En helt fantastisk kväll

Igår var en helt fantastisk kväll för min del. Det var nämligen både terminens och hela 2017 sista finsittning, på en mycket fin restaurang inne i stan.
För engångskull hade jag faktiskt lyckats hitta en klänning jag kände mig vacker i, och komplimangerna haglade under hela kvällen. Har nog aldrig känt mig så fin i hela mitt liv - snacka om självförtroendeboost!
Kvällen fortsatte i samma härliga anda. Det blev 3-rätters middag helt i min smak. Dessutom var servitörerna ytterst professionella och handlade mycket smidigt kring mina allergier, stort + 1 på det! Till middagen hörde ett härligt "program" med bl.a. utdelning av div. priser och utmärkelse. Några ur mitt närmaste gäng blev prisade - riktigt härligt, det var verkligen så välförtjänt!
När middagen var slut var det dags för dans. Först traditionsenlig vals, därefter mer "modern" dito.
Oh well, dressyrryttare som jag är, borde jag ha någon form av taktkänsla i dans också. Det har jag inte.
Trodde jag (i all välmening!) skulle slippa att behöva krossa tår, men nepp - blev uppbjuden av en kille ur mitt närmaste gäng. Var faktiskt helt fantastiskt att dansa vals med honom, även om jag var allt annat än bra på det.
Efter det så testade jag verkligen mina vingar på dansgolvet och dansade inte bara med "mitt gäng" utan med de flesta på festen. Det var faktiskt riktigt roligt och kändes överlag riktigt bra. Blev också något av ett "kramkalas" där jag under kvällens gång bl.a. kramade de flesta killarna på festen. Kramade också Honom några gånger, vilket såklart kändes lite extra bra. Snacka om varm, härlig känsla i kroppen efter det. Kanske ska börja samla på kramar?
Nej, men överlag en helt fantastisk kväll där jag verkligen fick må riktigt bra under några timmar! Det här kommer jag att kunna leva på länge!

Bland de mindre roliga sakerna hör bl.a. att jag blev både ditskjutsad och hemkörd - fast jag egentligen inte hade bett om skjuts. Men så länge som jag ändå fick gå på festen ska jag väl inte klaga allt för högljutt, jag kunde ju faktiskt ha blivit förbjuden från det, eller ännu värre fått några konsekvenser sedan jag åkte till faddergruppsreuinonen förrförra helgen utan mammas tillåtelse, och dessutom drog på F. Gasquen förra onsdagen utan riktig hel tillåtelse....
Därtill råkade "min chaufför" se när jag fick en hejdå kram, vilket kanske inte var "sådär väldigt populärt", och något jag fått höra om otaliga gånger idag...................

Aja, huvudsaken att kvällen var helt magiskt fantastiskt. Det är de minnena som ska få leva kvar och brinna starkast!

 

[bollen__]

Men kan man inte få betala av mindre om man blir sjuk eller arbetslös?

Ja det ska man kunna få

 

[Gimlan]

Jag har csn-lån. Jag har råkat vara arbetslös. Jag har råkat bli långtidssjukskriven. Jag är inte hos kronofogden? Liksom varför inte ta csn-lånet och flytta hemfrån så du kommer ifrån dina föräldrar?

Jag har också varit arbetslös, studielånet var inget problem.

 

[athena_arabians]

Jag har också varit arbetslös, studielånet var inget problem.

Samma här plus att jag tjänar inte så vansinnigt bra nu men nog klarar jag av att betala lånen (CSN och huslånet).

 

[Wingates]

Dessutom. Att hamna hos KFM är ju inte bra,men jorden går inte under heller. Det går att komma ur det med.
Så i TS fall hade jag utan tvekan tagit lån för att komma hemifrån och oroa mig över studieskulder senare sas.

 

[Gimlan]

Samma här plus att jag tjänar inte så vansinnigt bra nu men nog klarar jag av att betala lånen (CSN och huslånet).

Jag hade häst under min arbetslöshet också, gick det med.

 

[Sleepan]

Alltså. Att ta CSN är något av det bästa jag gjort!
Hade aldrig kunnat utbilda mig till polis annars och leva det liv jag faktiskt gör idag.
Jag hade inte heller börjat på socionomutbildningen(som jag hoppade av för att bli polis) och flyttat till Göteborg, vilket lett till massor av positiva saker i mitt liv.

Just CSN är ju världens bästa grej. Det tillåter människor att koncentrera sig på sitt plugg och ha möjligheten till det utan att tvingas jobba.

@Dressyrtjejen_97, jag vet att du inte vill ta CSN och att du tycker att det är en jättedålig grej. Men, det är verkligen inte det.

 

[DarkInNight]

Jag har läst med CSN.

Självklart skulle jag vilja vara helt skuldfri, men att ha ett lån på 2-300,000:- för något som jag har nytta av resten av mitt liv känns inte som en dålig affär över huvud taget. Räntan ligger på 0.34% och jag betalar in en tusenlapp i månaden.

Min mamma har alltid sagt att studera (införstått, med CSN) är att investera i sig själv och sin framtid. Jag håller med henne

 

[Gimlan]

Alltså. Att ta CSN är något av det bästa jag gjort!
Hade aldrig kunnat utbilda mig till polis annars och leva det liv jag faktiskt gör idag.
Jag hade inte heller börjat på socionomutbildningen(som jag hoppade av för att bli polis) och flyttat till Göteborg, vilket lett till massor av positiva saker i mitt liv.

Just CSN är ju världens bästa grej. Det tillåter människor att koncentrera sig på sitt plugg och ha möjligheten till det utan att tvingas jobba.

@Dressyrtjejen_97, jag vet att du inte vill ta CSN och att du tycker att det är en jättedålig grej. Men, det är verkligen inte det.

Jag känner exakt samma sak! Det är så värt de där ynka hundralapparna i månaden.

 

[Tassetass]

Alltså. Att ta CSN är något av det bästa jag gjort!
Hade aldrig kunnat utbilda mig till polis annars och leva det liv jag faktiskt gör idag.
Jag hade inte heller börjat på socionomutbildningen(som jag hoppade av för att bli polis) och flyttat till Göteborg, vilket lett till massor av positiva saker i mitt liv.

Just CSN är ju världens bästa grej. Det tillåter människor att koncentrera sig på sitt plugg och ha möjligheten till det utan att tvingas jobba.

@Dressyrtjejen_97, jag vet att du inte vill ta CSN och att du tycker att det är en jättedålig grej. Men, det är verkligen inte det.

Jag håller med! Efter att ha använt mig av studiestöd för studier på både gymnasienivå och universitetsnivå sitter jag väl med en sisådär 400' i studieskuld, men det var fan värt varenda krona.

 

[spinxx]

Alltså, jag har så blandade känslor för detta inlägget.
Först och främst är det ju tydligt att du inte bör bo hemma. Dina hyresvärdar a.k.a dina föräldrar ställer orimliga krav på dig och du behandlas omyndigt. Att de betalar din häst är verkligen en stor hållhake om du är säker på att de inte betalar för honom om du flyttar?

Att du pluggar försvårar situationen eftersom det gör att du är beroende av ekonomiskt stöd. Stöd som du i nuläget får av manipulerande föräldrar (ursäkta hårt uttryckt).

Hade jag inte tagit ett bolån och flyttat (bor och i uppvuxen i sthlm) hade jag inte haft häst, eftersom jag inte kommit in på bostadsmarknaden för att göra bostadskarriär och därmed förbättrat min ekonomi. Jag hade definitivt inte bott så som jag gör idag och jag hade inte kunnat köpt den hästen jag har.

Jag umgås mycket med i mina ögon framgångsrika personer som har möjlighet att spendera mycket pengar på deras intressen och därtill leva med bra standard när det kommer till boende och bil och privatekonomi. Alla är skuldsatta.

Bolaget jag jobbar på omsätter miljarder och växer med ca 50% per år. Det hade aldrig gått om vi inte fått ta lån. Vi har lån på orimligt höga summor - som tillåter oss att växa.

Att inte låna pengar av rädsla för att ev. bli sjukskriven i framtiden låter som att du bestämt dig för att du kommer att bli sjukskriven?

Har skrivit om detta inlägget säkert 10 ggr nu för jag är helt mållös.

Jag hoppas innerligt att du vågar vara mer öppensinnad, självsäker och redo att ta obekväma steg under de avgörande åren du har framför dig.