Enormt problem, hästpsykologer hitåt

[stjarnfall]

Jag har ett jättestort problem som jag verkligen behöver hjälp med, tips på hur man kan lösa det osv.

Jag har en foderhäst, en fjording på 10 år. Hon är mest riden i skogen innan, men en del hoppad med också och lite dressyrriden ibland. Hade mest gått i hagen och blivit fet det senaste året innan jag fick hem henne. Hon har haft ett bra lugnt liv osv, bara haft två ägare totalt.
Jag har haft henne på foder i ett halvår nu. Hon har blivit musklad, fått bra kondition, och dressyren går jättemycket framåt. Hon går i relativt stadig form i skritt och trav, gör galoppfattningar snabbt och lätt, flyttar för skänkel, lyssnar på små hjälper och gör övergångar för bara sitsen. Vi rider för tränare en gång i veckan. Hon är jättesnäll i hantering från marken.

Tyvärr har hon en ovana, en farlig också. Den har hon haft länge och ägaren har inte en aning om hur man ska lösa det. Ägaren sa redan från början att hon hade en del ovanor i ridning och var en liten gangster osv men de flesta har försvunnit nu.

Det hon gör är att när man rider ut (själv) så kan hon helt plötsligt snurra runt, och börja skena tillbaks hemåt. Utan synlig anledning. När hon gör detta blir hon totalt blockerad och går inte att få kontakt med på en bra bit. Man kan dra hur mycket som helst men ingen reaktion på en bit - sen blir det stopp och man kan vända och göra om det, ibland är hon snäll och ibland vänder hon igen. Jag har klappat, jag har slagit, jag har släppt tyglarna och följt med, jag har dragit i henne, jag har bytt bett, jag har bromsat med sitsen, jag har skrikit, jag har gråtit, jag har varit envis och gjort om det tills hon slängt av mig och trampat på mig och jag har slagit mig rejält, jag har hoppat av och lett henne och hoppat upp en bit senare, jag har hoppat av och gått hem. Jag vet inte vad jag inte har gjort?! Hon slutar om man låter henne gå hem, men det är ju inget alternativ.

Detta går i perioder. Ibland är hon supersnäll och fin i flera veckor och jag kan rida ut själv på långa tyglar i alla gångarter, ibland kommer vi knappt utanför gården.

Hon hade varit fin jättelänge tills igår, för då gjorde hon det igen - först på en jättehal väg och sen på en åker bredvid en bilväg (70 men dom kör 90) och jag fick hänga mig i en tygel för att vi inte skulle hamna bland bilarna.
(Mellan gångerna hann jag med att sitta och storgråta i snön, gå och storgråta i snön, rida lugnt i alla gångarter.) Tvärnit när hon blir kontaktbar igen och då är hon lite uppstirrad men blir lugn jättesnabbt igen. Det är nästan så att hon inte vet vad hon gör när det blir såhär?!

Nu har hon vintervila men om några veckor ska jag hämta henne och vi måste få stopp på det här.

Hur får jag stopp på det här? Förslag? Ideer? Frågor? Efter nyår börjar jag rida henne igen.

Mimmi och Ilona

 

[Tussilago]

Sv: Enormt problem, hästpsykologer hitåt

Öva in One rein stop. Då måste hon stanna. De är ju på tok för starka då man drar i båda tyglarna.. Och när hon är duktig, och går snällframåt, alltså innan hon sticker, beröm, säg att hon gör rätt. Peppa henne, så hon vet att hon är duktig, fast hon till syens inte gör mer att gå dit du ber henne. Hon kanske blir osäker? Om man då peppar henen, säger att hon är duktig, så blir det ju lönsamt att vara snäll o gå framåt, och det kasnke även blir större konstrast sen då du blir arg på henne, mer otrevligt.. Tänker lite på hundträning här..

 

[i1920]

Sv: Enormt problem, hästpsykologer hitåt

Låter som ett problem man inte kan göra något åt förrutom precis när det händer, eftersom du förklarar att det går bra med henne annars. Vad gör du när hon gör så?

Om jag var du skulle jag ge mig ut på en uteritt (med utrustning som gör att du känner dig trygg) på en väg där du kan 'låta det hända' utan att behöva tänka på trafik eller andra saker som taggtråd eller hala vägar. Ta även med dig någon åtminstone lite hästkunnig som kan gå brevid (eller på lite längre avstånd när hon börjar krångla) som lite stöd. En kompis, ridlärare, mamma eller något sådant. Bara så att du inte är helt ensam.
Rid som vanligt och kolla av hur hon reagerar på halter, tempoväxlingar och sådant. Håll henne sysselsatt hela tiden.
När hon börjar snurra och springa, se till att du får stopp på henne. För det är precis när hon gör det som du måste säga 'stopp'. Hitta en nödbroms som fungerar för er. En variant vi fått lära oss på ridskolan är att lägga över höger hand på vänster sida (fortfarande med ett stöd i höger tygel) och sedan dra tag i bara vänster tygel. Då bör hästen reagera så att den svänger ganska skarpt åt vänster för att sedan stanna. Man kan oftast inte bromsa en häst rakt framifrån när den gör så.
När hon väl stannat, sysselsätt henne. Gå åt motsatt håll mot det hon sprang åt och ta några travsteg, gör en skänkelvikning eller olika tempoväxlingar. Sitt bara inte och vänta på att hon gör något igen.

Rid inte ut på trafikerade vägar eller ensam innan du känner att du fått kontroll. Fortsätt lydnadsträna och träna på halt, tempoväxlingar och att göra henne känslig för hjälperna så länge, i en paddock eller så.

 

[heidi maria]

Sv: Enormt problem, hästpsykologer hitåt

Usch vilket jobbigt problem.. Har själv en femåring som är bakrädd. Kan gå jättebra att rida ut själv osv ena gången, nästa skyggar hon för ingenting och flyr i panik. Hon är väldigt baksygg.

Men det låter ärligt talat som din häst "bara" har en ovana. Fjordingar kan vara helt otroligt hårdnackade när de bestämmer sig för något. One rein stop är nog det enda som hjälper. Öva på det lite, man kan göra det på ridbana eller vad som. Trava på, ta en tygel, gå in på volt till en pyttecirkel tills hästen ger dig huvudet åt sidan och stannar. Man kan öva lite utan att den "gjort något" för att få den att förstå att man kan stanna för en tygel. Då går det förstås till som vilken övning som helt med beröm och det..

Det är ett väldigt effektivt sätt att tvinga hästen att stanna. Drar den sedan ute tar du en tygel, dra uppåt-bakåt, dra åt tills du har huvudet vid din fot i princip. Så fort den saktar av ställer du den i rätt riktning dit ni var på väg. Stå gärna kvar ett tag med huvudet där du ställt det. Släpp efter och fortsätt som ingenting.

Om du är snabb kan du försöka vara beredd när du tror det kommer att hända, ta en tygel redan när den kastar sig runt och bara vik in huvudet och kicka på med skänkeln på yttersidan. Lyckas du vara tillräckligt snabb ett antal gånger i rad så det bara blir en jättejobbig liten cirkel när den försöker borde den snart välja att lunka på istället. Men jag vet hur svårt det är...

 

[TinyWiny]

Sv: Enormt problem, hästpsykologer hitåt

Sötis hästen

Jag tror att hon precis som många andra har fått en fix ide, min fjordings fixa ide var att börja bocka hejvilt

När man ridit hästen ett tag känner man ofta när det är på gång, testa då att överumpla henne med något helt annat, vänd själv, backa, lägg en volt, vad som helst som kan få henne på andra tankar.

Fjordingar är otroligt starka (och envisa), det går knappt att få stopp på en när de väl bestämt sig.

Det som ovanstående har tippsat om, att ta i ena tygeln så hon måste vända på huvudet är ett sätt, men det måste tränas i lugnt annars finns risken att hon går omkull.
Använd rösten mycket, prata med henne och beröm när hon gör rätt och "ryt" till när hon gör fel.

Lycka till!

 

[stjarnfall]

Sv: Enormt problem, hästpsykologer hitåt

Googlade på one-rein stop. Det lät väldigt vettigt! Men det jag funderar på är om hon kommer att lyssna på det, eftersom hon blir så blockerad? Men det är absolut värt ett försök. Fick lite hopp nu

Och detta kan inte ställa till några problem i dressyren? Tänker på när man ställer osv, hon får ju inte tappa framåtbjudningen då.. Fast då håller man ju iof ett stöd i båda tyglarna.

Jo alltså när jag skrittar ut själv (+ när hon är snäll ) så brukar jag ju sitta och klappa henne på halsen och sådär och prata massa eller sjunga utan andra krav än att hon går dit jag vill i gångarten jag vill och lyssnar om jag ber om något. Så det är ju inte så att jag gör det otrevligt för henne då. Men otrevligt blir det om hon sticker så som hon gör för då sliter jag ju tag i munnen, även om det inte hjälper.... Att dra och slå är inget jag vill göra ju, vi är ju ett team, hon ska kunna lita på mig och sådär. Allting bara raseras när hon snurrar och springer, jag blir hård och hon blir hård, och det är väl knappast så att hon litar på mig mer efter det blir sådär

 

[stjarnfall]

Sv: Enormt problem, hästpsykologer hitåt

Ibland känner man när det är på gång, ibland inte. Men om man känner det så har hon liksom inte bestämt sig, då föreslår hon bara att vi ska gå hem, drar man tag i henne och vänder tillbaks henne då så går det att fortsätta dit jag vill.
När hon sticker så här är det verkligen tvärvändning och fullt ös. Att överraska då funkar ju inte just eftersom hon blir så blockerad

 

[stjarnfall]

Sv: Enormt problem, hästpsykologer hitåt

Ja, det är bara en ovana, hon har ju gjort såhär hos ägaren med. Hon är ju inte rädd. (Blir möjligtvis rädd när hon väl har stuckit, för vad som kommer hända? Tänker jag)

Ska absolut försöka lära in detta med one rein stop. Testa kan man ju alltid.

Har fått förslaget "dra i en tygel och banka med andra sidans ben" men det känns ju livsfarligt, hon gör det liksom inte i rätt situationer för det. Men att hon vet och kan vad som gäller redan innan verkar bra.

 

[Draumsyn]

Sv: Enormt problem, hästpsykologer hitåt

Ja, det är bara en ovana, hon har ju gjort såhär hos ägaren med. Hon är ju inte rädd. (Blir möjligtvis rädd när hon väl har stuckit, för vad som kommer hända? Tänker jag)

Ska absolut försöka lära in detta med one rein stop. Testa kan man ju alltid.

Har fått förslaget "dra i en tygel och banka med andra sidans ben" men det känns ju livsfarligt, hon gör det liksom inte i rätt situationer för det. Men att hon vet och kan vad som gäller redan innan verkar bra.

Min fd foderhäst gjorde nästan samma sak, fast han stack för att han var osäker, ville hem till flocken och sådär.
Det jag gjorde då var att träna mycket NH så att han kände att han vågade lita mer på mig, sen lärde jag honom "Kyssa stigbygeln" och därefter "One rein stop" detta löste vårt problem!

När jag kände att han satte sig på bakdelen för att vända drev jag på fram, om han ändå vände gjorde jag One rein stop, sen snurrade vi tills att han gav upp och vi kunde fortsätta.
Behövde göra detta ett par ggr sen slutade han med denna ovana

Min egna häst lärde jag Kyssa stigbygeln & One rein stop direkt, nu har inte han den ovanan men det har ändå kommit till andvändning ett par ggr ändå.
Nu är han så duktig på det att man kan komma i full galopp, göra one rein stop och sedan står han avslappnad och väntar på signal

Så träna in One rein stop, det är mitt bästa tips

 

[heidi maria]

Sv: Enormt problem, hästpsykologer hitåt

Okej, ja det är ju inte alltid läge att stå och snurra om det är bland bilar och så, men försök rida där det är hyffsat underlag och fritt från trafik ett tag så du får till det några gånger. Bara det att de misslyckas med sina försök ett par gånger kan ta udden av det. Såna fjordisar behöver tas ner på jorden ibland, har själv vuxit upp med en riktig avkastarkung som också gillade det där med att dra järnet på olämpliga ställen med en livrädd tolvåring på ryggen.

Det som är bra med att bara ta en tygel är att man blir så sjukt stark, de har inte mycket att säga till om när man fått in huvudet. Då försvinner möjligheten att bara bita fast i bettet och dra. Fick själv träna på att ta en tygel på min bakrädda unghäst som ibland kan få panik för att min jacka prasslar eller att min hjälm råkar snudda vid en kvist eller att det prasslar till bakom oss. Med genom att jag tog en tygel på ridbanan kunde jag prassla på med jackan och få den att börja inse att man inte kan springa ifrån allt som är farligt och att det inte händer nåt fast man stannar kvar.

 

[Tjalfe]

Sv: Enormt problem, hästpsykologer hitåt

Tyvärr har jag inget bra tips. Jag vill bara säga att jag förstår ditt problem. Har själv en fjording(en rejäl sådan 600kg på 143cm när han är i kondition) som är en underbar häst i paddock/ridhus och även ofta vid uteritter. Helt orädd och man kan egentligen känna sig ganska trygg på honom. Om det inte vore för att han helt plötsligt kan tvärvända och sticka hem. Har någon gång lyckats få stopp på honom men mina 45kg mot hans 600kg hade oftast inte så stor chans... Hände även att han stack några gånger när jag gick med honom. Men aldrig med sällskap, då är det aldrig några problem.
Nu är han senskadad sen 1½år tillbaka så han rids inte längre utan skrittas mest för hand. Sitter upp nån gång då och då och skrittar men då är det på bana eller på "hemväg".

Så jag förstår ditt problem. Det är inte alls lätt och fjordar är oftast starka som jag vet inte vad. I alla fall min.

Lycka till iaf.

 

[elmelts]

Sv: Enormt problem, hästpsykologer hitåt

Gammal tråd, ja vet...
Är det "min" lilla Ilona som uppför sig så illa. (Ilona e Furubäcks Inter) Då har hon ändrat sig sen hon var liten, jag har aldrig haft ngn så lätt hästa att börja rida på, hon var som en stor vovve i sättet och gillade att titta på fåglar. Helt underbar

 

[sexmusik]

Sv: Enormt problem, hästpsykologer hitåt

Åh det låter verkligen jättetråkigt att det blir så. Och jag tror inte att hästen mår särskilt bra av det heller. Det första jag kom och tänka på när jag läste var att hästen kanske har någon form av panik? Att hon inte känner sig trygg och säker utanför "hemmet". Jag tror att du måste få henne att känna sig trygg med dig och lita på att du inte för henne till något hemskt ställe. Ni kanske kan göra övningar från marken tillsammans där ni verkligen lär känna varandra och börjar lita på varandra till 100%? Inte för att jag egentligen vet vad jag pratar om, men det kanske funkar. Lycka till!