Ensam i kullen

[trollmamma]

Jag har tingad valp efter en tik som tilltalar mig mycket. Tyvärr så var de övriga valparna dödfödda eller dog kort efter födseln då de föddes lite för tidigt så det är endast "min" valp kvar.
Har haft hundar i 25 år men aldrig haft nån valp som varit ensam i kullen så min fråga är om det brukar vara nån skillnad på dessa och de som vuxit upp med syskon? Jag tänker mest på att min valp inte kommer att ha
syskon att brottas med och inte ha nån konkurrens om mat och uppmärksamhet.
Hunden är av bruksras.

 

[Gnist]

Har haft hundar i 25 år men aldrig haft nån valp som varit ensam i kullen så min fråga är om det brukar vara nån skillnad på dessa och de som vuxit upp med syskon? Jag tänker mest på att min valp inte kommer att ha
syskon att brottas med och inte ha nån konkurrens om mat och uppmärksamhet.
Hunden är av bruksras.

Nu är ju min erfarenhet av jakthundar, men nej. De ensamvalpar jag träffat på har inte varit nån skillnad på mot de som har syskon.
Har genom åren bara haft 2 egna kullar där det blivit endast en valp och de har också varit som vilka valpar som helst.

 

[dobbis]

Och jag säger tvärtemot ,oftast är dom lite egna och har dåligt signalsystem.
Spara inte ensam valpar och köper heller inga.

 

[Hyacinth]

Finns det fler hundar i valpens omgivning och det är en erfaren uppfödare skulle jag inte ha problem med det.

 

[Raderad medlem 94602]

Var linjerna det jag absolut ville har så hade jag köpt. Valplådan är jätteviktig men om det är en bra hund genmässigt kommer den inte att bli kass för att den är ensam. Många valpar i stora kullar blir usla kommunikatörer med.
En klubbvänn har en sådan hane och den är supertrevlig med både hanar och tikar. En rakt igenom bra hund.

 

[Monstermom]

Jag letade efter om det fanns några studier gjorda på ämnet för ett par år sedan, hittade inte just något (och sen rann det intressespåret ut i sanden, som så många andra) men vad jag minns så är det rätt varierat vad som antas och påstås, och hur väl (eller ej) underbyggt det är. Jag är hyfsat övertygad om att man riskerar bristande bithämning i alla fall, men det handlar i så fall givetvis om en risk och uttryckt i variabel grad.

 

[Malibu_Stacy]

Jag har tingad valp efter en tik som tilltalar mig mycket. Tyvärr så var de övriga valparna dödfödda eller dog kort efter födseln då de föddes lite för tidigt så det är endast "min" valp kvar.
Har haft hundar i 25 år men aldrig haft nån valp som varit ensam i kullen så min fråga är om det brukar vara nån skillnad på dessa och de som vuxit upp med syskon? Jag tänker mest på att min valp inte kommer att ha
syskon att brottas med och inte ha nån konkurrens om mat och uppmärksamhet.
Hunden är av bruksras.

Min ena hund är ensamvalp från födseln. Hon är dock uppväxt i en flock och har således haft kontakt med hundar av varierande ålder ända tills hon kom till mig som 4 månaders (import). Märker inget annorlunda på henne, men har hört från flera uppfödare och hundmänniskor att ensamvalpar kan vara speciella.
Det blir ju dock svårt att bevisa något sådant, eftersom man aldrig kommer få reda på hur hunden hade varit annorlunda (eller inte) om den växt upp med syskon.

 

[Fruentimber]

Jag har haft en ensamvalp, och kan inte riktigt se några skillnader i hennes beteende och de övrigas av samma ras om man jämför med de 15-20 stycken jag växt upp med och de jag ägt själv. Sällskapsras dock.

 

[Kildegrei]

Jag har en ensamvalp, border collie, som numer är 4 år. Det enda som jag minns var annorlunda mot andra valpar var hans bitningar. Han hade inga hämningar utan högg ordentligt. Det var som han inte förstod att det gjorde ont, vilket han antagligen inte heller gjorde då hans sällskap första tiden i livet till största delen bestod av ett gosedjur. Han fick dock umgås en del med uppfödarnas vuxna hundar men verkar inte bli samma sak.

När han var 9 veckor högg han min mamma illa i handen då hon skulle ta något ifrån honom. Han tokvaktade sin mat och högg i luften om man kom i närheten, troligtvis för han inte var van vid konkurrens. Allt detta försvann dock med tiden, och mkt träning! Han är idag duktig på att läsa hundspråk men hur mkt det beror på att min andra hund är väldigt bra på det vet jag inte.

 

[Sampi]

Mina föräldrar har åtminstone fött upp två kullar med ensamvalpar under min levnadstid (inga valpar dog i de kullarna, utan ensamvalparna föddes ensamma). Dock behöll de ingen valp själv från någon av de kullarna. Vad jag kan minnas (var ju några år sedan) så var det inget fel på de valparna. De var båda snälla hundar. Dock är ju inte rasen någon hård eller arbetande ras, det är en sällskapshund. Den sista ensamvalpen kommer jag ihåg var jättemysig, och hade dessutom egenheten att vara vegetarian, inget som vi valt utan som den "valde" själv genom att konsekvent dissa rå köttfärsblandningen som man ger innan de successivt går över till fast föda. Som tur är så åt den dock vanligt valpfoder . Om valpen under valptiden bara fått umgås med mamman så skulle jag dock lägga krut på att hunden ska få umgås mycket med andra hundar (om man har fler hundar sedan tidigare tex) redan vid åtta veckor och lära sig att kommunicera på ett bra sätt med andra hundar.

 

[Blueberry]

Jag har tingad valp efter en tik som tilltalar mig mycket. Tyvärr så var de övriga valparna dödfödda eller dog kort efter födseln då de föddes lite för tidigt så det är endast "min" valp kvar.
Har haft hundar i 25 år men aldrig haft nån valp som varit ensam i kullen så min fråga är om det brukar vara nån skillnad på dessa och de som vuxit upp med syskon? Jag tänker mest på att min valp inte kommer att ha
syskon att brottas med och inte ha nån konkurrens om mat och uppmärksamhet.
Hunden är av bruksras.

Jag har en ensamvalp, men mina uppfödare har många hundar hemma så det var liksom inte bara "mamma och bebis" under 8 veckor.

(Han har däremot haft rätt rejäla sociala problem och rädslor eftersom han missade det viktiga socialiseringsfönstret vid 8-10 veckor eftersom de drabbades av kennelhosta och därmed var hela flocken isolerad i några veckor, men det har inget att göra med att han inte har några syskon.)

 

[Nirvana]

Min äldsta hund, en papillon/chihuahua-tik, är ett extremexempel på en ensamvalp eftersom hon är uppvuxen helt utan andra hundar (de tog bort henne från mamman och syskonen när hon var 2 dagar gammal och flyttade till ett annat hem där hon blev flaskmatad). När hon var några månader fick hon umgås med två äldre hannar och sedan flyttade hon hem till mig när hon var 6 månader.
I början märktes det ganska tydligt att hon hade haft en udda uppväxt när hon skulle umgås med andra hundar för hon hade inte en aning om varför de betedde sig som de gjorde. Hon ville gärna leka men hon blev snabbt förvirrad för hon kunde inte läsa deras signaler alls. Vändningen kom när hon var 2 år och jag skaffade hund nummer 2, när hon fick umgås med en annan hund hela dagarna lärde hon sig ganska snabbt att läsa hundspråk och idag är hon lika bra på det som mina andra hundar som har vuxit upp med mamma, syskon m.m.
I övrigt har hon väl alltid varit en enkel hund, ganska egen men inte på något negativt sätt bortsett från att hon är envis som synden.

 

[trollmamma]

Tack för alla svar. Valpen kommer att växa upp med flera hundar både hos uppfödaren och hos mig
Jag har haft kattungar som antingen varit ensamma i kullen eller som jag räddat från släktingars bondgård och som växt upp med min katt&hund-flock, har varit nån som varit lite "egen" och osocial men det kanske den hade varit även med kullsyskon.
Valpen är knappt veckan gammal så vi får väl se hur fortsättningen blir, spännande är det i alla fall

 

[AraSlei]

Jag har en ensamvalp, men mina uppfödare har många hundar hemma så det var liksom inte bara "mamma och bebis" under 8 veckor.

(Han har däremot haft rätt rejäla sociala problem och rädslor eftersom han missade det viktiga socialiseringsfönstret vid 8-10 veckor eftersom de drabbades av kennelhosta och därmed var hela flocken isolerad i några veckor, men det har inget att göra med att han inte har några syskon.)

Men beror hans rädslor och sociala problem bara på att ni fick kennelhosta tror du? Hur länge var han isolerad från att träffa andra hundar än Billy?
När våra valpar varit i den åldern har de inte heller fått någon direkt socialisering, de har mest hängt hemma med flocken (1-2 hundar). Vi har ändå inte upplevt några sådana, ändå rätt allvarliga, effekter av det..

 

[russinbulle]

Jag har en ensamvalp, men mina uppfödare har många hundar hemma så det var liksom inte bara "mamma och bebis" under 8 veckor.

(Han har däremot haft rätt rejäla sociala problem och rädslor eftersom han missade det viktiga socialiseringsfönstret vid 8-10 veckor eftersom de drabbades av kennelhosta och därmed var hela flocken isolerad i några veckor, men det har inget att göra med att han inte har några syskon.)

Det tror jag inte har med dom få veckorna att göra, utan snarare genetiskt.
Jag har haft kvar valpar tills 11 veckor och vi gjorde inte så mycket mer än knatade ut lite och kollade omgivningarna för att få lite koppelvana. Jag bor lugnt, inte mycket folk ränner hos mig och valparna är väldigt sociala ändå efter flytt till ny ägare

 

[Christensen1]

Jag har haft en kull med endast en valp. Hunden är en väl fungerande tävlingshund. Hon har humör men det har inget att göra med att hon var ensam. Modern har också humör.
Valpen har träffat andra vuxna hundar som fanns i hemmet.
Personligen tror jag det är viktigare att de vuxna hundar valpen möter är bra med valpar och har ett sunt språk.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tror också tiken plus gener har betydligt större inverkan än syskon, även om även de har en roll i valpens första tid. Även andra stabila vuxna hundar kan ge mycket positivt.

Det värsta aber är en tik som inte fostrar valp(arna) ordentligt.

 

[Red_Chili]

Jag har en ensamvalp, men mina uppfödare har många hundar hemma så det var liksom inte bara "mamma och bebis" under 8 veckor.

(Han har däremot haft rätt rejäla sociala problem och rädslor eftersom han missade det viktiga socialiseringsfönstret vid 8-10 veckor eftersom de drabbades av kennelhosta och därmed var hela flocken isolerad i några veckor, men det har inget att göra med att han inte har några syskon.)

Nyfiken på vad du tänker att borde ha gjorts när han var 8-10 veckor?

I Ebrahs kull var de 7 valpar. Ebrah flyttade till mig när hon var 8 veckor gammal och har efter det nästan enbart umgåtts med Aysu. När hon var 12 veckor ungefär så åkte vi till en vän som hade ett litet knippe hundar och var där några timmar. Den vännen besökte vi kanske 4 gånger innan Ebrah var ett halvår gammal. Efter det har hon vid kanske 1-2 tillfällen fått umgås med andra hundar och hon har varit med på några få tävlingar och sett andra hundar (utan att direkt kommunicera med dem).

Ebrah åkte buss första gången när hon var närmare ett halvår gammal, tåg likaså, hon har inte varit på kurser och visst, jag bor i en förort men alla promenader tas i skog.

Aysu, hon flyttade som 8 veckor gammal till ett hus på landet. Där fanns en annan hund. De gick aldrig kurser, var aldrig bland andra hundar, aldrig inne i stan (vad jag vet) osv utan första gången Aysu kom i kontakt med något annat än sin lantliga hemmiljö var när hon 9 månader gammal åkte hem till mig.

Varken Ebrah eller Aysu har några direkta rädslor, (förutom Aysu med andra hundar, vilket beror på rejält otrevliga incidenter). De avreagerar snabbt om de reagerar på något, är lätthanterade, mycket duktiga i sitt hundspråk och tja.. Inga konstigheter. Det är så jag förväntar mig att hundar är, utan att det gjorts något "speciellt" för att socialisera dem. Men vi kanske lägger olika värdering i det ordet också?

 

[Blueberry]

Nyfiken på vad du tänker att borde ha gjorts när han var 8-10 veckor?

I Ebrahs kull var de 7 valpar. Ebrah flyttade till mig när hon var 8 veckor gammal och har efter det nästan enbart umgåtts med Aysu. När hon var 12 veckor ungefär så åkte vi till en vän som hade ett litet knippe hundar och var där några timmar. Den vännen besökte vi kanske 4 gånger innan Ebrah var ett halvår gammal. Efter det har hon vid kanske 1-2 tillfällen fått umgås med andra hundar och hon har varit med på några få tävlingar och sett andra hundar (utan att direkt kommunicera med dem).

Ebrah åkte buss första gången när hon var närmare ett halvår gammal, tåg likaså, hon har inte varit på kurser och visst, jag bor i en förort men alla promenader tas i skog.

Aysu, hon flyttade som 8 veckor gammal till ett hus på landet. Där fanns en annan hund. De gick aldrig kurser, var aldrig bland andra hundar, aldrig inne i stan (vad jag vet) osv utan första gången Aysu kom i kontakt med något annat än sin lantliga hemmiljö var när hon 9 månader gammal åkte hem till mig.

Varken Ebrah eller Aysu har några direkta rädslor, (förutom Aysu med andra hundar, vilket beror på rejält otrevliga incidenter). De avreagerar snabbt om de reagerar på något, är lätthanterade, mycket duktiga i sitt hundspråk och tja.. Inga konstigheter. Det är så jag förväntar mig att hundar är, utan att det gjorts något "speciellt" för att socialisera dem. Men vi kanske lägger olika värdering i det ordet också?

+ flera

Jag ska svara, har bara inte haft tid/kunnat prioritera att leta reda på mer info och formulera mitt svar

 

[LaMagia]

Jag hade en ensamvalp i en kull för 10 år sedan. Han uppfostrades av hela vår hundflock och blev en trygg och trevlig hund på alla sätt. När han var liten så hade han ett mjukdjur att sova tillsammans med.