Sv: En bra ryttare
ja, plåthästar och skillnad, men det är också en stor skillnad mot kampsport, dans osv för de har heller inga hästar de skall samspela med
nu har jag även gjort båda av de nämnda - klassisk balett, jazz, bugg, foxtrott, cha cha osv (föll aldrig för lambada och den senaste flugan), och då även varit adept i Gong Fu hos Shaolin Si Wushu för min tvättäkta stridsmunk av 32 generationen.
jag skulle vilja dela upp just dessa rörlighetsdiscipliner i två delar:
- att utföra, och
- att instruera oss
Min idol, min stridsmunk (han är så snygg och läcker men han är munk, inte röra, attan också! :-) ) - iallafall, när jag var hans adept kunde han inte något annat språk än kinesiska. Här har jag då en grabb som skall ta mig så långt att jag till sist faktiskt klarar att upphäva tyngdlagarna och den lagbundna gravitationen så att jag kan flyga.
Det enda språk han har att visa oss med/nå oss med är kroppspråket. Enkla sparkar, hopp och slag är görlätt, iallafall för mig som redan är uttjänjd tidigt tidigt i livet (det brukar sitta i livet ut då har jag märkt), och de rörelserna gick lätt att läsa av för de var så enkla att både se och utföra.
Men så kom då det svårare - sifo Shi Xing Xue har varit munk sedan han var 10 år och när han gick in och visade ett faktiskt busenkel variant på en koordinerad hopp och spark, så går det väldigt snabbt, högt och rappt framför allt ... och vi andra devotees då stod bara och sade hmm, japp, jaaahapp, ooookey, det var ju enkelt :-), och så viskade vi till varandra - hur fn gjorde han :-)
Det tog oss en hel evighet att ens fått det koordinerat rätt så vi lyckades hoppa rakt upp - utan spark, för att få koordinerat ihop den tog också den en evighet. Och någon stilpoäng på det hela i klass med honom kan man ju glömma de närmaste åren.
Kolla in bilderna här -
http://www.shaolin.se/traning/gongfu - min stridsmunk har lärt dessa människor ni ser att flyga, helt utan att kunna språket, han kan inte ens engelska. Det har tagit år för de ni ser att komma dit.
Men grejen är, vilket gör att jag tycker det är lite orättvist mot ryttare och häst att titta på just dessa från min wushu - att man kan
inte få fram det där utan en mycket mycket hård träning av kroppen och psyket. Den träningen är inte mänsklig. Och nu pratar jag smärta - man lär sig
behärska smärta, inte
undvika att det uppstår. De som flyger på bilderna, det ser ju väldigt lätt ut, men det har kostat en massa vrickade fötter, skador och blod faktiskt (näsan och tänderna är väldigt känsliga har jag märkt). Shi Xing Xue kan inte sparra på en som är under hans nivå, för han har så rapp och kraftfull att han har ihjäl dem, och då rycker eller slår han inte ens för fullt. :-)
Och detta som just
det går ut på, hoppas jag verkligen inte är meningen att man skall göra mot sin häst och sig själv som ryttare. Tvärtom
Allt är framtvingat, pressat ur en för att övervinna både smärtkänsla och tyngdlagarna. Nu sitter det mesta dock i pannan (psyket) för det är väldigt mycket viljekraft som skall till och en förmåga att kunna koppla bort allt som kan vara störande element, för att få till den där totala fokuseringen hela alltet kräver. Man fokuserar bort smärtan till exempel. "smärta är sekundärt, smärta är sekundärt" är ett av mina mantran, när jag har fått mig en smäll för att stänga av smärtkänslan och förflytta fokus.
Fokusträning är bra, "här och nu", men inte detta nedan för att bli en bra ryttare
"att slipa kropp, sinne och hjärta till en enhet"
Fem principer:
-Alla former skall utföras i en rak linje.
-Formerna skall kunna utföras på ett begränsat utrymme.
-Dölj slagen, slå snabbt och träffa hårt. Var lugn inombords - explosiv och kraftfull utåt.
-Utnyttja motståndarens kraft och följ hans rörelser.
-Slagens snabbhet och explosivitet är beroende av en följsam andning. Andas ut vid varje slag."
Det passar ju inte alls för ryttare :-) Bara om det är ryttare som skall slåss :-)