Kuratorn säger att jag ser väldigt trött ut men vill ändå lyfta fram att jag är rätt person på rätt plats på APPn jag har nu. Hen ser min sociala förmåga, min kunskap om djur och det faktum att jag är till nytta, och menar att jag är skickligare än jag själv kanske inser.
Försäkringskassan har en strikt struktur och godkänner endast arbetstider i steg om 25 %; det innebär att jag kan gå ner till 25 % arbetstid om det blir nödvändigt. Kuratorn rekommenderar att jag ändå försöker fortsätta på samma nivå ett tag till, särskilt om jag får den anpassade arbetsstol som jag behöver. Hen föreslår även en bättre anpassad manuell rullstol, något som flera arbetsterapeuter rekommenderat, även om min distriktsarbetsterapeut inte har ordinerat den än.
Den långa restiden till och från jobbet verkar vara en särskild utmaning. Det går att få intyg för direktresor, men sådana intyg är ofta avsedda för personer med andningsproblem eller sår. Jag kan däremot boka mina arbetsresor en månad i taget, vilket kan underlätta lite.
Kuratorn är också medveten om mina problem med värk, stress och dålig sömn. Det är snart dags för min treårsträff med hela rehabteamet, och kuratorn försöker påskynda den processen. Vid det mötet får jag träffa en ny ryggmärgsskadeläkare, som även har specialkunskaper i smärtproblematik, något som kan vara till hjälp för mig, särskilt för mina smärtor i nacken och vänster höft.
Kuratorn avslutar med att uppmuntra mig att kämpa vidare, precis som jag innerst inne önskar, och att kontakta hen om det dyker upp fler problem.
Försäkringskassan har en strikt struktur och godkänner endast arbetstider i steg om 25 %; det innebär att jag kan gå ner till 25 % arbetstid om det blir nödvändigt. Kuratorn rekommenderar att jag ändå försöker fortsätta på samma nivå ett tag till, särskilt om jag får den anpassade arbetsstol som jag behöver. Hen föreslår även en bättre anpassad manuell rullstol, något som flera arbetsterapeuter rekommenderat, även om min distriktsarbetsterapeut inte har ordinerat den än.
Den långa restiden till och från jobbet verkar vara en särskild utmaning. Det går att få intyg för direktresor, men sådana intyg är ofta avsedda för personer med andningsproblem eller sår. Jag kan däremot boka mina arbetsresor en månad i taget, vilket kan underlätta lite.
Kuratorn är också medveten om mina problem med värk, stress och dålig sömn. Det är snart dags för min treårsträff med hela rehabteamet, och kuratorn försöker påskynda den processen. Vid det mötet får jag träffa en ny ryggmärgsskadeläkare, som även har specialkunskaper i smärtproblematik, något som kan vara till hjälp för mig, särskilt för mina smärtor i nacken och vänster höft.
Kuratorn avslutar med att uppmuntra mig att kämpa vidare, precis som jag innerst inne önskar, och att kontakta hen om det dyker upp fler problem.
Senast ändrad:
