Elallergi

[Anders]

Problemet med självdiagnoserna, är att man låser sig vid ett orsakssamband ("elen gör mig sjuk"=ta bort all el så blir jag frisk), istället för att med öppet sinnelag söka svar i både yttre faktorer, och/eller i "inre mående", med hjälp av läkare och terapeuter, för att må bättre.

Jag skulle säga att det brukar vara precis tvärtom, att vården misslyckas med att ställa (rätt) diagnos och att den sjuke sedan själv söker efter samband vilket är väldigt lätt att förstå.

 

[CillaW]

Då har jag en egen teori. Jag gissar att både ubåtar och högspänningsledningar är ytterst mansdominerade yrken, där man dessutom ligger borta under långa perioder och tenderar att bo trångt ihop. Männens kroppar påverkas av det extrema överskottet av manliga feromoner och en evolutionär strategi gör att de producerar mer x-spermier för att jämna ut könsfördelningen i populationen = högre sannolikhet att skapa xx-embryon när de kommer hem till frun efter flera månader.

Så nu skapade jag en internetmyt genom att killgissa vilt

Det går inte att producera fler x-spermier eftersom man utgår från en diploid (46 kromosomer) stamcell med könskromosomuppsättningen xy (44xy) och bildas via meios ("halvering") slutprodukten två haploida ("halv" kromosomuppsättning) spermier, den ena med 22x ("flickspermie") och den andra med 22y ("pojkspermie").
Däremot kan det bli fler spermier med 22x om de påverkas av något, eftersom 22y är lite lite ömtåligare än 22x. I gengäld är de lite lite snabbare.

 

[skogaliten]

Jag skulle säga att det brukar vara precis tvärtom, att vården misslyckas med att ställa (rätt) diagnos och att den sjuke sedan själv söker efter samband vilket är väldigt lätt att förstå.

Det verkar som du citerar något annat än det du svarar på/om?

Det stycke du citerar, handlar om konsekvenserna av "självdiagnosticerande", inte om hur de uppstår. Det behandlade jag i ett annat stycke.

Annars är det typiskt/vanligt för dem som självdiagnosticerar sig, att om de ens tar kontakt med "vården" alls, så har de redan bestämt sig för vad de har för sjukdom/åkomma. De avstår gärna från utredningar, som riskerar att kullkasta självdiagnosen, och avstår allt som oftast, från lindrande behandling, som inte passar med självbilden inom självdiagnosen.

Det är också vanligt att de sjukdomar som "de som självdiagnosticerar" anser sig ha, har symtom som som kan bero på en lång rad av sjukdomar, inklusive sjukdomar som beror på dåligt psykiskt mående.

 

[Vogue]

Vad tror ni; kan man vara allergisk mot el?

Absolut inte, det där är typiskt ”outsiders” beteende.

 

[Anders]

Det verkar som du citerar något annat än det du svarar på/om?

Det stycke du citerar, handlar om konsekvenserna av "självdiagnosticerande", inte om hur de uppstår. Det behandlade jag i ett annat stycke.

Annars är det typiskt/vanligt för dem som självdiagnosticerar sig, att om de ens tar kontakt med "vården" alls, så har de redan bestämt sig för vad de har för sjukdom/åkomma. De avstår gärna från utredningar, som riskerar att kullkasta självdiagnosen, och avstår allt som oftast, från lindrande behandling, som inte passar med självbilden inom självdiagnosen.

Det är också vanligt att de sjukdomar som "de som självdiagnosticerar" anser sig ha, har symtom som som kan bero på en lång rad av sjukdomar, inklusive sjukdomar som beror på dåligt psykiskt mående.

Det kanske är som du skriver, men inget av de fall jag känner till har varit så utan det har varit personer som utretts till viss del men där vården inte funnit orsaken och då slentrianmässigt (och felaktigt) placerat personen i facket "psykiska besvär".

 

[Anders]

Särskilt sista stycket: när man har bestämt sig för ett specifikt (och felaktigt) orsakssamband så tycker man sig ha lösningen och har då svårt för att se att det kan finnas andra vägar.

Dessutom kan det vara ett hinder för förbättring att man bestämt sig för att det ska finnas bot för problemet; att det måste ha en specifik orsak som ska åtgärdas.
I stället för att förstå att det finns många symtom i våra kroppar som vi i dagens läge inte har förklaring på och därför får hantera så gott det går.
Hantera, inte åtgärda.
Och att största delen av hanterandet handlar om att hitta vägar att må bra och ha livskvalitet trots att man har ett antal symtom.

Det är olyckligt det håller jag med om men man måste också ha klart för sig att det kan (ofta) vara ett resultat av dåligt bemötande inom vården.

 

[BernT]

Samma gäller för män som jobbar på ubåt.

Även stridspiloter tydligen.

 

[kryddelydd]

Det är olyckligt det håller jag med om men man måste också ha klart för sig att det kan (ofta) vara ett resultat av dåligt bemötande inom vården.

Det är säkert väldigt vanligt att den lidande upplever dåligt bemötande när inte vården lyckas hitta någon förklaring.
Det är inte alls ovanligt att människor har symtom där man inte finner någon specifik orsak, det är då vanligt att människor söker egna förklaringsmodeller som ibland är lite absurda (som förklaringen allergi mot el).

 

[Ullmerkott]

Just elallergi måste väl ändå vara bland det svåraste som finns att själv diagnostisera sig med om man vill ha något mått av säkerhet. Att utesluta el ur sin vardag utan att samtidigt utesluta en mängd andra faktorer verkar fullkomligt omöjligt om man utgår från en normal västerländsk livsstil.

 

[ameo]

Jag har träffat en person som är överkänslig mot el. Det är en kvinna som är högst jordnära och inte hetsar upp sig över småsaker. (jag minns inte exakt hur ingående utredd hon är, men tämligen ordentligt tror jag)
Hon lever ett så normalt liv som är möjligt, sedan de elsanerat sitt hus. Jag vet inte exakt vad elsaneringen innebär, mer än att det är speciella typer av ledningar och uttag.
När man träffar den här kvinnan i någon annans hem så tar det en timme eller så, tills förändringen är synlig, då blir hon "grå" i ansiktsfärgen och hon blir allt tröttare.

Hon har också fungerat som "detektor" för felaktig elsanering. Dvs, de renoverade och elsanerade ett litet fritidshus och allt skulle vara frid och fröjd, men hon kände i ett visst hörn av huset att det var något där som var galet, för där reagerade hon. Det visade sig att hon hade rätt, elektrikerna hade gjort en fuling och satt dit ett vanligt eluttag på ett ställe, för de hade fått med sig ett specialuttag för lite. När uttaget blev utbytt försvann besvären.

Vi har diskuterat en del om att det är så kontroversiellt med elöverkänslighet. Och det jag minns mest från de diskussionerna (det är flera år sen jag träffade henne nu) var dels hennes önskan om att slippa bli ifrågasatt. Många vill ha "bevis" och det är fullt begripligt. Men, som hon sa, hur ska jag kunna bevisa det? Jag vet ju bara hur jag mår och reagerar. Och hon jämförde med huvudvärk. "Har du ont i huvudet? Kan du bevisa det?" Och nej, man kan ju faktiskt inte bevisa att man har ont i huvudet heller. Ibland måste man bara acceptera och tro på det personen ifråga säger.

 

[Fjordfrälst]

Det låter som antingen en synnerligen okunnig läkare, eller ett missförstånd. Gällande att förutspå att hon skulle bli allergisk mot el, alltså.
Att redan befintliga allergier kan försämras eller förbättras med tid kan ju hända, förstås.

Var så läkaren sa i alla fall, mor min tyckte det lät märkligt. Och som sagt, det har inte hänt

 

[em-pirre]

Var så läkaren sa i alla fall, mor min tyckte det lät märkligt. Och som sagt, det har inte hänt

Hon måste ju ha missuppfattat, alternativt träffat en idiot till läkare.

 

[Fjordfrälst]

Hon blev en smula skraj (nej ingen missuppfattning) så antagligen det sistnämnda

 

[skogaliten]

Jag har träffat en person som är överkänslig mot el. Det är en kvinna som är högst jordnära och inte hetsar upp sig över småsaker. (jag minns inte exakt hur ingående utredd hon är, men tämligen ordentligt tror jag)
Hon lever ett så normalt liv som är möjligt, sedan de elsanerat sitt hus. Jag vet inte exakt vad elsaneringen innebär, mer än att det är speciella typer av ledningar och uttag.
När man träffar den här kvinnan i någon annans hem så tar det en timme eller så, tills förändringen är synlig, då blir hon "grå" i ansiktsfärgen och hon blir allt tröttare.

Hon har också fungerat som "detektor" för felaktig elsanering. Dvs, de renoverade och elsanerade ett litet fritidshus och allt skulle vara frid och fröjd, men hon kände i ett visst hörn av huset att det var något där som var galet, för där reagerade hon. Det visade sig att hon hade rätt, elektrikerna hade gjort en fuling och satt dit ett vanligt eluttag på ett ställe, för de hade fått med sig ett specialuttag för lite. När uttaget blev utbytt försvann besvären.

Vi har diskuterat en del om att det är så kontroversiellt med elöverkänslighet. Och det jag minns mest från de diskussionerna (det är flera år sen jag träffade henne nu) var dels hennes önskan om att slippa bli ifrågasatt. Många vill ha "bevis" och det är fullt begripligt. Men, som hon sa, hur ska jag kunna bevisa det? Jag vet ju bara hur jag mår och reagerar. Och hon jämförde med huvudvärk. "Har du ont i huvudet? Kan du bevisa det?" Och nej, man kan ju faktiskt inte bevisa att man har ont i huvudet heller. Ibland måste man bara acceptera och tro på det personen ifråga säger.

Ursäkta, men hur vet (med betoning på vet) du att den personen som hävdar elalergi, inte blir trött (=grå?) utav sådant som t.ex "utbrändhet", "vanlig" depression, eller någon annan variant på sjukdom som gör att man blir rejält uttröttad utav att umgås med andra människor och/eller befinna sig utanför ens trygghetszon?

Jag har ju "hjärntrötthet" som ett av restsymtomen efter min TBE sjuka. I synnerhet att vara i miljöer med för mycket ljud, ljus eller intryck eller mycket människor där jag "måste" vara trevlig, kan göra mig rejält trött efter en stund. Men eftersom jag är förberedd så hanterar jag dettta.

Anekdotiska bevis för att någon påstår sig kunna detektera elkällor, har motbevisats ett otal gånger i vetenskapliga studier. Ingen har klarat detta.

 

[ameo]

Ursäkta, men hur vet (med betoning på vet) du att den personen som hävdar elalergi, inte blir trött (=grå?) utav sådant som t.ex "utbrändhet", "vanlig" depression, eller någon annan variant på sjukdom som gör att man blir rejält uttröttad utav att umgås med andra människor och/eller befinna sig utanför ens trygghetszon?

Jag har ju "hjärntrötthet" som ett av restsymtomen efter min TBE sjuka. I synnerhet att vara i miljöer med för mycket ljud, ljus eller intryck eller mycket människor där jag "måste" vara trevlig, kan göra mig rejält trött efter en stund. Men eftersom jag är förberedd så hanterar jag dettta.

Anekdotiska bevis för att någon påstår sig kunna detektera elkällor, har motbevisats ett otal gånger i vetenskapliga studier. Ingen har klarat detta.

Jag vet att anekdotiska bevis är tveksamma. Men ibland är det det enda man kan gå på.
Jag är FÖR vetenskap och allt det där, men allt går inte att bevisa vetenskapligt - än.

Personen jag träffat (hävdar inte allergi utan överkänslighet) har jag mött då jag jobbade med hemförsäljning. Hon var granne med en av mina vänner, som jag fick komma hem till. Ibland var vi hemma hos min vän med dessa homepartyn, ibland var vi hos den överkänsliga. Det var i övrigt ungefär samma upplägg och samma personer på båda ställena. Skillnaden i hennes mående var väldigt tydlig.
(och märk väl, hon jobbar heltid tack vare anpassad arbetsplats - elsanerad och om jag minns rätt, någon form av skydd för datorns bildskärm. På fel arbetsplats kan hon inte jobba alls.