Ensam förälder

[squirlett]

Hur gör man??

Sitter här och killen har precis gjort slut efter en lång och turbulent tid. Jag trodde vi gick åt rätt håll, men nu är det slut.
Hur fan klarar man sig själv?
Hur gör man det när man inte ens vill vara själv?
Ekonomi??
Praktiskt??
Hur tar man sig igenom sorgen??

 

[Enya]

Sv: Ensam förälder

Man tar sig igenom det för att man måste. Det finns inget annat alternativ och man kommer att klara det, även om det ser nattsvart ut just nu.

Har du inget jobb eller inte kan försörja dig och din son så´traskar du i väg till soc. i morgon och hämtar en ansökningsblankett för bidrag. Du går inom försäkringskassan och hämtar ansökningsblankett för
1. bostadsbidrag ( soc kräver det) och
2. Underhållsbidrag
Dessutom går man inom arbetsförmedlingen och skriver in sig som arbetssökande. Är ditt barn inte året så behövs inte det, tror jag.
Och sist går man inom kommunen och hämtar blankett till dagis/dagmamma.

Jag tror att försäkringskassan och dagisblanketterna går att fixa via internet. Arbetsförmedlingen och soc. är jag mer osäker på.

När alla blanketter är ifyllda och inlämnade, ju förr desto bättre, så sätter man sig ner och gråter ut.

Därefter reser man sig som ensamstående mamma och ger sig tusan på att klara det- och självklart fixar man det!

Har jag glömt något?

Lycka till!

 

[squirlett]

Sv: Ensam förälder

Tack du får det att låta så enkelt...
Är det ok om man gråter så man skakar nu?

Dagis har han, arbetslös e jag men har ett sommarjobb som börjar om några veckor. Tills dess har jag lite strötider.

Men hur funkar det med underhåll om båda föräldrarna har vårdnad och pappan (hoppas jag) vill dela på tiden??
Då får man väl inget?
Hur klarar man sig utan sitt barn i flera dagar när han är hos sin pappa?
Är det vanligt att man låter honom flytta fram och tillbaka när han bara är 15 månader??

 

[zole]

Sv: Ensam förälder

Tack du får det att låta så enkelt...
Är det ok om man gråter så man skakar nu?

Dagis har han, arbetslös e jag men har ett sommarjobb som börjar om några veckor. Tills dess har jag lite strötider.

Men hur funkar det med underhåll om båda föräldrarna har vårdnad och pappan (hoppas jag) vill dela på tiden??
Då får man väl inget?
Hur klarar man sig utan sitt barn i flera dagar när han är hos sin pappa?
Är det vanligt att man låter honom flytta fram och tillbaka när han bara är 15 månader??

Underhållet har jag för mej man får om man har barnet ett visst antal dagar även fast pappan har barnet ibland rätta mej om jag har fel nån som är bättre insatt.

 

[Zaria]

Sv: Ensam förälder

Underhåll får man om man har barnet ett visst antal dagar,minns inte exakt hur många det skall vara för att man skall göra avdrag.

"Är det vanligt att man låter honom flytta fram och tillbaka när han bara är 15 månader?? "

Familjerätten här rekommenderar inte varannan veckas boende förän barnet är minst 3 år. För så små barn är korta men täta umgängen med båda försäldrarna det bästa. Just för att barnet inte förstår att ena föräldern inte försvinner utan kan tro att de är borta har jag fått förklrara för mig.

Vi hade varannan helg med Hampus när han var 15 månader vilket inte fungerade alls,dels var det för lång tid åt gången och dels hade han behövt se sin pappa oftare.
Grannanran som gick isär när deras dotter var 13 månader har varannan vecka MEN båda föräldrarna träffar barnet nästan dagligen,är sams och bor grannar så för deras del har det fungerat bra så. Det viktigaste är att man lägger umgänget utefter vad BARNET klarar,inte att det skall vara milimeterrättvisa mellan föräldrarna.

 

[Petruska]

Sv: Ensam förälder

När alla blanketter är ifyllda och inlämnade, ju förr desto bättre, så sätter man sig ner och gråter ut.

Därefter reser man sig som ensamstående mamma och ger sig tusan på att klara det- och självklart fixar man det!

Har jag glömt något?

Lycka till!

That is my girl!

Jäklar, här var det krut minsann! Huka er, Enya är på väg.

Till TS: har du läst Enyas trådar? Svårare än det var för henne kan det inte vara, det finns inte. Det kan vara lika svårt, inte svårare. Och hon har ju klarat det och klarar det fortfarande.

 

[squirlett]

Sv: Ensam förälder

Jag har läst en del, och hon är en stark person som jag beundrar.
Jag hoppas att jag kan fixa allt hälften så bra.

Har nu anmält intresse på en lägenhet, känns sjukt att göra det.
Vi som var så kära, vart fan tog det vägen?
Hatar mig själv så jävla mycket så det finns inte...

 

[Petruska]

Sv: Ensam förälder

Jag har läst en del, och hon är en stark person som jag beundrar.
Jag hoppas att jag kan fixa allt hälften så bra.

Klart du gör!

Din lille son kommer att tvinga dig framåt genom det här. Inte avsiktligt från hans sida förstås, men din omsorg om honom kommer att rädda dig. Om inte annat. Jag vet ju inte vad du mer har i ditt liv.

 

[korpen]

Sv: Ensam förälder

Du har PM.

 

[squirlett]

Sv: Ensam förälder

Han är mitt allt.
Visst har jag hästar och katter.
Men Jason han är det största.

Så trots att jag har förstört hans familj ska jag ge honom den bästa uppväxt man kan få.
På nått sätt ska jag kunna gottgöra honom

 

[Zaria]

Sv: Ensam förälder

Jag har läst en del, och hon är en stark person som jag beundrar.
Jag hoppas att jag kan fixa allt hälften så bra.

Har nu anmält intresse på en lägenhet, känns sjukt att göra det.
Vi som var så kära, vart fan tog det vägen?
Hatar mig själv så jävla mycket så det finns inte...

Inte skall du hata dig själv.

Första tiden är jobbigast med alla frågor,var skall jag bo?,hur skall det bli? Vem är jag utan honom? och dyl,men det går att leva ensam och det blir bättre när man hittat sig själv och sitt nya liv och fått sina frågetecken rätade.

Av ditt inlägg att läsa låter det som att var ganska oväntat att det tog slut. Blir ledsen för din skull,skickar massor med tröstkramar.

 

[squirlett]

Sv: Ensam förälder

Nja, vi har haft det väldigt tufft ett tag. Men jag trodde att vi var på rätt väg igen...
Så att det tog denna vändning är ju lite chockande..

 

[Acses]

Sv: Ensam förälder

Hur gör man??

Sitter här och killen har precis gjort slut efter en lång och turbulent tid. Jag trodde vi gick åt rätt håll, men nu är det slut.
Hur fan klarar man sig själv?
Hur gör man det när man inte ens vill vara själv?
Ekonomi??
Praktiskt??
Hur tar man sig igenom sorgen??

Allt går, om man vill! Har precis separerat från dotterns pappa och det kändes fördjävligt till en början. Men det går, med vilja.


Det ekonomiska kan jag inte råda om, har inte riktigt fått ihop det själv ännu. Men för orkens skull: Ta hjälp, våga be om hjälp, så ofta du bara vill och kan. Be mamma komma över och hjälpa till med storkok, så du kan fylla frysen med färdig mat. känns trist kanske, men de dagar man inte orkar är det guld värt att bara ta fram och värma på.

Det viktigaste är att inte glömma bort sig själv, man får faktiskt sätta sig och böla, vara trött, må dåligt, det är bättre att grina i en timme än att gå med ett moln över sig i flera dagar. Glöm inte heller bort att göra saker bara för din skull, ta en lång promenad, långa bad, pyssla om dig själv, för det behöver man, och det är man alltid värd att ge sig själv.

Behöver man skrika ut frustrationen så gör det! Kan inte räkna hur många kvällar när dottern somnat som jag låst in mig i badrummet med en handduk för ansiktet och bara vrålat, hur mycket jag ringt min mamma och bett om hjälp.

Man fixar det, bara man inte glömmer bort att vara människa också.

Skickar en miljon tröstkramar.

 

[squirlett]

Sv: Ensam förälder

Tack, och tack alla som ställer upp i min sorg
Ni är guld värda

 

[doglover]

Sv: Ensam förälder

Behöver du prata någn gång så ställer jag upp!

Du kan adda min msn som står på min sida.


Din kärlek till din son kommer att göra att du klarar av det här!

 

[squirlett]

Sv: Ensam förälder

En ny morgon.
Jag överlevde natten, och tack vare min son kom jag ur sängen i morse.
Sambon är inte hemma, han drog iväg till garaget tidigt i morse. Allt för att slippa se mig.

Bland det sista han sa inatt innan vi somnade var att han ville skriva över vårdnade på sonen på mig. Han klarade inte av att se mig. När han hade smält allt skulle han komma tillbaka igen.
Hur 17 ska jag ta det??
Hur kan han vilja straffa sin son pga vad jag har gjort?
Ska han försvinna under 1,2,4 år och sen bara dyka upp??
Hur 17 tror han att han bara ska kunna valsa in och ur lillens liv så?
Hur ska jag kunna låta honom komma in i vårat liv igen? Hur ska jag veta att han inte drar igen??
Jag vill inte ha ensam vårdnad. Han är en underbar pappa och Jason avgudar sin pappa. Ska jag verkligen få straffet att ha splittrat far och son oxå? Är det rimligt?

 

[Freddie]

Sv: Ensam förälder

Jag hoppas verkligen för dig och framför allt för Jasons skull, att hans pappa inser att föräldraskap inte är någonting som man tar av och på sig som en tröja . Föräldraskap kan man tvärtemot likna vid en andra hud, den sitter där den sitter.

Jag har inte mycket konkret att komma med, men behöver du sällskap och underhållning till Jason (jag har en galen nästantvååring) så bor jag i närheten, om än inte i Vargön.

 

[squirlett]

Sv: Ensam förälder

Tack....
Jag sparar alla era ord och tankar och när jag känner mig redo för kontakt så hör jag av mig.

 

[Zaria]

Sv: Ensam förälder

Klarar inte av att se dig? För att han är arg på dig eller ledsen och tycker hela situationen är jobbig?

Killar framför allt tycker jag har en tendens att bara behöva dra ett tag när det blir jobbigt och för mycket (till skillnad mot tjejer som ofta vill diskutera och analysera och prata istället). Kanske är det bästa att låta honom åka iväg ett tag,inte ringa inte höra av dig,låt honom sakna dig och Jason. Jag tror som sagt utefeter vad jag läst av dig att han behöver få vara ett tag och smälta allt så kommer han när han lugnat ner sig och tänkt.

Vet inte om du läste min tråd på senior när mi pojkvän förrförra veckan skulle göra slut och vräkte ur sig det ena efter det andra som han egentligen inte menade,men han kände sig pressad och ville vara ensam ett tag,bara få "vara" som det hette. Sån jävla övereaktion på något man egentligen kunbde pratat sansat om tycker jag,nåväl han dök upp och ville fortsätta men även ha sin "egen" tid och dyl,när han sansat sig kröp det fram att han inte alls ville göra slut och att han fortfarande älskade mig & sonen...dock underligt sätt att visa det på.

Som sagt låt honom vara ett tag,jag tror nämligen inte han kommer att vara borta ett år eller dyl utan kanske ett kort tag,få känna att han saknar er och reda ut sina egna tankar kring allt som hänt i lugn och ro. Och du,varför tror du att han vill straffa dig för att ha splittrat familjen? Det är ju han som drar,inte du.

Peppkram

 

[squirlett]

Sv: Ensam förälder

Men det är ju pga mina gärningar som familjen nu splittras.

Han ska iväg till England över helgen. Kanske kan vara bra för honom. Jag hoppas det och är villig att ge honom all tid i världen.

Har inte läst din tråd. (är inte mycket på senior trots att jag har åldern inne) Men det sas även här saker i natt som idag skär som en brinnande kniv. Slampa, slyna, du kan inte ta hand om ett hem, dig själv eller Jason...
En del kan jag se som befogat, en del inte. Men det är ingen idé att säga emot. Han är så arg och sårad nu så det funkar inte att prata.
Så visst behöver han tid för sig själv att smälta allt, och även jag kanske...