Jag tycker att det låter som en bra plan, både för dig och sambon och hunden
Angående dvärgpinschrar och stress så är det ju en ras med sjukt snabba reaktioner och "radarn påslagen" mest hela tiden. De är intensiva och det ryms enorma mängder energi i den där lilla kroppen. De är fullblod i shettisförpackning
Jag har en hundrädd kompis som ville förbereda sig ordentligt innan hon kom hem till oss, så jag förklarade att de larmar och skäller och hoppar, men att de lugnar ner sig väldigt snabbt också. Det räckte inte riktigt, så hon fick den här snygga grafen för att förstå (himla naturvetare...) och den är faktiskt väldigt talande.
Det här alltså förloppet från "ligga och slappa i soffan" till "larmet går!" till "hej hej hej hej" till "whatever, jag går och lägger mig i soffan igen".
Det gäller att hitta reglaget, mina har varsin underbar av- och påknapp och går alltid att bryta (undantag: rådjur). Bara för att de intensiva behöver det inte innebära att de är stressade. (Personer som har hundraser som är lugnare och mer passiva brukar misstolka, enligt min erfarenhet.)
Däremot tror jag att Bruce är ganska stressad, säkert är det en ganska stor del "könsstress", men jag skulle tippa på att det även finns en stress på grund av att han är ung och oerfaren och yvig och livet är så himla spännande och han vet inte riktigt hur han ska ta sig an allt han stöter på – och att det blir någon slags overload av stress och frustration på daglig basis. Ni får hitta ett dansa-pausa-koncept, så att det blir bra balans mellan av och på.

Han kan uppenbarligen inte ta ansvar för det själv, så du behöver gå in och läsa av och lägga in pauser, medelst tvånggos, platsträning, passivitet, vila, bengnagning eller annat lugnande.