Sv: En bra ryttare
evis skrev:
Det syns på dem att de är kroppsmedvetna, är balanserade i kropp och själ. Man kan hitta det bland både ryttare, dansare - men kom på ett ännu bättre exempel idag, inom Kamparter!
Det är ju många som försöker förklara god balans och god ridning med termer ifrån kampsporten. Sally Swift är en, och Belasik en annnan.
Termen centrering på ren "gymnastiksvenska" innebär _öka buktrycket med bäckenet i balans_ är ju något som alla kampsortare (och även andra idrottare gör).
Så gör ju även en bra ryttare, och som jag ser det är det en förutsättning, för att vara i balans i hästens rörelser och inte _framför_ eller _bakom_ hästens tyngdpunkt.
Utan ett konstant ökat buktryck så kan du inte sitta kvara _i rörelsen_ när hästen rör sig.
För den som inte är sjukgymnast eller liknande, så gör det ökade buktrycket länden stabil, man behöver ju inte öka buktrycket så mycket som en tyngdlyftare, så att man blir helt orörlig ( men det är ett bra sätt att gör halt
) och man kan också öka buktrycket puslerande i en ökad trav etc.
Något som irriterar mig är att det i alla andra grenar av idrotten görs en rörelseanalys. Man plockar ned en rörelse i minibitar, tränar del för del, tex ingång i en volt. Inom ridningen tror vi istället att hästen är som en cykel och fungerar totalt oberoende av ryttaren
Det enda vi behöver fokusera på är fotförfltnningen - att fotförlyttningen är avhängig av de andra 24 lederna de behöver vi inte låtsas om
Och heller inte det faktum att vår sits påverkar dessa 24 leder
evis skrev:
Om jag ställer en annan fråga då; Finns den perfekta ryttaren?
Finns det ryttare som aldrig gör fel, alltid gör rätt? (däri ryttargud-funderingen)
För mig blir det där hårklyverier därför har jag dröjt med svaret. Självklart hamnar även en ryttargud fel, men jag tror att Klimke gör det extremt sällan.
För mig handlar det här om ambitionsnivå. På samma sätt som en gymnast strävar efter det perfekta hoppet så strävar jag efter den perfekta slutan tex. . Jag har därför plockat ned slutan i de detaljer i min kropp som ger en bra kvalitativ sluta och tränar dem systematiskt.
Detta kan vara rena grekiskan för en del, men en godkänd klassisk dressyrsluta är det ställt långt större krav på än vad Bent gör med sina
evis skrev:
(därav min förundran över användning av ord som aldrig, alltid, hela tiden och så vidare - jag kan inte ens tänka mej att det existerar en enda ryttare som ALLTID, oavsett, sitter i balans med sin häst....) -Angående balans, intressant är ju att tänka sej balans i ett svart-vitt perspektiv, eller som en gråskala (jämförelse). Om man nu har bra balans, kan man ändå inte få bättre balans? Är det svart eller vitt - antingen har man bra balans eller så har man dålig balans, eller är det egentligen bara så att även balans handlar om gråskalor? (det tror jag)
Du skall få ett citat i min översättning.
kapitel 1
Jag går nerför gatan
Det är en stor grop i gatan
jag ramlar ner - jag är förlorad jag är hjälplös
det är inte mitt fel, och det tar en evighet att hitta ut
kapitel 2
Jag går nerför samma gata
Det är en stor grop i gatan
Jag låtsas inte se den
Jag faller i igen - Jag kan inte tro att detta händer mig igen...
men det är fortfarande inte mitt fel - och det tar fortfarande tid att hitta ut
kapitel 3
Jag går nerför samma gata
Det är en stor grop i gatan
Jag ser den
Jag faller i - det är en vana - men jag är medveten om att det händer
Jag vet var jag har hamnat - det är mitt fel - jag klättrar genast upp.
kapitel 4
Jag går nerför samma gata
Det är ett djupt hål i gatan
jag går runt det
kapitel 5
Jag går en annan gata
Det här tror jag inte är skrivet om ridning utan en dikt av Portia Nelsson.
Men så här funkar ridning för mig. Det finns en miljard fallgropar att trilla i. ...
Jag är helt såld på en engelsk formulering som Tessan hade på sin sida.
Collection and it's evations.
(om någon kan översätta den snyggt så tas det tacksamt emot)
Evations det är just de där fallgroparna i dikten.
Korrekt samling är skitsvårt för att säga det på ren svenska
En rikitgt bra toppryttare ramlar inte i dessa gropar, han/hon känner och observerar dem lång innan han/hon/trillar i. Det kan man se på skickliga ryttare reagerar - oops där skall vi inte hamna...
En ryttare som är "på väg att bli en bra ryttare" är en ryttare som säger ojdå här skulle vi ju inte vara
och försöker därefter lära sig hur hon skall använda sin kropp för att inte hamna där igen.
En dålig ryttare saknar medvetenhet om hur hanterandet av den egna kroppen påverkar hästen. Trillar därför i ideligen och märker der kanske inte ens.
En skitdålig ryttare sitter i gropen och säger fan vad bra jag är
En dålig tränare är den som inte orkat sätta sig in i skillnaderna mellan ergonomisk och "imponerande" ridning.
Den ser inte när ryttaren är på väg att trilla. De kan inte tala om vad ryttaren gör för fel, och vad som orsakar att ryttaren trillar ned i gropen.
Den skitdåliga tränaren skriker bra när ryttaren sitter i gropen
(Och ojojoj finns det inte många såna inom alla stilar... )
Sedan så har ju inte alla samma mål med sin ridning, men de som kallar det dom håller på med - konst - borde ju iallfall ha som mål att störa hästen så lite som möjligt och låta hästen vara konstnären.
