Enmanshund, avstickare från annan tråd.

[vallhund]

Vad är er definition av begreppet?

 

[escodobe]

Sv: Enmanshund, avstickare från annan tråd.

Ceasar :-)

Han är sällan speciellt intresserad av främmande personer (om de inta har några resurser han vill ha) och även om han tycker om en del människor, som hundvakten eller exet så blir de helt ointressanta när jag finns i närheten. De "duger" men inte lika mycket som matte.

Hans ensamhetsproblem blir faktiskt sämre om jag gör mycket med honom, så jag är en urtrist hundägare numer. Det är rätt trist eftersom jag då tappar lite av hundägarglädjen.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Enmanshund, avstickare från annan tråd.

För mig är en enmanshund en hund som lojalt väljer matte/husse före andra människor eller hundar.

Ett exempel som jag kan dela med mig av är min schnauzer som accepterar att gå i koppel med andra, men knappast skulle följa med någon annan om hon var lös. Hon väljer en person som är "hennes".

En enmanshund är också enligt min definition en hund som inte är insmickrande och visar prov på integritet och värdighet, men kan busa loss och tramsa med sin ägare.

Men jag håller inte riktigt med dig Escodobe - att enmanshunden har separationsångest. Det tyder snarare på osäkerhet än den enmanshund som jag tänker mig, som har en säkerhet men preferenser om vilka som duger.

 

[lady_vip]

Sv: Enmanshund, avstickare från annan tråd.

Jag håller med Esco delvis. Loka är en riktig enmanshund, hon väljer alltid mig före allt annat. Hon skulle aldrig följa med en främmande människa ens i koppel om jag är med.

Inom min ras är det en rasegenskap, de är inte särskilt sociala öht. Min äldsta är dock inte alls någon enmanshund, visst älskar hon mig, men jag kan lämna henne hos vem som helst som ger henne kärlek, då gör hon allt de ber om Min lilla är väldigt präglad på både mig och husse.

En rolig grej jag märkt på Loka sista tiden är att hon har väldiga problem när jag och husse är ute och går med hundarna i koppel och tar varsen och det sen blir för stort avstånd - att hon väntar på mig är väl inte konstigt, men hon väntar även nu på husse, han och lillan får inte komma för långt bakom

 

[hastflicka]

Sv: Enmanshund, avstickare från annan tråd.

Miss Mandy

En hund som alskar alla manniskor och vill bli klappad, men alltid helst ar med matte. Racker jag over kopplet gar hon (nagot motvilligt och tittande efter mig, men hon gar) med andra. Gar jag ut, aven om man och soner som hon alskar ar hemma, kommer hon med mig ut oavsett hur trott hon ar. Hon alskar min aldsta son och nar jag reser ar hon dar, hon foljer med honom till jobbet och har det hur bra som helst ... men far magsar om matte ar borta for lange. suck!

 

[escodobe]

Sv: Enmanshund, avstickare från annan tråd.

Oj, jag menade inte att det var allmängilt utan att det hänger ihop med det just för honom.

 

[Irmelinis]

Sv: Enmanshund, avstickare från annan tråd.

Jag har alltid trott att det är en hund som inte gillar att leva i barnfamilj, eller familj överhuvudtaget. En hund som trivs bäst med en matte/husse, som gillar när det är lugn och ro, tydlighet och bara en person att förhålla sig till.
Som kanske blir orolig och lite stressad av folksamlingar och barn. Som mest bara lyssnar och lyder sin ägare, men bryr sig inte så mycket om ägarens sambo, t.ex.

 

[Aliide]

Sv: Enmanshund, avstickare från annan tråd.

Om jag tänker på enmanshundar så är det 99,9% av de jag mött reserverade. Kompisens sheltie är en enmanshund, hon älskar sin mamma mest och föredrar att inte direkt umgås med främmande även om hon fortfarande kan vistas med dessa.

En bekants mallehane är väldigt gurglig av sig, han gillar inte folk i allmänhet och är nog inte den lättaste hunden att lämna iväg. Men han totalt avgudar sin husse.

Min beauceron är väldigt mammig, han är också reserverad och kan uppfattas som väldigt hårt och tuff. Men han älskar sin mamma och blir det för jobbigt kryper han gärna upp i famnen

Det är väl egentligen likadant med hästar. En enmanshäst (hund) föredrar sin mamma framför världens alla människor på ett väldigt tydligt vis. Den kan dessutom vara besvärlig att hantera, rida, träna och står kanske med röven mot dörren om främmande folk kommer och lockar. Medans den springer fram för att hälsa och mysa med sin ägare.

 

[Saybia]

Sv: Enmanshund, avstickare från annan tråd.

Min yngsta hane (snart 4 år)...
Han är väldigt mammig, i hans värld existerar bara jag, han "ser" inte andra människor utan har bara sikte på mig. Redan som 9 v valp så var det bara jag som gällde, när vi satt i soffan & någon kompis tog honom så sprattlade han för att komma loss & sen sprang han över alla som satt i soffan för att ta sig tillbaka till mitt knä där han nöjt rullade ihop sig & somnade. Andra skulle nog säga att han är reserverad eftersom han inte är intresserad av att ha kontakt med andra människor, han går omvägar och drar sig undan om någon försöker klappa honom om vi är någon annanstans än hemma. Här hemma kan han hälsa på besökare men sen är det mig han klänger på & följer som en skugga.

 

[martha]

Sv: Enmanshund, avstickare från annan tråd.

Lite såhär

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/djurnatur/article13969612.ab

En hund som avgudar sin ägare så den är lojal intill döden är ju lite överdrift...men just att det finns bara en enda människa ..oftast då kanske hundar som arbetar med sin ägare och är tillsammans dygnet runt i ett samförstånd som inte är vanligt med "lägenhetshundar med jobbande ägare"..

 

[Lager]

Sv: Enmanshund, avstickare från annan tråd.

Första associationen... inte något jättepositivt. Jag tänker nog en hund som har svårt att samarbeta med andra människor, en hund som kan vara svår att lämna bort, en hund som är i grunden nervös och osäker, inte kan bo i stor familj.

Däremot en hund som är mammig/pappig eller familjekär - det är positiva beskrivningar för mig. En hund behöver inte vara social mot okända, och i princip alla hundar jag någonsin ägt eller träffat på har haft "sin" människa. Den person som de föredrar, som de går till med sjukdom/smärta/rädsla, etc.

Hade för flera år sedan en omplacering med tuff bakgrund - när det väl "lossnade" för honom så blev han extremt mammig, och rädslan att bli övergiven släppte egentligen aldrig helt. Han var svår att lämna bort, blev väldigt stressad, var misstänksam emot främlingar, och hade separationsångest. Behövde mycket stöd helt enkelt. Det skulle jag säga var en enmanshund. Han funkade perfekt tillsammans med mig, men inte med andra - INTE någonting positivt för en hund i det moderna samhället.