Hej!
Jag har en cockerspaniel på snart fem år som fortfarande inte vill vara helt själv.
Lite bakgrundinformation:
När han var 0-3 år var han som en svans efter mig. Vägrade lämna mig och pep varje sekund som jag var borta. Ensamhetstränade mycket och nu kan han vara själv i ett annat rum (stänger man in honom på toaletten för att moppa golvet t.ex. så piper han i någon minut och sedan lägger han sig.) och han har blivit tuffare och tror mer på sig själv men vill fortfarande inte vara själv hemma.
I vårt förra hus så gick det ganska bra. Han kunde busa en del (bäddade upp sängarna) men annars så gick det okej. Även om han absolut inte ville vara själv så fixade han det utan att stressa sönder sig. Han har bara varit själv några få timmar i veckan under sitt liv. Aldrig så mycket som fem timmar om dagen eller liknande då vi hellre skaffar hundvakt.
Nu till problemet: Jag har flyttat till en lägenhet och här går inte träningen alls lika bra. Just nu bor jag med min sambo men när han lämnar honom så piper han en del medans när jag lämnar honom så är han lugnare även om han tyr sig mer till mig. Innan (i förra huset) så kunde kan lämna honom själv och det värsta som hände var att han bäddade upp sängarna. Annars har han som vi förstått varit relativt lugn själv hemma, varit tyst och även sovit i sitt lilla bo som han byggt upp i sängen
I denna lägenheten (första gången han bor i lägenhet) så är det mycket värre. När man lämnar honom här så skäller/ylar han konstant och verkligen stressar sönder. Det är fullt med dreggel på golvet och han flåsar och är helt galen när man kommer hem igen (undviker därför att lämna honom själv hemma men ibland har det hänt att lektionerna krockat med kort varsel och det verkligen inte gått att fixa). Det skär ju i mitt hjärta att han är så rädd när han är själv hemma
När vi är med honom i lägenheten så sover han tryggt, lite mindre tryggt när bara sambon är hemma men med mig så tar han det lugnt. Han reagerar om det är hundar som skäller/högljudda människor utanför men moffar bara lite och lägger sig sedan igen.
Jag undrar hur vi ska få honom att känna sig tryggare i lägenheten så att han inte är rädd för att vara själv här? Några övningar som finns för att ge hunden bättre självförtroende?
Jag försöker få honom att testa sina gränser (men alltid så att han klarar uppgiften) och få honom att inse att även om jag är ledaren så är han stark själv och klarar av att göra saker själv.
Detta är det vi försökt med när vi lämnat honom ensam:
*Större utrymme (gick dåligt. Han mår bättre av ju mindre utrymme han har men tyvärr är ju inte bur tillåtet)
*Mindre utrymme (går något bättre)
*Mer motion (ingen skillnad)
*Gömma godis (svårt att gömma det. Han skiter fullständigt i att man går så länge som han har något att äta men man kan ju inte lägga fram flera kg med godis....)
*Ge ben som räcker längre (tuggar inte på dem när vi är borta, dricker bara vatten)
Vi låter honom vara inne på toaletten då han mår bättre av mindre ytor men det hjälper ändå inte riktigt. Bättre än då han har hela lägenheten men han skäller/ylar fortfarande.
När vi är i lägenheten och han är inne på toaletten så är han helt lugn. Piper kanske en minut lite vid dörren och lägger sig sedan och sover tills vi öppnar. Så länge han vet att han inte är helt själv utan vi är närheten så är han lugn.
Vet inte riktigt hur vi ska lösa det här. Har försökt med det mesta men jag tror att det i grunden bottnar i att han är väldigt osäker på sig själv (då är han ändå mycket bättre än innan då jag tränat rejält på detta senaste året).
Några tips på hur man ska gå vidare och få en säkrare hund som klarar av några timmar själv?
Jag har en cockerspaniel på snart fem år som fortfarande inte vill vara helt själv.
Lite bakgrundinformation:
När han var 0-3 år var han som en svans efter mig. Vägrade lämna mig och pep varje sekund som jag var borta. Ensamhetstränade mycket och nu kan han vara själv i ett annat rum (stänger man in honom på toaletten för att moppa golvet t.ex. så piper han i någon minut och sedan lägger han sig.) och han har blivit tuffare och tror mer på sig själv men vill fortfarande inte vara själv hemma.
I vårt förra hus så gick det ganska bra. Han kunde busa en del (bäddade upp sängarna) men annars så gick det okej. Även om han absolut inte ville vara själv så fixade han det utan att stressa sönder sig. Han har bara varit själv några få timmar i veckan under sitt liv. Aldrig så mycket som fem timmar om dagen eller liknande då vi hellre skaffar hundvakt.
Nu till problemet: Jag har flyttat till en lägenhet och här går inte träningen alls lika bra. Just nu bor jag med min sambo men när han lämnar honom så piper han en del medans när jag lämnar honom så är han lugnare även om han tyr sig mer till mig. Innan (i förra huset) så kunde kan lämna honom själv och det värsta som hände var att han bäddade upp sängarna. Annars har han som vi förstått varit relativt lugn själv hemma, varit tyst och även sovit i sitt lilla bo som han byggt upp i sängen
I denna lägenheten (första gången han bor i lägenhet) så är det mycket värre. När man lämnar honom här så skäller/ylar han konstant och verkligen stressar sönder. Det är fullt med dreggel på golvet och han flåsar och är helt galen när man kommer hem igen (undviker därför att lämna honom själv hemma men ibland har det hänt att lektionerna krockat med kort varsel och det verkligen inte gått att fixa). Det skär ju i mitt hjärta att han är så rädd när han är själv hemma
När vi är med honom i lägenheten så sover han tryggt, lite mindre tryggt när bara sambon är hemma men med mig så tar han det lugnt. Han reagerar om det är hundar som skäller/högljudda människor utanför men moffar bara lite och lägger sig sedan igen.
Jag undrar hur vi ska få honom att känna sig tryggare i lägenheten så att han inte är rädd för att vara själv här? Några övningar som finns för att ge hunden bättre självförtroende?
Jag försöker få honom att testa sina gränser (men alltid så att han klarar uppgiften) och få honom att inse att även om jag är ledaren så är han stark själv och klarar av att göra saker själv.
Detta är det vi försökt med när vi lämnat honom ensam:
*Större utrymme (gick dåligt. Han mår bättre av ju mindre utrymme han har men tyvärr är ju inte bur tillåtet)
*Mindre utrymme (går något bättre)
*Mer motion (ingen skillnad)
*Gömma godis (svårt att gömma det. Han skiter fullständigt i att man går så länge som han har något att äta men man kan ju inte lägga fram flera kg med godis....)
*Ge ben som räcker längre (tuggar inte på dem när vi är borta, dricker bara vatten)
Vi låter honom vara inne på toaletten då han mår bättre av mindre ytor men det hjälper ändå inte riktigt. Bättre än då han har hela lägenheten men han skäller/ylar fortfarande.
När vi är i lägenheten och han är inne på toaletten så är han helt lugn. Piper kanske en minut lite vid dörren och lägger sig sedan och sover tills vi öppnar. Så länge han vet att han inte är helt själv utan vi är närheten så är han lugn.
Vet inte riktigt hur vi ska lösa det här. Har försökt med det mesta men jag tror att det i grunden bottnar i att han är väldigt osäker på sig själv (då är han ändå mycket bättre än innan då jag tränat rejält på detta senaste året).
Några tips på hur man ska gå vidare och få en säkrare hund som klarar av några timmar själv?
