Epilepsi

[Jenka]

Hur ser ni på att para en tik vars morbror och halvsyster har epilepsi?

Vad är det "närmaste" ni anser ok?

 

[Red_Chili]

Nu vet jag inte egentligen någonting om hur epilepsi nedärvs, men rent spontant tänker jag "NEJ!" när jag hör om en sådan kombination.

 

[Migo]

Svår fråga. Mamman till mina pojkar har en kullbror som avlivades i ep. Dock inte utrett vilken typ av ep. (förvärvad förekommer ju också i rasen tyvärr).

Vi har tyvärr en del linjer där ep förekommer vid parningar med andra kända ep-linjer. Alltså förekommer (någon av) de inblandade generna i linjer som används aktivt i avel. Rasklubben kartlägger efter bästa förmåga men vissa uppfödare är dåliga på att rapportera in så det är lite av ett sisyfosarbete. Vissa parningar som görs är bara att hoppas beror på okunskap (med ep. förekommande nära båda föräldrarna) och andra är väldigt pålästa och parar ep-besläktade med "fria" linjer.

Avelsrådets ståndpunkt är att vi omöjligen kan ta alla ep-besläktade ur avel, eftersom vi inte vet om alla fall och nedärvningen är mycket oklar.

Personligen håller jag stenkoll på linjerna och väljer absolut inte att köpa valp där ep finns på båda sidorna eller i flera kullar efter någon av dem. Däremot har jag som sagt redan två som har morbror med ep, och en vars halvbror är tydlig nedärvare. Om Fridolf skulle användas i avel så är det självklart för mig att informera om hans morbror, samt sätta stopp för ev parning om tiken har minsta misstanke om ep bakom sig.

Ett fall som TS beskriver där det uppenbarligen nedärvts till andra avkommor också skulle jag absolut inte para eller köpa valp från.

Ett enormt stort problem i rasen, men med dagens kunskap tyvärr näst intill omöjligt att få klar bild av

 

[Raderad medlem 94602]

Som Epileptiker själv så säger jag NEJ! Och det för att på folk iaf så är det stor ärftlighet (bortsett från uppkomst genom trauma ect) Varför skulle det vara annorlunda på hundar?

Jag skulle aldrig köpa en hund om jag viste innan att EP fanns i leden omkring.

 

[dpmatte]

Om det inte är konstaterat att det är förvärvad epilepsi (födelseskada eller annan skada) så skulle jag inte gjort den parningen. Såvitt jag vet så är det inte konstaterat hur epilepsi nedärvs på hundar, kan ibland vara direkt nedstigande men kan även vara ett antal generationer emellan. Tiken kan ha anlaget även om hon inte har epilepsi själv och kan lämne den vidare till sina valpar. Det jag är mest fundersam över är att 2 st så nära släktingar har sjukdomen, det visar tycker jag att epilepsi finns i linjerna bakåt och att det därmed kan dyka upp även i kommande generationer. Om man på något sätt (t ex blodprov DNA) kan konstatera att tiken inte har genen är det helt ok att para eftersom hon då inte kan lämna vidare sjukdomen.

 

[Jenka]

I det här fallet tror man att morbror har förvärvad men jag blir ju tveksam när ytterligare en rätt nära släkting är drabbad.

Egentligen skulle jag ju, särskilt när man inte vet nedärvningen, vilja ta alla linjer med ep (och andra sjukdomar) ur avel, men så ser ju inte alltid verkligheten ut tyvärr.

@Migo du hade kunnat tänka dig para dina alltså?
Nu är det ju annan ras, men ändå.

Men spontant känner även jag själv "nej", ska nog tipsa om att kolla vidare (hjälper en kompis att leta valp).

 

[Jenka]

Om det inte är konstaterat att det är förvärvad epilepsi (födelseskada eller annan skada) så skulle jag inte gjort den parningen. Såvitt jag vet så är det inte konstaterat hur epilepsi nedärvs på hundar, kan ibland vara direkt nedstigande men kan även vara ett antal generationer emellan. Tiken kan ha anlaget även om hon inte har epilepsi själv och kan lämne den vidare till sina valpar. Det jag är mest fundersam över är att 2 st så nära släktingar har sjukdomen, det visar tycker jag att epilepsi finns i linjerna bakåt och att det därmed kan dyka upp även i kommande generationer. Om man på något sätt (t ex blodprov DNA) kan konstatera att tiken inte har genen är det helt ok att para eftersom hon då inte kan lämna vidare sjukdomen.

Ja blodprov med det resonemanget kör man ju med bland annat pra, men det finns väl inget sånt för ep?

 

[Migo]

Jag vet inte. Det är absolut inte ett rungande "ja" men heller inte ett klart nej.

Men det kommer troligen inte att ske, av flera andra skäl (mitt kontrollbehov, typ)

 

[Migo]

Ja blodprov med det resonemanget kör man ju med bland annat pra, men det finns väl inget sånt för ep?

Mig veterligen finns inga gentester för ep.

 

[Milosari]

Min ena hunds pappa har kullsyskon med EP. Ingen av avkommorna har hittills fått EP (de äldsta avkommorna är 8 år) och vad jag vet är även barnbarnen fria. Så jag skulle inte tveka att köpa ännu en hund från de linjerna (eller önskedrömmen en avkomma efter min egen).

 

[Miao]

Hur ser ni på att para en tik vars morbror och halvsyster har epilepsi?

Vad är det "närmaste" ni anser ok?

Är de halvsyskon på mammans eller pappans sida?

Jag som sitter med en aussie vars helsyskon (ur en senare kull) drabbats av EP tog ju direkt bort alla (långtgående) avelsplaner jag hade på henne när det kom fram detta med syskonet. Lyxas uppfödare gjorde ju ännu mer, hennes tik (kullsyster till den drabbade) var ju precis parad, och hon valde att ta abortsprutor på henne. Det tycker jag är enormt starkt och helt rätt val att göra när det är SÅ nära släkt som drabbats!

Sen är det där med EP så svårt, eftersom man inte vet arvsgången... Helsyskon och föräldrar (särskilt inte om flera avkommor fått EP) tycker jag inte borde tas i avel något mer, men med halvsyskon är det en mer delikat/svår fråga tycker jag... Det kan ju vara så att just kombinationen var olycksalig, och att med en annan hane/tik så behöver det inte vara någon fara alls. Men det är verkligen ett tveeggat svärd, hur nära släkt man ska ta ur avel och hur nära man vågar använda i avel...

Om det "bara" finns fall längre bak i stamtavlan så blir det ju mer "OK" (om man ska använda det ordet), vi KAN ju inte slå ut alla avelsdjur som har minsta lilla fall av EP någonstans i släkten, då har vi inte rasen kvar snart. Men det gäller ju att folk är öppna och ärliga med vad deras hundar drabbats av så man kan få en klar bild över stamtavlan.

Det viktigaste är väl att OM det finns EP i släktet, att kolla hur nära och få reda på hur många. Är det 1 individ ur 1 kombination på mängder av avkommor/släktingar, då kanske det finns utrymme för att fundera på det, men när det börjar dyka upp 2 eller fler på nära håll... nej tack.

Sen så tycker jag ju verkligen att OM man funderar på att ta en individ i avel trots att det finns EP i släkten längre bak, så ska det ju banne mig vara en riktigt bra och komplett hund för att väga upp den där risken! Jag har ju sett flera kombinationer där det både finns nära EP OCH föräldrarna är sämre exemplar mentalt och/eller arbetsmässigt... Där fattar jag verkligen inte varför man väljer att avla på sådana hundar.

Men som sagt, EP frågan är fan vare sig lätt eller rolig, det är en vidrig sjukdom för de som drabbas .

 

[AraSlei]

Jag vet inte om det finns tester, men jag hoppas verkligen att det är på gång.
EP finns i viss mån även hos wachtelhunden, och för några år sedan lämnade vi dna från våra hundar till forskare i Tyskland som skulle försöka kartlägga eventuell nedärvning och om det i så fall går att förebygga genom tester.
Vi får verkligen hoppas att dom lyckas.

 

[Askur]

Våran första hund hade epilepsi och jag säger NEJ! Onödigt att chansa.

 

[nullo-modo]

Har själv haft en hund med ep och det finns i rasen så nu mera kollar vi noggrant om ep finns i släkten och skulle aldrig köpa en valp efter en hund du nämner.

 

[Raderad medlem 94602]

EP är en nervstörning...neurologiskt och kan inte ses på blodprov.
Bland människor är det så att man kan ha EP utan att veta om det för att anfall kan vara så otroligt små att de knappt uppfattas. Ett anfall kan se ut hur som helst. Måste inte vara märkbara kramper. Vilken nerv som helst kan vara den drabbade och därmed vilken ytte pyttemuskel som helst den som visar EP. Kan vara allt ifrån ett darrande ögonlock, en blåsa som släpper lite, till massiva kramper.
EP kan förvärras så därför bör man inte bagatellisera småanfall.

Nu utgår jag åter igen från hur det är för oss människor. Men det är ju samma sjukdom så jag antar att det inte är så stor skillnad på hundar. Man tom medicinerar till viss del med samma mediciner.

Trots att jag inte är född med EP utan fick den i tonåren så har min son ärvt den. Inget som upptäcktes förens man gjorde EEG på honom. EP kan alltså ligga dolt och bryta ut när som helst.......

 

[Laa]

Hur ser ni på att para en tik vars morbror och halvsyster har epilepsi?

Vad är det "närmaste" ni anser ok?

Är Epn traumatiskt orsakad bryr jag mig inte ett smack (men det kan ju vara lite svårt att utröna om så är fallet, minst sagt...).
Finns inget trauma som utlösande orsak så hade jag definitivt varit mer restriktiv, två drabbade i samma linje hade gjort att jag undvikit den i möjligaste mån. Skulle kunna överväga om något enstaka halvsyskon till en mor- eller farförälder var drabbad, men troligen inte på närmare håll, om det inte vore uppenbart att sjukdomen kom från en linje som inte finns med i kombinationen jag tittar på (dvs morbrorn har samma pappa som mamman till valpen jag är intresserad av, men morbrors mamma och mormor och mormorsmor har alla ep, eller något sådant).

 

[dpmatte]

Jag vet att någon i Uppsala är eller har åtminstone varit intresserad av epilepsi. För något år sedan vet jag att ett universitet i USA kunde se vissa gentyper av epilepsi i DNA-prov. På några år kan man hinna långt eller ingenstans alls, så hur långt man har kommit nu vet jag inte. Det ska alltså vara en gen man letar efter i blodprovet = inget vanligt blodprov.
En kompis till mig har en borderterrier hane nu 14 år som medicinerar sedan 5 års ålder. Han mår alldeles utmärkt och har bara haft enstaka lättare småanfall då han varit frånvarande och suttit på baken o gungat. Inga stora anfall alls. Ingen av hans förfäder har epilepsi så troligen är den förvärvad. Fast man kan inte vara säker så länge inte man kan hitta all epilepsi i DNA-prov.

Oftast (inte alltid) dyker den ärftliga upp mellan 1½-3 års ålder, förvärvad kan komma när som helst i livet. Sen finns det en 3:e variant, den där det finns en växande tumör inblandad. Denna 3:e sorten kan snabbt eller långsamt bli mycket värre efterhand och kan sluta med att man inte får bukt med ett anfall o måste ta bort hunden under pågående anfall. Ett trauma som kan framkalla epilepsi är t ex om valpen blir klämd när den föds, ett annat om den blir tappad i golvet / trillar ner o slår i huvudet.

 

[Jenka]

@Miao jag vet inte faktiskt.

Och ja, Lyxas uppfödare tycker jag är ett strålande exempel på seriös uppfödare, av vad jag sett.