En pissig tråd

[Blueberry]

Vi kan ses och promenera om du vill, utan att hälsa


Eller ja, vi kan ju hälsa, men utan att hundarna hälsar

Ja!
Jag vill att ni ska bli vänner

 

[Singoalla]

Vi kan ses och promenera om du vill, utan att hälsa


Eller ja, vi kan ju hälsa, men utan att hundarna hälsar

Gärna! Jag vet dock inte HUR det ska gå till Bruce får spelet när han ser andra hundar och hänger i kopplet samtidigt som svansen går som en propeller. Godis och klick-ljud funkar utmärkt om man vill ha hans uppmärksamhet, men är det en annan hund i närheten struntar han fullständigt i godis. Men.. jag är väldigt villig att lära oss!

 

[AraSlei]

Gärna! Jag vet dock inte HUR det ska gå till Bruce får spelet när han ser andra hundar och hänger i kopplet samtidigt som svansen går som en propeller. Godis och klick-ljud funkar utmärkt om man vill ha hans uppmärksamhet, men är det en annan hund i närheten struntar han fullständigt i godis. Men.. jag är väldigt villig att lära oss!

Min brukar vilja hälsa första minutrarna, sedan tappar hon i regel intresset om hon inte får hälsa Det kanske kan verka lugnande på honom? Vi kan ju testa om inte annat!
Vi bor ju inte så långt ifrån varandra

Jag tränar mycket med två personer vars hundar är väldigt intresserade av både varandra och min hund, men min har inte fått hälsa på deras sedan september. Idag går det betydligt fortare för alla parter att slappna av

 

[Migo]

Gärna! Jag vet dock inte HUR det ska gå till Bruce får spelet när han ser andra hundar och hänger i kopplet samtidigt som svansen går som en propeller. Godis och klick-ljud funkar utmärkt om man vill ha hans uppmärksamhet, men är det en annan hund i närheten struntar han fullständigt i godis. Men.. jag är väldigt villig att lära oss!

Börja på ett sånt avstånd att han är mottaglig för godis. Gå närmare efter hand.

Kan vara bra att ha en medvetet utvald träningshund som vet vad ni ska träna på...

 

[Singoalla]

Min brukar vilja hälsa första minutrarna, sedan tappar hon i regel intresset om hon inte får hälsa Det kanske kan verka lugnande på honom? Vi kan ju testa om inte annat!
Vi bor ju inte så långt ifrån varandra

Jag tränar mycket med två personer vars hundar är väldigt intresserade av både varandra och min hund, men min har inte fått hälsa på deras sedan september. Idag går det betydligt fortare för alla parter att slappna av

Jag testar hemskt gärna! Vad som helst för att lillen ska bli trygg och lugn just nu. Han har alltid varit så himla glad så jag har alltid sett det som något positivt. Älskar andra hundar och vill leka. Älskar andra människor och vill hälsa och komma upp i ansiktet på alla, och på en middag vill han helst hälsa på hela sällskapet flera gånger om. Så jag borde väl förstått tidigare att det skulle komma att bli något negativt tillslut. Vill ju att han ska känna sig lugn och trygg i alla situationer, både med folk och andra hundar.

 

[inverterad]

Nu har inte jag din ras, men som du beskriver hans hälsande och fokuserande på både hundar och folk så skulle jag säga att han är ganska stressad i sociala situationer, och försöker hantera det genom överslagshandling (upp i ansiktet, svansen som en propeller etc). En del ej helt tillgängliga hundar kan istället för att gå undan visa överdrivet socialt beteende för att hantera situationen. Jag tror helt enkelt att han är stressad och kanske vid fler tillfällen än ni i familjen uppfattar. Med brasklappen att jag förstås inte känner varken din hund eller dig.

 

[ch791022]

Stressen försvinner inte alltid för att hunden är trött, det kan snarare bli värre.
(Och det är faktiskt ganska svårt att trötta ut en dvärgpinscher.)

Eftersom han antagligen har svårt att "hjälpa sig själv" att varva ner så tror jag på lugnande övningar med fokus på stadga, kropps- och impulskontroll och passivitetsträning i stället för att försöka trötta ut honom. Det kommer dessutom göra det enklare för er att hitta ett bra fokusläge för vidare arbete och träning. Det innebär inte att han inte ska jobba med kroppen.

Några exempel:

• Balansträning – både inne (på till exempel pilatesboll) och ute. Klättra på stockar i skogen, parkbänkar eller gå till en lekpark och se vad de har där som går att använda.
• Passivitets- och avslappningsträna – visa tydligt (men lugnt) att han gör rätt och att du är nöjd när han slappnar av. Lite meditation nästan. Det går att göra hemma eller borta eller var som helst, men börja hemma. Kosta på er en paus under promenaderna emellanåt. Nu för tiden blir båda mina lugna när jag tar på dem.
• Lär in några trick och prova att jobba att jobba med omvänt lockande för att få stadga i dem.
• Platsträna – "Gå och lägg dig"-träning, som någon nämnde. Filtträning (eller burträning) är jättebra. Googla!
• Träna promenadlydnad. Ta med några köttbullar och träna på att ha en bra promenadposition eller bryta fokus när han får syn på en annan hund. Ibland får jag påminna mig om att promenad är inte bara att sätta ena foten framför den andra...

Här kommer en lång utsvävning om energinivå:

Spoiler

Jos Lansink lärde mig en grej en gång för jättelängesen (jag plockar jättemycket från ridsporten när jag tränar hundar, jag har spenderat hundratals timmar på träningar med elitryttare och det finns en hel del guldkorn i arkivet...) som jag brukar sprida vidare eftersom det är ganska konkret och går att applicera på sin träning och vardag:

Summan av den energi som ett ekipage har är konstant.
Den är alltid 100 %. Hur många procent står hunden/hästen för, och hur många behöver människan/ryttaren matcha med?

Tänk på att det finns ett ständigt och aktivt reglage – och att energinivån sällan håller samma nivå hela tiden, varje dag, genom varje pass och att vi behöver vara beredda att ändra vår nivå när som helst för att ligga på rätt nivå.

Exempel:
I agility är Billy bäst när han ligger på 70-80 %, då är han motorn och jag ratten och vi kan samarbeta skitbra. (Hamnar han under 40 % på tävling eller träning kan vi lika gärna gå hem.) När vi tränar hjärngympa, balans, burträning, byteshandel eller annat vill jag däremot ha honom runt 40-50, så att vår insats är lika stor eller så att jag kan ligga på 50-60.
Går han över 90 % så förlorar vi kontakten helt, så jag har jobbat mycket på att hinna med att gå in och möta där.

Sammanfattning:
Att börja tänka på energinivån och att ha en energinvåbedömning i bakhuvudet kan vara till stor hjälp för att hitta bra lägen. Då vet du när du behöver gå in och möta/dämpa. Tänk på att ni kan påverka varandra jättemycket.

Vad skönt att se att det är mer än jag som plockar en massa tänk från ridsporten. Folk i övrigt brukar ofta titta konstigt på mig och skaka på huvudet och tycka att det är ingen lite häst du har i kopplet ;P

/Camilla

 

[ch791022]

Nej, han umgås tyvärr inte med hundar utanför dagis. Vi har tyvärr inga vänner eller familj som har hund, så om någon Bukefalist här i Stockholm vill ses och träna lite så skulle jag bli superglad Både dagmatte och hunddagiset har sagt att han försöker leka med de andra hundarna och att de andra inte vill.

Dock, en positiv nyhet i denna jobbiga period just nu... dagmatte sa igår att han varit bättre dag 2. Han hade kissat lite mindre och varit lugnare med de andra hundarna. Det ger en liiitet ljus i tunneln.

Frågan är om det bara är en kraftig stressreaktion på dom nya rutinerna med stora "grejor" som andra hundar inblandat?
Eftersom det var bättre andra dagen hos dagmatte och han inte direkt är van vid andra hundar så är det kanske helt enkelt invänjning i den nya situationen? Och sen kan man ju helt klart göra saker för att förenkla för honom tex passivitetsträning, begränsa utrymmet och liknande.
Och incidenten hemma var bara totalt hjärnsläpp pga att han var så psykiskt trött efter en hel dag hos dagmatte?
För mig känns det hela inte jätte konstigt, ni bröt hans rutiner "satte honom på okänd mark" varvid han går tillbaka en del i utveckling/träning för att sedan i längden växa av att ha klarat hantera en miljö/situation till.

/Camilla som har en tik som i mångt och mycket påminner om din i sina stressbeteenden förutom att hon blir utåtagerande och tar till skärpan :S
Hela livet levs efter mantrat: "Calmness leeds to reward" i en nästan hypnotisk tjatighet

 

[Singoalla]

Frågan är om det bara är en kraftig stressreaktion på dom nya rutinerna med stora "grejor" som andra hundar inblandat?
Eftersom det var bättre andra dagen hos dagmatte och han inte direkt är van vid andra hundar så är det kanske helt enkelt invänjning i den nya situationen? Och sen kan man ju helt klart göra saker för att förenkla för honom tex passivitetsträning, begränsa utrymmet och liknande.
Och incidenten hemma var bara totalt hjärnsläpp pga att han var så psykiskt trött efter en hel dag hos dagmatte?
För mig känns det hela inte jätte konstigt, ni bröt hans rutiner "satte honom på okänd mark" varvid han går tillbaka en del i utveckling/träning för att sedan i längden växa av att ha klarat hantera en miljö/situation till.

/Camilla som har en tik som i mångt och mycket påminner om din i sina stressbeteenden förutom att hon blir utåtagerande och tar till skärpan :S
Hela livet levs efter mantrat: "Calmness leeds to reward" i en nästan hypnotisk tjatighet

Jag tänkte samma som du igår och kände mig vid gott mod att det kommer att lösa sig snart. Men inatt hände något märkligt. Jag vaknade 03.30 av att Bruce var vaken och stod vid fotändan av sängen och slickade på sina tassar. Jag satte mig upp och upptäckte att han kissat i sängen. Inte lite heller, det var dyblött och jag fick hämta två handdukar att lägga över det. Bruce har sovit hela nätterna sedan han var liten valp. Han är väldigt kissnödig på mornarna men har aldrig kissat på natten. Igår var Bruce inte hos dagmatte utan hade en lugn dag hemma med mig. Vilade mycket och vi tog mest kortare promenader var tredje timme. Den sista vid 23 på kvällen innan vi gick och la oss. Tror ni att han fortfarande kan vara ur balans efter mån och tis hos dagmatte? Jag blev väldigt förvånad och lite förargad, det här kändes inte som att Bruce gick tillbaka i utvecklingen till nåt han gjort innan utan... helt nytt. Kan säga att jag hade lite svårt att somna om sen. Det här tär på mig just nu.

 

[Singoalla]

Nu har inte jag din ras, men som du beskriver hans hälsande och fokuserande på både hundar och folk så skulle jag säga att han är ganska stressad i sociala situationer, och försöker hantera det genom överslagshandling (upp i ansiktet, svansen som en propeller etc). En del ej helt tillgängliga hundar kan istället för att gå undan visa överdrivet socialt beteende för att hantera situationen. Jag tror helt enkelt att han är stressad och kanske vid fler tillfällen än ni i familjen uppfattar. Med brasklappen att jag förstås inte känner varken din hund eller dig.

Har börjat inse det också. Nu kommer det stora hästjobbet med att börja förklara för familj och vänner att inte uppmuntra det. De flesta brukar ju tycka att han är sååå rolig och social och kelig så man liksom hejar på.

 

[Blueberry]

Jag tänkte samma som du igår och kände mig vid gott mod att det kommer att lösa sig snart. Men inatt hände något märkligt. Jag vaknade 03.30 av att Bruce var vaken och stod vid fotändan av sängen och slickade på sina tassar. Jag satte mig upp och upptäckte att han kissat i sängen. Inte lite heller, det var dyblött och jag fick hämta två handdukar att lägga över det. Bruce har sovit hela nätterna sedan han var liten valp. Han är väldigt kissnödig på mornarna men har aldrig kissat på natten. Igår var Bruce inte hos dagmatte utan hade en lugn dag hemma med mig. Vilade mycket och vi tog mest kortare promenader var tredje timme. Den sista vid 23 på kvällen innan vi gick och la oss. Tror ni att han fortfarande kan vara ur balans efter mån och tis hos dagmatte? Jag blev väldigt förvånad och lite förargad, det här kändes inte som att Bruce gick tillbaka i utvecklingen till nåt han gjort innan utan... helt nytt. Kan säga att jag hade lite svårt att somna om sen. Det här tär på mig just nu.

Vilket bakslag

Jag skulle tro att det är en stress- och testosteronkarusell som har börjat snurra mer okontrollerat, dagis- och dagmattedagarna har säkert triggat det eftersom det är det enda som är nytt i vardagen just nu. Hos många hanar i hans ålder är det dessutom en kombination där den ena föder den andra, så att det blir en ond spiral där testosteronet ökar stressen och stressen ökar testosteronet, och så byggs det liksom bara upp högre och högre. Eftersom han är krypt och det kan innebär en ökad produktion av testosteron så är det så klart svårt att påverka, och det är antagligen värre på honom än på hanar som har båda kulorna i pungen. Tyvärr.

Jag tycker ändå inte att det ska vara anledning att undvika dagmatte, det bästa (så vitt jag kan se) är att han kommer in i den flocken och hittar sin plats där så att det inte är så himla spännande och triggande. Minskar den stressen så tror jag att ni har vunnit mycket.

Och räkna dagarna tills ni ska till veterinären.
Ni har härdat ut i nästan ett år, de här veckorna klarar ni – även om det är skitjobbigt just nu.


(En del hanhundar som reagerar kraftigt på löptikar kan ha liknande beteende när de hittar en tik i höglöp, men kan dessutom toppa det med att sitta helt apatiskt vid fönster eller dörrar och yla på nätterna. Hormoner är så himla härliga grejer... )

 

[lady_vip]

Ha inte honom i möblerna så länge. Eller flytta kastrationen.

Jag har en inkontinent tik, tyvärr får hon inte ligga i några möbler alls längre. Det räcker med att tvätta hennes egna filtar.

 

[Singoalla]

Vilket bakslag

Jag skulle tro att det är en stress- och testosteronkarusell som har börjat snurra mer okontrollerat, dagis- och dagmattedagarna har säkert triggat det eftersom det är det enda som är nytt i vardagen just nu. Hos många hanar i hans ålder är det dessutom en kombination där den ena föder den andra, så att det blir en ond spiral där testosteronet ökar stressen och stressen ökar testosteronet, och så byggs det liksom bara upp högre och högre. Eftersom han är krypt och det kan innebär en ökad produktion av testosteron så är det så klart svårt att påverka, och det är antagligen värre på honom än på hanar som har båda kulorna i pungen. Tyvärr.

Jag tycker ändå inte att det ska vara anledning att undvika dagmatte, det bästa (så vitt jag kan se) är att han kommer in i den flocken och hittar sin plats där så att det inte är så himla spännande och triggande. Minskar den stressen så tror jag att ni har vunnit mycket.

Och räkna dagarna tills ni ska till veterinären.
Ni har härdat ut i nästan ett år, de här veckorna klarar ni – även om det är skitjobbigt just nu.


(En del hanhundar som reagerar kraftigt på löptikar kan ha liknande beteende när de hittar en tik i höglöp, men kan dessutom toppa det med att sitta helt apatiskt vid fönster eller dörrar och yla på nätterna. Hormoner är så himla härliga grejer... )

Ja, vi räknar dagarna just nu. Jag tror anledningen till att det är så betungande är just att vi har hållit på ett år. Fram till sommaren kändes det ändå okej, vi visste att han var ung och att det skulle lösa sig med tiden. Vissa tar lite längre tid på sig. Men när det fortsatte under sommaren, sensommaren, hösten och fortfarande knappt är bättre så är det ju snarare hoppet som tar stryk än att det är jobbigt att städa undan efter honom. Just nu är det mest rädslan som tär på mig att det inte kommer bli bra? Vad gör man då osv.

Jag pratade med sambon igår. Ni som har läst mina trådar på Senior vet säkert om att han är väldigt sjuk och just nu går på intensivbehandling på Karolinska. Han jobbar mycket hemifrån, men är just nu egentligen inte i skick att ta hand om Bruce ensam på dagarna. Så visst, vi kan ha Bruce hemma men det är egentligen inte så bra. Så vi testar nog lite till hos dagmatten. Det jag är lite orolig för är att hon ska tacka nej till att ha Bruce. När jag hämtade honom i tisdags så pratade vi lite och hon sa att hon kan fortsätta att ha Bruce då hon vill se hur det går efter kastreringen, men om han inte slutar kissa så kan hon tyvärr inte fortsätta ha honom. Så jag bara hoppas att de nya rutinerna och nya flocken har satt sig, samt att kastreringen gjort sitt fram till jul annars kommer hon tacka nej och då måste vi börja om från början igen. Men jag antar att oavsett vilka beslut vi tar just nu så är det en chansning och vi får testa oss fram.

Ja, hormoner är fantastiskt Indeed...

 

[lady_vip]

Om din sambo är sjuk har du ännu en sak som säkert påverkar Bruce, han verkar vara den typen som är lite känslig och självklart känner han av en sån sak.

 

[Singoalla]

Ha inte honom i möblerna så länge. Eller flytta kastrationen.

Jag har en inkontinent tik, tyvärr får hon inte ligga i några möbler alls längre. Det räcker med att tvätta hennes egna filtar.

Bruce har sovit i vår säng sen han var valp och har hängt med oss i soffan på kvällarna. Faktum är att han har ingen egen bädd, kan ni gissa varför? Jo, för att alla bäddar vi köpte till honom ställde han sig och kissade på det första han gjorde Sedan struntade han i dem. Altenativt kissade lite till. Möblerna höll han sig oftast ifrån. Så jag står hellre ut med risken att få tvätta lite oftare framöver än att träna bort att han inte får vara uppe hos oss eller på sin sov-fåtölj.

EDIT: Kastreringen är 2 december så det är inte så lång tid kvar. Skrev 3 veckor tidigare men kom sen på att det var mindre.

 

[lady_vip]

Bruce har sovit i vår säng sen han var valp och har hängt med oss i soffan på kvällarna. Faktum är att han har ingen egen bädd, kan ni gissa varför? Jo, för att alla bäddar vi köpte till honom ställde han sig och kissade på det första han gjorde Sedan struntade han i dem. Altenativt kissade lite till. Möblerna höll han sig oftast ifrån. Så jag står hellre ut med risken att få tvätta lite oftare framöver än att träna bort att han inte får vara uppe hos oss eller på sin sov-fåtölj.

EDIT: Kastreringen är 2 december så det är inte så lång tid kvar. Skrev 3 veckor tidigare men kom sen på att det var mindre.

Köp plastad frotté, din bästa vän med en kissande hund. Min tik läcker lite, det går i perioder, men ibland blir det riktiga pölar. Väldigt lätt att slänga in hennes fäll och den plastade frottén i tvättmaskinen med ättika och tvättmedel, så slipper vi doften.

 

[Singoalla]

Köp plastad frotté, din bästa vän med en kissande hund. Min tik läcker lite, det går i perioder, men ibland blir det riktiga pölar. Väldigt lätt att slänga in hennes fäll och den plastade frottén i tvättmaskinen med ättika och tvättmedel, så slipper vi doften.

Superbra tips! Tack!

Nu ringde jag ändå och ändrade tid för kastreringen. Vi drog hans tänder på djurklinken i Årsta i våras och dom var SUPER där. Kom på att dom oftast har lite kortare väntetider så nu bokade jag in 26 november. Känns skönt för egen del att gå tillbaka dit då jag kände mig väldigt trygg med dom, samt att jag givetvis är lite nervös så det är skönt att få det ur världen.

 

[Singoalla]

Om din sambo är sjuk har du ännu en sak som säkert påverkar Bruce, han verkar vara den typen som är lite känslig och självklart känner han av en sån sak.

Jag har tänkt på det också. Men sambon har varit sjuk sen.. ja, han var 13 år. Så egentligen har han ju inte förändrats någonting sen vi fick hem Bruce. Det har alltid varit samma husse för Bruce. En sjuk husse dock.

 

[Monstermom]

Superbra tips! Tack!

Nu ringde jag ändå och ändrade tid för kastreringen. Vi drog hans tänder på djurklinken i Årsta i våras och dom var SUPER där. Kom på att dom oftast har lite kortare väntetider så nu bokade jag in 26 november. Känns skönt för egen del att gå tillbaka dit då jag kände mig väldigt trygg med dom, samt att jag givetvis är lite nervös så det är skönt att få det ur världen.

Det här tror jag var ett bra beslut! Det finns ju noll och inga garantier att en kastration hjälper, men hopp finns det ju i alla fall. Och i ert läge skulle jag behöva göra något, inte bara trampa på i samma (blöta ) spår. Ni har ju redan fattat ett beslut om kastrering, lika bra att få det gjort så snabbt som möjligt då så ni får se vad ni har att förhålla er till därefter.

Slickade han på tassarna för att han var blöt, eller var det också stressen?

 

[Blueberry]

Ja, vi räknar dagarna just nu. Jag tror anledningen till att det är så betungande är just att vi har hållit på ett år. Fram till sommaren kändes det ändå okej, vi visste att han var ung och att det skulle lösa sig med tiden. Vissa tar lite längre tid på sig. Men när det fortsatte under sommaren, sensommaren, hösten och fortfarande knappt är bättre så är det ju snarare hoppet som tar stryk än att det är jobbigt att städa undan efter honom. Just nu är det mest rädslan som tär på mig att det inte kommer bli bra? Vad gör man då osv.

Jag pratade med sambon igår. Ni som har läst mina trådar på Senior vet säkert om att han är väldigt sjuk och just nu går på intensivbehandling på Karolinska. Han jobbar mycket hemifrån, men är just nu egentligen inte i skick att ta hand om Bruce ensam på dagarna. Så visst, vi kan ha Bruce hemma men det är egentligen inte så bra. Så vi testar nog lite till hos dagmatten. Det jag är lite orolig för är att hon ska tacka nej till att ha Bruce. När jag hämtade honom i tisdags så pratade vi lite och hon sa att hon kan fortsätta att ha Bruce då hon vill se hur det går efter kastreringen, men om han inte slutar kissa så kan hon tyvärr inte fortsätta ha honom. Så jag bara hoppas att de nya rutinerna och nya flocken har satt sig, samt att kastreringen gjort sitt fram till jul annars kommer hon tacka nej och då måste vi börja om från början igen. Men jag antar att oavsett vilka beslut vi tar just nu så är det en chansning och vi får testa oss fram.

Ja, hormoner är fantastiskt Indeed...

Jag tycker att det låter som en bra plan, både för dig och sambon och hunden

Angående dvärgpinschrar och stress så är det ju en ras med sjukt snabba reaktioner och "radarn påslagen" mest hela tiden. De är intensiva och det ryms enorma mängder energi i den där lilla kroppen. De är fullblod i shettisförpackning

Jag har en hundrädd kompis som ville förbereda sig ordentligt innan hon kom hem till oss, så jag förklarade att de larmar och skäller och hoppar, men att de lugnar ner sig väldigt snabbt också. Det räckte inte riktigt, så hon fick den här snygga grafen för att förstå (himla naturvetare...) och den är faktiskt väldigt talande.

Det här alltså förloppet från "ligga och slappa i soffan" till "larmet går!" till "hej hej hej hej" till "whatever, jag går och lägger mig i soffan igen".

Det gäller att hitta reglaget, mina har varsin underbar av- och påknapp och går alltid att bryta (undantag: rådjur). Bara för att de intensiva behöver det inte innebära att de är stressade. (Personer som har hundraser som är lugnare och mer passiva brukar misstolka, enligt min erfarenhet.)

Däremot tror jag att Bruce är ganska stressad, säkert är det en ganska stor del "könsstress", men jag skulle tippa på att det även finns en stress på grund av att han är ung och oerfaren och yvig och livet är så himla spännande och han vet inte riktigt hur han ska ta sig an allt han stöter på – och att det blir någon slags overload av stress och frustration på daglig basis. Ni får hitta ett dansa-pausa-koncept, så att det blir bra balans mellan av och på. Han kan uppenbarligen inte ta ansvar för det själv, så du behöver gå in och läsa av och lägga in pauser, medelst tvånggos, platsträning, passivitet, vila, bengnagning eller annat lugnande.