hmm ja justfan.. det va något ja glömt att tänka på.. märkningen kommer knappt synas..
kan man tatuera in märkning som man gör på hundar? (fast inte i örat då, kanske på insidan av låret?)
eller det kanske inte är tillåtet i sverige..?
VARFÖR vill du märka dem? Om du registrerar dem och chipmärker dem så kommer folk som ev imponeras av dem iaf kunna spåra dig som uppfödare. Chipmärkningen är dock inget du kan välja själv, det är en ren identifikationsgrej och man får ett långt nummer (samma nummer som på chippet) som sedan finns med på hästen papper/pass och det går således inte att hävda att papprena 'försvunnit' på den hästen?
Att tatuera tror jag INTE man gör, när du tatuerar hundar så tar du en tång kring örat som är små 'piggar' på och ett mothåll på andra sidan, fyller med bläck och sen sätter du örat emellan och trycker åt. Då går piggarna in en bit (inte rakt igenom) örat, och det fylls med tatueringsbläck.
När man tatuerar folk så RISTAR man ju in tatueringen i huden. Det går inte bara att "stämpla" dit ett nummer med färg. Så Ska man tatuera insidan av ett hästlår så måste man i princip rista. Och för att komma åt och det ska vara säkert etc så lär man i så fall söva dem så man kan lägga dem. Och nu börjar det blir väldigt twistat tycker jag om vi ska låta hästar undergå full narkos för de ska märkas med uppfödarsignatur. Och dessutom, tatueringen kommer knappt vara synlig på insidan av låret iaf. Jämför med en hund med mörk hud i öronen så får du se hur svårt det kan vara att se tatueringen. Och på det lägger du smuts och päls (de är ju inte pälslösa på insidan av låret hästarna).
Och soms agt, den kommer ju inte synas med annat än att man i princip sticker in huvudet under hästens mage och tvättar och lyser med ficklampa..
jo just fjordkorsningar kan bli helt åt helsicke, det vet jag.. det är en av de negativa delarna..
har du någon koll på om det spelar nån roll om mamman eller pappan är fjording? finns det någon statistik? *tvivlar*
Eller om man skulle få fram en fin korsningshingst och ett fint korsningssto, är riskerna för att fölet då får konstiga proportioner lika stor eller mindre?
(tänker även på den enorma risken att hingsten inte alls blir godkänd)
nej det finns ingen statistik, men det spelar knappast någon roll vem som är vem av föräldrarna, fölet får ju från båda två.
En KORSNINGSHINGST kan du aldrig få godkänd!! Du kan ju avla på den ändå, men då bara dina egna ston.
Det är KÄNT från hundaveln och till viss del från RIDPONNYAVELN att första generationen av en korsning oftast blir bra. Men NÄSTA generations å slår det igenom och det blir inte alls lika bra och dessutom ser man stora fluktuationer. Inom Ripopnnyaveln visade det sig som så att de ponnyston som betäcktes medhalvblodshingst, så deras föl blev bra, och höll sig under ponnymått. När sedan dessa ridPONNYER betäcktes med andra ponnyer slog halvblodet (som då är farfar/morfar) igenom och de växte över.
¨Samma sak med hundar. Du korsar ras X och Y. I första kullen får du valpar som endera ser ut som X, Y eller XY. De FLESTA verkar bli XY.
Nu tar du dina två XY-valpar och korsar dem. Då borde man få idel XY-valpar, eller hur? Men icke. Då kommer plötsligt en del valpar soms er ut som XY men även MÅNGA valpar som ser ut som Y eller X.
Det är rätt logiskt. Jag korsar X och Y. Valparna får teoretiskt hälften från vardera föräldern, och då blir den en XY-valp 8som utseendemässigt är en blandning av X och Y).
Sen korsar du två XY-hundar. Och så ger de lika mycket till valpen. Men då kan ju en valp få X:et från både mamma och pappa, och ser då ut som en renrasig X. Samma sak med Y.
I ANDRA ledet slår också ohälsodefekter igenom. Blandraser i FÖRSTA ledet är oftast väldigt sunda, men i andra ledet slår det igenom och de får lika mycket eller mer problem än renrasiga individer har.
Nu är det inte riktigt så enkelt, man kan även i första ledet få djur som fick mer från den ena föräldern vad gällde utseende.
Jag hade en barndomskompis som hade en JÄTTEFIN ardenner/fullblodskorsning som var resultatet av en tjuvbetäckning. Det var en elegant, högrest och långbent häst. Helt proportionerlig men med mer massa än man oftast ser hos fullblodet. Mycket av ardenners lugna temperament men fullblodets snabbhet, uthållighet och mycket av utseendet. Den hoppade hus och tävlade framgångsrikt i hoppning upp till 1.35-klasser.
Kompisen började fundera på att göra en TILL sådan. Och gjorde det med noga utvalda föräldrar). Och det blev en HEMSK häst. Stort ardennerhuvud och grov ardennerhals på en fullblodskropp med fullblodsben. Den avlivades när den var två år gammal, frambenen hade redan då tagit stryk av det oproportionerliga huvudet och halsen som 'fullblodsframbenen' inte orkade bära upp.
och risken att få sådana exemplar är något du MÅSTE ta som uppfödare av blandraser mellan tunga och lätta hästar. Det händer tack och lov inte så ofta, men när det händer är det en tragedi för alla inblandade, inte minst hästen.
Dessutom så tror jag MARKNADEN för dessa hästar är begränsad. Det är svårt nog att få tillbaka det man lagt ut när man avlar renrasigt, och det är inte på något vis billigare att ta fram ett korsningsföl. men marknaden är sämre, spec om det är två vitt skilda raser. Så du ska nog vinna de där 148 miljonerna på travet innan du gör mer än leker med tanken.