Knöligheten med korsningar med raser med olika karaktär är att man oftast inte vet vad man får. Även helsyskon kan variera i mankhöjd, grovlek, temperament etc.
Jag har stött på många fina korsningar, även med fjording i, och skulle gärna ha en färdig, men däremot skulle jag inte ta risken att tillverka några. Hur många misslyckade försök gjordes? Vart tog de hästarna vägen? Hur många hästar är du villiga att kassera för att få fram din drömhäst?
Dessutom är fjordingen en så fin ras i sig själv och billig, vilket innebär att en kunnig människa kan få tag i bra avelsmaterial utan att göra KK. OK uppfödningen kanske inte lönar sig, men det gör nog inte korsningsavel heller.
Rena fjordingar är en topphäst att ha på ridskola, bara folk glömmer sina fördommar och rider hästarna och ger dem bra mat (de är ofta lättfödda och därmed lätta att överutfodra eller felfodra. De behöver fortfarande lika mycket mineraler, protein etc även om de behöver mindre energi. Behöver man lite mat ska man ha bra mat) En ren fjording kan vara både ponny och gå storhästlektioner utan problem. De är oftast friska. De är oerhört mångsidiga - eleverna kan få prova allt möjligt.
