TeamLundVer
Trådstartare
Eftersom jag enbart skrivit på hundforumet när det har varit problem (och det har varit mycket problem) med Loppan så tänkte jag att det kan vara en trevlig omväxling med ett positivt inlägg från mig. 
Först lite bakgrund:
Loppan är inte en enkel hund och har väl aldrig varit det heller. Hon tar kräsenhet till en ny nivå. Vi väger henne regelbundet hos vet. och måste med jämna mellanrum köpa deras superkaloribomber för att få upp vikten på henne igen. Hon har svårt att slappna av. Inte förrän i 2 års åldern började hon slappna av när vi hade gäster och då tog det ett par timmar. Nu tar det max 20min, med de allra flesta närmre 5. Hon har beskrivits av instruktörer som en hund som har hela alfabetet.
Hon är intelligent så det visslar om det. Lär sig nya saker på 2 försök men ska också utmana oss konstant. Hon vet vad vi vill med det betyder inte att hon gör det om vi inte blir sådär superarga för då kan hon göra det direkt.. Eller om hon har en bra dag för då lyder hon saker och ting utan att man ber om det.
Vid 3 månaders ålder satte hon respekt i ett par poliser som kom förbi för att fråga om en granne (ytterdörren var öppen och hon vaktade innanför, de vågade inte gå tillräckligt nära för att ringa på), När vi renoverat som mest har hon varit ute i trädgården ett helt dygn och bara busat utan uppehåll. Vi fick byta ut hundstaketet som hon hoppade över (blev påkörd) mot ett plank vilket nu mäter 140cm + brant slänt innan (tänk vägg) på 1 meter. Ansökan om bygglov är inlämnat om att få bygga högre då jag vid 2 tillfällen har dragit ner henne när 1 fram- och 1 bakben varit på fel sida.
Hon blev skrämd som valp och är osäker på andra hundar vilket resulterar i rabiesdreggel, morrande, skällande, rest ragg, utfall och viftande på svansen vid hundmöten. Vid 2 tillfällen har jag trillat och då springer hon fram och gör lekinvit till mötande hund så det är i kopplet hon blir osäker. Vi har provat alla metoder vi hittat för att komma förbi detta men ingenting har hjälpt.
Som ansvarsfulla hundägare bokade vi in oss på närmsta brukshundsklubbs valpkurs så fort köpet var i hamn. Under kursens gång blev hon bara värre och värre men vilka var vi att ifrågasätta instruktörerna? Vi gick nästa kurs och nu började problemen bli riktigt stora. Det var nu utfallen började komma. Vi blev tillsagda att hon skulle lära sig att koppla av med andra hundar i närheten innan hon fick vara med på träningen så vi blev anvisade en plats 50m ifrån de andra där vi satt lektion ut och lektion in med en hund som bara blev mer och mer hysterisk. När jag blivit släpad 2 gånger över hela apellplanen fick jag nog och meddelade att antingen fick vi vara med på träningen på något sätt (lite avsides med ngn lugn övning medan de andra tränade) eller så kunde vi lika gärna strunta i att komma. Det resulterade i att vi på nåder fick öva fot 20m ifrån de andra när de tränade. När de andra övade hundmöten fick vi öva möten utan hund vilket ju gick lysande, DET var ju inte problemet.. Kursen tog slut och vi flyttade
Efter flytt till ny ort tog vi kontakt med brukshundsklubben på den nya orten. De verkade dock inte intresserade av medlemmar för de hörde aldrig av sig igen. Fortsatte att försöka själva så gott det gick med tips härifrån och från nätet. Det gick sådär. Hon blev bättre här hemma, vi kunde ha riktigt trevliga promenader om vi inte mötte någon hund men de stora framstegen uteblev.
NU
Nu har vi sedan i höstas gått hos en privat instruktör som är guld värd Första gången tog det halva lektionen innan hon fick komma ur bilen eftersom hon gjorde utfall redan inne i den. Hon fick inte komma ut förrän hon lugnat sig. Det gäller fortfarande men nu pratar vi om att det tar 2-5min.
Hon fick vara med!! Jag kunde inte själv gå med henne (foglossning) så instruktören hade henne vid sin sida medan hon höll i träningen. Hon fick alltså göra samma saker som de andra men lite längre ifrån och lite anpassade efter henne. När de andra gick sicksack fick hon gå framför osv.
Nu går jag själv med henne och det går bättre och bättre för var gång. Är där ngn hund som hon blir särskilt provocerad av så får denna agera störningsmoment medan vi utför övningarna. Det blundas inte för Loppans problem utan det tas tag i dem
Vi går nu sicksack vi med, vi övar på hundmöten, vi får gå bland andra. Det ÄR tufft, det är en kamp var gång men det blir också bättre i slutet av varje lektion. Jag önskar så att vi hade gått till denna instruktören från början. man kan fundera på vilken sorts hund vi hade haft nu isf. och hur mycket frustration vi sluppit.
Nu sist gick vi en gemensam kort promenad ner till ett fält. Inga utfall från Loppan men hon var märkbart spänd på vägen ner. På vägen tillbaka struntade hon blankt i de andra hundarna.
Vad gjorde vi då på fältet? Vi lade spår. Och vet ni vad? För första gången var det inte en kamp med Loppan på träningen. Det var roligt och enkelt! Spår är verkligen Loppans grej, hon löste uppgiften galant och tyckte det var så roligt att hon inte ville sluta
Äntligen har vi hittat något som är roligt att göra med Loppan, något som gör att hon helt kopplar bort andra hundar och till 100% är fokuserad på uppgiften.
Först lite bakgrund:
Loppan är inte en enkel hund och har väl aldrig varit det heller. Hon tar kräsenhet till en ny nivå. Vi väger henne regelbundet hos vet. och måste med jämna mellanrum köpa deras superkaloribomber för att få upp vikten på henne igen. Hon har svårt att slappna av. Inte förrän i 2 års åldern började hon slappna av när vi hade gäster och då tog det ett par timmar. Nu tar det max 20min, med de allra flesta närmre 5.
Hon har beskrivits av instruktörer som en hund som har hela alfabetet. Hon är intelligent så det visslar om det. Lär sig nya saker på 2 försök men ska också utmana oss konstant. Hon vet vad vi vill med det betyder inte att hon gör det om vi inte blir sådär superarga för då kan hon göra det direkt.. Eller om hon har en bra dag för då lyder hon saker och ting utan att man ber om det.
Vid 3 månaders ålder satte hon respekt i ett par poliser som kom förbi för att fråga om en granne (ytterdörren var öppen och hon vaktade innanför, de vågade inte gå tillräckligt nära för att ringa på), När vi renoverat som mest har hon varit ute i trädgården ett helt dygn och bara busat utan uppehåll. Vi fick byta ut hundstaketet som hon hoppade över (blev påkörd) mot ett plank vilket nu mäter 140cm + brant slänt innan (tänk vägg) på 1 meter. Ansökan om bygglov är inlämnat om att få bygga högre då jag vid 2 tillfällen har dragit ner henne när 1 fram- och 1 bakben varit på fel sida.
Hon blev skrämd som valp och är osäker på andra hundar vilket resulterar i rabiesdreggel, morrande, skällande, rest ragg, utfall och viftande på svansen vid hundmöten. Vid 2 tillfällen har jag trillat och då springer hon fram och gör lekinvit till mötande hund så det är i kopplet hon blir osäker. Vi har provat alla metoder vi hittat för att komma förbi detta men ingenting har hjälpt.
Som ansvarsfulla hundägare bokade vi in oss på närmsta brukshundsklubbs valpkurs så fort köpet var i hamn. Under kursens gång blev hon bara värre och värre men vilka var vi att ifrågasätta instruktörerna? Vi gick nästa kurs och nu började problemen bli riktigt stora. Det var nu utfallen började komma. Vi blev tillsagda att hon skulle lära sig att koppla av med andra hundar i närheten innan hon fick vara med på träningen så vi blev anvisade en plats 50m ifrån de andra där vi satt lektion ut och lektion in med en hund som bara blev mer och mer hysterisk.
När jag blivit släpad 2 gånger över hela apellplanen fick jag nog och meddelade att antingen fick vi vara med på träningen på något sätt (lite avsides med ngn lugn övning medan de andra tränade) eller så kunde vi lika gärna strunta i att komma. Det resulterade i att vi på nåder fick öva fot 20m ifrån de andra när de tränade. När de andra övade hundmöten fick vi öva möten utan hund vilket ju gick lysande, DET var ju inte problemet.. Kursen tog slut och vi flyttadeEfter flytt till ny ort tog vi kontakt med brukshundsklubben på den nya orten. De verkade dock inte intresserade av medlemmar för de hörde aldrig av sig igen. Fortsatte att försöka själva så gott det gick med tips härifrån och från nätet. Det gick sådär. Hon blev bättre här hemma, vi kunde ha riktigt trevliga promenader om vi inte mötte någon hund men de stora framstegen uteblev.
NU
Nu har vi sedan i höstas gått hos en privat instruktör som är guld värd
Första gången tog det halva lektionen innan hon fick komma ur bilen eftersom hon gjorde utfall redan inne i den. Hon fick inte komma ut förrän hon lugnat sig. Det gäller fortfarande men nu pratar vi om att det tar 2-5min.Hon fick vara med!! Jag kunde inte själv gå med henne (foglossning) så instruktören hade henne vid sin sida medan hon höll i träningen. Hon fick alltså göra samma saker som de andra men lite längre ifrån och lite anpassade efter henne. När de andra gick sicksack fick hon gå framför osv.
Nu går jag själv med henne och det går bättre och bättre för var gång. Är där ngn hund som hon blir särskilt provocerad av så får denna agera störningsmoment medan vi utför övningarna. Det blundas inte för Loppans problem utan det tas tag i dem
Vi går nu sicksack vi med, vi övar på hundmöten, vi får gå bland andra. Det ÄR tufft, det är en kamp var gång men det blir också bättre i slutet av varje lektion. Jag önskar så att vi hade gått till denna instruktören från början. man kan fundera på vilken sorts hund vi hade haft nu isf. och hur mycket frustration vi sluppit.Nu sist gick vi en gemensam kort promenad ner till ett fält. Inga utfall från Loppan men hon var märkbart spänd på vägen ner. På vägen tillbaka struntade hon blankt i de andra hundarna.
Vad gjorde vi då på fältet? Vi lade spår. Och vet ni vad? För första gången var det inte en kamp med Loppan på träningen. Det var roligt och enkelt! Spår är verkligen Loppans grej, hon löste uppgiften galant och tyckte det var så roligt att hon inte ville sluta
Äntligen har vi hittat något som är roligt att göra med Loppan, något som gör att hon helt kopplar bort andra hundar och till 100% är fokuserad på uppgiften.
Senast ändrad:
