Eget stall men längtar bort

[Chi]

Februari är tungt, det är lerigt och långsamt. Vi bor på egen gård med fint genomtänkt stall och en bra ridbana, men nu efter 13 år på samma ställe är jag så utled på ridvägarna omkring. Försöker åka iväg även nu på vintern och rida på andra ställen, men kommer inte iväg på kvällsträningar sedan flera år, då orken/motivationen inte räcker till.

Nu längtar jag bara efter att få stå med ena hästen i ett stall med andra ridvägar och ett ridhus, fast jag vet att det kan bli jobbigt med stora stall och många åsikter. Tänker mig bara för en vinter, det skulle ge sådan omväxling.
Fast det är svårt att motivera det rent ekonomiskt för min man, att hyra in sig när man har "allt" hemma, men det känns som att det är så mycket arbete och så lite kul under vintern.

Är det någon som känner likadant? Hur ska man lösa det? Ibland tänker jag att det nästan vore gott med en hästfri period för att få tillbaka suget igen efter 30 år med egen/egna hästar, men vill inte göra mig av med de två jag har idag.
(Har 2 inackorderingar så saknar inte helt sällskap)

 

[Trissa]

Det ska vara roligt att ha häst! Prova en vinter, och kräks du så är det ju bara att flytta hem igen. Och det är ju inte heller gratis att ha häst hemma....

 

[Chi]

Det ska vara roligt att ha häst! Prova en vinter, och kräks du så är det ju bara att flytta hem igen. Och det är ju inte heller gratis att ha häst hemma....

Du har rätt! Har du provat själv?
Det som får mig att tveka är att det förutom kostnaderna för stallplats, så ligger det 2 mil hemifrån. Får sådan ångest av sådana här "lyxproblem", det kan kännas som slöseri med både tid och pengar för att kanske få liv i intresset igen. Vet inte heller om inackorderingarna stannar om jag inte kommer att finnas lika tillgänglig att rida ut med. Bah!

 

[Trissa]

Du har rätt! Har du provat själv?
Det som får mig att tveka är att det förutom kostnaderna för stallplats, så ligger det 2 mil hemifrån. Får sådan ångest av sådana här "lyxproblem", det kan kännas som slöseri med både tid och pengar för att kanske få liv i intresset igen. Vet inte heller om inackorderingarna stannar om jag inte kommer att finnas lika tillgänglig att rida ut med. Bah!

Nej.
Jag är en såndär som vet bäst och måste bestämma själv. Kollektiv är inget för mig. Dessutom trivs jag bra med att rida själv, men jag håller med dig om att ridvägarna kan bli enahanda emellanåt.
Hela hästeriet är ju ett lyxproblem i sig! Och inackorderingarnas uterittsvanor är inte ditt ansvar.

 

[Chi]

Nej.
Jag är en såndär som vet bäst och måste bestämma själv. Kollektiv är inget för mig. Dessutom trivs jag bra med att rida själv, men jag håller med dig om att ridvägarna kan bli enahanda emellanåt.
Hela hästeriet är ju ett lyxproblem i sig! Och inackorderingarnas uterittsvanor är inte ditt ansvar.

Nej det är i och för sig inte mitt ansvar, men det har varit en win-win grej då ena hästen är rätt ung.
Vissa dagar är allt enkelt och man är hur nöjd som helst, sen kommer det över mig att det är mera tråkigt än roligt om man säger så, utan att vara deppigt.

 

[Sporthorse]

Februari är tungt, det är lerigt och långsamt. Vi bor på egen gård med fint genomtänkt stall och en bra ridbana, men nu efter 13 år på samma ställe är jag så utled på ridvägarna omkring. Försöker åka iväg även nu på vintern och rida på andra ställen, men kommer inte iväg på kvällsträningar sedan flera år, då orken/motivationen inte räcker till.

Nu längtar jag bara efter att få stå med ena hästen i ett stall med andra ridvägar och ett ridhus, fast jag vet att det kan bli jobbigt med stora stall och många åsikter. Tänker mig bara för en vinter, det skulle ge sådan omväxling.
Fast det är svårt att motivera det rent ekonomiskt för min man, att hyra in sig när man har "allt" hemma, men det känns som att det är så mycket arbete och så lite kul under vintern.

Är det någon som känner likadant? Hur ska man lösa det? Ibland tänker jag att det nästan vore gott med en hästfri period för att få tillbaka suget igen efter 30 år med egen/egna hästar, men vill inte göra mig av med de två jag har idag.
(Har 2 inackorderingar så saknar inte helt sällskap)

Jag förstår verkligen hur du känner, att stå ensam (?) i samma stall i 13 år måste ju vara ganska hemskt och tungt. Men gör som du tänker så får du lite omväxling, eller ta in en hyresgäst.

 

[Chi]

Jag förstår verkligen hur du känner, att stå ensam (?) i samma stall i 13 år måste ju vara ganska hemskt och tungt. Men gör som du tänker så får du lite omväxling, eller ta in en hyresgäst.

Har två inackorderingar, men längtar efter nya ridvägar och även om jag verkligen gillar att sätta egna regler för hur stallet ska skötas, så kan man bli så less på att alltid vara den som bestämmer och som genonomför allt som hör till vård av eget stall.

 

[Cilva]

Februari är tungt, det är lerigt och långsamt. Vi bor på egen gård med fint genomtänkt stall och en bra ridbana, men nu efter 13 år på samma ställe är jag så utled på ridvägarna omkring. Försöker åka iväg även nu på vintern och rida på andra ställen, men kommer inte iväg på kvällsträningar sedan flera år, då orken/motivationen inte räcker till.

Nu längtar jag bara efter att få stå med ena hästen i ett stall med andra ridvägar och ett ridhus, fast jag vet att det kan bli jobbigt med stora stall och många åsikter. Tänker mig bara för en vinter, det skulle ge sådan omväxling.
Fast det är svårt att motivera det rent ekonomiskt för min man, att hyra in sig när man har "allt" hemma, men det känns som att det är så mycket arbete och så lite kul under vintern.

Är det någon som känner likadant? Hur ska man lösa det? Ibland tänker jag att det nästan vore gott med en hästfri period för att få tillbaka suget igen efter 30 år med egen/egna hästar, men vill inte göra mig av med de två jag har idag.
(Har 2 inackorderingar så saknar inte helt sällskap)

Har du provat att åka bort? Alltså på kurs av något slag? Själv har jag precis kommit hem efter en helg på bortaplan (med helpension, sovmorgon, personalen till och med fodrade och mockade) och ibland känns det jobbigt att packa och åka men det är så värt det när man kommit iväg. Det ger i alla fall mig mer motivation till att ta tag i träningsbiten här hemma även under vardagar mitt i vintern.

 

[Chi]

Har du provat att åka bort? Alltså på kurs av något slag? Själv har jag precis kommit hem efter en helg på bortaplan (med helpension, sovmorgon, personalen till och med fodrade och mockade) och ibland känns det jobbigt att packa och åka men det är så värt det när man kommit iväg. Det ger i alla fall mig mer motivation till att ta tag i träningsbiten här hemma även under vardagar mitt i vintern.

Bra tips, Tack!

 

[Tibben]

Vår familj har också haft egen hästgård. Var drömmen när vi köpte den, men efter sju år så blev det för ensamt.
Vi kände att antingen flyttar vi hästarna dit vi får mer sällskap, eller så tappar vi intresset. Så vi sålde gården och flyttade till lägenhet i stan. Hästarna hyrde vi in på en stor anläggning.
Och det var det bästa vi gjort!! Vi trivs som fiskar i vattnet.
Det är dyrare nu - men det är det värt. Vi får försaka annat istället, resor exempelvis - men det är inget vi lider av.
Så mitt råd är - följ känslorna.

 

[Chi]

Vår familj har också haft egen hästgård. Var drömmen när vi köpte den, men efter sju år så blev det för ensamt.
Vi kände att antingen flyttar vi hästarna dit vi får mer sällskap, eller så tappar vi intresset. Så vi sålde gården och flyttade till lägenhet i stan. Hästarna hyrde vi in på en stor anläggning.
Och det var det bästa vi gjort!! Vi trivs som fiskar i vattnet.
Det är dyrare nu - men det är det värt. Vi får försaka annat istället, resor exempelvis - men det är inget vi lider av.
Så mitt råd är - följ känslorna.

Tack för att du delade din erfarenhet!

 

[kryddelydd]

Februari är tungt, det är lerigt och långsamt. Vi bor på egen gård med fint genomtänkt stall och en bra ridbana, men nu efter 13 år på samma ställe är jag så utled på ridvägarna omkring. Försöker åka iväg även nu på vintern och rida på andra ställen, men kommer inte iväg på kvällsträningar sedan flera år, då orken/motivationen inte räcker till.

Inget råd men en synpunkt/invändning/tanke.

Du skriver att motivationen tryter vad gäller kvällsträningar.

Är det där skon klämmer?
Motivationen tryter?

Nu har jag visserligen "bara" bott på samma ställe i drygt sex år, men det är klart att ridvägarna blir ganska enahanda särskilt på vintern.
Dock tycker jag inte att vägarna är tråkiga trots att det är samma, gamla grusväg som jag rider gång på gång på gång.
Om jag "åkte häst" skulle jag ha tröttnat för länge sedan. Men jag ser varje ridpass, även längs den där grusvägen, som ett träningspass. Jag försöker hitta övningar som passar respektive häst i utbildningsnivå och svårighetsgrad.
En av hästarna kanske ska jobba med stabil form genom gångarter och övergångar, en annan ska jobba med skolorna, en med sidvärtsrörelser. Så även ridpassen längs grusvägen blir vanligen dressyrpass.
Då saknar vägen egentligen betydelse.

Visst kan det vara så att det blir "roligare" att ha ett ridhus. Eller så blir det tråkigt det också.

 

[Zack]

Februari är tungt, det är lerigt och långsamt. Vi bor på egen gård med fint genomtänkt stall och en bra ridbana, men nu efter 13 år på samma ställe är jag så utled på ridvägarna omkring. Försöker åka iväg även nu på vintern och rida på andra ställen, men kommer inte iväg på kvällsträningar sedan flera år, då orken/motivationen inte räcker till.

Nu längtar jag bara efter att få stå med ena hästen i ett stall med andra ridvägar och ett ridhus, fast jag vet att det kan bli jobbigt med stora stall och många åsikter. Tänker mig bara för en vinter, det skulle ge sådan omväxling.
Fast det är svårt att motivera det rent ekonomiskt för min man, att hyra in sig när man har "allt" hemma, men det känns som att det är så mycket arbete och så lite kul under vintern.

Är det någon som känner likadant? Hur ska man lösa det? Ibland tänker jag att det nästan vore gott med en hästfri period för att få tillbaka suget igen efter 30 år med egen/egna hästar, men vill inte göra mig av med de två jag har idag.
(Har 2 inackorderingar så saknar inte helt sällskap)

Är i ungefär samma sits! Har även en vän i samma sits som jag... Vi har löst det på det viset att vi bytt hästar!! (Inte alla, bara en ) så åker vi till varandra och enbart koncentrerar oss på ridningen när vi är där och ibland rider vi även ihop.

Ingen av oss har tid och möjlighet att efter stallfix och fodringar åka iväg 7 dagar i veckan, så det blir att man åker iväg ett par dagar i veckan, dom dagarna jag inte är där sköts hästen av henne på samma sätt jag sköter hennes här hemma

 

[Chi]

Inget råd men en synpunkt/invändning/tanke.

Du skriver att motivationen tryter vad gäller kvällsträningar.

Är det där skon klämmer?
Motivationen tryter?

Nu har jag visserligen "bara" bott på samma ställe i drygt sex år, men det är klart att ridvägarna blir ganska enahanda särskilt på vintern.
Dock tycker jag inte att vägarna är tråkiga trots att det är samma, gamla grusväg som jag rider gång på gång på gång.
Om jag "åkte häst" skulle jag ha tröttnat för länge sedan. Men jag ser varje ridpass, även längs den där grusvägen, som ett träningspass. Jag försöker hitta övningar som passar respektive häst i utbildningsnivå och svårighetsgrad.
En av hästarna kanske ska jobba med stabil form genom gångarter och övergångar, en annan ska jobba med skolorna, en med sidvärtsrörelser. Så även ridpassen längs grusvägen blir vanligen dressyrpass.
Då saknar vägen egentligen betydelse.

Visst kan det vara så att det blir "roligare" att ha ett ridhus. Eller så blir det tråkigt det också.

Jag vet faktiskt inte, det är väl så att det känns som om allt står still, har ridit många år och som om man varje vinter tränar och rider med samma uthållighet. Saknar nog både nya ridvägar och lite andra människor skulle jag tro. Ridhus för att under en tid lätt kunna delta i träningar. Nu åker jag 1 gång i veckan till ett ridhus, men inte alltid för att rida för tränare.

 

[Targa]

Februari är tungt, det är lerigt och långsamt. Vi bor på egen gård med fint genomtänkt stall och en bra ridbana, men nu efter 13 år på samma ställe är jag så utled på ridvägarna omkring. Försöker åka iväg även nu på vintern och rida på andra ställen, men kommer inte iväg på kvällsträningar sedan flera år, då orken/motivationen inte räcker till.

Nu längtar jag bara efter att få stå med ena hästen i ett stall med andra ridvägar och ett ridhus, fast jag vet att det kan bli jobbigt med stora stall och många åsikter. Tänker mig bara för en vinter, det skulle ge sådan omväxling.
Fast det är svårt att motivera det rent ekonomiskt för min man, att hyra in sig när man har "allt" hemma, men det känns som att det är så mycket arbete och så lite kul under vintern.

Är det någon som känner likadant? Hur ska man lösa det? Ibland tänker jag att det nästan vore gott med en hästfri period för att få tillbaka suget igen efter 30 år med egen/egna hästar, men vill inte göra mig av med de två jag har idag.
(Har 2 inackorderingar så saknar inte helt sällskap)

Februari är en jobbig månad - jag har alltid tyckt att det känns som årets längsta månad trots att den är kortast!

Jag känner lite som du. Jag har bott med mina hästar på samma ställe i 16 år nu. Ridvägarna här omkring är riktigt tråkiga (och de blir ju inte roligare för att man har ridit på dem i 16 år...). Nu har jag i och för sig turen att ha ett bra ridhus på skrittavstånd, så det är min räddning på vintern.
Men precis som du så tycker jag att vintermånaderna är grymt sega. Man kommer hem från jobbet, det är mörkt och kallt, man måste byta om till stallkläder, gå ut i kylan och ta in och borsta leriga hästar och sen dra på sig tjocka ytterkläder och spöka ut både sig själv och hästen med diverse reflexer och ta sig ner till ridhuset. Visst sjutton tar det emot...

Men jag kan inte tänka mig att ha hästarna nån annanstans än hemma. Jag trivs med att pyssla i stallet, trivs med att ha pållarna nära, kunna gå ut och gosa med dem när som helst. Det är bara själva ridningen som tar emot på vintern. Som nån annan skrev - motivationen som tryter. Så jag har valt att dra ner på ridningen under vintermånaderna. Gammelhästen blir degraderad till promenadhäst och skrittas ut max 1-2 gånger i veckan. Den andra hästen rider jag i ridhuset ca 3 gånger i veckan, helt kravlöst, inga måsten. Ibland kan jag ta en helt ridfri vecka.

Sen när våren kommer och det börjar bli ljust på kvällarna brukar motivationen komma tillbaka, och jag längtar efter att sätta igång ordentligt igen.

Så tar jag mig igenom vintern!

 

[Hyacinth]

Februari är en jobbig månad - jag har alltid tyckt att det känns som årets längsta månad trots att den är kortast!

Jag känner lite som du. Jag har bott med mina hästar på samma ställe i 16 år nu. Ridvägarna här omkring är riktigt tråkiga (och de blir ju inte roligare för att man har ridit på dem i 16 år...). Nu har jag i och för sig turen att ha ett bra ridhus på skrittavstånd, så det är min räddning på vintern.
Men precis som du så tycker jag att vintermånaderna är grymt sega. Man kommer hem från jobbet, det är mörkt och kallt, man måste byta om till stallkläder, gå ut i kylan och ta in och borsta leriga hästar och sen dra på sig tjocka ytterkläder och spöka ut både sig själv och hästen med diverse reflexer och ta sig ner till ridhuset. Visst sjutton tar det emot...

Men jag kan inte tänka mig att ha hästarna nån annanstans än hemma. Jag trivs med att pyssla i stallet, trivs med att ha pållarna nära, kunna gå ut och gosa med dem när som helst. Det är bara själva ridningen som tar emot på vintern. Som nån annan skrev - motivationen som tryter. Så jag har valt att dra ner på ridningen under vintermånaderna. Gammelhästen blir degraderad till promenadhäst och skrittas ut max 1-2 gånger i veckan. Den andra hästen rider jag i ridhuset ca 3 gånger i veckan, helt kravlöst, inga måsten. Ibland kan jag ta en helt ridfri vecka.

Sen när våren kommer och det börjar bli ljust på kvällarna brukar motivationen komma tillbaka, och jag längtar efter att sätta igång ordentligt igen.

Så tar jag mig igenom vintern!

När jag hade häst ställde jag av på vintern. Jag hade inte ridhus och efter harvandet med broddar, snöstyltor och iskalla tår tog vi helt enkelt vinterledigt. Sommaren hade vi inte samma vila, men ändå stora sommarhagar åt hästarna. Funkade super.

 

[Lindsen]

Har flytt från mitt egna stall för ett halvår sedan, kände samma som du.
Nu längtar jag tillbaka till mitt egna så jag kan dö. Flyttar alltså hem hästarna igen i slutet av månaden, trots fullservice och ridhus, ja hela baletten.

Att stå inackorderad är hemskt ett jävla liv jämt i stallet, dåligt hö, det snålas med maten till hästarna, saker som försvinner, hästen konstant skadad, ja hemskt helt enkelt.
I början var det jätteskönt såklart, och vintermånaderna är inte roliga någonstans tror jag.

 

[lady_vip]

När jag hade häst ställde jag av på vintern. Jag hade inte ridhus och efter harvandet med broddar, snöstyltor och iskalla tår tog vi helt enkelt vinterledigt. Sommaren hade vi inte samma vila, men ändå stora sommarhagar åt hästarna. Funkade super.

Jag kör samma princip.

Vi håller igång genom hela december (med hjälp av grannens ridbana), det går av bara farten, sen i januari får hästarna vila, februari börjar jag sätta igång med lite promenader ett par gånger i veckan. Igår tömkörde jag för först gången i år, så nästa vecka är det nog dags att börja rida lite lugnt.
Men jag bor i södra Sverige, så nån vinter att tala om har vi inte, möjligtvis i januari/februari. Däremot mörkret gör det svårt att hinna med.

Sommartid är det bara vila om jag åker iväg.

 

[Efwa]

Nu har jag bara haft hästarna hemma i 3 år men än är jag inte trött på det hela. Det är ett jävla jobb med att fodra allt själv eller behöva planera i förväg innan man åker.

Däremot är det där med vägar lika illa var man än har hästen tycker jag. Jag bodde 17 år på inackorderingsstället, så ni förstår ju att jag trivdes där med, men vägarna var ju ganska uttjatade.
Visst hade jag sällskap också men de var bara två och de var sällan där samtidigt som jag så det blev faktiskt inte så stor skillnad.

Jag håller med @Lindsen . Det är inte roligt att stå inackorderad på stora ställen (har varit det också). Det är massa tjafs, mycket konstigt folk (det kanske är jag som är konstig iofs) och massa saker försvinner eller "lånas" utan att fråga. Man får alltid kompromissa också.
Här hemma gör jag precis som jag själv vill. Vill jag ha hö i nät så har jag det utan att det bestäms att det bara får ha det vissa måltider eller att höet serveras i lera men man får inte fixa så det blir bättre.

Vintern här har också varit ett enda låååååångt tråk. De som kommer ut och rider och kör med mig har varit sjuka hela vintern, jag med. Det har bara blivit sporadisk ridande och körande och hästarna bara står. Det har varit för kallt (köra i -10 är ingen hit) , för regnigt, för mörkt, för trååååååkigt.

 

[trollmamma]

Håller med att det är tufft ibland med eget stall. Bodde i "stad" och hade hästen i kollektivstall för 20 år sen när jag var tonåring, sen köpte mina föräldrar ett litet ställe där vi byggde till ett hus åt mig + stall. Var så himla glad över mitt egna stall i början där man slapp allt tjafs och skitsnack men jäklar vad ensamt det blev! Traktens ridhus blev en träffpunkt och man lärde känna några likasinnade som blev trevliga ridkompisar. Har massor med grusvägar att rida på men tyvärr så måste man vända och rida tillbaka på de flesta.
Bor fortfarande kvar men har nu en dotter som är en riktig hästtjej men ansvaret för hästarna är ju givetvis mitt. Hade inte hon varit intresserad så hade jag nog sålt hästarna och blivit medryttare på nån kompis häst eller ridit på ridskola nån dag i veckan.
Så här års så är det alltid extra trögt när man ska ut i blåst/regn/snöstorm och släppa ut hästar innan jobb, spola leriga ben och torka skitiga täcken. Inte kan man ta en rest-resa och fly bort heller. Tröstar mig med att det snart blir bättre och att jag alltid får en släng av missmod i jan-feb, ger hästarna ledigt och sätter igång i vår igen