Elak hankatt.

[Emiro]

Vi har problem med vår ena katt. Han slåss med våra andra två supersnälla hankatter samt med grannens katt. Alla är kastrerade.
Tre gånger har han skadat vår ena katt illa och nu senast var det grannens katt som fick åka till veterinären.
Vad gör man? Grannen frågade mig lite försiktigt om vi inte kunde ta bort elakingen.
FINNS det något man kan göra? Som hästmänniska började jag fundera om en katt kan vara "klapphingst"?

 

[Alexandra_W]

Hålla den inne är nog det enda. Möjligen prova sätta den på P-piller (ja trots hankatt) eller chipkastrera ovanpå. Men jag tror inte det hjälper om den slåss så.

 

[Emiro]

Ja, han är riktigt jäklig. Ger sig på våra två andra som verkligen är världens snällaste och aldrig bråkar. Det känns lite hopplöst, jag tror väl egentligen inte heller att något kan få honom att sluta tyvärr. Dessutom har vi fått nya gulliga grannar som också har katt. Det känns som grannsämjan kan bli lite tråkig om vår katt ställer till med något mer.

 

[Alexandra_W]

Slåss han inne med, med dina?

Då skulle jag starkt överväga att ta bort eller omplacera som ensamkatt...

Katter som slåss så blodvite uppstår slutar sällan. Tyvärr. Och din verkar ju slåss med "alla"? :/

 

[Emiro]

De andra två bor i stallet (födda i en ladugård och blev aldrig riktigt rumsrena) så elakingen bor inne i huset själv. Tidigare hade vi en gammal honkatt (som vi tog bort p.g.a hög ålder) inne också och han slogs med henne med.
Han är själv en omplacerings katt så att placera om honom igen är nog inget alternativ. Ett stort problem är att mina bonusdöttrar älskar elakingen trots att han inte är särskilt trevlig mot folk heller och därmed är min sambo ovillig att ta bort honom. Han vill inte att flickorna ska bli arga och ledsna.
Jag känner ju själv att det bästa vore att ta bort honom men det är svårt när det är fler i familjen inblandade. Det är väl lite därför jag frågar här, för att få bolla med människor utanför familjen och att skaffa mig lite "på fötterna" tills diskutionen kommer upp igen.

 

[Alexandra_W]

Jag skulle för allas skyll, inte minst katten, göra en vetkoll och hittas inget där skulle jag låta honom somna. En så arg katt mår nog inte helt bra av att vara just så arg?

 

[Emiro]

Jag är helt inne på ditt spår, en mentalt stabil och lycklig katt beter sig inte så här.
Han kom till familjen för några år sedan som omplacering, strax innan jag kom in i bilden. Då var han riktigt otrevlig även mot folk så jag undrar ju vad stackarn har varit med om. Han kunde till exempel stå vid dörren och vilja ut och när man öppnade åt honom så fräste han. Så gör han inte längre, han kan till och med komma och vilja kela nu. Men han är ju fortfarande underlig och helt olik våra stallkatter i humöret. Att föreslå en veterinärkoll kanske kan vara något som ett första steg. Tack för din input, känns väldigt skönt att få vädra lite.

 

[athena_arabians]

@Emiro: Håller helt och hållet med @Alexandra_W , undersök katten för att se om det är något fysiskt men annars skulle jag överväga avlivning.

Mina morföräldrars sista katt som var en siames var helt vidrig. De köpte honom som unge (dvs han bör inte har varit med om något innan plus att han var från katteriet som fött upp deras tidigare siameser som var gudomliga i humöret) och han var hemsk, han kunde attackera helt utan förvarning. Jag kan tillägga att mina morföräldrar var mycket vana vid katter och hade alltid haft siameser. Det blev aldrig bättre men han fungerade hjälpligt med de två. När mormor gick bort (morfar gick bort tidigare) skulle min moster ta katten till vet för avlivning. Han bet och rev henne så svårt genom ett par läderhandskar att hon var tvungen att söka vård.

Rent krasst om ni bestämmer er för avlivning: Leta upp en kattunge innan och presentera den för bonusbarnen (och kolla att kattföräldrarna har bra temperament!). Kanske inte helt schysst mot barnen men definitivt schysstare mot katten för jag tror inte den mår bra, oavsett vad det beror på.

 

[Alexandra_W]

Även jag tänkte tanken att "muta" övriga familjen med en ny katt men valde att inte nämna det då jag inte visste hur det skulle tas. Men är inne på athenas spår

 

[Alexandra_W]

Jag hade en omplacering förr. En tamkatt som blivit förvildad och dök upp vid ett stall mager och eländig. De lyckades få honom halvtam och mata honom. Men han spöade stallägarens hund så han skulle skjutas. Då tog jag honom.

Han funkade fint med mina katter och med hundarna. Även om han kunde roa sig med att "anfalla" (på lek) hundarna ur bakhåll. Han var snäll med mig men var inte helt snäll med andra. Egentligen inte elak, men blev han rädd revs han. Rejält. Jag råkade skrämma honom av misstag (han satt bakom gardinen när jag skulle vattna blommorna. Jag såg honom inte. Jag fick åka till akuten med en sönderklöst hand). Jag kunde klappa, bära osv utan problem dock. Andra kunde det ibland/en stund men han kunde plötsligt bli rädd och klösa. Dock ALDRIG så att han oprovocerat klöste eller var elak på folk.

Han drog inte jämnt med grannens vidrigt elaka hankatt som spöat hela byn i många år. Nu fick han smaka sin egen medicin. Grannen krävde min skulle avlivas när han strimlat öronen på grannens. Jag föreslog skiftgång osv men nej. Försökte ha honom som ren innekatt men han mådde fruktansvärt dåligt av det. Försökte omplacera men det här var på försommaren mitt i kattungetid.

Med tungt hjärta fick jag låta honom somna. Inte förlåtit grannen än. Men hursom - som han var ser jag som normalt för en katt med svårt negativa erfarenheter. Men det TS beskriver känns som långt utöver det..

 

[athena_arabians]

Även jag tänkte tanken att "muta" övriga familjen med en ny katt men valde att inte nämna det då jag inte visste hur det skulle tas. Men är inne på athenas spår

Jag har tjock hud så jag tål lite kritik och @Emiro , mitt förslag är verkligen sagt i all välmening både gentemot människofamiljen men främst gentemot kattfamiljen (även problemkisse). Jag månar verkligen om alla djur men jag anser att ibland är avlivning det humanaste man kan göra.

 

[Emiro]

Tack för att ni delar med er av tankar och erfarenheter. Det uppskattas.
En ny katt har varit på tapeten förut. Yngsta bonusdottern har frågat om vi inte kan skaffa en kattunge men vi har sagt nej med anledning av Elakingen.
Hon har frågat om jag verkligen tror att han skulle hoppa på en kattunge och jag har sagt att det är jag helt övertygad om och att det vore inte snällt mot kattungen. Så så länge vi har Elakingen så kan vi tyvärr inte skaffa en kattunge.
Jag håller med dig @athena_arabians ibland är avlivning det snällaste man kan göra och jag tror att i det här fallet är det så.
Jag är orolig för våra två andra katters skull och jag är orolig för grannarnas katter och förstås grannsämjan.

 

[Emiro]

Beklagar förlusten av din katt @Alexandra_W