En helt fantastisk kväll

Igår var en helt fantastisk kväll för min del. Det var nämligen både terminens och hela 2017 sista finsittning, på en mycket fin restaurang inne i stan.
För engångskull hade jag faktiskt lyckats hitta en klänning jag kände mig vacker i, och komplimangerna haglade under hela kvällen. Har nog aldrig känt mig så fin i hela mitt liv - snacka om självförtroendeboost!
Kvällen fortsatte i samma härliga anda. Det blev 3-rätters middag helt i min smak. Dessutom var servitörerna ytterst professionella och handlade mycket smidigt kring mina allergier, stort + 1 på det! Till middagen hörde ett härligt "program" med bl.a. utdelning av div. priser och utmärkelse. Några ur mitt närmaste gäng blev prisade - riktigt härligt, det var verkligen så välförtjänt!
När middagen var slut var det dags för dans. Först traditionsenlig vals, därefter mer "modern" dito.
Oh well, dressyrryttare som jag är, borde jag ha någon form av taktkänsla i dans också. Det har jag inte.
Trodde jag (i all välmening!) skulle slippa att behöva krossa tår, men nepp - blev uppbjuden av en kille ur mitt närmaste gäng. Var faktiskt helt fantastiskt att dansa vals med honom, även om jag var allt annat än bra på det.
Efter det så testade jag verkligen mina vingar på dansgolvet och dansade inte bara med "mitt gäng" utan med de flesta på festen. Det var faktiskt riktigt roligt och kändes överlag riktigt bra. Blev också något av ett "kramkalas" där jag under kvällens gång bl.a. kramade de flesta killarna på festen. Kramade också Honom några gånger, vilket såklart kändes lite extra bra. Snacka om varm, härlig känsla i kroppen efter det. Kanske ska börja samla på kramar?
Nej, men överlag en helt fantastisk kväll där jag verkligen fick må riktigt bra under några timmar! Det här kommer jag att kunna leva på länge!

Bland de mindre roliga sakerna hör bl.a. att jag blev både ditskjutsad och hemkörd - fast jag egentligen inte hade bett om skjuts. Men så länge som jag ändå fick gå på festen ska jag väl inte klaga allt för högljutt, jag kunde ju faktiskt ha blivit förbjuden från det, eller ännu värre fått några konsekvenser sedan jag åkte till faddergruppsreuinonen förrförra helgen utan mammas tillåtelse, och dessutom drog på F. Gasquen förra onsdagen utan riktig hel tillåtelse....
Därtill råkade "min chaufför" se när jag fick en hejdå kram, vilket kanske inte var "sådär väldigt populärt", och något jag fått höra om otaliga gånger idag...................

Aja, huvudsaken att kvällen var helt magiskt fantastiskt. Det är de minnena som ska få leva kvar och brinna starkast!

 

[Gnist]

Nu förstår jag helt ärligt varför det funnits vissa enstaka som uppriktigt trott att jag varit typ 12-14 år gammal.....

Inte för att vara den som är den, eller för att lägga sten på börda, men min relativt nyblivna 16-åring är flera år före dig i tankeutvecklingen när det kommer till eget boende och egen ekonomi och även flera år före dig i sin färd mot att bli vuxen, ta eget ansvar för sig själv och sitt liv..

Men nu är du ju själv i viss mån i alla fall, medveten om att du och dina föräldrar har en osund relation till varandra och att du i praktiken trots din ålder vet väldigt lite om världen, vad som är normalt, hur vanliga vardagslivet fungerar för "alla andra" unga vuxna, så det finns ju möjlighet för dig att bryta dig fri och leva ett normalt ungt vuxenliv med allt vad det innebär.

 

[Dressyrtjejen_97]

Inte för att vara den som är den, eller för att lägga sten på börda, men min relativt nyblivna 16-åring är flera år före dig i tankeutvecklingen när det kommer till eget boende och egen ekonomi och även flera år före dig i sin färd mot att bli vuxen, ta eget ansvar för sig själv och sitt liv..

Men nu är du ju själv i viss mån i alla fall, medveten om att du och dina föräldrar har en osund relation till varandra och att du i praktiken trots din ålder vet väldigt lite om världen, vad som är normalt, hur vanliga vardagslivet fungerar för "alla andra" unga vuxna, så det finns ju möjlighet för dig att bryta dig fri och leva ett normalt ungt vuxenliv med allt vad det innebär.

Jag förstår vad du menar
Och jag börjar helt ärligt förstå varför jag fått frågor i stil med "Är du 05a?" efter att jag fyllt 20...
Men ja, det har ju en anledning till att det är såhär, om nu det är någon "ursäkt"?

 

[Gnist]

Men ja, det har ju en anledning till att det är såhär, om nu det är någon "ursäkt"?

En ursäkt är det inte, men en förklaring.

Vad det kokar ner till nu, när du ändå insett att det inte är det normala, är ju om du verkligen vill bryta dig fri från den osunda relationen ni har eller om du vill vara kvar i den, för att det ändå innerst inne är lite bekvämt att veta vad du har även om det är osunt, istället för att ge dig ut i det riktiga livet med allt vad det innebär?

 

[Ullmerkott]

Men ja, det har ju en anledning till att det är såhär, om nu det är någon "ursäkt"?

Det spelar väl egentligen ingen roll vad anledningen är till att det blivit som det är, fokusera på vad du ska göra åt det istället.

 

[stjarnhimmel]

Jag förstår vad du menar
Och jag börjar helt ärligt förstå varför jag fått frågor i stil med "Är du 05a?" efter att jag fyllt 20...
Men ja, det har ju en anledning till att det är såhär, om nu det är någon "ursäkt"?

Det viktiga är ju att du gör det du behöver för att skapa dig ett bra liv.
Du behöver inte ge oss anledningar eller ursäkter. Det handlar om hur du vill leva ditt liv.

 

[Hyacinth]

Jag tycker det är helt okej att vara ung länge, jag tänkte inte på eget boende i nån större utsträckning. Däremot hade jag en önskan att ta mig ut i världen, se saker, resa, utbilda mig osv.

 

[LadyCovergirl]

Tack för ett konstruktivt inlägg!

Jo, det skulle väl vara ett alternativ - frågan är vad mina föräldrar tycker om att bli konstant "överkörda" bara....

Nej, men typ dammsuga och bädda skulle jag väl kunna göra, men t.ex. packa diskmaskin och ta upp disk vet jag att mamma vill göra "på sitt alldeles egna speciella sätt", och det har hon mer eller mindre t.om. portförbjudit pappa från att göra. Men absolut, vissa sysslor skulle jag absolut kunna göra.

Jag förstår dig och blir också det. Sen är ju som sagt Buke något av mitt "andnings-gnäll-hål" också, det kan jag ju inte helt neka till. Men jag förstår absolut vad du menar, och jag vill absolut ha förändring, även om andra i huset inte verkar vilja ha det.

Vad dina föräldrar tycker i just den frågan anser jag är helt irrelevant. Att de får bestämma över huset är en sak. En helt annan vad du gör utanför huset.

Menar du att du inte ens städar och bäddar om i ditt eget rum? Kanske är det rimligt att du tar ansvar för tvätten och dammsugning av huset? Städa badrum och skotta snö är andra rimliga uppgifter.

Vill du ha förändring så måste du förändra dig själv. Du kan aldrig tvinga dina föräldrar att förändras och då måste du förändra dig själv och din spelplan.

 

[Mia_R]

Jag ser ingen panik med att flyttat ut men däremot är det jättebra att du tänker ställa dig i bostadskö nu och förhoppningsvis även börja försöka stå på egna ben även om du bor hemma. Du får se det som så att smällen blir mildare för din mamma om du gör det nu istället för när du hittar ett eget boende och flyttar.

Ta dig i kragen, börja tvätta, laga mat, betala hemma istället för att få betalt, fixa körkortet och ta tag i ditt liv.

 

[bettysmatte]

Jag ser ingen panik med att flyttat ut men däremot är det jättebra att du tänker ställa dig i bostadskö nu och förhoppningsvis även börja försöka stå på egna ben även om du bor hemma. Du får se det som så att smällen blir mildare för din mamma om du gör det nu istället för när du hittar ett eget boende och flyttar.

Ta dig i kragen, börja tvätta, laga mat, betala hemma istället för att få betalt, fixa körkortet och ta tag i ditt liv.

Och allting blir ju så mycket lättare för TS också - inte bara för mamman - om man lär sig hur tvättmaskinen funkar, kan laga lite enkel mat, osv innan man flyttar ut.... Jag måste faktiskt säga att jag nog aldrig har hört talas om föräldrar som aktivt verkar motarbeta att deras vuxna barn vill hjälpa till med sysslor hemma, att deras barn tar körkort, etc. Visst att det finns föräldrar som passar upp på sina barn väl mycket, men väldigt sällan tror jag att föräldrar hindrar sina barn från att ta egna initiativ??

 

[Unafraid]

Familj vill jag absolut inte ha (eller rättare sagt, jag vill inte ha barn och har aldrig velat. Inte pv nu heller som livet ser ut. Men jag skulle vilja kunna umgås med vem jag vill, när jag vill, och på sikt (säg när jag är 25-30) bo i egen lägenhet, ha körkort, ha häst och ett trevligt jobb

Jag dog lite inombords. Att inte få umgås med vem man vill, det köper jag om man hänger ned kriminella.

Har du på allvar tänkt bo hemma tills du är 30? På fullaste allvar så kommer du knappt veta hur man fyller en diskmaskin vid 30 års ålder "för det har mamma alltid gjort"?!

Jag skulle typ rekommendera terapi för att få dig ur den här situationen, det känns inte hälsosamt.

 

[mackan]

Alltså jag har väl inte - helt ärligt - haft någon jätte-exakt plan. Men typ tills jag pluggat klart.
Det där med bostadskön insåg jag faktiskt nu i och med denna tråd.
Annars hade jag typ tänkt mig att ställa mig i den "någon gång under 2018-19 när jag kommer ihåg det" typ så. Men det ska jag faktiskt ta tag i redan nu!

Förlåt, men vilket wake-up call, seriöst. Nu förstår jag helt ärligt varför det funnits vissa enstaka som uppriktigt trott att jag varit typ 12-14 år gammal.....

Vad bra om mitt inlägg kändes meningsfullt itifrån ditt läge .
Många har ju skrivit samma sak i spaltmeter till dig . Men positivt om det ändå bidrog till din insikt om vad så många försökt förmedla .

Sen ang din övertygelse om att inte vilja ha barn/ pojkvän osv ...
hur vet du det ? Vad du vill ? Du är 20 år liksom . Ingen 20 åring vet hur den Vill stensäkert om 2-5-10 år ang sådant . Du är dessutom som jag krasst tidigare skrev snarare 13 i din ålder utifrån din uppväxt och uppfostran .

Du skriver om hur du saknar nära relationer, stressar över att aldrig varit ”nära” någon kille etc . Du är extremt vilsen allmänt .

 

[Dressyrtjejen_97]

Vad bra om mitt inlägg kändes meningsfullt itifrån ditt läge .
Många har ju skrivit samma sak i spaltmeter till dig . Men positivt om det ändå bidrog till din insikt om vad så många försökt förmedla .

Du är en av de mer "pedagogiska" i tråden, om vi uttrycker det så
Därför.

 

[Dressyrtjejen_97]

Jag dog lite inombords. Att inte få umgås med vem man vill, det köper jag om man hänger ned kriminella.

Har du på allvar tänkt bo hemma tills du är 30? På fullaste allvar så kommer du knappt veta hur man fyller en diskmaskin vid 30 års ålder "för det har mamma alltid gjort"?!

Jag skulle typ rekommendera terapi för att få dig ur den här situationen, det känns inte hälsosamt.

Nej, men jag har pluggat klart när jag är 23 tidigast, beroende på om jag läser till en master eller inte. Och jag syftade på mellan 25-30 år också, för den delen.

 

[Unafraid]

Mellan 25-30 tolkade jag som allt mellan de åren. Och jag reagerade starkt på att du ens såg det som ett alternativ att bo kvar och leva i din situation i TIO år till?! Bara fem år till känns helt galet, jag skulle leta studentrum genast. Men förstår hållhake med hästen, jag skulle dock valt CSN där, vilket du vägrar och får väl vackert bo kvar hemma i så fall.

 

[mackan]

Du är en av de mer "pedagogiska" i tråden, om vi uttrycker det så
Därför.

Jag tycker VERKLIGEN inte att mer än möjligen 1% som svarat dig, varit mindre ”pedagogiska” ? Jag har ju varit genomkrass och mindre ”pedagogisk” allmänt än flera andra med samma budskap !

 

[karamelldrottningen]

@mackan jag tycker du verkar vettig på många sätt men vidare pedagogisk vet jag inte

Bra oavsett att du tar åt dig @Dressyrtjejen_97

 

[escodobe]

Och allting blir ju så mycket lättare för TS också - inte bara för mamman - om man lär sig hur tvättmaskinen funkar, kan laga lite enkel mat, osv innan man flyttar ut.... Jag måste faktiskt säga att jag nog aldrig har hört talas om föräldrar som aktivt verkar motarbeta att deras vuxna barn vill hjälpa till med sysslor hemma, att deras barn tar körkort, etc. Visst att det finns föräldrar som passar upp på sina barn väl mycket, men väldigt sällan tror jag att föräldrar hindrar sina barn från att ta egna initiativ??

Det har jag. Och det har lett till väldigt infekterade relationer.
Helt kontraproduktivt om man som förälder vill ha en nära kontakt med sina barn.

 

[Monstermom]

Alltså, jag vill inte ha det såhär, jag vill vara friare. Bara det att (framförallt) mamma inte verkar vilja det. Och samtidigt är det liksom mina föräldrar som bekostar 90% av allt kring H.H...
Ja, jag ska ta tag i extrajobb till våren, men just precia nu kan jag liksom inte göra så mycket, och de har ju som sagt ekonomiska hållhakar på mig.

Jag tror inte min poäng riktigt gick fram... De ekonomiska hållhakarna har de för att du låter dem sitta där, ingen annan anledning. När de förbjuder dig att göra saker så är det både du som frågar om lov och accepterar att de har rätten att tillåta eller förbjuda. När du begränsar ditt eget beteende för att inte göra dem upprörda så är det just du som begränsar ditt beteende. När de "tvingar" dig till att ta emot skjuts så är det ju du som låter dem skjutsa dig. Osv... Du har bergfasta övertygelser om hur världen fungerar som inte hade överlevt fem sekunders googling om du någonsin hade ifrågasatt dem. Det ser helt enkelt ut som att du sitter i en fälla du själv är med och bygger på, så att säga. Någon jämförde dig med Rapunzel, men såvitt jag minns murade hon inte sitt eget torn i alla fall?

Du skulle vilja vara friare, vad betyder det? Konkret. Vill du verkligen vara utan dina föräldrars ramar, eller vill du bara ha lite mer plats innanför dem? Vill du ta ansvaret för dig själv, som en vuxen människa? Och nej, du behöver inte springa ut och hitta jobb och lägenhet mitt i natten, men du behöver fundera på vad du faktiskt vill uppnå. Och var ärlig med dig själv!

Jag vet absolut inget om dina föräldrar utöver vad du beskrivit här, och det kan kanske vara så att det är en fullständigt objektiv och korrekt bild och de är verkligen enormt kontrollerande och begränsande. Men det ser ut som - för mig - ett barn som klagar på att föräldrarna inte låter henne gå på den där coola festen som killarna i parallellklassen ska ha, kanske utan att ens ha frågat dem. För det känns väldigt bra att låtsas (både inför andra och för sig själv) att hon minsann skulle ha gått om hon bara fick, men det är helt någon annans fel att hon inte kan/får! Och ja, jämförelsen är med högstadiebarn...

Du behöver vara ärlig med dig själv angående den situation du är i nu, och vad du faktiskt vill ändra den till. Annars kommer du ingen vart alls - och om du inte vill ta dig ur situationen som den är nu så behöver du åtminstone veta om det (och sen ändra dig ). Min tolkning kan vara helt uppåt väggarna galen, det spelar ingen roll. Det som spelar roll är att du börjar tänka igenom saker ordentligt (istället för att reagera och klaga) och att du börjar fixa ditt liv som du vill ha det.

 

[bollen__]

Nej, men om man råkar bli arbetslös så är det ju helt klart det. Dock är det en annan diskussion, som sagt.

Jag har csn-lån. Jag har råkat vara arbetslös. Jag har råkat bli långtidssjukskriven. Jag är inte hos kronofogden? Liksom varför inte ta csn-lånet och flytta hemfrån så du kommer ifrån dina föräldrar?

 

[Freazer]

Har läst alla inläggen nu och min första tanke är oj, är detta på riktigt?
Av en slump vet jag vem du är på annan sida, som ngn annan skrivit är du inte jätteanonym och jag har ofta tänkt och funderat över det du skriver att någonting inte står rätt till men jag kunde inte ana att det var såhär. Du är väldigt beroende av dina föräldrar och dom av dig.

Jag har själv blivit manipulerad av min ena förälder och insåg inte det förrän i vuxen ålder. Försökte alltid göra denne till lags och vara en "duktig" dotter. Du är 20 år, 21 nästa år. Du bestämmer själv vart och när du vill gå någonstans. Du behöver verkligen inte berätta allt för dina föräldrar. Jag känner att du varit ganska hårt hållen och du är där många andra var när dom var runt 14 år. Gör lite uppror, får "utegångsförbud", "lyder" föräldrarna för du kanske tror att dom vet bäst för dig. Det gör dom inte och du behöver hitta vad DU och ingen annan tycker är bäst för dig. Jag antar lite i min text och det är kanske inte rätt. Jag säger inte att du ska flytta hemifrån och göra allt själv nu direkt. Det är väldigt genröst av dina föräldrar att stå för kostnaderna av din häst, verkligen. MEN, jag tror absolut att du skulle må bra utav att vara vuxen. Ha eget boende inom en tid, körkort, egna pengar och ha egna aktiviteter som dina föräldrar inte har med att göra. Det innebär inte att du måste klippa av banden till dina föräldrar, absolut inte. Men du har också rätt att bestämma dina egna villkor och hur du vill leva ditt liv. Vad vill du göra, har du funderat på det? Har du någon kortsiktig/långsiktig plan?