Jag har uppenbarligen haft tur förstår jag, när man läser här. Jag har aldrig skadat mig så att jag haft ont dagen efter knappt.
I december hände något som kunde blivit mycket värre, för mig men främst hästen. Vi skrittade hemåt i raskt tempo på grusväg som varit isig men töat. Efter flera veckor med hjärtat i halsgropen på isiga vägar tyckte jag att det var trevligt med grus och bitvis slush. Sedan halkade häst omkull.
Min efterkonstruktion är att han hade ett bakben i luften och det andra släppte, troligen gick brodden ner i slushen men sedan halkade skon oavpå typ, slushen var precis mjuk nog för att brodden inte skulle fastna men tillräckligt hård för att bära skon.
Sjukaste känslan jag någonsin haft när vi plötsligt rör oss fort bakåt och jag ser hela hästens framben utan att förstå att han har trillat. Sedan tog han i marken med baken och stöten satte av mig på vägen, med fötterna och benen i princip kvar i sadeln. Jag vet bara att jag sprattlade med fötterna i panik när hästen började resa sig för att komma loss ur stigbyglarna.
Jag lyckades med det och häst reste sig och travade hemåt. Jag ropade på honom och hörde på min egen röst att jag inte trodde att han skulle lyssna. Han travade runt kröken och sedan hör jag hur han drar iväg i fyrsprång. Han hade en 5 månader gammal senskada och skulle skritta och trava enbart . Jag följde spåren hemåt, räknade metrarna i svävmomenten och konstaterade att pålle måste ha utbildning i kurvtagning. Vid nästa ultraljud en vecka senare berättade jag att häst hade testat galopp och det gick finfint, tydligen
Häst utan men, jag klarade mig med en lårkaka.
I december hände något som kunde blivit mycket värre, för mig men främst hästen. Vi skrittade hemåt i raskt tempo på grusväg som varit isig men töat. Efter flera veckor med hjärtat i halsgropen på isiga vägar tyckte jag att det var trevligt med grus och bitvis slush. Sedan halkade häst omkull.
Min efterkonstruktion är att han hade ett bakben i luften och det andra släppte, troligen gick brodden ner i slushen men sedan halkade skon oavpå typ, slushen var precis mjuk nog för att brodden inte skulle fastna men tillräckligt hård för att bära skon.
Sjukaste känslan jag någonsin haft när vi plötsligt rör oss fort bakåt och jag ser hela hästens framben utan att förstå att han har trillat. Sedan tog han i marken med baken och stöten satte av mig på vägen, med fötterna och benen i princip kvar i sadeln. Jag vet bara att jag sprattlade med fötterna i panik när hästen började resa sig för att komma loss ur stigbyglarna.
Jag lyckades med det och häst reste sig och travade hemåt. Jag ropade på honom och hörde på min egen röst att jag inte trodde att han skulle lyssna. Han travade runt kröken och sedan hör jag hur han drar iväg i fyrsprång. Han hade en 5 månader gammal senskada och skulle skritta och trava enbart . Jag följde spåren hemåt, räknade metrarna i svävmomenten och konstaterade att pålle måste ha utbildning i kurvtagning. Vid nästa ultraljud en vecka senare berättade jag att häst hade testat galopp och det gick finfint, tydligen
Häst utan men, jag klarade mig med en lårkaka.