En bra ryttare

[Hallonsoda]

Sv: En bra ryttare

Och det gör ingen till ryttare.

För om ingen har sett det än så är det hästen som avgör om ryttaren är bra eller dålig.
Hur fin lodrättsits man än sitter i saknar betydelse om hästen är åt skogen.
Är hästen som en dröm så spelar ryttarens utseende mindre roll.

Jamen man ser ju i alla fall att hon har möjlighet att utveckla hästen, man ser att hon har en grund.
Sånt väger in det med, särskilt på en ögonblicksbild där man väl måste väga in allt man ser för att få en liten aning om ekipaget.

 

[Redhorsefarm]

Sv: En bra ryttare

Nej man ser inte möjligheten att utveckla hästen från en bild. Slutsatsen dras av att man förmodar att ryttaren har kunskapen, kanske genom kännedom om ryttaren.
Tex denna ryttare som för mig är helt okänd och kan vara en byfåne, jag kan inte veta utan kännedom.

 

[Stolermeyer]

Sv: En bra ryttare

För om ingen har sett det än så är det hästen som avgör om ryttaren är bra eller dålig.

Den tanken gillar jag. Då skulle man kunna tänka sig att en människa är en god ryttare på en viss häst och en sämre ryttare på en annan häst, kanske? Men då finns det fortfarande somliga som inte blir en bra ryttare på någon häst... och hur är då den som varje häst jublar ja tack till?

Angående det som diskuteras om vissa människor som rör sig på ett visst sätt - dansare o. dyl. - det tror jag personligen inte så mycket på. Jag har en kompis som hållit på med gymnastik och rör sig gracilt och medvetet, men på en häst är hon en mindre katastrof. Spänd och rädd. Jag hade väntat mig att hon med sin kroppsmedvetenhet skulle finna sig snabbt på hästryggen. Det säger iofs ingenting om hur hon skulle vara som ryttare om hon lärde sig rida från grunden och kom över sin rädsla.

En annan kompis som aldrig utmärkt sig för något särskilt kropplisgt satte sig dock upp på hästen och var som hemma direkt -även om hon som nybörjare aldrig hann visa så mycket mer än det. Men det fanns direkt en mental skillnad mellan de här båda, som om inte annat kommer att påverka HUR de lär sig och hur HÄSTEN trivs med dem under tiden. Jag skulle satsa en slant på att den senare kompisen skulle bli en bättre ryttare.

En liten kommentar om dansare, de har ofta mycket svank som kan bli till bekymmer vid ridning och som de kan få jobba mycket med, enligt en instruktör.

Annars tänker jag som många andra, det hänger mycket på ryttarens inställning. Om mig själv tänker jag att jag har ett rätt bra inställning men jag har faktiskt kroppen emot mig, och väldigt mycket att lära. Så jag är ingen ryttartalang, tyvärr. Jag vet hur det känns att verkligen ha en talang - och den känslan har jag inte i ridningen.

 

[Zora]

Sv: En bra ryttare

Man kan ju se på ryttaren om den sitter still eller rör sig som Gummitarzan på hästen. Men sedan finns det ju många ryttare som sitter väldigt snyggt men är spända som fiolsträngar.
Sedan upptäckte jag att jag blev väldigt filosofisk.
En god ryttare för mig arbetar först och främst med hästen, ser hästen som en tänkande och kännande individ och inte som en mekanisk leksak där man trycker här och drar där. En god ryttare är en tänkande ryttare och är glad på hästryggen och sitter på en häst som också är glad av att ha sin ryttare på ryggen. En god ryttare är väl medveten om sina brister och arbetar hela tiden med dem. En god ryttare har också en stilla och följsam hand gentemot hästmunnen, stör inte hästen vare sig med hand eller sits. En god ryttare kan både följa hästen och inverka på hästen och ge eftergift i samma mikrosekund som den skall ges. Man ser så tydligt på ett ekipage om det är harmoni mellan ryttare och häst. Tänkte på det när jag satt och tittade på några videoband. Man kan ta en två ryttare, båda sitter lika still på hästen, inga guppande huvuden, lättar inte från sadeln och juckar inte frenetiskt i skritt och galopp. Hästarna rör sig rätt bra båda två, men något saknas. Hos det ena ekipaget så ser man en tydlig separation mellan häst och ryttare, man ser tydligt att de inte är en enhet. När man tittar på det andra ekipaget så tänker man inte på att det är två individer utan det är så harmoniskt att man bara ser en enhet.

 

[Carmenzita]

Sv: En bra ryttare

Jag håller fullständigt med dig. Bilder är bara bilder.

 

[Lorpan]

Sv: En bra ryttare

Citat:
Ursprungligen postat av Redhorsefarm
För om ingen har sett det än så är det hästen som avgör om ryttaren är bra eller dålig.

Den tanken gillar jag. Då skulle man kunna tänka sig att en människa är en god ryttare på en viss häst och en sämre ryttare på en annan häst, kanske? Men då finns det fortfarande somliga som inte blir en bra ryttare på någon häst... och hur är då den som varje häst jublar ja tack till?

Jag skulle hellre vilja uttrycka det som att en bra ryttare kan rida alla typer av hästar. Det är inte en bra häst som gör en bra ryttare, än om det underlättar - likväl som en usel ryttare knappast gör en god häst rättvisa. En bra ryttare har förmågan att plocka fram kvaliteter hos en gärdsgård om så behövs. Min tränare är exv en sådan - jag har än idag (efter 18 år) inte sett en häst som inte sett bättre ut med henne på ryggen än utan alt med nån annan (möjligen en häst som showar loss för sig själv i frihet - som hon brukar säga: när man ser hästar i frihet inser man skillnaden på vad den kan med ryttare & utan, samt vilken skillnad en god ryttare & en dålig kan vara, hon funderar emellanåt på att sluta med ridskola och istället titta på när hästarna rör sig fritt i hagen *ler*).

Självklart kan en ryttare glänsa som en gud på en viss typ av häst - men falla platt på en för henne/honom fel typ av häst. Men då är det ingen "bra" ryttare totalt sett. En riktigt bra ryttare kan få en halvtaffligt medioker "spatt-häst" att se ut som ett bra grundämne som man får lust att vilja jobba vidare med.

 

[Totola]

Sv: En bra ryttare

Jag håller med till en viss del.. Men även duktiga ryttare passar inte med ALLA hästar pga psyket. Precis som vi människor inte alltid klarar av att umgås med alla männsikor. Visst kan det funka, men inte optimalt.

Om vi säger så här: det kan SE mycket bättre ut när en duktig ryttare rider, oavsett häst, men på den konstruktiva biten är det inte alltid den optimala ryttaren för hästen. Om ryttaren rider konstruktivt anser jag nämligen att hästen senare ska kunna gå bra även med andra ryttare, omän inte lika bra ifall ryttaren är mindre rutinerad.

 

[Stolermeyer]

Sv: En bra ryttare

Jag skulle hellre vilja uttrycka det som att en bra ryttare kan rida alla typer av hästar. Det är inte en bra häst som gör en bra ryttare, än om det underlättar - likväl som en usel ryttare knappast gör en god häst rättvisa.

Vilket är precis vad jag menar med hur en ryttare är som alla hästar jublar ja tack till.

Jag tror inte att en bra häst gör en bra ryttare, utan att vissa ryttare och hästar passar bättre ihop och tar fram det goda hos varandra.

 

[Stolermeyer]

Sv: En bra ryttare

Men även duktiga ryttare passar inte med ALLA hästar pga psyket. Precis som vi människor inte alltid klarar av att umgås med alla männsikor.

Det är min tanke också.

 

[summer san]

Sv: En bra ryttare

Jag håller med dig om att det finns vissa likheter melan en god ryttare och en dansare. En god ryttare måste ha balans, kroppskontroll och taktkänsla, ju svårare rörelser ekipaget skall utföra ju mer timing och precision krävs av ryttaren. Kyra illustrerar ju indirekt detta då hon räknar takten i bytena för att komma rätt i hjälpgivningen. Just där finns en begränsining för oss mer medelmåttiga ryttare, vi klarar helt enkelt inte att hålla så många bollar i luften samtidigt, för vi har svårt att kontrollera våra kroppar så till den grad som krävs för att kunna utföra tex byten i varje steg.
Jag tror också att det är därför vissa har så lätt att rida kur bra, medans andra har oerhört svårt att pricka in takten till musiken.

 

[OlleAtlas]

Sv: En bra ryttare

En god ryttare måste ha balans, kroppskontroll och taktkänsla, ju svårare rörelser ekipaget skall utföra ju mer timing och precision krävs av ryttaren. Kyra illustrerar ju indirekt detta då hon räknar takten i bytena för att komma rätt i hjälpgivningen.

Det där har jag funderat över rätt mycket. Jag tror att en god ryttare ofta är musikalisk. Alltså, inte med super sångröst som krav, utan med god taktkänsla och rytm.

OA

 

[summer san]

Sv: En bra ryttare

Jag är också helt inne på den linjen, ridning är ju egentligen en enda stor välkorrdinerad balansakt. Det är ju väldigt avslöjande när man ser olika ekipage på tex en hoppbana, vissa ryttare sitter framför sadeln vid varje vägran och stannar och tar på stigbyglarna om de tappar dem, medans andra rider lika säkert utan stigbyglar och verkar kunna hänga med i nästan vilka språng och kast som helst?

I dressyren krävs ju en otrolig precision så där blir taktkänslan mer framträdande, en ryttare som har god balans och taktkänsla kan ju få de svåraste rörelser att se enkla ut, medans vi andra har problem att få i hop en LB för det blir ju så mycket övergångar och tempoväxlingar så vi har svårt att behålla den lilla i sammanhanget, kroppskontroll vi övat upp under alla våra träningar. Jag tror precis som du att takt, ryttarens timing och musikalitet hänger samman i hög grad.

 

[Susan]

Sv: En bra ryttare

Är det inte så att det finns ett fåtal människor - överhuvudtaget, som rör sej med en häftig elegans, lätthet, balans, hållning. (värdighet?) Ni vet, såna man lägger märke till i en samling människor.... Och att just de här människorna om de råkar vara ryttare, är riktigt duktiga på att rida?

Ridning har ju deffinitivt med kroppskontroll att göra. Jag kan tänka mig att jazzdansare har lättare att lära sig rida ,då de har sådan kontroll över sin tyngdpunkt. Och är vana vid att röra sig med den optimalt låg.
Frestyleåkaren Paula Törnqvist gick ju också från nybörjare till världsklass på bara några år.
Om man har idrottat förut tror jag att man på ett snabbare sätt kan lära sig hur man skall använda sin kropp just till ridning.

För mig själv kan jag inte säga att det går snabbt, då jag har en hel del gamla skador och ett lårben (femur) som är kortare än det andra vilket påverkat mitt sätt att muskla mig, och som det tar lång tid att ändra på.

Men jag har det väl förspänt då jag kan "isolera musklegrupper" så att jag kan pröva mig fram till vad som ger bäst effekt. För skillnaden är enorm i hur hästen rör sig beroende på hur ryttaren använder sin kropp. "Sally" har ju skrivit två böcker om det. Appropå det så har jag sett hennes filmer, och mer välridande ryttare får man leta efter.

Men att säga att en bra ryttare ALDRIG, ALLTID, HELA TIDEN (och liknande) är på ett visst sätt - njae? Finns det ryttare som aldrig hamnar i obalans, aldrig tappar närvaro, alltid sitter si eller så, etc? (= finns det ryttargudar?)

Visst finns det ryttargudar. ett par av dem har ju varit här vid bruksproven. :smirk: jaghar själv inte sett Hella men hört hennes rykte.

Balkenhool nämns ofta här och skillnaden var hänförande när han satt upp på svenskarnas hästar. Men jag har även sett Johnny Jilberath göra samma sak på Flyinge i skåne. Åtmisntonde tidigare så tränade han en del av den svenska eliten där.

Jag har även sett hingsttågen några år i rad, och där är det verkligen häpnadsväckande hur en ryttare kan lyfta fram hästen optimalt, medan den nästa år kommer tillbaka med en annan ryttare och inte får en fjärdedel så många betäckningar.

En annan och kanske den främste av mina ryttargudar är givetvis reiner Klimke.

Rent sitsmässig så väcker ju också Kottas en grön avund tom hos dem som inte gillar honom för övrigt

Och jag tycker att alla ovanstående ryttare känneteckans av att de Aldrig hamnar i bakvikt, aldrig viker sig i midjan - utan har total kroppkontroll.

Är inte ridning mer dynamiskt än så, kan det vara så svart eller vitt, är det inte mest bara gråskala och nyanser hela tiden?

Jag vet inte riktigt vad du menar. Självklart menar jag inte att en bra ryttare sitter stel som en pinne, utan anpassar sin kropp till rörelsen. tex viker sig en cenitmeter åt rätt håll, går fram med inner sitt ben och fram med ytter axel, då hästen är böjd.

Appropå ovanstående blev jag så glad när jag läste en beskrivning om AR hjälpen att gå bak med inner axel istället för att gå fram med ytteraxel. Oj så mycket lättare det var. så glad jag var tills jag undrade var ytterbogen gjorde _därute_

Du hajjar ju det här; Om du tänker gå fram med ytteraxel har du mycket större chans att rotera ryggraden med just rotatorerna altså du isolerar rätt muskelgrupp.
Tänker du bak med inner så är det så lätt att slå igång Quadratus lumborum du viker dig i midjan - och så hamnar ju den där bogen där borta.... Och hästen tappar rakriktningen som man så ofta ser hos AR

(allt för att du skall gilla mig )

 

[summer san]

Sv: En bra ryttare

Susan såg du Outsiders häromkvällen, om den lilla flickan som vid två och ett halvt års ålder hade så mkt balans att hon kunde stå på en medicinboll utan att ramla ner? Hon kunde även stå på en häst och slå kullerbyttor på den utan ansträngning.

 

[Susan]

Sv: En bra ryttare

Nej det missade jag, och det var det jag också glömde att påpeka inlägget men som du hajjade ändå.

En ryttare med god egen balans - är en förutsätnig för att hästen skall kunna röra sig i balans.
Jaja tur att en del tänker själv
Fridens liljor på dig!

 

[evis]

Sv: En bra ryttare

Inte bara till dej utan även till Stolermeyer.
Jag menar inte att dansare automagiskt måste vara duktiga på att rida.
Det jag menade var att bland såna som använder kroppen och disciplinerat tränar för att utvecklas så finns det dom som utvecklar ett speciellt sätt att röra sej, föra sej på även i övriga livet. Det syns på dem att de är kroppsmedvetna, är balanserade i kropp och själ. Man kan hitta det bland både ryttare, dansare - men kom på ett ännu bättre exempel idag, inom Kamparter!
Därmed inte sagt att såna som är duktiga på kamparter automatiskt är duktiga på att rida... Jag försöker bara beskriva varför jag tycker att man kan se på riktigt duktiga ryttare, att de är just duktiga, redan när de står på backen (även om ridning är det enda de sysslar med) .

Jag vet inte riktigt vad du menar. Självklart menar jag inte att en bra ryttare sitter stel som en pinne, utan anpassar sin kropp till rörelsen. tex viker sig en cenitmeter åt rätt håll, går fram med inner sitt ben och fram med ytter axel, då hästen är böjd.

Alltså, jag ska försöka förklara hur jag menade... Men det är nog snarare mer en språklig fråga, eller kanske en filosofisk fråga. Jag försöker klura ut vad det betyder hur olika begrepp används, alltså vad det betyder i praktiken. Vad menar vi med bra och dålig till exempel... (ursprungsfrågan i tråden är ju lite av en språklig fråga också)
Om jag ställer en annan fråga då; Finns den perfekta ryttaren?
Finns det ryttare som aldrig gör fel, alltid gör rätt? (däri ryttargud-funderingen)
Tanken på att något som ridning kan bli perfekt gör faktiskt mej nedstämd. Min fascination runt ridningen är att det kan alltid bli bättre, det finns alltid något som kan förbättras/göras bättre. Även den bästa ryttaren, kan utvecklas och bli bättre. Även den bästa ryttaren rider sämre vissa stunder, bättre vissa - i förlängningen, även den bästa ryttaren hamnar i sämre tajming, balans, sits etc emellanåt....? (därav min förundran över användning av ord som aldrig, alltid, hela tiden och så vidare - jag kan inte ens tänka mej att det existerar en enda ryttare som ALLTID, oavsett, sitter i balans med sin häst....) -Bilderna på Hella Kuntz i den här tråden tycker jag är ett typexempel på detta, jag betvivlar inte att hon är en bra ryttare, men jag tycker heller inte att den bild Redhorsefarm länkar till visar en ryttare med bra inverkan, sits och balans.... (ridning är dynamiskt!! det existerar inga gudar inom ridningen! ...min åsikt alltså...)
Angående balans, intressant är ju att tänka sej balans i ett svart-vitt perspektiv, eller som en gråskala (jämförelse). Om man nu har bra balans, kan man ändå inte få bättre balans? Är det svart eller vitt - antingen har man bra balans eller så har man dålig balans, eller är det egentligen bara så att även balans handlar om gråskalor? (det tror jag)

Vad innebär det att något bra kan bli bättre, att det i grund och botten egentligen inte är "bra"?

Fanns den perfekta ryttaren, skulle det också innebära att det bara fanns ett enda sätt som är rätt, en sanning?

Jag kan fortsätta med många fler funderingar men tror det räcker såhär för nu......

 

[Stolermeyer]

Sv: En bra ryttare

Jag vill också nyansera mig - jag tror också att det är en fördel att ha god kroppsmedvetenhet på det sätt som dansare har - och kampsportare! Och att det är något värt att sträva efter.

Men samtidigt har jag sett så många ryttare som inte utmärker sig i sina rörelser på marken men som i mitt tycke rider "bra". Så jag grunnar på vad är det där som gör att jag tycker de är "bra" --- och rätt ofta tänker jag nog på om hästen ser nöjd ut, om den trivs, om den lyssnar intresserat på ryttaren.

Jag undrar också om den perfekta ryttaren finns?

 

[evis]

Sv: En bra ryttare

Jo, precis - tänkte lägga till det egentligen... Vissa ryttare som rider "bra" ser verkligen inte mycket ut för världen när de står för sej själva, så riktigt så enkelt är det förstås inte. Det är inte så vanligt med super-kroppsmedvetna människor heller? Men många av de som är duktiga på att rida, har väl kanske behövt lära sej att vara kroppsmedveten alltjämt - även när de inte sitter till häst, för att utvecklas vid ridningen - därav medveten hållning, rörelse. Kanske.
Det handlar ju om så mycket, ridning, inte bara kroppsligt - som jag ser det i alla fall. Har den där människan som inte utmärker sej för sina rörelser en fin kontakt med sin häst så verkar det kunna vara så att man kan sitta (vid ridning) eller röra sej (på backen) nästan hur som helst och det ser ändå vackert ut.... Hästar är nog inte så himla trångsynta varelser

(detsamma gäller väl i och för sej för hästar, ofta är ju de absolut mest talangfulla de som inte ser ut något för världen när de står i hagen - det är nog ganska små nyanser som krävs för att man ska se de riktiga kvaliteterna... kanske)

 

[OlleAtlas]

Sv: En bra ryttare

Här är det hästarna som gjort mig kroppsmedveten. Ibland brukar jag tänka på det när jag är ute på stan, t ex. Själv tänker jag på hur jag går och står för jämnan, just för att bli en bättre ryttare. Brukar fundera över om den...eller den...jag möter också är medvetna om hur de står och går. Eller åtminstone försöker vara medvetna. Näe, jag tror att hästarna gör att vi börjar fundera. Så klart att personer som håller på med andra grejer som kräver kroppsmedvetenhet också känner efter med medelpersonen tror jag inte gör det. Jag tog Alexanderlektioner ett tag, och då började jag titta en hel del på hur folk körde bil, reste sig från stolar, stod och gick. Det är ganska så spännande.

OA

 

[summer san]

Sv: En bra ryttare

Jag tror att det finns de som har en bra balans medfött och de har lättare att rida riktigt bra just ur den aspekten. Men naturligtvis måste även de ryttarna arbeta hårt för att bli goda ryttare, så enbart talang räcker inte, det måste kombineras med känsla och ambition. Sedan tycker jag att det finns ryttare som är skickligare än andra både kroppsligt och mentalt, men även solen har sina fläckar så någon perfekt ryttare som ALDRIG gör ett misstag finns det nog inte.