era häst solsken historier

[proxyma]

Tänke skapa en positiv tråd om där vi kan berätta om våra hästar som vi själva och många andra trodde att det inte skulle bli nått av. När man står där med ont i magen och undrat vad man har köppt eller gjort, andra som har sagt att det är bara lönlöst att hålla på. Men du gav inte upp!! det ska bli något bra av hästskrället, och de blev de med. berätta och släng gärna in lite bilder

 

[Krockodil]

Sv: era häst solsken historier

Detta är inget "hopplöst fall" men det är min egen lilla solskens historia i alla fall.

En kompis till mig, som jag tidigare köpt en häst av, tipsade om ett försäljningsstall där det stod en stor svart dressyrhäst som gjorde rörelser upp till St. George. Hon visste att jag drömde om en sådann häst och trodde jag skulle vara intresserad.
Så vi åkte dit och möttes i stallgången av en stor, ganska grov, mörkbrun häst med väldigt många rynkor runt ögonen som gjorde att han såg väldigt ledsen ut. Jag blev ganska besviken då bilden jag målat upp inte matchade med den här hästen.
Men provrida kunde jag ju alltid. Jag kände igenom hästen och lade märke till hans galliga bakben och dåligt musklade rygg och hur han spände sig som en fjäder när sadeln lades på.
Tjejen som visade honom, red honom "rollkur" stil och kunde själv inte ett jota om dressyr så hon red honom rakt fram eller på stora volter. Jag var inte imponerad för fem öre.
Men upp i sadeln hamnade jag i alla fall. Det tog ung. 3 minuter innan jag var mållös! Hästen var stor och maffig men så lätt och smidig och arbetsvillig och lyssnade på tanken mer än hjälper. Precis vad jag letat efter!

Så jag åkte hem, och ringde hans ägare, som inte var ägaren till försäljningsstallet. Fick reda på att hästen stått i det stallet i 6 månader för att ingen ville köpa honom. Han gick inte att lyfta bakbenen på, så de drogade honom varje gång han skulle skos. Han var livrädd för spön. Han hade pålagringar i båda framkotorna och var behandlad i ryggen för inflammationer flera gånger. Han hade nästan aldrig varit utanför en paddock/ridhus och gick mest på bakbenen när undantagen inträffade, och gick i en sandhage någon timme om dagen utan sällskap. Han hade gått upp till MVS.B redan som 7 åring.
Jag fick något kalla fötter men kunde ändå inte släppa tanken på att köpa honom. Så vi åkte dit för att provrida en andra gång. Den här gången visade dom honom i hoppning också, vilket han tog lekande lätt. Jag sa till visaren att jag var intresserad av att köpa honom och fick reda på priset och höll på att smälla av! Fantasisummor!
Så jag ringde upp ägaren igen och gav henne ett riktigt skambud, på typ hälften av vad dom ville ha för honom. Och hon gick med på det!
När vi hämtade honom så ville han inte gå in i transporten. Tyckte nog att den var för liten, då han är så stor. Fick tillslut låna en annan större transport för att få hem honom.

Han släpptes ut med två ston i en stor gräshage och reds bara ut ensam i skogen den första tiden. Jag hade aldrig någonsin problem med att rida ut på honom. Han går fram precis överallt, som en turridningshäst! Han bryr sig inte om ifall de andra hästarna sticker iväg, och han blir ensam kvar. Man kan driva honom i full galopp på hemvägen utan att han drar iväg. Han kommer när man ropar på honom, även i stora gräshagar. Han älskar andra hästar och speciellt ston. Han är extremt pratglad och brummar hela tiden.
Vi har fortfarande problem med att lyfta hans bakben men han får inte längre panik och nu går det att raspa utan att han drar tillbaka benet utan droger. Han ser inte så ledsen ut hela tiden med sina rynkor runt ögonen. Och vi har aldrig haft problem med skador eller inflamationer!
Han är verkligen hästen jag letade efter även om jag inte såg det från början. Och jag hoppas att han tycker att han fått det bättre hos mig och trivs!

 

[Mirre]

Sv: era häst solsken historier

Vilken utstrålning han har.
Riktigt kul och läsa er historia

 

[tuaphua]

Sv: era häst solsken historier

Vacker häst! Man blir varm i hjärtat av att läsa er historia. Tack för att du delade med dig!

 

[Nixehen]

Sv: era häst solsken historier

Här kommer historien om min kille!

Sommaren 2004 träffade jag för första gången Phoenix. Han var den skyggaste lilla kille jag någonsin träffat och han stal mitt hjärta med en enda blick! Han var 4år den sommaren, men såg fortfarande ut som en tvååring - bakbenen var oproportioneligt långa gentemot frambenen. Någon direkt bog fanns inte att tala om, inte heller några muskler på bakdelen. Han var ganska mager och kroppen var täckt av någon form av skorv, han var livrädd för allt som rörde sig och han visste inte hur man beteede sig bland andra hästar. Han kom emot mig där i hagen med försiktiga steg, svart som natten och med trasslig man som nådde långt ner på bogen. En varelse som kunde varit plockad ur en saga.
Hans historia är hemsk - han föddes till att bli en travare, en vinstmaskin. Men tränaren använde sig av metoder som jag aldrig kommer att förstå... Han selades och vagnen spändes på från första början - sedan spöades han till dess att han inte längre protesterade. Då bar det av upp i skogen på "träningstur" och vad som hände där kan vi bara spekulera om. Efter en tids "träning" beslutades det att han var redo för travet och han piskades upp på transporten och kördes ut till travbanan. Behöver jag säga att hästen som i stortsett aldrig sett en annan häst och än mindre sådana mängder människor - skenade varvet runt?
Nu var hans öde beseglat, han skulle slaktas - hästkräket var dum i huvudet och dessutom livsfarlig!
Han hade tur, min lilla kille, han räddades av en kvinna som såg i hans ögon vem han var, och det var hos henne jag först mötte min lilla kille.

Det beslutades att han skulle köras hem till stallet där jag då arbetade, och jag kommer aldrig att glömma skräcken i hans ögon när rampen fälldes ned. Ögonen blixtrade av fruktan och Phoenix slogs, han slogs för sitt liv. Till slut var han emellertid ombord och vi körde det knappa paret mil hem till stallet. Vi fruktade hur det skulle gå med urlastningen, och vi beslutade att jag skulle följa honom ner för rampen. Han såg på mig, genomblöt av svett och med paniken lysande ur ögonen, när jag klev in genom framdörren på transporten - men på något vis lyckades vi ta oss ur helskinnade. Och där stod han, min blivande livskamrat, spänd som en fjäder - redo att i vilket ögonblick som helst slåss för sitt liv.

Han fick gå med gårdens unghingst, en 1,5år gammal appaloosa som ännu inte vuxit ifrån föltugget, och de blev bästa vänner - även om Frisse, som jag kallade honom, hade mycket svårt att förstå vad Didde menade när han sänkte huvudet och tuggade, eller när han ville leka och busa.
Den lilla hästen fick panik när något fladdrade förbi - även om det bara var ett löv tjugo meter bort - och han spände sig och darrade i hela kroppen när man rörde vid honom. Att ställa honom i en box var otänkbart, han blev fullkomligt galen - skulle bara ut! Sakta men säkert vann jag hans förtroende och när det några veckor senare var dags att påbörja en inridning så vred han bara på huvudet och nosade på min fot när jag suttit upp. Han kastade en blick på mig och såg ut att säga "jaja, är det bara du - du har alltid så konstiga ideér du matte!" och så skrittade vi iväg på volten.

När det var dags att åter prova lasta honom så gav han mig en blick, sänkte huvudet och klev rakt på. Väl inne i transporten lade han sitt huvud i min famn och slöt ögonen - själv kunde jag knappt se, mina ögon var fulla av tårar av lycka. Jag hade vunnit den lilla hästens förtroende och han litade på mig så mycket att han faktiskt lade - i hans ögon - sitt liv i mina händer. Den känslan kommer jag aldrig att glömma.

Vår "solskenshistoria".

 

[dove]

Sv: era häst solsken historier

här kommer min solskens historia

för 5 år sen satt jag vid datorn med min kompis satt oo kollade p masa hästar. hittade en bild på en söt ponny inga muskler ingenting såg hemsk ut, det va av ren slump för bruka kola på utbildade ponnyr, va meningen att jag skulle köpa en ponny för att ha till framtida dressyr. men kunde bara inte glömma den na ponny provred massa hästar men kunde bara inte glömma han.

så ja tillslut ringde jg till ägaren (annonsen va då 3 månadar gammal) trodde han va såld, ägeren berättade att hon presic ringt för slakt o att han skulle slaktas slutet av veckan jag skrek rakt ut i telefonen neej jag tar han!! det kom plötligt ur min mun.. hon sa okj om du kmrinom 3 dagar o hämtar han.

så jag åkte dit kolla lite på han o ja jag hadde ju redan bestämt mig det v "bara" o ta hem han. nästn helt ohanterat skulle vi försöka lasta han(han hadde aldrig sett en transport innan) fick tillkalla vet för lungnade för, det va omöligt o hanetera han. minaföraldrar har hästvana men dem verkligen försökte övertala mig att detta inte va en häst för mig. men jag gav inte upp och kämpade o sa det kmr jag bevisa er att det visst är en häst för mig!!

det första vi gjorde va o kasterera han då vi har ston hemma och dem bruka bli lite lungnare av o va valack.
efter 3 mån så kunde jag sätta på en grimma på han utan att han va osäker mm. efter ett ½ år så kunde jag borst han normalt utan att han spände sig och va rädd.

det va många som snackade skit (specielt att han hadde travare i sig och det aldrig kan bli nån bra rid häst) o att han aldrig skulle bli hantebar o ridbar.. men som tur hadde jag mina föraldrar och min bästa vän som stötte mig. dem börja se en framtid för han med.

efter ett år när vi började få ett rikigt band så började vid med tränset som gick utanförväntan bra! sen efter 2 månader började vi med sadel. först när vi va ute och gick senare på longerings lina tillslut när ahan va cool med ha sadel på sig så började jag rida i med hjälp av min mamma. många motgångar vart men gav aldrig upp.

nu 5 år senare så rider vi dressyr på LA/msv nivå och ja nu ser alla vad han har i sig som jag såg vid början när han stog dä i hagen och såg livrädd ut.

jag som bara o tänkte ha till skogsridning och annat skoj, och jag som är hoppryttare från början. såg att han hadde enorm potentioal för dressyren.
och eeftersom han har travare i sig har jag lyckats få flera 9 o 10 or på våran längda trav,ökade trav mm. då sväver vi fram som ingen gör o får flera o:s och a:s för det

nu frågar alla vad han är för stam och vart jag hittade en sån fantastisk häst och så fort jag säger att han är 50% kallblodig travare kollar dem konstigt på mig.. senkan vissa fråga om han är till salu. ger hööga bud, säger colt tillbaka nej han är inte till salu inte ens för 100 miljoner.

han är min MAX och det kmr alltid o vara så! han är värd varenda minut jag har lagt ner på han! och kmr aldrig vara till salu för han är värd mer än "bara" pengar!

 

[ii-ssa]

Sv: era häst solsken historier

dove: Har du några bilder på honom?

 

[frittan]

Sv: era häst solsken historier

Vilken härlig historia! har du ingen bild på stjärnan?

 

[dove]

Sv: era häst solsken historier

tack tyvär jag har en cp data det går inte o ladda upp bilder på den typ. så jäkla synd ska se oag får till dt nån gång

 

[Miss_Hanna]

Sv: era häst solsken historier

Här kommer min historia..

Jag red fortfarande på ridskola, kan väl ha varit 7-8 år sedan..
Men hade ridit där i många år och var trött på ridskolans tråkiga hästar, så vi var på jakt efter en foderhäst.
En bekant hade en bekant som skulle ha barn och hann då inte med sin häst, och tyckte jag skulle åka och kolla på den, så det gjorde vi.
Det var en stor brun valack på ca 172 cm, som mest hade gått ute i skogen och haft det bra!
Men jag provred honom och visst det var kanske inte det jag hade tänkt mig, men det klickade ändå till på något sätt. Så jag åkte dit fler gånger och provade honom, men var ändå lite tveksam eftersom det var mycket jobb och jag var intresserad av hoppning och han hade aldrig hoppat i hela sitt liv.
När ägaren då sa att jag var tvungen att bestämma mig för där var andra som var intresserade så kunde jag bara inte säga nej, så några dagar efter kom han till stallet.
Månaderna där efter var en riktig mardröm! Han var helt galen! Han kunde inte stå i stallgången för då satte han sig eller kasta sig från ena sidan till andra sidan, man kunde inte ta in honom från hagen för han sprang bara iväg, eller när man väl fått tag i honom så hade han helt växt fast och vägra röra på sig. Och när vi väl kom till själva ridningen så gick han mer på 2 ben än alla 4. Jag grät och grät och undra vad tusan jag hade gett mig in på...
Men med hjälp av en tränare så börja vi få rätt på honom...och hela mitt hjärta brann för denna hästen. Kort därefter så ville ägaren sälja hästen för hon insåg att hon inte skulle hinna med honom nu när hon hade barn, och jag var så förälskad i hästen då efter allt vi jobbat med och att det äntligen började gå åt det ljusa hållet. Så vi köpte honom! Och det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv! Jag har aldrig haft så kul som jag har haft med denna hästen, jag kunde göra allt med honom, han ställde upp på allt! Vi vann flera höjdhoppningstävlingar på klubb, där vi hoppa över 160cm, sedan vann vi DM 2006 i hoppning m.m. En helt underbar häst helt enkelt! Det finns så mycket minnen, och jag blir helt tårögd när jag tänker tillbaka på denna tiden! Och alla tränare som jag tränat för har bara sagt till mig sälja hästen, det blir inget av honom, så när jag då vann DM, var en helt underbar känsla att kunna visa alla som inte trodde på honom, att han hade ett hjärta av guld och hade kapaciten inom sig! Nu är han tyvärr såld, för jag kom inte längre med honom, men det är något jag ångrar oerhört mycket! Men han finns inte så långt ifrån mig, så jag åker väldigt ofta och hälsar på honom! Denna hästen kommer alltid vara speciell för mig!

 

[proxyma]

Sv: era häst solsken historier

kul å höra att de gått så bra