står i lite av ett vägskäl i livet. Tycker det är komplicerat plus att jag är autist och ganska rigid med mina åsikter om saker och ting (tänk typ svart/vit).

Min partner är uppvuxen i en frikyrklig miljö. Hela min partners familj är djupt troende och min partner är det med men är inte aktiv i någon kyrka. Märker nästan aldrig av min partners tro förutom att hen inte vill lyssna på viss musik eller se vissa tv-program. Inget större problem så långt.

Men att "få ihop" våra respektive familjer känns svårt om inte nästan omöjligt. Jag är osäker på hur den biten ska fungera i längden.

Jag respekterar i grunden att folk får ha olika livsåskådningar men ibland tänker jag att det svåra är att jag inte finner någon logik i den kristna tron. Respekterar min partner men blir osäker på om jag gör det till hundra procent eftersom jag genuint inte förstår hur man kan tro på det som står i bibeln.

Är det någon som har liknande erfarenheter? Har ni kommit till någon lösning?

Jag tror att det är svårt och utmanande, men det som inte behöver vara utmanande är "Men att "få ihop" våra respektive familjer känns svårt om inte nästan omöjligt". Era familjer har inte med er relation att göra.

Kan ni lösa det mellan er två, så att det känns bra för båda parter, så är det tillräckligt. Era respektive familjer behöver aldrig träffas tänker jag, om det inte skulle kunna fungera.

Jag skulle nog själv ha stora problem om den tro min partner hade på något sätt förkastade det vetenskapen har skapat som kunskapsläge. Men så behöver det inte vara, även om det också är vanligt att det är så inom vissa frikyrkor. Å sen finns såklart några frikyrkor som är rena sekter också, och där finns helt andra problembilder.

 

[escodobe]

Hej,

Jag står i lite av ett vägskäl i livet. Tycker det är komplicerat plus att jag är autist och ganska rigid med mina åsikter om saker och ting (tänk typ svart/vit).

Min partner är uppvuxen i en frikyrklig miljö. Hela min partners familj är djupt troende och min partner är det med men är inte aktiv i någon kyrka. Märker nästan aldrig av min partners tro förutom att hen inte vill lyssna på viss musik eller se vissa tv-program. Inget större problem så långt.

Men att "få ihop" våra respektive familjer känns svårt om inte nästan omöjligt. Jag är osäker på hur den biten ska fungera i längden.

Jag respekterar i grunden att folk får ha olika livsåskådningar men ibland tänker jag att det svåra är att jag inte finner någon logik i den kristna tron. Respekterar min partner men blir osäker på om jag gör det till hundra procent eftersom jag genuint inte förstår hur man kan tro på det som står i bibeln.

Är det någon som har liknande erfarenheter? Har ni kommit till någon lösning?

Jag fattar inte riktigt varför ni "måste få ihop" era familjer? De är ju separata familjer? Det räcker väl att man kan ses alla tillsammans och ha trevligt på tex vissa högtider typ barnkalasen om man skaffar barn.

Däremot skulle jag nog ha svårt att leva med någon troende, men deras familj är ju inte mitt problem så att säga.

 

[Lingon]

Jag tänker på det du säger om att han inte vill lyssna på viss typ av musik eller se vissa tv-program. Hur påverkar det dig? Går han undan, förbjuder han dig att titta/lyssna på det när han är hemma eller är det bara att han inte väljer att sätta igång musiken/tv-programmet men om du gör det så accepteras det?

För min del hade jag fått problem om min man hade infört begränsningar för mig gällande musik/tv eller annat. Oavsett anledning. Han får ju naturligtvis låta bli att lyssna/titta på nåt men om han hade sagt åt mig vad jag fick lyssna/titta på hade det blivit problem.

Gällande familjerna ser jag inte att de behöver bli kompisar direkt. Bara kunna uppföra sig artigt och civiliserat när de behöver träffas.

Jag personligen hade haft svårt att vara ihop med en troende person eftersom våra världsbilder och filosofiska syn på världen och livet hade varit alldeles för olika. Men om du inte har nåt problem med det så ser jag ingen anledning att era familjers eventuella relationer skulle spela nån roll.

 

[sjoberga]

Gällande familjerna ser jag inte att de behöver bli kompisar direkt. Bara kunna uppföra sig artigt och civiliserat när de behöver träffas.

Inte ens det behövs tänker jag. För kan de inte det, så finns det inget behov av att träffas som är så avgörande att det spelar roll. Då träffas man helt enkelt aldrig på det viset.

 

[Lingon]

Inte ens det behövs tänker jag. För kan de inte det, så finns det inget behov av att träffas som är så avgörande att det spelar roll. Då träffas man helt enkelt aldrig på det viset.

Jag tänker mer på tillfällen som bröllop, dop etc. I övrigt kan man ju träffa dem separat.

 

[Grazing]

Hej,

Jag står i lite av ett vägskäl i livet. Tycker det är komplicerat plus att jag är autist och ganska rigid med mina åsikter om saker och ting (tänk typ svart/vit).

Min partner är uppvuxen i en frikyrklig miljö. Hela min partners familj är djupt troende och min partner är det med men är inte aktiv i någon kyrka. Märker nästan aldrig av min partners tro förutom att hen inte vill lyssna på viss musik eller se vissa tv-program. Inget större problem så långt.

Men att "få ihop" våra respektive familjer känns svårt om inte nästan omöjligt. Jag är osäker på hur den biten ska fungera i längden.

Jag respekterar i grunden att folk får ha olika livsåskådningar men ibland tänker jag att det svåra är att jag inte finner någon logik i den kristna tron. Respekterar min partner men blir osäker på om jag gör det till hundra procent eftersom jag genuint inte förstår hur man kan tro på det som står i bibeln.

Är det någon som har liknande erfarenheter? Har ni kommit till någon lösning?

Om inte familjerna kan uppträda civiliserat med varandra pga tron så är det svårt tror jag. Det är ju helt klart tråkigt men ni lever inte era familjers liv heller, ni kan fungera ihop även om inte familjerna fungerar ihop.

 

[sjoberga]

Jag tänker mer på tillfällen som bröllop, dop etc. I övrigt kan man ju träffa dem separat.

Jag tänker att om familjerna ska vara med på det och ha inflytande över det så finns det kanske fler problem med grundfrågeställningen än om det kan gå civiliserat till...

Jag skulle till exempel aldrig gå med på att ha ett bröllop eller ett dop i kyrkan. om det gäller en ceremoni där jag (eller mitt omyndiga barn) förväntas aktivt delta.

 

[Lingon]

Jag tänker att om familjerna ska vara med på det och ha inflytande över det så finns det kanske fler problem med grundfrågeställningen än om det kan gå civiliserat till...

Jag skulle till exempel aldrig gå med på att ha ett bröllop eller ett dop i kyrkan. om det gäller en ceremoni där jag (eller mitt omyndiga barn) förväntas aktivt delta.

Varför skulle familjerna ha inflytande över det? Jag tänker att så länge ts och sambo är överens och familjerna uppför sig civiliserat så är det inga problem.

 

[sjoberga]

För att återkomma till grundläggande frågan; TS, jag tror att du och din partner ska sätta er ner och diskutera kring det här i grunden och hur ni ser på olika saker och livet speglade genom de olika livsåskådningarna - öppet och icke-dömande. Därefter tror jag ni tillsammans kan komma fram till om en framtid tillsammans är det ni vill ha.

Att undvika frågeställningarna och tassa på tå kring hur man tänker riskerar att skapa stor bitterhet nånstans in i framtiden.

 

[sjoberga]

Varför skulle familjerna ha inflytande över det? Jag tänker att så länge ts och sambo är överens och familjerna uppför sig civiliserat så är det inga problem.

Jag tänkte att en frikyrklig familj kan ha väldigt tydliga åsikter om den typen av ceremonier och hur de ska gå till. Om de då har fått för sig att de ska få ha inflytande (inte ovanligt alls oavsett trosbakgrund) så kan det finnas större problem. Så måste det såklart inte vara.

 

[Lingon]

För att återkomma till grundläggande frågan; TS, jag tror att du och din partner ska sätta er ner och diskutera kring det här i grunden och hur ni ser på olika saker och livet speglade genom de olika livsåskådningarna - öppet och icke-dömande. Därefter tror jag ni tillsammans kan komma fram till om en framtid tillsammans är det ni vill ha.

Att undvika frågeställningarna och tassa på tå kring hur man tänker riskerar att skapa stor bitterhet nånstans in i framtiden.

Jag instämmer!

Jag tror att man måste ha en gemensam syn på de grundläggande värderingarna och hur man vill leva sina liv för att det ska fungera.

 

[Lingon]

Jag tänkte att en frikyrklig familj kan ha väldigt tydliga åsikter om den typen av ceremonier och hur de ska gå till. Om de då har fått för sig att de ska få ha inflytande (inte ovanligt alls oavsett trosbakgrund) så kan det finnas större problem. Så måste det såklart inte vara.

Ok, ja, det beror ju på hur benägen man själv och ens partner är i att låta andra ha inflytande tänker jag. Jag dömde efter mig själv och jag och min man gör som vi vill och sen får släkten bara acceptera det. Min pappa ville att vi skulle döpa vårt barn men det ville inte vi så det blev ingen diskussion då pappa vet att jag är viljestark och inte kommer vika mig. Men alla är ju inte så och en del familjer kan vara riktigt besvärliga tyvärr.

 

[DeCloe]

Måste ni få ihop era familjer?

Jag tror inte på något/totalt ointresserad av religion. Har svårt att se mig kunna leva med någon som är djupt religiös eftersom det ofta för med sig ganska sunkiga åsikter som homofobi osv.
Men lite lätt religiös som är öppen och modern så hade det säkert funkat så länge han respekterar min icke tro.

Min partner är inte homofob, så mycket kan jag säga. Min partners familj är det däremot.

 

[DeCloe]

Jag tror att det är svårt och utmanande, men det som inte behöver vara utmanande är "Men att "få ihop" våra respektive familjer känns svårt om inte nästan omöjligt". Era familjer har inte med er relation att göra.

Kan ni lösa det mellan er två, så att det känns bra för båda parter, så är det tillräckligt. Era respektive familjer behöver aldrig träffas tänker jag, om det inte skulle kunna fungera.

Jag skulle nog själv ha stora problem om den tro min partner hade på något sätt förkastade det vetenskapen har skapat som kunskapsläge. Men så behöver det inte vara, även om det också är vanligt att det är så inom vissa frikyrkor. Å sen finns såklart några frikyrkor som är rena sekter också, och där finns helt andra problembilder.

Det här är tro som förkastar vetenskapen helt och hållet. Det handlar om bokstavstroende.

 

[DeCloe]

Jag tänker på det du säger om att han inte vill lyssna på viss typ av musik eller se vissa tv-program. Hur påverkar det dig? Går han undan, förbjuder han dig att titta/lyssna på det när han är hemma eller är det bara att han inte väljer att sätta igång musiken/tv-programmet men om du gör det så accepteras det?

För min del hade jag fått problem om min man hade infört begränsningar för mig gällande musik/tv eller annat. Oavsett anledning. Han får ju naturligtvis låta bli att lyssna/titta på nåt men om han hade sagt åt mig vad jag fick lyssna/titta på hade det blivit problem.

Gällande familjerna ser jag inte att de behöver bli kompisar direkt. Bara kunna uppföra sig artigt och civiliserat när de behöver träffas.

Jag personligen hade haft svårt att vara ihop med en troende person eftersom våra världsbilder och filosofiska syn på världen och livet hade varit alldeles för olika. Men om du inte har nåt problem med det så ser jag ingen anledning att era familjers eventuella relationer skulle spela nån roll.

Jag får lyssna på och titta på vad jag vill. Men med hörlurar på och utan att hen kan se.

 

[cirkus]

Jag får lyssna på och titta på vad jag vill. Men med hörlurar på och utan att hen kan se.

Fast det är ju en begränsning av dig.
Det hade jag inte gillat.

 

[Lingon]

Min partner är inte homofob, så mycket kan jag säga. Min partners familj är det däremot.

Det kan ju inte din partner hjälpa.

Nåt som däremot kan vara intressant för dig att ha koll på är hur mycket inflytande din partner ger sin familj. D.v.s. hur bra/dålig är han på att stå emot när hans familj har åsikter om hur han ska leva sitt liv. En för vek partner som viker sig för sin familj kan jag tänka mig blir jobbigt. Jag vill att jag och min partner är den primära enheten. Inte partnern och hans föräldrar och övrig familj.

 

[MiaMia]

Jag skulle nog själv ha stora problem om den tro min partner hade på något sätt förkastade det vetenskapen har skapat som kunskapsläge. Men så behöver det inte vara, även om det också är vanligt att det är så inom vissa frikyrkor. Å sen finns såklart några frikyrkor som är rena sekter också, och där finns helt andra problembilder.

Det där håller jag med om. För mig så skulle inte tro/icke-tro vara någon skarp skiljelinje. Däremot skulle vissa element gällande sådant som kunskapssyn, människosyn, etik och moral, kulturella normer, samhällssyn etc. vara oförenliga med att ha en relation med en person respektive avslappnat umgänge med en vidhängande familj.

Sen är det så att olika typer av tro och olika samfund är mer eller mindre nära knutna till alla dessa element - antingen som en direkt följd av troslärans innehåll eller av menighetens indirekta förväntningar på sina medlemmar. Jag skulle säga att det mer är det än själva elementet av troende på andra makter än de jag själv förhåller mig som är de avgörande elementet.

Mitt tips till TS skulle vara att till att börja med reflektera över vad det är med "tron" som upplevs utgöra en komplikation och inte.
Samt att skilja på frågan om relationen med partnern kan fungera respektive om relationen mellan deras familjer kan fungera. Man kan ha en relation utan att nödvändigt dra in sina familjer i att behöva fungera ihop med det hela.