elhalsband?

[**BORTTAGEN**]

Har ett annat exempel, från en kompis som har en vorsteh med enorm jaktlust. Hon, hunden, gick helt ur handen när den fick nys på fågel, sprang efter som en tok oavsett vad föraren hojtade om. Ägaren provade allt, lade ut tusentals kronor på privatträning hos en av sveriges ledande fågelhundstränare. Men hunden förblev mer eller mindre okontrollerbar i en skarp jaktsituation.

Med sorgsen min konstaterade ägaren att han nog skulle bli tvungen att sälja hunden till någon som inte var intresserad av att jaga med den, i och med att jakten inte fungerade. I övrigt var hunden en av de mest väldresserade och trevliga hundar jag träffat, så det vore säkert inga problem att sälja den som familjehund. Men då skulle denna hund som älskade jakt över allt annat, aldrig mer få jaga utan "bara" vara familjehund.

Det andra alternativet var att sätta inte några pass med eldressyr.

Ägaren valde det senare alternativet, vilket fungerade. Idag är hunden en fungerande jakthund och hund och husse har haft många fina jaktdagar tillsammans. Personligen är jag övertygad om att den hunden har det bättre idag, den får fortsätta jaga som är dennes största intresse, än vad den skulle ha haft om den sålts som familjehund.

Vill bara nyansera diskussionen något. Precis som det finns exempel på felaktigt använd eldressyr så finns det exempel på rätt använd sådan. Om den används felaktigt kan jag mycket väl hålla med om att den kan vara djurplågeri. Men om den används på rätt sätt av kunnigt folk så ser inte jag (bokstavligt talat, har själv varit med och tittat på) att hunden lider mer av elimpulsen än av skällsord, lyft i nackskinnet (som dess egen mamma de facto gör), ett nyp i örat, osv.

 

[**BORTTAGEN**]

"Utan att jag behövde vråla eller SLÅ hunden"

Det är ju denna inställning som bara är så sorglig.

 

[**BORTTAGEN**]

Det är en osanning att deras mammor lyfter dem i nackskinnet.

 

[**BORTTAGEN**]

Då är jag väl blind...

 

[Grana]

****Vill bara nyansera diskussionen något. Precis som det finns exempel på felaktigt använd eldressyr så finns det exempel på rätt använd sådan. Om den används felaktigt kan jag mycket väl hålla med om att den kan vara djurplågeri. Men om den används på rätt sätt av kunnigt folk så ser inte jag (bokstavligt talat, har själv varit med och tittat på) att hunden lider mer av elimpulsen än av skällsord, lyft i nackskinnet (som dess egen mamma de facto gör), ett nyp i örat, osv. *****

Håller med.

 

[Geezer]

I detta fallet håller jag faktiskt med Money. Lyft i nackskinnet och nyp i örat med motivationen att så gör mamman är rent ut sagt 'blaj'. I en av A Hallgrens böcker gick han ut och frågade X antal uppfödare om de någonsin sett en tik nypa sina valpar i örat eller ta dom nackskinnet.80 % hade aldrig sett detta beteende, knappt 20 % hade sett det under lek. När mamman uppfostrade sina valpar så använde hon andra dominans signaler som aldrig omfattade mer våld än vad situationen kräver.

 

[**BORTTAGEN**]

Tack, även om vi inte alltid håller med varandra annars

 

[missPetra]

vi sätter på halsbandet på hunden o den kan inte undgå en stöt om den gör fel, hästarna däremot behöver inte strosa in i elstängsel hela dagarna så fort dom känner att dom gjort något fel.

 

[**BORTTAGEN**]

Håller med, man kan inte jämföra elhalsband med elstaket till häst.
Halsbandet är ju en kraftig negativ förstärkning som MÄNNISKAN STYR.
Människan bestämmer när den tänker ge hunden en stöt.
Elen i staketet undviker hästen, precis som en hund gör med en igelkott om den råkat på en tidigare.
Nu kommer någon säker att skriva att staketet är ju uppsatt av människor....
Hade vi inga staket, kunde vi inte haft några hästar säger jag då.

 

[Jadzia]

Jag undrar vad du skulle föreslå för lösning i de fall Pangare och Birrosa föreskriver?

 

[**BORTTAGEN**]

Jag hade naturligtvis hellre slutat jaga med hunden än:
slagit den, nypt den,elhalsbandat den.
Jag har aldrig varit i deras situation eftersom jag inte jagar, skulle aldrig ens vilja ha en fågelhund.
Så utan den erfarenheten kan jag inte ha någon annan än en rent teoretisk ide.
Däremot anser jag att ingen hundträning bör bestå av sådana metoder.Det finns människor som klarar av att träna hundar även i svåra situationer utan att använda sig av våld.
Varför inte be dessa om hjälp istället för de typiska fågelhundsinstruktörerna?

 

[absolut]

När det gäller fjäll jakten krävs det av alla att hundarna är ren rena så om man misslyckats i träningen måste man använda el. På ett bra sätt naturligtvis.
Men ändå, det bevisar bara att man misslyckats i inlärning och träning. En fågelhund ska aldrig förfölja vilt vare sig om det flyger eller springer på marken. Om det är inlärt och blivit en reflex reaktion skulle hunden aldrig jaga en ren heller. Tror inte att den hund som tveklöst drar efter en ren är stadig på fågel eller kanin heller.

Även om man inte har någon annan lösning än el, är det inget annat än ett bevis på misslyckande.
/absolut

 

[Jadzia]

Frågan är om det är bättre för hunden att aldrig mer få jaga än att korrigeras med el?
Jag tvivlar på detta eftersom de extrema jakthundarna lever för detta och om detta tas ifrån dem saknar de helt mening att existera. De brukar bli olyckliga, apatiska, få problembeteenden som är långt värre psykiskt för hunden och så vidare.

Det går inte att jämföra de extremt specialiserade hundarna med vanliga allroundhundar. Specielisterna mår rent ut sagt skitdåligt om de inte får utföra det de är födda till och i många fall är det bättre att avliva dem än att ta ifrån dem deras livsuppgift.

Så elhalsband ger dessa hundar några sekunder av smärta. Att aldrig mer få jaga är en livslång plåga.

Dessutom är jag helt övertygad om att det är rent omöjligt att få alla hundar att fungera helt utan negativ förstärkning. Det fungerar säkert på flertalet, men inte alla. Min filosofi har jag hämtat från en erkänt kunnig människa med vana av problemhundar, tjänstehundar och övriga lite hårdare raser. Det handlar om himmel och helvete. Himmel när hunden är duktig och helvete när den är olydig. Inga tvetydiga signaler, inga missförstånd och absolut konsekvens. När det gäller fysisk korrigering är devisen så lite som möjligt, men så mycket som behövs.
Att ignorera bort olydnad eller att vara roligare och bättre än det otillåtna fungerar nämligen inte på alla hundar och är ofta svårt att tillämpa på specialisterna.

Det är väldigt lätt att förkasta all form av fysisk korrigering tills man en dag står där med en hund som fullständigt skiter i alla former av mjuka metoder.

 

[**BORTTAGEN**]

Hellre slutat jaga??? Så du menar att DET INTE vore djurplågeri?! Du är välkommen hit och träffa jakthunden, välkommen att se deras jaktlust, glädje och iver lysa i ögonen när de får komma ut på jakt, välkommen att se hur hela deras kroppshållning och steg förändras när de utför den uppgift som för dem är den stora meningen med livet - och sedan komma tillbaka hit och säga att det inte är djurplågeri att aldrig mer låta dem uppleva en jakt. Att det vore värre att ge dem ett par elimpulser än att för evigt ta ifrån dem deras livsuppgift och största intresse.

 

[**BORTTAGEN**]

Ja, tänkt om det vore så enkelt, tänk om alla hundar fungerade enligt läroböckerna. Men nu är det inte så, och du behöver inte ha misslyckats i inlärningen, du kan ha gjort allt rätt till punkt och pricka, men ändå ha en hund som är så jakttokig att det rent slår slint i huvudet på den. Har sett det med egna ögon på den vorsteh jag nämnde i tidigare inlägg.

 

[**BORTTAGEN**]

Men då får man väl låta bli att jaga just i fjällen?
Jag förstår inte riktigt problemet, fåglar finns inte i hela Sverige men fjällen är inte enda stället.
Min man har jagat fågel hela sitt liv och aldrig haft detta problem.
Hans hundar har ägnat sig åt fågel, inte det andra viltet.

 

[absolut]

Vi tycker ju alla olika men när jag misslyckas med en hund säger jag inte att det är hundens fel. Någonstans har jag då gjort ett fel i träningen.
Det är inte svårare att träna in saker på en hund med mycket motor än en hund som inte har det. Däremot kan det kräva att man får vänta längre tills hunden är mogen att gå på vilt.
Forsten du pratar om verkar inte vara stadig på något vilt, eller var, den har alltså inte lärt sig att stanna vid uppflog eller när något far iväg på marken. Få människor är ofelbara allra minst jag men om det du beskriver var min hund är det tydligt att jag har gjort fel nånstans.
/absolut

 

[**BORTTAGEN**]

Det handlar givetvis inte bara om fjälljakt. Olika landsdelar har ju i viss mån olika vilt, längre söderut finns t.ex. problem med fågelhundar som går på rådjur.

Och det klart inte problemet finns med alla hundar, därmed har din man varit förskonad, majoriteten av alla jakthundar har en mer lagom och sund jaktlust.

 

[**BORTTAGEN**]

Vem har sagt att det är hundens fel? Vem har sagt att ägaren har misslyckats? Som jag skrev har han tränat med hjälp av ledande experter på området och alla säger att det är en hund med jaktlust utöver det vanliga. I sådana särfall som vi här diskuteras biter inte de traditionella metoderna (dvs utan el). Det är inge vanliga jakthundar jag pratar om, för som jag skrev ovan så har majoriteten av alla jakthundar inte en sådant drift att de inte är hanterbara, varken inför fågel i uppflog eller övriga djur.

Det bästa, enligt mig, vore att över huvud taget inte avla på sådana "jaktidioter". Min vän, som hade omtalad vorsteh, har nu skaffat en till hund och valde denna gång en hund från mer "normala" föräldrar.

 

[**BORTTAGEN**]

Det är sant, han har nog aldrig haft några jaktmonster.
Däremot har han stött på andra problem, tuggande av fågel mm.
Men när du nämner "lagom och sund jaktlust" kan jag inte låta bli att fundera över "jaktmonstren"
Jag menar, det finns en anledning till att man inte är lagom och sund.