Era häst- och ridolyckor

Det senaste var med en väldigt stark häst som vilat en längre period och bara skulle skrittas ut. Jag är betydligt bättre med känsliga hästar än starka hästar, så när vi mötte några andra från stallet, på väg tillbaka, blev vi rejält oense om vilket håll vi skulle åt fick jag problem.

Slutade med att vi galopperade i full fart mot de andra och då hästen hade stått såpass länge att hon ansåg att hjälperna var mer riktlinjer än lag hjälpte det inte ett skit vad jag gjorde. Så jag tog nödlösningen, när vi var nästan framme vid de andra, kastade jag mig åt sidan för att få med mig hästen med vikten.

Skitbra idé, om jag hade spänt sadelgjorden ordentligt. :up: Rätt i backen, på asfalt, från galopp. Höger hand och handled tog mest stryk, var rejält svullen och knappt användbar i över en månad, men var ”bara” en mjukdelsskada. Får dock fortfarande problem vid ansträngning och kyla över två år senare.

Huvudet smällde också i backen, hjälmen sprack (sprickan på bilden går rakt igenom). Men fick inte ens huvudvärk efteråt. Så den hjälmen räddade mig rätt bra.
 

Bifogade filer

  • F77325FC-7D76-4E2A-ADDD-5977967FA696.webp
    F77325FC-7D76-4E2A-ADDD-5977967FA696.webp
    157,8 KB · Visningar: 150
Jag gick på ridskola och vi skulle galoppera en i taget. Jag är lite av en fegisryttare och ville galoppera men vågade inte riktigt så hästen förstod nog inte vad han skulle göra. Så vi travade runt istället. Ridläraren skulle "hjälpa till" att driva på lite, men kommer för mycket framför hästen, så hästen tvärnitar och vänder. Jag tappade balansen och står en kort stund med vänster foten i stigbygeln och andra benet rakt över hästen. Men jag lyckades inte hålla i mig och rasar rakt ner i backen på höften. Det gjorde sjukt ont, men jag lyckades sätta mig upp på hästen igen. Hästen som i vanliga fall hade väldigt bråttom till stallet gick i snigelfart bredvid mig efter lektionen, jag kunde knappt gå och han märkte det.

Jag fick gå hos en kiropraktor för att få ordning på kroppen igen, men jag har fortfarande problem med musklerna i höften. Något klantigt av Ridläraren och hon sa aldrig något själv om det. Efter detta klarar jag inte av om någon på marken försöker hjälpa mig med att få lite mer fart på hästen. (jag rider oftast lite lata hästar). Det här var kanske 10 år sedan.
 
Min treåriga dotter ville rida på en c-ponny, flertalet gånger har jag satt hennes fötter i stiglädret ovanför stigbygeln och det gjorde jag den här gången också. Min mamma gick vid dottern och höll ett tag i hennes jacka och jag gick bredvid ponnyn och ledde. En hund kommer plötsligt bakifrån och jagar en katt varpå ponnyn blir rädd och skjuter iväg framåt. Min mamma tappar greppet och dottern blir hängandes i vänster fot innan jag lyckas fånga upp henne.
Dottern har ”åkt” häst efter dess men sitter hellre i rockarden. Jag blev skärrad och arg på mig själv. Hade hon inte haft fötterna i lädren hade min mamma fångat henne eftersom hon alltid håller barnet i jackan.

Sista dagen som jag skulle ge mitt halvblod penicillin så måste jag ha träffat ett blodkärl. Hästen chockar, jag hinner precis ut ur boxen. Det var det vidrigaste jag vart med om, jag blev så chockad att jag backade ut ur stallet gråtandes och ringde stallägaren. Hon fick gå in först, jag var så himla chockad. Var tacksam att boxen höll, det blev rejäla märken och blod högt upp på väggarna. Hästen fick fula sår på kropp, huvud och i munnen men utan vidare men.
 
Min treåriga dotter ville rida på en c-ponny, flertalet gånger har jag satt hennes fötter i stiglädret ovanför stigbygeln och det gjorde jag den här gången också. Min mamma gick vid dottern och höll ett tag i hennes jacka och jag gick bredvid ponnyn och ledde. En hund kommer plötsligt bakifrån och jagar en katt varpå ponnyn blir rädd och skjuter iväg framåt. Min mamma tappar greppet och dottern blir hängandes i vänster fot innan jag lyckas fånga upp henne.
Dottern har ”åkt” häst efter dess men sitter hellre i rockarden. Jag blev skärrad och arg på mig själv. Hade hon inte haft fötterna i lädren hade min mamma fångat henne eftersom hon alltid håller barnet i jackan.

Sista dagen som jag skulle ge mitt halvblod penicillin så måste jag ha träffat ett blodkärl. Hästen chockar, jag hinner precis ut ur boxen. Det var det vidrigaste jag vart med om, jag blev så chockad att jag backade ut ur stallet gråtandes och ringde stallägaren. Hon fick gå in först, jag var så himla chockad. Var tacksam att boxen höll, det blev rejäla märken och blod högt upp på väggarna. Hästen fick fula sår på kropp, huvud och i munnen men utan vidare men.
:eek: Berättelser om pencillinchock skrämmer livet ur mig :( hoppas att jag aldrig behöver uppleva det :nailbiting:
 
:eek: Berättelser om pencillinchock skrämmer livet ur mig :( hoppas att jag aldrig behöver uppleva det :nailbiting:
Jag kommer aldrig mer ge en häst penicillin igen, den saken är säker!
Det läskigaste såhär i efterhand var att veterinären gav första dosen när hästen stod uppbunden i stallgången, tänk om det hade hänt då..
 
Min värsta avramling hände när jag red barbacka på en frusen äng med lite snö och isfläckar. Hästen bockade i galoppen så jag tappade balansen och knep åt med benen, vilket ledde till flera bockar. Till slut får han iväg mig som en katapult, rakt upp och rakt ner. Landade på knäna, studsade uppåt och ändrade riktning och landade på näsan och knäckte ryggen bakåt. Jag trodde jag skulle dö av den smärtan. :nailbiting: Jag såg stjärnor och kunde inte röra mig. Efter en stund kom hjälp och jag tog mig upp. Som tur är klarade jag mig undan med bara mjukdelsskador och en näsfraktur! Kunde inte gå ordentligt på 7-8 veckor men fick inte några bestående men. Förutom att jag fortfarande får inre blödningar i knäna ibland. Hjälmen räddade i detta fallet min näsa från att bli helt platt! Och säkert sparade den mig en skallfraktur..

En annan gång var när jag skulle sitta upp på min häst. En vanlig dag, men han känns lite spänd. Jag sitter upp ändå, men hinner precis svänga benet över baken när han kastar sig iväg i fullt sken. Hamnar bakom sadeln varpå hästen börjar bocka i farten. Han styr mot ett staket vilket han inser alldeles för sent så han gör en 180 graders vändning varpå jag flyger av i gruset och rullar in i staketet. Tack vare att jag rullade så gjorde jag knappt illa mig, men jag fick en stor rädsla med mig som gjorde att jag inte vågade sitta upp. Benen blev spaghetti och pulsen steg till 180 när jag skulle försöka. Efter 6 månader ungefär med träning på snälla hästar ihållna av dess ägare så gick rädslan över och nu är jag inte längre rädd att sitta upp ens på min egen. Rädslan var jobbigare att hantera än att inte kunna gå, och tog nästan knäcken på mig. :( Jag är så glad att jag kom över den!

Jag höll på att hänga in en häst som började bocka lite när jag låg lätt över sadeln. När jag skulle glida pga att hästen blev så pass spänd av så tappade min kolla hästen, vilket resulterade i att jag istället råkade hamna under under den istället för bredvid. Jag fick en spark på halsen och kunde under två veckors tid inte hålla huvudet upprätt utan krage, men turligt nog var det bara en muskulär skada. Det är nog den otäckaste skadan jag har varit med om trots att själva skadan inte alls var allvarlig, utan det var mer tanken på att det hade kunnat gå betydligt värre.
 
Första hände när jag var 12-13 år, kom i galopp mot ett hinder, hästen nitar, jag fortsätter, och i samma sekund tänker hästen hoppa iallafall, så det slutar med att hon hoppar, försöker undvika att landa på mig, trasslar in sig i hindret, snubblar och landar med framknäna på min rygg. Jag hade säkerhetsväst på mig och hästen lyckades endå landa "bra" så jag klarade mig så pass bra att jag hoppade upp och fortsatte. Får dock ont än i dag på en punkt i ryggen om jag blir sittandes för länge eller lyfter tungt.

Nästa olycka hände när jag var 16 kanske, skulle lasta henne, hade fått in henne, jag stog framför bommen och väntade på att dom skulle stänga varpå hästen kastar sig ut, grimskaftet snor runt min tumme i farten och låser fast sig, där står hästen och drar och sliter i ena änden och min tumme i andra. Släppte tillslut och tummen svällde upp som en ballong! Huden nere vid nagelfästet hade spruckit så kom en del blod. Kollade aldrig upp tummen, men den var svullen i 2 månader och oböjbar i 4. Kan fortfarande inte böja den helt utan att det gör pissont.

Nästa olycka snubblar hon och går omkull på en åkerväg. Riktigt rejäl knöl i mitten och två djupa spår efter traktordäcken. Hon ramlar åt sidan så mitt ben hamnar under henne men knät mitt på knölen, så lår och vad hamnar i varsin urgröpning. Hade gått bra säkert om det inte vore att mitt ben låg på sidan så den böjdes ju rejäl. Gjorde så ont så jag höll på att kräkas rakt ut, helt svimfärdig var jag. Hästen reste på sig efter ett tag och traskade iväg och där låg jag och kunde inte ta mig upp. Tack och lov kom en bonde med traktor och plockade upp hästen, sen fick jag lov att hoppa upp från "fel" sida. På vägen hem åkte det hiss i magen av smärtan. Fick klippa sönder mina nästan nys ridstövlar på sjukhuset också, inget brytet men blåslaget, liten lårkaka och massa microblödningar i hela hälen.

Sen med en annan häst, jag skulle till att börja sadelvänja/rida in min unghäst, hade fått på sadeln och skulle backa för att låta hästen gå ut på volt (longerade) varpå hästen EXPLODERAR!!!! Tänk er en riktig rodeohäst alltså, bara studsar runt och upp och ner i en cirkel. Första sparken träffar över låret och ena knät så jag åker i backen, och där ligger jag, mitt i och mitt under "rodeohästen". Jag trodde mina dagar var räknade när hovarna flög bara cm runt mitt huvud. Tillslut drar han iväg och det gör sååå ont! Sjukhuset igen, korsband, menisk och nått mer var paj i knät, sen jordens lårkaka. Har fortfarande en kant kvar efter lårkakan och som en hovform där känseln är helt borta. Är iaf 6,7 år sen. Blev kryckor länge!

Aldrig brutit ett ben i hela mitt liv!
 
Skulle byta sommarhage med ett hästgäng, en foderhäst jag hade som mentalt var kvar i fölstadiet och inte tänkte alls,,,,,,någonsin fast han var 9 år (förstår varför han fick lämna den blivande travkarriären) hoppade över ett dike jag just hoppat över i hagen när han såg resten av gänget på andra sidan vägen (vadå "noll koll"), slog en bakut när han hoppade och träffade mig rätt i ansiktet. Vänstra ögat sitter 1,5 cm längre in än det gjorde innan, permanenta hjärnskador, nacke och halsrygg kass och mycket förändrad dygnsrytm (gissa varför jag är uppe fortfarande och kommer att vakna efter 9 nån gång) ;). Tänderna spräckta så jag ser ut som en tjackpundare i truten då inget finns att göra, resterna får sitta och dom fungerar hjälpligt utom på kött. :meh:

Efter den olyckan skulle jag helt avveckla hästeriet, foderhästen fick ny ägare och min gamla fjorda fick åka till Trapalanda, det var redan bestämt med henne då hon hade artros och blev sämre.

Vad tror ni hände? Helt plötsligt utan att jag visste ett skit så "dumpades" det en varmblodsmärr här, högdräktig, gick inte ihop med andra hästar alls utan hoppade ur hagen och drog om hon inte fick ha den för sig själv. Folkilsken var hon också, oh yeah, jag fick veta att på förra stället gick ingen in i boxen ostraffat om hon hade mat, dubbel personal, dubbla grimskaft och så var hon en avkastardrottning. :o

Tur jag inget visste för jag tog inte Madam på allvar (hon hette något annat men från första dan blev det Madam). :D Det där hade kunnat blivit hur fel som helst men det var det bästa som hänt mig, buskompis, soulmate, one-in-the-lifetime, ja listan kan göras hur lång som helst och henne hanterade jag lös från dag ett, retades med, gosade med och fick tillbaks så himla mycket, dessutom var hon väldigt fysisk så "hästbiten" blev jag varenda dag, när jag tog av täcket för natten och hängde det på tork passade hon på att "bita" mig i baken. :laugh: Likaså kunde jag få en "spark" när vi busade MEN hon visste precis var jag var, hur mycket hon skulle ladda och kosparkar i baken när jag höll på med annat var hennes specialitet för att få igång bus. :rofl:
Det är den enda häst jag haft känslan av att inget någonsin kommer att hända trots att vi tog ut svängarna rejält, hon var rena terapihästen, jag red alltid barbacka i grimma (har aldrig ägt ett träns) :o och ibland utan grimma också i både skogen och på vägen, kunde ha henne lös överallt och hon var aldrig längre bort än att jag såg henne och hon kom när jag visslade. :) 17 fina år fick vi tillsammans. :heart

Nu har jag ingen egen häst längre så jag retas med grannens sura arab, :angel: mig har han aldrig försökt nypa till på riktigt trots att jag känt hans blanka framtänder på näsan, :o han bara tar lite lätt i mig :D men andra har han gett rejäla blåmärken när dom minst anat det. Han har tom. jagat ut folk från hagen. :rofl: Kan man annat än reta nån med så söta strukna öron så dom ligger slickade och hästen i fråga ser ut som en säl? :devil:
 
Skulle byta sommarhage med ett hästgäng, en foderhäst jag hade som mentalt var kvar i fölstadiet och inte tänkte alls,,,,,,någonsin fast han var 9 år (förstår varför han fick lämna den blivande travkarriären) hoppade över ett dike jag just hoppat över i hagen när han såg resten av gänget på andra sidan vägen (vadå "noll koll"), slog en bakut när han hoppade och träffade mig rätt i ansiktet. Vänstra ögat sitter 1,5 cm längre in än det gjorde innan, permanenta hjärnskador, nacke och halsrygg kass och mycket förändrad dygnsrytm (gissa varför jag är uppe fortfarande och kommer att vakna efter 9 nån gång) ;). Tänderna spräckta så jag ser ut som en tjackpundare i truten då inget finns att göra, resterna får sitta och dom fungerar hjälpligt utom på kött. :meh:

Efter den olyckan skulle jag helt avveckla hästeriet, foderhästen fick ny ägare och min gamla fjorda fick åka till Trapalanda, det var redan bestämt med henne då hon hade artros och blev sämre.

Vad tror ni hände? Helt plötsligt utan att jag visste ett skit så "dumpades" det en varmblodsmärr här, högdräktig, gick inte ihop med andra hästar alls utan hoppade ur hagen och drog om hon inte fick ha den för sig själv. Folkilsken var hon också, oh yeah, jag fick veta att på förra stället gick ingen in i boxen ostraffat om hon hade mat, dubbel personal, dubbla grimskaft och så var hon en avkastardrottning. :o

Tur jag inget visste för jag tog inte Madam på allvar (hon hette något annat men från första dan blev det Madam). :D Det där hade kunnat blivit hur fel som helst men det var det bästa som hänt mig, buskompis, soulmate, one-in-the-lifetime, ja listan kan göras hur lång som helst och henne hanterade jag lös från dag ett, retades med, gosade med och fick tillbaks så himla mycket, dessutom var hon väldigt fysisk så "hästbiten" blev jag varenda dag, när jag tog av täcket för natten och hängde det på tork passade hon på att "bita" mig i baken. :laugh: Likaså kunde jag få en "spark" när vi busade MEN hon visste precis var jag var, hur mycket hon skulle ladda och kosparkar i baken när jag höll på med annat var hennes specialitet för att få igång bus. :rofl:
Det är den enda häst jag haft känslan av att inget någonsin kommer att hända trots att vi tog ut svängarna rejält, hon var rena terapihästen, jag red alltid barbacka i grimma (har aldrig ägt ett träns) :o och ibland utan grimma också i både skogen och på vägen, kunde ha henne lös överallt och hon var aldrig längre bort än att jag såg henne och hon kom när jag visslade. :) 17 fina år fick vi tillsammans. :heart

Nu har jag ingen egen häst längre så jag retas med grannens sura arab, :angel: mig har han aldrig försökt nypa till på riktigt trots att jag känt hans blanka framtänder på näsan, :o han bara tar lite lätt i mig :D men andra har han gett rejäla blåmärken när dom minst anat det. Han har tom. jagat ut folk från hagen. :rofl: Kan man annat än reta nån med så söta strukna öron så dom ligger slickade och hästen i fråga ser ut som en säl? :devil:
Vilken historia!
 
Jag har egentligen bara två gånger i mitt hästliv ramlat av olyckligt, och en gång hände en grej där jag fortfarande satt kvar på hästen men blev rejält psykiskt påverkad:

Första galoppen, oj vad jag var glad nervös och förväntansfull på samma gång. Satt på favorithästen på ridskolan, hade ledare, vi skulle galoppera rakt fram ett varv på fyrkantspåret och säga till om det blev läskigt så kunde vi sakta av och pusta lite och sen kanske fatta igen om man vågade. Första galoppsprånget var läskigt, jag spände mig och dunsade ner i andra språnget på något konstigt sätt så det gör fruktansvärt ont i hela ryggen och nacken. Jag sade inget för jag var för blyg och skumpade runt ett halvt varv innan hon som ledde hästen nog såg att jag var livrädd och hade ont och saktade av. Hon frågade om jag var ok - jadå självklart inga problem. Red klart lektionen och hade sedan ont i ryggen i två veckor. Det är den "olycka" som påverkat mig mest psykiskt, det tog nämligen 3 år innan jag vågade galoppera igen.

Tre år senare, satt jag på min favorithäst igen och tänkte att nu jävlar har jag bestämt mig! Jag SKA lära mig galoppera. Det var påsklovskurs och jag hade varit i stallet och umgåtts med favorithästen i 5 dagar i sträck från tidigt till sent och jag litade verkligen på min favorithäst vid det här laget. "Jag ska galoppera" minns jag att jag sa till ridläraren och hon öste på med beröm och pepp. Vi red på en volt och galopperade två och två. När jag hade fattat och galopperat kanske tre språng låser sig hela min kropp. Förmodligen av rädsla? Jag hamnar halvsittandes på sned i sadeln med handen i käkremmen :confused: Förstår fortfarande inte hur det hände. Tänkte direkt att "Neeej jag gör illa henne. hon bryter nacken" Krånglar ut handen och ramlar. Spricka i överarmen. Men red klart lektionen ändå, och sov en hel natt innan jag fattade hur ont jag hade och talade om för mamma att det nog inte var så bra ändå... Detta spädde på min galoppfobi ytterligare och det tog mig nästan 8 år innan jag började testa galopp igen, och det är först nu 11 år senare som jag kan fatta galopp utan att hålla krampaktigt i manen och känna rädslopirr i magen.

Sen har vi den gången jag skulle rida på första "långturen" (1h i skritt) på en unghäst jag ridit in. Perfekt väder, hade med mig en kompis och ägaren som hade med sig hans yngre hagkompis i grimma (hingst). Hästen var supertrevlig och inte rädd för mycket men ogillade vita plaststolar. Hade uppfört sig exemplariskt alla gånger jag ridit honom förut. Vi är 15 minuter från att vara hemma när allt händer samtidigt helt plötsligt. Det börjar tokblåsa, någon har ställt plaststolar till vänster på den vägen vi går av någon outgrundlig anledning. Till höger fladdrar en vit inplastad rundbal upp. Rakt fram står det plötsligt får i en hage där det inte stod får i bara några timmar innan, och hästen hade aldrig sett får förut. Bakifrån närmar sig en traktor. Hästen jag sitter på blir lite osäker men jag känner fortfarande att jag har kontroll och tänker göra som vi brukar - stanna, titta på sakerna, lugna oss och sen hoppa av och leda förbi. En halv minut senare ballar hingsten ur och ägaren blir hysterisk och viftar med grimskaftet och skriker att vi skall akta fåren och ditten och dutten :crazy:. Min häst blir då rädd för första gången och jag känner på honom att han verkligen försöker att inte explodera, så jag ropar lite lågt på min vän som redan är på väg mot min häst för att ta honom och avstyra/lugna. Precis när hon tagit tag i tygeln exploderar han dock och skenar rakt emot ståltrådsstängslet där fåren står. Jag får någon bild i min hjärna av att han trasslar in sig i ståltråden och river upp hela benen och stupar och jag blir förlamad förevigt, så jag väljer att släppa och ramla av. Bara det att jag lyckas landa med högra skinkan på en sten. Hela högra sidan kändes förlamad ett tag, sen kunde jag kravla mig upp och springa efter hästen. Kompisen hade sprungit före efter hästen redan, och ägaren stod med sin hysteriska hingst vid mig tills jag hade pallrat mig upp och började halvspringa. Hade en pytteliten spricka i höften och fick gå till kiropraktorn ett par gånger för att få ordning på ryggen och höften, hade en fin färggrann lårkaka på skinkan en hel månad efter. Den gången hade det verkligen kunnat gå illa känns det som.

Sedan har jag gått omkull en gång när jag skulle ta en skarp sväng i ett ridhus, kloka hästen låg helt still och bara tittade på mig tills jag hade kravlat mig loss och ställt mig upp :love: Har även blivit släpad i stigbygeln i nyharvat ridhus. Ingen skada som tur var men där och då lärde jag mig innebörden av stigbygeln på tån...
 
Skulle göra ett snabbt bandagebyte, vilket jag gjort varje kväll i typ 2v. Tyvärr råkade det ha fastnat i såret och det gjorde ju såklart jätteont när jag drog loss det. Så hästen sparkade med sitt ben och jag träffades på vänster sida av hakan. Insidan av läppen blev ganska tilltygad av tänderna och jag fick två sprickor tvärs igenom läppen och hakan som fick sys men tänder klarade sig. Fick dock leva på flytande mat i nån vecka och än idag blir jag illamående när jag ser en drickyoghurt :wtf:

För tre år senare var jag på återbesök hos veterinären eftersom min ponny varit skadad i nåt halvår. De hade nyligen byggt klart ridhuset, men eftersom ridbanan bestod av frusna smältpölar tvingades vi longera henne i ridhuset trots att underlaget inte satt sig. Ponnyn började glatt bralla samtidigt som hon hoppade inåt volten för att undvika de djupa hålorna, samtidigt går jag mot henne för att få ut henne. Långfingret träffades av en spark och slogs ur led. Operation för att sy ledband och sätta fast benbit och total stillhet för armen i 7v. Läkte ihop helt perfekt.

Den knasigaste skadan jag skaffade mig var när jag råkade bli biten i fingret för några år sen. Tänk liten skinnbit som skavdes bort. Syrran hämtade plåster och jag satte mig på ryktlådan och sen svimmade jag och landade med ansiktet före ner i cementgolvet :confused:O_o skrapade upp halva ansiktet och fick sen stora skrattanfall hela kvällen när jag passerade en spegel, eftersom jag såg ut som en mumie med alla plåster.
 
Tog ett idiotiskt beslut och hoppade min unghäst uppsuttet för första gången över en stock i hagen. I dressyrsadel och jag hade converse på fötterna.
3dje gången gillt och då ramlade jag av, inget dramatiskt men bröt fotleden.

Bröt talus mitt i fotens led och visste nog inte hur illa det var förens jag gått med gips 1 månad utan att tåmarkera och ska ta av gipset men då får ett nytt istället.
Många olika läkare jag träffade tills jag fick träffa specialisten som var tillbaka från semester.
Det blev utdraget och jag började må psykiskt dåligt.

Nu har jag en stel fot som gärna somnar/domnar men annars kan jag göra allt :)
 
Jag har på mina 20 år med hästar 'lyckats' med en enda allvarlig olycka på mitt konto, vilket är nästan överraskande med tanke på hurdan dåre jag var när jag var liten... :angel:

Min olycka skedde på Island två år sedan, då vi var på rekstur (ritt med grupp lösa hästar) med ca. 20 hästar på en typisk isländsk grusväg med lavafält på var sida. Jag och två av mina kollegor/vänner red i täten när den lösa flocken plötsligt insåg att riktningen var hemåt och drog järnet förbi oss. Hästarna vi red ville så klart också hem i samma fart, och vi tappade totalt bromsarna. Allt var lugnt till en början med, och vi kunde t.om sitta och njuta av lite racergalopp, tills vi insåg att vi måste få bilen som körde bakom oss i täten för att hindra den lösa flocken från att springa ända fram till den stora landsvägen. Vi försökte väja åt sidan, och två steg senare drog hästen jag red ner på lavafältet och snubblade på sina egna framben. Vi gick omkull och allt hände som i slow motion, ni vet känslan när man hinner tänka 'j*vlar så det här kommer göra ont' före man landar. I vårt fall landade jag först, raklång på magen i gräset, och i nästa sekund hästen rakt på mig. Han landade på sin egna rygg tvärs över mitt korsrygg, och det tog en stund före han lyckades sprattla sina ben i ordning och kravla upp på benen. Min vän körde mig till Selfoss sjukhus, och vid ankomst kunde jag inte längre röra på benen, speciellt höger ben var totalt oanvändbart. Fick åka ambulans till Reykjavik, där jag efter 5 timmar fick beskedet att jag brutit mitt korsben.
Hejsan hoppsan, får ligga två veckor på sjukhus, där de efter en vecka hittar en till fraktur på mitt bäcken. Drar på mig en blodpropp också, aldrig upplevt sån smärta.

Har haft problem med korsryggen till och från sen dess, men jag rider fortfarande, och ibland är ridning den ända typen av motion min rygg klarar av. Det ända jag ogillar nuförtiden är snubbliga hästar. :grin:
 
Jag åker sällan av utan det brukar bli en om året cirka ......snälla hästar .
För några veckor sen skulle jag rida på min snälla 3 åriga kallblodshingst som jag ridit flera gånger och han har aldrig gjort något trots att busiga hästar varit med på uteritterna .
Min sambo hjälper mig upp och jag ska skritta iväg , direkt bockar han utan förvarning rakt upp i luften 8 ggr och i sista drar åt höger vilket gör att jag faller av och landar på huvudet, hjälmen sprack och jag blir liggande på marken.....sambon frågar lever du och springer sedan efter hästen.
Det gjorde jag ju om än lite mörbultad och med hjärnskakning och ett antal blåmärken.

För några år sedan tävlade jag distansritt och kom galopperande på en grusväg, min häst kliver på en sten som rullar med så hon kliver på den igen i nästa steg vilket gör att hon och jag gör en framåtvolt och jag hinner precis rulla åt sidan innan hon landar bredvid mig .
Min första tanken var att nu bröt hon nacken och jag fick panik !!!!
Sen tittade vi på varandra lika chockade bägge två och hon reste sig upp. Det var först då jag insåg hur ont jag hade men kom upp på benen och försökte leda henne vilket inte gick då hon var för het . Så jag kravlade upp och red i mål ca 10 km kvar .
När vi kom in i vet gate tittade veterinären på mig och sa att vi måste kolla upp dig först.....först då insåg jag hur jag såg ut, uppskrapad, blå och likblek i ansiktet.
Hästen var oberörd och gick igenom besiktningen felfritt. Jag kunde inte sitta på flera veckor pga svanskotan, hjärnskakning fick jag och spricka i handen.
Konstigt nog kände jag inget den milen jag red.
 
En lite ”rolig” skada har jag ju glömt. :cool:
Skulle rida ut själv på min unghäst som alltid varit ganska snäll men spänd. Men matten är väldigt feg. Så på med gramanen, halsringen och kan tillomed haft säkerhetsväst, jag minns inte.
Rider genom skogen och kommer till en liten bäck. Rädd för att hästen ska hoppa över bäcken och råka tappa matte så sitter jag av och leder den över. Inga problem. Letar efter lämplig stubbe för att sitta upp igen. Kliver på en mindre sten och knät viker sig bakåt, åt fel håll och nånting gick nog sönder. Har brutit armar och ben men dehär var en enorm smärta och de enda jag kan tänka är att inte svimma och tappa hästen. Svimmar inte och så måste jag gå hem, ca 2 km. Inte en chans att jag kan sitta upp. Så med ett instabilt knä som faktiskt går att belasta i ett läge så går vi hem jag och min snälla häst. Gissa om de i stallet såg sådär skeptiska ut när jag säger ”nä, jag har inte ramlat av”.
Sätter mig på läktarn i ridhuset och sitter där nån timme och efter det gick benet inte att belasta i nått läge alls. Avvaktar nån dag och hoppar på kryckor innan jag ringer till vc som tycker jag ska käka lite tabletter. Sagt och gjort. Det läker hyfsat. Kunde inte rida på 2v. Sen blev det skritt och galopp ganska länge innan jag kunde trava.
Nu rider jag över bäckarna för säkerhets skull.
 
Långt inlägg, men det här är första gången (och förhoppningsvis sista) där både jag och häst gått omkull.

Värsta jag varit med om hände i april i år. Var ute och red med medryttarhästen som är kallblodstravare och kom till en grusväg där vi brukar trava upp för en backe. Men, istället blev det en överraskningsgalopp. Hästen inte så tränad i galopp och hon tenderar att galoppera väldigt väldigt fort så jag fick inte stopp på henne. Vid backens krön svänger vägen åt höger och där består grusvägen också mest av en platt stenhäll. Hon fortsatte rusa på och vid kröken fick hon inget grepp på stenhällen och halkade åt sidan. Jag ramlade av, troligen fick jag hästen på benet på något sätt och hon snubblade också och skrapade upp bogen och sedan rusade iväg i riktning mot stallet. Jag vet inte precis vad som hände, men jag hade fruktansvärt ont i knät och foten, och högerhanden var helt stel och blodig. Konstigt nog var det insidan av högerbenet som slog i, så kanske lyckades jag vrida det på något konstigt sätt? I alla fall. Jag snubblade bort till gräset där jag satt en stund för det kändes som jag skulle svimma, men så kom jag på att jag måste ju få tag på min häst. Så jag haltade bort mot skogen, där hon irrade omkring för att hon inte hittade stigen. Såg att bogen är ganska blodig. Hon var lite svår att få tag på eftersom hon var uppstressad och skogen är full med sly så det var lite svårt att ta sig fram. Fick till slut tag på henne och såg att hon hade ett stort köttsår på bogen och ett mindre på höften. Några skogsarbetare hade sett henne komma springandes och frågade om vi var okej och jag bara "eehh jag har ingen aning" och ledde iväg henne mot stallet. Veterinären konstaterade att hon inte var halt men att det skulle ta ett tag för såret att läka. Jag hade ett stort blåmärke på knät och ett fult sår på insidan av fotleden (stövlarna hade inte gått hål på dock) och fingrarna var uppskrapade. Känner mig väldigt tacksam över att jag hade hjälm och väst på mig, annars vet jag inte vad som hade kunnat hända! Hjälmen är paj men hjärnan intakt.

Vi är båda okej nu men jag hade problem med knät, foten och handen ganska länge, kunde inte böja på lillfingret och gick runt och haltade ett par veckor. Är i princip återställd nu men har ett ärr på foten och ärrvävnad under huden vid knäet och det är också ett område av huden på knät där jag inte har någon känsel pga nerverna blivit skadade. Handen är också okej, lillfingret är lite stelt men det är inget som påverkar mig direkt. Kan klättra och rida som normalt.

Min häst gick runt med kompresser, Leukoplast och bogskydd i några veckor och nu är det nästan helt läkt och hon reagerar inte om man rör vid området. Så för mig var det mest muskel/senskador och sår som läkte fort, fast det för henne var ett sår som tog lång tid att läka. Veterinären sa att sår på hästar kan ta lång tid att läka men senorna och muskulaturen på henne var oskadd.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Fy vilken jobbig sits jag har satt mig i. För två år sedan köpte jag en unghäst då min andra häst var skadad och det verkade inte som...
Svar
13
· Visningar
1 377
Hästmänniskan Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av. Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma...
2
Svar
24
· Visningar
2 563
Senast: mars
·
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 093
Senast: Lavinia
·
Anläggning En sak som jag tycker borde debatteras mer är utevistelse och hagar. Jag vet ett antal stall som fortfarande bara har typ fyra timmars...
6 7 8
Svar
141
· Visningar
10 189
Senast: Linda_A
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp