S
Sunset1988
Nu är det så att jag har en häst som jag ridit i ca 5 månader, han är jätte snäll att rida i ridhuset och snäll att borsta osv. Men när man ska rida ut så är han jätte envis och vill inte gå fram överallt.
Ibland går det jätte bra och när man rider ut med nån annan häst så blinkar han inte ens på grejer som han annars är "livrädd" för.
Jag har alltid varit väldigt envis och aldrig gett mig, inte ens varit rädd när det är grejer som man inte behöver vara rädd för. Men nu den senaste tiden med honom så har jag börjat blivit rädd, och tänkt "där står det massa vita balar, det gjorde det inte sist, nu kommer han bli rädd/bråka" Jag vill inte tänka den tanken, men den kommer automatiskt. När jag tänker så så blir jag själv säkert spänd, och då känner han av det och utnyttjar det.
Samma sak är det att han har börjat stanna eller vägrat gå när man leder honom. Som en gång skulle jag gå in i ridhuset, hade ridit lite ute men det blåste så mkt så jag ville gå in. Där vägrade han totalt och jag höll på hur länge som helst, men han antingen stog stilla eller backade och steppade runt. Tillslut fick jag be om hjälp av en, som tog en sopkvast och manade på honom med och det tog tid att få in honom i ridhuset ändå.
Och en annan gång gick jag en promenad med honom och lät honom beta i slutet precis utan för stallet, sen vill jag gå in och det ville inte han, han backade och var allmänt dum då med.
Så därför har jag börjat ha med mig godis att locka fram honom med (jag vet att det är jätte dumt, men annars kommer vi inte där ifrån)
Somsagt har jag aldrig varit rädd vid sånna här situationer tidigare men jag jobbade i ett stall för ett år sen där vi hade en liknande häst (han såg precis lika dan ut med färg och tecken, haha) och han var riktigt dum, första gången jag skulle ta ut honom i hagen så ville han inte och försökte med allt, och då när jag kämpade emot så blev han sur och drog grimskaftet ut handen på mig, vände om och sparkade mig och sen drog han tillbaks till stallet. Vet inte om denna händelse kan ha gjort att jag är rädd nu..
Men jag skulle behöva några tips på hur jag får honom att förstå att JAG ÄR LEDAREN!
Ibland går det jätte bra och när man rider ut med nån annan häst så blinkar han inte ens på grejer som han annars är "livrädd" för.
Jag har alltid varit väldigt envis och aldrig gett mig, inte ens varit rädd när det är grejer som man inte behöver vara rädd för. Men nu den senaste tiden med honom så har jag börjat blivit rädd, och tänkt "där står det massa vita balar, det gjorde det inte sist, nu kommer han bli rädd/bråka" Jag vill inte tänka den tanken, men den kommer automatiskt. När jag tänker så så blir jag själv säkert spänd, och då känner han av det och utnyttjar det.
Samma sak är det att han har börjat stanna eller vägrat gå när man leder honom. Som en gång skulle jag gå in i ridhuset, hade ridit lite ute men det blåste så mkt så jag ville gå in. Där vägrade han totalt och jag höll på hur länge som helst, men han antingen stog stilla eller backade och steppade runt. Tillslut fick jag be om hjälp av en, som tog en sopkvast och manade på honom med och det tog tid att få in honom i ridhuset ändå.
Och en annan gång gick jag en promenad med honom och lät honom beta i slutet precis utan för stallet, sen vill jag gå in och det ville inte han, han backade och var allmänt dum då med.
Så därför har jag börjat ha med mig godis att locka fram honom med (jag vet att det är jätte dumt, men annars kommer vi inte där ifrån)
Somsagt har jag aldrig varit rädd vid sånna här situationer tidigare men jag jobbade i ett stall för ett år sen där vi hade en liknande häst (han såg precis lika dan ut med färg och tecken, haha) och han var riktigt dum, första gången jag skulle ta ut honom i hagen så ville han inte och försökte med allt, och då när jag kämpade emot så blev han sur och drog grimskaftet ut handen på mig, vände om och sparkade mig och sen drog han tillbaks till stallet. Vet inte om denna händelse kan ha gjort att jag är rädd nu..
Men jag skulle behöva några tips på hur jag får honom att förstå att JAG ÄR LEDAREN!