F
Frasseoo
Jag har en alldels underbar 4åring. Han är ljuvlig så länge han får berömm och vi gör det han vill.
När vi skall göra något han inte gillar är det ok så länge han får positiv förstäkning. Om man däremot säger åt honom blir han otroligt sur.
Exempel 1) Skoning. Det går bra underförutsättning att han får äta samtidigt. Senaste gången tyckte hovisen att det var dags att klara oss utan käk. Första hoven gick bra. Sedan tröttnade gossen och började dra i benet. Hovisen höll emot. Pållen blev sur och drog ännu mer då höjde hovisen rösten och då var det helt kört... Pållen försökte då LÄGGA SIG ner. Då puttade hovisen honom lätt i magen - det skulle han inte gjort för sedan satte sig hästen omväxlande med att försöka lägga sig. Inte kul. Hovisen sa att han aldrig någonsin varit med om liknande..
Exempel 2) Dressyrtävling. Gossen är absolut INTE rädd för någonting i hela världen. Men när vi red in på banan bestämde han sig för att domartornet var farligt. Han frös fast. Jag klappade uppmundrade och gav en beröm-vissel-signal vi har.Han tog ett par steg - och sedan frös han fast. Jag gjorde det stora misstaget att lägga på en rejäl skänkel. KUL då börjar eländet backa.. Automatisk skänklade jag mer - hjärnan funkade inte. Jahapp då backade han ännu mer. Det hela slutade med att vi fick leda in pållen på banan och domaren gav honom en morot. Men det gick i alla fall inte att rida ett program det är som om han bara bestämmer sig för att han INTE tänker göra det jag vill i bland.
exempel 3. Trail. Vi hade en familjedag i stallet. Då hade vi en klass med trail.Eftersom jag aldrig ridit trail innan tränade vi en kväll. Allt gick utmärkt. Vi kunde utan problem gå upp och nerpå brygga, gå över pressenning. På skoj testade jag att ta en jacka från ett hinderstöd och släppa på hans huvud, spänna upp ett paraply, rida med det osv. Inte en reaktion. Han fick naturligtvis massor med beröm.
På tävlingen kunde han inte gå över pressen...Nähä, det ville han icke... Jag var inte det minstanervös och spände min inte det minsta.
Exemplel 4. Min dotter red. Han skötte sig exemplarisk. Sen fick han för sig att han minsann inte skulle gå förbi grinden i trav. Skritt gick bra men inte trav i ena varvet ???. Jag sprang brevid och drev honom men nähä. Han tvärnitade i alla fall.
När jag tog i och krävde mer ( med lina i hand) Då laddade han i galopp rakt mot grinden och tvärnitade.. Dottern satt kvar. Vi försökte massor med gånger till sist gick det...Jag tog av dottern, sadel och träns och fick efter 10 svettiga minuter honom förbi grinden. Så snart han kom i vänster varv i trav så nitade han och sprang åt andra hållet.
Jag kan berätta att när han kom som tvååring försökte jag mig på att driva honom i en liten padock... Han bara glodde på mig. Jag försökte driva honom med ett rep men han sket helt i det. Till slut slängde jag repet löst PÅ honom han kollade på mig som om jag inte var klok och gick och betade.
Nu är han mycket lyhörd för blickar och kroppsspråk...
Men som sagt inte om han inte vill....
Exempel 5. Han vägrar flytta sig för främmande. En människa hade kört in med bil på betet (det ligger en sommarstuga mitt i hagen) när människan stod och rotade i sin väska som låg i bilen kom gossen och puttade bort människan och körde ner huvudet i väskan och snodde lite kläder. Människan höll på att dö av skräck för hon var hästrädd. Hon viftade och skrek men han brydde sig noll... Han har även snott en hammare ur handen på en man som skulle laga ett staket.
Han har dessutom stoppat ner huvudet genom en öppen taklucka
på en bil, jagat en tant på en fyrhjulig osv osv. Han har absolut noll respekt för andra än mig.
Exempel 6. Han skiter i att någon håller i grimskaftet. Det är nästan bara jag som kan leda honom i vanligt grimskaft.
Vill han tex beta går han bara. Folk hänger som vantar efter honom. Han bara gåååååår.
Jag blir snart tokig övar att han är så fruktansvärt envis.
Jag iof tacksam över att vi kommit så långt, han och jag men det vore ju bra om han hade respekt för andra också och att han ville samarbeta alltid. Inte bara när han har lust.
Någon som har något tips.
När vi skall göra något han inte gillar är det ok så länge han får positiv förstäkning. Om man däremot säger åt honom blir han otroligt sur.
Exempel 1) Skoning. Det går bra underförutsättning att han får äta samtidigt. Senaste gången tyckte hovisen att det var dags att klara oss utan käk. Första hoven gick bra. Sedan tröttnade gossen och började dra i benet. Hovisen höll emot. Pållen blev sur och drog ännu mer då höjde hovisen rösten och då var det helt kört... Pållen försökte då LÄGGA SIG ner. Då puttade hovisen honom lätt i magen - det skulle han inte gjort för sedan satte sig hästen omväxlande med att försöka lägga sig. Inte kul. Hovisen sa att han aldrig någonsin varit med om liknande..
Exempel 2) Dressyrtävling. Gossen är absolut INTE rädd för någonting i hela världen. Men när vi red in på banan bestämde han sig för att domartornet var farligt. Han frös fast. Jag klappade uppmundrade och gav en beröm-vissel-signal vi har.Han tog ett par steg - och sedan frös han fast. Jag gjorde det stora misstaget att lägga på en rejäl skänkel. KUL då börjar eländet backa.. Automatisk skänklade jag mer - hjärnan funkade inte. Jahapp då backade han ännu mer. Det hela slutade med att vi fick leda in pållen på banan och domaren gav honom en morot. Men det gick i alla fall inte att rida ett program det är som om han bara bestämmer sig för att han INTE tänker göra det jag vill i bland.
exempel 3. Trail. Vi hade en familjedag i stallet. Då hade vi en klass med trail.Eftersom jag aldrig ridit trail innan tränade vi en kväll. Allt gick utmärkt. Vi kunde utan problem gå upp och nerpå brygga, gå över pressenning. På skoj testade jag att ta en jacka från ett hinderstöd och släppa på hans huvud, spänna upp ett paraply, rida med det osv. Inte en reaktion. Han fick naturligtvis massor med beröm.
På tävlingen kunde han inte gå över pressen...Nähä, det ville han icke... Jag var inte det minstanervös och spände min inte det minsta.
Exemplel 4. Min dotter red. Han skötte sig exemplarisk. Sen fick han för sig att han minsann inte skulle gå förbi grinden i trav. Skritt gick bra men inte trav i ena varvet ???. Jag sprang brevid och drev honom men nähä. Han tvärnitade i alla fall.
När jag tog i och krävde mer ( med lina i hand) Då laddade han i galopp rakt mot grinden och tvärnitade.. Dottern satt kvar. Vi försökte massor med gånger till sist gick det...Jag tog av dottern, sadel och träns och fick efter 10 svettiga minuter honom förbi grinden. Så snart han kom i vänster varv i trav så nitade han och sprang åt andra hållet.
Jag kan berätta att när han kom som tvååring försökte jag mig på att driva honom i en liten padock... Han bara glodde på mig. Jag försökte driva honom med ett rep men han sket helt i det. Till slut slängde jag repet löst PÅ honom han kollade på mig som om jag inte var klok och gick och betade.
Nu är han mycket lyhörd för blickar och kroppsspråk...
Men som sagt inte om han inte vill....
Exempel 5. Han vägrar flytta sig för främmande. En människa hade kört in med bil på betet (det ligger en sommarstuga mitt i hagen) när människan stod och rotade i sin väska som låg i bilen kom gossen och puttade bort människan och körde ner huvudet i väskan och snodde lite kläder. Människan höll på att dö av skräck för hon var hästrädd. Hon viftade och skrek men han brydde sig noll... Han har även snott en hammare ur handen på en man som skulle laga ett staket.
Han har dessutom stoppat ner huvudet genom en öppen taklucka
på en bil, jagat en tant på en fyrhjulig osv osv. Han har absolut noll respekt för andra än mig.
Exempel 6. Han skiter i att någon håller i grimskaftet. Det är nästan bara jag som kan leda honom i vanligt grimskaft.
Vill han tex beta går han bara. Folk hänger som vantar efter honom. Han bara gåååååår.
Jag blir snart tokig övar att han är så fruktansvärt envis.
Jag iof tacksam över att vi kommit så långt, han och jag men det vore ju bra om han hade respekt för andra också och att han ville samarbeta alltid. Inte bara när han har lust.
Någon som har något tips.