Sv: Ensam häst i väntan på kompis ...
Du ska inte oroa dig för det! Alla hästar mår automatiskt inte dåligt av att vara själva. Vissa mår bättre eller sämre, en del bryr sig inte alls och en del mår rent dåligt.
Min erfarenhet, som i just det här fallet är ganska stor, säger mig att det oftast går bra.
Det har blivit en hysteri i att hästar inte kan vara själva. Märk väl att jag använder ordet själva istället för ensamma. Det kan tyckas fånigt hårklyveri och språkpolisaktigt, men det är en stor skillnad på att vara själv och att vara ensam.
Jag har haft alla mina hästar själv i perioder, kortare eller längre. Med själv menar jag att de har varit själva på gården utan några andra hästar på km avstånd. Ingen av dom har visat några tecken på att må dåligt. I vissa fall har dom blivit mer avslappnade.
Nu menar jag ju naturligtvis inte att hästar ska leva ett liv utan andra hästar. Jag vet att de är flockdjur. Men i det fria livet väljer de sina kompisar själva, nu är det vi som väljer åt dom. Förhoppningsvis och oftast har människan öga för vilka som trivs ihop men ibland kan hästar trivas bättre själva istället för i en dålig flock.
Jag är lite till åren kommen och har hållit på med hästar ett tag. När jag var ung så stod en hel massa hästar själva hos sina ägare. Vi träffades och red ihop, hästarna gick ihop i hagen en stund, vi var på läger och träningar och släppte ihop en massa okända hästar med varann och aldrig har jag varit med om ett endaste problem. Det var aldrig nån som pratade om detta som ett problem då och vi hade alla glada hästar.
Det är oftast människan som har problem med att hästar är själv. Människans oro och ångest smittar av sig.
Jag tycker också att det är nödvändigt att hästar kan vara själva. För tänk om man har bara två och det händer en av dom nåt drastiskt. Det är förskräckligt opraktiskt att åka och hämta en sällskapshäst innan man lastar den sjuka hästen och åker till sjukhuset eller om det värsta skulle inträffa.
Detta blev både långt och svammligt och det är inte endast riktat till TS.
Att jag går igång på det här viset är för att jag har blivit väldigt illa ansatt för att jag har haft mina hästar själva. Jag har träffat på vuxna människor som ägnat ett helt liv åt hästar som på fullaste allvar inte har trott att det går att ha dom själva, en del tror att dom tar livet av sig.
Jag har debatterat detta åtskilliga gånger. Jag har blivit erbjuden att låna sällskapshästar för att en av mina ska stå själva några dagar då den andra ska bort på nåt.
Har man hästen själv så får man ju förstås tänka på att den inte har nån att leka med, klia på, vifta flugor med etc. Jag är ingen häst och kan inte ersätta detta, men jag kan vara ett sällskap och en rolig kompis. När mina hästar är själva anpassar jag mig efter det och gör helt enkelt mer och andra saker med dom.
Nu ska jag sluta orera. Skulle kunna skriva en hel bok om ämnet och halva boken skulle bestå av folks elaka och ofta okunniga påhopp.
Fridens liljor
