Ensam förälder

[doglover]

Sv: Ensam förälder

En ny morgon.
Jag överlevde natten, och tack vare min son kom jag ur sängen i morse.
Sambon är inte hemma, han drog iväg till garaget tidigt i morse. Allt för att slippa se mig.

Bland det sista han sa inatt innan vi somnade var att han ville skriva över vårdnade på sonen på mig. Han klarade inte av att se mig. När han hade smält allt skulle han komma tillbaka igen.
Hur 17 ska jag ta det??
Hur kan han vilja straffa sin son pga vad jag har gjort?
Ska han försvinna under 1,2,4 år och sen bara dyka upp??
Hur 17 tror han att han bara ska kunna valsa in och ur lillens liv så?
Hur ska jag kunna låta honom komma in i vårat liv igen? Hur ska jag veta att han inte drar igen??
Jag vill inte ha ensam vårdnad. Han är en underbar pappa och Jason avgudar sin pappa. Ska jag verkligen få straffet att ha splittrat far och son oxå? Är det rimligt?

Vaa?? Straffar han sonen för något du har gjort? Det är ju inte hans son som ska straffas.

Kan du vägra ensam vårdnad? Kan du prata med honom, skriva brev (anonymt om han inte vill läsa) eller be någon annan att prata rätt med honom och säga att han får fan inte straffa sonen!

Jason behöver sin pappa lika mycket som sin mamma och hans pappa behöver inse det.

 

[doglover]

Sv: Ensam förälder

Ja, du kan PMa eller adda msn när du vill, när du känner för att prata.

Bor inte heller så jättelångt ifrån.

 

[Bollen]

Sv: Ensam förälder

Jag har tyvärr inga tips men jag vill ge tröstande kramar...

 

[Madick]

Sv: Ensam förälder

Låt honom skriva över ensam VÅRDNAD på dig, det kommer du ha nytta av framöver. Har ni delad vårdnad måste HAN skriva på alla papper till skola, dagis, passansökan osv.

Att du har ensam vårdnad betyder inte att han inte får/bör träffa sitt barn!

Jag hade visserligen ett fast jobb, men för mig blev ekonomin mycket bättre när jag blev själv. Det går att prioritera på ett helt annat sätt än om man måste ta hänsyn till en vuxen vilja till. Inte för att det är nån tröst när lever på marginalen kanske, men lite hoppas jag.

 

[squirlett]

Sv: Ensam förälder

Att höra om och om igen att det går att klara sig är en tröst. Liten ibland, men ändå en tröst.
tack.

 

[Enya]

Sv: Ensam förälder

Tack du får det att låta så enkelt...
Är det ok om man gråter så man skakar nu?

Dagis har han, arbetslös e jag men har ett sommarjobb som börjar om några veckor. Tills dess har jag lite strötider.

Men hur funkar det med underhåll om båda föräldrarna har vårdnad och pappan (hoppas jag) vill dela på tiden??
Då får man väl inget?
Hur klarar man sig utan sitt barn i flera dagar när han är hos sin pappa?
Är det vanligt att man låter honom flytta fram och tillbaka när han bara är 15 månader??

Precis så enkelt är det.
Och precis så oerhört svårt!

Det är bra att han har dagis och du har jobb, då är ekonomin inte direkt lidande just nu. Jag tycker ändå att du ska söka bostadsbidrag och underhåll, det kommer du säkert att behöva!

Sonens pappa ska inte ha pojken boende hos sig varannan vecka, utan ni får träffas ofta och kortare stunder istället. Eller de får göra det om han inte vill träffa dig. Vill han skriva över vårdnaden på dig så gå med på det ( kan vara bra längre fram) för det påverkar inte alls det här med umgänge dem emellan. Det har enbart med papper att göra. För min del är det det bästa i mitt liv ( utöver småttingarna) att ha ensam vårdnad om dem, så skönt att vara ensam beslutsfattare och ensam ansvarig, med tanke på dotterns pappas mysko åsikter och så.

Du får gråta hur mycket du vill och när du vill, bara du klarar dig! Och det gör du, du har ju en härlig son och du behöver inte någon som kallar dig fula ord. Ensam ÄR faktiskt stark, jag är personligen starkare nu än när jag var tillsammans med papporna.

När sonen träffar sin pappa ska du tänka att det är din egen tid, utan barn, för som ensamstående mamma är det ont om sånna tider och man BEHÖVER dem. Visst saknar man sina barn när de inte är där man är, men det är skönt att få vara ensam också, att kunna ladda batterierna på ett helt annat sätt än om de är i närheten. Det är också skönt att kunna få möjlighet att SAKNA sina barn, för i alla fall jag och mina barn har perioder då vi är så inne i det här med att tillrättavisa och vara ovänner med varandra. Det är så intensivt att ett avbrott uppskattas av oss alla.

Sätt dig ner och fundera på vad du ska göra efter sommarjobbet. Ska du söka jobb redan nu eller kanske plugg? Eller sök kurs redan nu samt sök jobb och ha båda vägarna öppna och fatta beslut om det senare i höst.

Stor kram och lycka till! Just nu när du har alla känslorna så är det svårt att se solen som lyser, men den finns där! Jag lovar!!

 

[Enya]

Sv: Ensam förälder

That is my girl!

Jäklar, här var det krut minsann! Huka er, Enya är på väg.

Till TS: har du läst Enyas trådar? Svårare än det var för henne kan det inte vara, det finns inte. Det kan vara lika svårt, inte svårare. Och hon har ju klarat det och klarar det fortfarande.

Det hade inte gått utan alla de som faktiskt skrev i mina trådar och gav råd, skällde och tröstade samt mina vänner som fick stå ut med en hel del ältande!

TS, har du några bra vänner? Ös ur dig, det är lättare att komma över något om man får en chans att älta det! De vännerna som står ut med att du är självisk och pratar om det "hela" tiden, det är de vännerna som är värdefulla! Jag har några sånna vänner som jag värdesätter högt. När man kommit över det så är man redo att hjälpa sina vänner i nöd, det som kallas vänskap, att ge och ta.

Jag kommer att " betala igen" i resten av mitt liv känner jag

 

[jerseyko]

Sv: Ensam förälder

Men Jag vet inte vad jag ska säga eller göra mer än att skicka dig en massa tröstkramar.

Han kan vara hur arg han vill på dig, men det han sagt till dig kunde han lika gärna hållt för sig själv!

Jag hoppas verkligen att han bara överreagerade och hoppas han hinner/orkar tänka igenom det nere på "podden".

Vill han skriva över vårdnaden så gör det, det betyder som sagt inte att han inte kommer träffa er son.
Svärmor hade ensam vårdnad om sambon, men han träffa sin pappa ofta.

Killar är....killar.

Du är en jätte bra mamma, det syns på bilderna på Jason, hade du vart en dålig mamma hade du haft ett arg, ledset och understimulerat barn!

Sköt ditt, tycker exet att det är stökigt så får han väl städa!

Synd att du bor så långt borta

 

[Petruska]

Sv: Ensam förälder

Det hade inte gått utan alla de som faktiskt skrev i mina trådar och gav råd, skällde och tröstade samt mina vänner som fick stå ut med en hel del ältande!

Jag kommer att " betala igen" i resten av mitt liv känner jag

Du betalar igen - fast du har ingen skuld till mig - när du skriver den sådana inlägg som du gör i den här tråden. Jag blir nästan lite tårögd.

 

[ÅDI]

Sv: Ensam förälder

Jag har helt missat den här tråden, vad ledsen jag blir för din skull
Men du ska ju inte ta på dig skulden för att ni inte haft det bra det senaste, det är väl knappast bara ditt fel.
Hör av dig om du vill prata eller ta en uppiggande shoppingtur på överby någon dag.
Kram

 

[Esmerallda]

Sv: Ensam förälder

Finns det nån familjerådgivning där ni bor?
Jag och mitt x gick till nån slags rådgivning som dom tipsade mej om på BVC...

Mitt x vägrade gå på det först, så jag var där själv första gångerna och dom gav mej mycke stöd...

Igentligen tycker jag inte man ska göra det så "smidigt" för pappan att han bara kan "dra"... HAN har ett lika stort ansvar för barnet oavsett vad han tycker om dej...

Guud, vad mycke taskiga saker jag fick höra när vi gick isär...Han sa att barnen minsann skulle få reda på vad jag gjort mot honom och det ena med det andra....

DU KOMMER ATT KLARA DET HÄR!!!! Och när du tagit dej igenom den jobbigaste tiden (typ. första halvåret) så kommer du känna dej SÅÅÅ STARK..

Lycka till och många kramar till dej!!!!

 

[squirlett]

Sv: Ensam förälder

Vi går redan på familjerådgivning. (tror jag har skrivit det tidigare)
Vi kommer även att gå ensama var för sig. För även om vi nu går skilda vägar så kan vi ju kanske göra det på ett "snyggt" sätt med lite hjälp.


I natt när han kom hem ifrån jobbet sov jag. Hade i sömnen rullat över på hans sida och kramade hårt hans kudde. Han väkte mig lite försiktigt för att be om lite plats. När jag flyttat på mig och han lagt sig brevid störk han med sin hand över min kind och jag trodde jag skulle gå sönder helt och hållet innuti. Jag ville inget hellre än att slänga mig i hans armar men låtsades istället sova medan e tår långsamt rann nerför min kind.

Idag har varit en bra dag. Vi har funkat som vanligt, pratat, skrattat, lekt coh busat ihop med Jason.
För någon minut glömde jag bort allt det hemska. Men så skulle han åka till jobbet. Ett enkelt hejdå, ingen kram och ingen puss. När han stängde dörren rann allt över mig igen och jag föll ihop på golvet. Jason sov middag så han slapp se mig.
För honom håller jag en god min och hans livsglädje får mig att kunna le.

 

[vindvissla]

Sv: Ensam förälder

Usch jag blir helt ledsen när du skriver så

Är hoppet helt ute eller kan det vara så att ni funkar bättre om ni får vara isär ett tag? Har inga konkreta råd, har alltid varit jag som dumpat och det har aldrig varit barn inblandade. Men en kram från mej med...

 

[boccia]

Sv: Ensam förälder

Det kanske är så att din sambo behöver lite luft, komma ifrån allting och verkligen fundera över hur han vill fortsätta. Att han stannade så klänge och kämpade för ert förhållande efter det som hände tycker jag tyder på att han har väldigt starka känslor för dig och verkligen vill att det ska fungera. Även det faktum att han fortsätter i familjerådgivningen tycker jag tyder på att han innerst inne vill att det ska fungera mellan er igen.

Var inte rädd att visa dina känslor, gråt, kryp in i hans famn när du känner för det (exempelvis som inatt, istället för att låtsas sova) Visa hur innerligt du vill att ni ska fortsätta tillsammans.

Ge honom lite tid, så tror jag att det kommer ordna sig till det bästa, oavsett utgången.
(vet hur jag själv fungerade i samma situation som honom, fast då utan barn inblandade... Tid för mig själv att verkligen tänka och fundera på vad jag ville fick mig att inse att jag verkligen ville fortsätta det förhållandet, och vi hade det kanonbra efter det brejket, tills vi växte ifrån varandra)

*kram*

 

[Esmerallda]

Sv: Ensam förälder

Jag lider så med dej ...

Skulle ni inte kunna få barnvakt en helg eller en kväll eller nått och bara prata och visa alla känslor... Det är ju inte så lätt att få en hel diskussion när man har en liten som som tar uppmärksamhet.

Verkar ju inte som han är helt säker på att han verkligen vill lämna dej....

Fyy, vilken jobbig situation.... När jag och mitt X gick isär så försökte jag att visa å prata om mina känslor så gott jag kunde för att stoppa honom....Men han sa bara att jag tjatade... och han hade bestämmt sej... Alla fungerar ju så olika ...det är så svårt att ge några råd, när man inte vet hur han fungerar

Många kramar till dej!!!!

 

[Mitten]

Sv: Ensam förälder

Jag lider med dig...
Jag kan inte säga så mycket konkret för jag känner inte dig Men några saker är jag säker på!
- Det är inte DITT FEL. Oavsett vad du sagt/gjort är ni två om förhållandet, och det är väl helt enkelt så att det inte skulle vara ni. Lägg det inte på dig själv, att kasta skuld (speciellt på sig själv) är bara destruktivt.
- Du är STARK och klarar allt i hela världen. Det är faktiskt så. Tänk bara så när du tvivlar, att INGEN är starkare än du. Om inte annat kan man ta tag i något jobbigt praktiskt (fyll i en blankett) och oj vad mycket du åstadkommit då!
- Försök att inte skrika åt pappan. Inget blir bättre av det. Var gärna lessen och gråt och så, men försök att inte attackera honom - han kommer bara att försvara sig och säga dumma saker så mår du ännu sämre.
- Tillåt dig att vara lessen, gråt och skrik och allt när du behöver. Gärna älta och klaga för familj och vänner, och låt dem pigga upp dig! Ta emot all hjälp, försök hitta praktiska lösningar (ofta hjälper det psyket).
- Du är världens bästa mamma och din son har tur som har dig! Och du har tur som har honom! Ta vara på er, men var inte rädd att be om hjälp med honom om du behöver egentid. Och det behöver du...
- Ta hela vårdnaden om han vill skriva över! Mycket mer praktiskt. Det har inget att göra med hur mycket han träffar sin son, bara bestämmanderätten. Så tacka och ta emot

Lycka till och supervarma kramar, önskar jag kunde hjälpa dig på något sätt.

 

[lilltrolle]

Sv: Ensam förälder

Jag känner att jag vill svara dig. Hur kan du tycka att han har rätt att kalla dig fula namn? Jag hoppas att det är en tillfällig svacka från din sida och att du värderar dig själv högre än så. Vad tänker han med? Vad är det för hemskt du gjort som gör att han inte klarar av att träffa dig? Även om ni inte ska leva tillsammans så kommer han att fortsätta vara pappa. Det kan man inte bara strunta i. Jag hoppas att hans prat om att försvinna får dig att inse att han inte är värd dina tårar. Hur prioriterar han när han tänkt välja bort sitt barn? Jag tycker inte att han ska anklaga dig för att vara en dålig mamma när han själv har så lätt att lämna sitt barn och t.o.m vill avsäga sig vårdnaden. Jag tror att han bara ville såra dig med den kommentaren. Ta och boka in en tid för er på Familjerätten så att ni med hjälp av kunnig personal kan komma överens om ett umgänge som blir bäst för sonen.

Du kommer att klara det. Låt ingen få dig att tro att du är en dålig mamma.

 

[Yrja]

Sv: Ensam förälder

Nu är jag inte i din situation alls men vill uppmuntra med att säga att en vän till mig blev mamma för ca 1 år sen. De hade inget jättestabilt förhållande och det tog slut fort, och han träffade en ny. Sonen är nu snart ett år och de har nu blivit ett par på nytt men efter nästan ett år utan karl i huset vill hon inte ha in honom igen. Hon stortrivs med att vara ensam mamma. Trots att hon har lägsta mammapenningen, ingen bil att åka med, inga vänner som själva är mammalediga etc. Så tills vidare väljer hon att ha honom i egen lägenhet.

Så även om mycket är jobbigt nu och det såklart har med mycket mer att göra än bara praktiska saker för dig, så går det och det kan till och med bli väldigt bra. Och vill man inte leva ensam så träffar man förr eller senare rätt man i livet.

Jag kan inte ens tänka mig hur jobbigt det måste vara för dig. Men jag tror att det kommer att lösa sig.

 

[nDian]

Sv: Ensam förälder

Hur gör man??

Sitter här och killen har precis gjort slut efter en lång och turbulent tid. Jag trodde vi gick åt rätt håll, men nu är det slut.
Hur fan klarar man sig själv?
Hur gör man det när man inte ens vill vara själv?
Ekonomi??
Praktiskt??
Hur tar man sig igenom sorgen??

Ja hur gör man. Jag har nästan varit själv med våran dotter ifrån första början. Men när det verkligen tog slut så blev det jobbigt endå. Öven om man inte hade några känslor kvar så stod man där.
Bodde 28 mil hemmifrån i samma veva hade dom arbetsbrist på jobbet och sparkade 200 personer, bland annat mig.
Man klarar sig själv, jag tror att jag fick några super krafter. Jag skulle bara klara mig själv. Men det slutade med att jag gick in i väggen och valde att flytta hem igen. Gick en utbildning som var på 1 ½ år. Flyttade närmare min mor.
Nu 4 år senare så står jag här med fast jobb, mina syskon och min mor nära, min far otroligt bra kontakt. Fått nya vänner, dottern börjar nollan, har en bra lägenhet med bra lägeb och en pojkvän som man bli sambo om 15 dagar som har även ett jobb och ska börja skolan i höst.

Jag har känt mig en dålig mamma många gånger. Men jag är ingen dålig mamma och jag har gjort allt för att min dotter ska komma först.
Visst jag har inte kunnat göra vissa saker Men jag är lika glad för det för jag har kämpat för dit jag är idag...

Man får ge det tid. Man kan inte klara av allt bara sådär. Det tar tid och man får ge sig tid. Man får sätta upp små mål.
Om du behöver prata så är det bara skicka mail eller PM.
Som du ser så klarar man det bra att ensam förälder. Det är kämpigt. Var inte rädd att be om hjälp.

Mvh

 

[CRJ73]

Sv: Ensam förälder

Måste bara buga för en sådan historia,starkt av dig!