Vad kunde / visste ni inte då ni köpte första hästen ? Jag tänker kunskapsmässigt? Vad har ni fått lära er hårda vägen ? På egen hand när ingen varit behjälplig? Vad kunde ni inte eller inte förstod ? Jag kan inte räkna foderstat, klippa häst eller brodda men drömmer om att lära mig och ev köps häst.
Innan jag köpte min första häst så hade jag ridit på ridskola/haft foderhäst i 2 år. Tröttnade på detta och köpte egen. (vuxen återfallsryttare)
Jag har i princip noll koll på skador vad det gäller hästar, detta för att jag lyckligt nog inte har haft med skadade hästar att göra så mycket.
Min egen "peppar peppar" har under min ägo, och även tidigare ägares ägo varit oskadad.
Sårvård är också främmande för mig.
Klippa en häst hade jag aldrig gjort förrän jag skaffade egen, likaså lasta och köra släp var något helt nytt.
Räkna foderstat gör jag inte, jag går efter hur hästen är i hull, temperament energi och anpassar därefter.
Det jag i princip hade koll på när jag skaffade min egen häst var ridningen och den allmänna skötseln.
Man får otroligt mycket igen av snälla och hjälpsamma stallkamrater. Vilja att lära och vara öppen för att ta emot hjälp.
Glöm inte det sunda förnuftet!!!
Jag har i princip noll koll på skador vad det gäller hästar, detta för att jag lyckligt nog inte har haft med skadade hästar att göra så mycket.
Min egen "peppar peppar" har under min ägo, och även tidigare ägares ägo varit oskadad.
Sårvård är också främmande för mig.
Klippa en häst hade jag aldrig gjort förrän jag skaffade egen, likaså lasta och köra släp var något helt nytt.
Räkna foderstat gör jag inte, jag går efter hur hästen är i hull, temperament energi och anpassar därefter.
Det jag i princip hade koll på när jag skaffade min egen häst var ridningen och den allmänna skötseln.
Man får otroligt mycket igen av snälla och hjälpsamma stallkamrater. Vilja att lära och vara öppen för att ta emot hjälp.
Glöm inte det sunda förnuftet!!!
Jag hade ridit på ridskola i 6 år, sedan var jag halvfodervärd på min bästa kompis häst i 2,5 år. Efter det flyttade jag till England och jobbade med hästar i 1,5 år på en gård med 120 hästar. Där gick jag samtidigt en hästutbildning. När jag kom hm från England blev jag medryttare på världens underbaraste dressyrvallack! Han kunde ALLT och jag fick en otroligt härlig ridkänsla på honom, tack vara hans ägare halkade jag in på ett sidospår som ledde mig fram till min första egna häst! Och nu har jag hennes avkomma i min ägo 
ALLT.. jag fick häst alldeles för tidigt egentligen nu såhär i efterhand. 14 år gammal och kunde verkligen ingenting.
Men hade kunnigt folk runt om kring mig tur som var, som hjälpte mig med foderstater och välja ut bra hovslagare och sådana saker.
Lärde mig rida genom att titta på när andra red lektioner och tog sedan efter. Läste mycket ridböcker så fick verkligen lära mig rida genom den hårda vägen.
Skötseln kunde jag mer om iom att jag tokläst massa böcker om sårvård och om olika sjukdomar.
I vuxen ålder med egna pengar kan jag numera åka iväg på träningar när jag vill=)
Men hade kunnigt folk runt om kring mig tur som var, som hjälpte mig med foderstater och välja ut bra hovslagare och sådana saker.
Lärde mig rida genom att titta på när andra red lektioner och tog sedan efter. Läste mycket ridböcker så fick verkligen lära mig rida genom den hårda vägen.
Skötseln kunde jag mer om iom att jag tokläst massa böcker om sårvård och om olika sjukdomar.
I vuxen ålder med egna pengar kan jag numera åka iväg på träningar när jag vill=)
Jag kunde inget och föräldrarna bara ngt mer då vi köpte ponnyerna, hade gått på ridskola i 5år.
grannen hade ett par shettisar så fick hjälp av dem med basic saker som dök upp efter vägen.
Vi hade får, höns och hade haft ngn häst på sommarbete innan. tog eget hö och det räckte långt, krävdes inget kraftfoder.
men man lär så länge man lever, min storhäst blev trots ridskola i 14 år, egen ponny sen 8 år och 2 år som stall skötare i tävlings stall, en stor omställning och ngt helt nytt. Krävdes helt plötsligt att man skulle ha större koll på täcken, skydd, foder, sadlar osv.
Så man är aldrig fullärd.
grannen hade ett par shettisar så fick hjälp av dem med basic saker som dök upp efter vägen.
Vi hade får, höns och hade haft ngn häst på sommarbete innan. tog eget hö och det räckte långt, krävdes inget kraftfoder.
men man lär så länge man lever, min storhäst blev trots ridskola i 14 år, egen ponny sen 8 år och 2 år som stall skötare i tävlings stall, en stor omställning och ngt helt nytt. Krävdes helt plötsligt att man skulle ha större koll på täcken, skydd, foder, sadlar osv.
Så man är aldrig fullärd.
Det jag kommer att tänka på nu:
Att man kan få bråka med veterinärer för att få den medicin som man vet att hästen behöver för att överleva..
Det fick jag lära mig när jag stod med en veterinär i stallet som vägrade ge den medicin som hjälpte "för att ingen nipprig hästägare ska komma och tala om för honom hur han ska sköta sitt jobb"
Undertiden stod min häst med ett fullt astmaanfall och kunde inte andas ordentligt.
Det var inte riktigt läge att "testa" något annat än det som funkar...
Men veterinären gav ventipulmin eller något liknande.. Inte kortison som jag och min hemmaveterinär visste att det fungerade.. Det hjälpte inte att jag ringde upp hemmaveterinären så att han fick prata med distriktarn som var ute..
Men efter att ventipulminet inte funkat och hästen fortfarande kämpade med andningen så gav veterinären tillslut en kortisonspruta och sa surt "men jag vet att ventipulmin kommer hjälpa hästen så jag skriver recept på det och jag kommer kolla upp så att du hämtar ut det. Och hämtar du inte ut det så är detta ett djurskyddsärende!"
Hästen hade ätit ventipulmin framlänges och baklänges i många perioder utan att det hjälpt.
Det som hjälpte var kortisontabletter, då var hästen som vilken annan häst som helst.
Men jag fick ju vackert hämta ut medicin för närmare tusenlappen till ingen nytta.. Min hemmaveterinär skrev ut kortisontabletter som hjälpte....
Det där veterinärbesöket av distriktarn tog kanske tio minuter innan hästen fick kortison i blodet...men det kändes som timmar...
Att man kan få bråka med veterinärer för att få den medicin som man vet att hästen behöver för att överleva..
Det fick jag lära mig när jag stod med en veterinär i stallet som vägrade ge den medicin som hjälpte "för att ingen nipprig hästägare ska komma och tala om för honom hur han ska sköta sitt jobb"
Undertiden stod min häst med ett fullt astmaanfall och kunde inte andas ordentligt.
Det var inte riktigt läge att "testa" något annat än det som funkar...
Men veterinären gav ventipulmin eller något liknande.. Inte kortison som jag och min hemmaveterinär visste att det fungerade.. Det hjälpte inte att jag ringde upp hemmaveterinären så att han fick prata med distriktarn som var ute..
Men efter att ventipulminet inte funkat och hästen fortfarande kämpade med andningen så gav veterinären tillslut en kortisonspruta och sa surt "men jag vet att ventipulmin kommer hjälpa hästen så jag skriver recept på det och jag kommer kolla upp så att du hämtar ut det. Och hämtar du inte ut det så är detta ett djurskyddsärende!"
Hästen hade ätit ventipulmin framlänges och baklänges i många perioder utan att det hjälpt.
Det som hjälpte var kortisontabletter, då var hästen som vilken annan häst som helst.
Men jag fick ju vackert hämta ut medicin för närmare tusenlappen till ingen nytta.. Min hemmaveterinär skrev ut kortisontabletter som hjälpte....
Det där veterinärbesöket av distriktarn tog kanske tio minuter innan hästen fick kortison i blodet...men det kändes som timmar...
Mja, det är inte mer är en 200-300 hundra fel pga okunskap i alla fall.
Det största misstaget var att för tidigt köpa en unghäst. Jag tyckte jag fick mer för pengarna, men hade jag tagit samma pengar och köpt en 16-åring, hade mycket varit enklare.
Sen rekommenderar jag en mentor. Ska man lyssna på alla i stallet, sen kolla av här på Buke, så blir man nog prillig. Det är så mycket åsikter omkring häst, är man okunnig ska man ta hjälp. Men inte av alla. Själv har jag idag en vet. som även är kiropraktor, tandläkare och forskar inom häst och har en gedigen friskvårdstanke med alla sina kunder. Hon är min mentor idag.
Nu när jag köpte min senaste så tog jag ett snack med henne gällande vissa grejor i hans skötsel, bland annat om tänder.
Det hon säger gäller för mig, även om vissa stallkamrater tyckte annorlunda.
Samma med min tränare när det gäller själva ridningen. Då lyssnar jag på henne, inte på andra.
Det största misstaget var att för tidigt köpa en unghäst. Jag tyckte jag fick mer för pengarna, men hade jag tagit samma pengar och köpt en 16-åring, hade mycket varit enklare.
Sen rekommenderar jag en mentor. Ska man lyssna på alla i stallet, sen kolla av här på Buke, så blir man nog prillig. Det är så mycket åsikter omkring häst, är man okunnig ska man ta hjälp. Men inte av alla. Själv har jag idag en vet. som även är kiropraktor, tandläkare och forskar inom häst och har en gedigen friskvårdstanke med alla sina kunder. Hon är min mentor idag.
Nu när jag köpte min senaste så tog jag ett snack med henne gällande vissa grejor i hans skötsel, bland annat om tänder.
Det hon säger gäller för mig, även om vissa stallkamrater tyckte annorlunda.
Samma med min tränare när det gäller själva ridningen. Då lyssnar jag på henne, inte på andra.
Jag var elva år när jag fick min första egna ponny, och jag har inte hästvana föräldrar. Jag hade ridit på ridskola en gång i veckan sen jag var sju, och fortsatte rida på ridskola även efter att vi skaffade egen häst fram tills jag var arton, så på den biten var jag väl inte helt nybörjare, men allt det andra. Från att jag var tre red jag tillsammans med en lite äldre tjej på grannens shetlandsponnyer, och där fick jag så klart det där grundläggande med att borsta och leda och såna basic-grejer som man kanske ändå inte (normalt) får på ridskolan. Vi hade haft sommarhäst ett par månader under två somrar innan vi skaffade första ponnyn, och det är klart att det gav lite rutin till både mig och framför allt min pappa som varit den aktiva föräldern i vårt hästägande, men det är stor skillnad att ha häst ett par månader på sommaren och ha en häst "på riktigt" vintertid.
Allt det där dagliga kring att sköta en egen häst kom väl efterhand, men det är helt otroligt mycket man inte lär sig genom att "bara" rida på ridskola. Bara en sån sak som att hitta en bra hovslagare som faktiskt gör sitt jobb på ett korrekt sätt. Som helt grön är det lätt att lita på någon bara för att den personen kan mer än du, men det betyder inte alltid att personen gör ett bra jobb, tyvärr. Sen hade vi oturen att få en fånghäst, och det i sig är en hel vetenskap. Jag hade inte en susning om hur man skulle hantera det när vår ponny fick sitt första anfall 2003, jag vet betydligt mer idag om man säger så.
Sen är jag väl idag glad för att jag har lärt mig den hårda vägen, för jag har verkligen varit tvungen att lära mig, och har inte kunnat skyffla över det på någon annan, typ mina föräldrar, för de kan ännu mindre än jag. Men att ha en rutinerad, pålitlig person i sin närhet att bolla idéer med, det är guld värt. En tränare är väl kanske det som ligger närmst till hands att tänka på, men jag skulle vilja säga att skötseln runt omkring att ha en egen häst egentligen är mycket viktigare än själva ridbiten.
Allt det där dagliga kring att sköta en egen häst kom väl efterhand, men det är helt otroligt mycket man inte lär sig genom att "bara" rida på ridskola. Bara en sån sak som att hitta en bra hovslagare som faktiskt gör sitt jobb på ett korrekt sätt. Som helt grön är det lätt att lita på någon bara för att den personen kan mer än du, men det betyder inte alltid att personen gör ett bra jobb, tyvärr. Sen hade vi oturen att få en fånghäst, och det i sig är en hel vetenskap. Jag hade inte en susning om hur man skulle hantera det när vår ponny fick sitt första anfall 2003, jag vet betydligt mer idag om man säger så.
Sen är jag väl idag glad för att jag har lärt mig den hårda vägen, för jag har verkligen varit tvungen att lära mig, och har inte kunnat skyffla över det på någon annan, typ mina föräldrar, för de kan ännu mindre än jag. Men att ha en rutinerad, pålitlig person i sin närhet att bolla idéer med, det är guld värt. En tränare är väl kanske det som ligger närmst till hands att tänka på, men jag skulle vilja säga att skötseln runt omkring att ha en egen häst egentligen är mycket viktigare än själva ridbiten.
Jag tycker det är invecklat med att veta sockerhalter och hur man ska kolla att höet är bra för en islänning som blir smällfet bara av att se på det. Foderstater lär jag aldrig lära mej, som tur behövs det inte så värstmycket foderstats uträkningar med hö/en näve mysli/mineraler. OM de nu är rätt det heller..
Sjukdomar tycker jag är svåra, som PSSM (?) cushing, botulism och allt vad det finns..
Sjukdomar tycker jag är svåra, som PSSM (?) cushing, botulism och allt vad det finns..
Men oj vilken rolig tråd!
Jag fick lära mig ledarskap! Min häst vägrade följa mig. Fick snällt fånga henne i hagen men fick henne inte att gå ett steg. Jag gick o hämtade en hink med havre så gick det bättre
Även lastning fick vi träna på.
Sen fick jag lära mig den hårda vägen om diffusa hältor. Försäkringsbolag. Kostnader. Rehabilitering.
Men även hur fantastiskt det är att vara hästägare!
Jag hade såklart massor av hjälp. Men de mesta fick jag greja med själv.
Jag fick lära mig ledarskap! Min häst vägrade följa mig. Fick snällt fånga henne i hagen men fick henne inte att gå ett steg. Jag gick o hämtade en hink med havre så gick det bättre
Även lastning fick vi träna på.
Sen fick jag lära mig den hårda vägen om diffusa hältor. Försäkringsbolag. Kostnader. Rehabilitering.
Men även hur fantastiskt det är att vara hästägare!
Jag hade såklart massor av hjälp. Men de mesta fick jag greja med själv.
Jag har lärt mig och lär mig hela tiden under tiden jag har egen ponny. Har lärt mig mer på dom få månaderna jag haft egen häst än jag lärde mig i 3 år på ridskola. Var rädd att jag skulle misslyckas när jag valde att kämpa för att köpa egen häst men så här efterhand så har jag anpassat mig och tycker jag har utvecklats enormt med hantering av hästarna på marken t ex.
Hovslagare och sånt var aldrig något problem då vi har samma som min syster hade då hon hade häst tillsammans med en kompis för 10 år sen eller så.
Det som jag inte kunde innan som jag nu försöker lära mig är att lasta VÄRDLENS tjurigaste ponny och att man inte kan dalta för mycket med en häst.
Jag tycker att bästa vägen att lära sig är att faktiskt våga prova och inte vara rädd för att misslyckas (så levde jag förut så då provade jag ingenting).
Jag visste ju att det skulle kosta att ha häst. Har haft djur hela mitt liv så det var ingen nyhet.
Men ja för att summera så hästhantering är det jag lärt mig mest och fortfarande lär mig.
Har blivit mer uppmärksam om något är fel med hästen och är inte lika rädd nu för att misslyckas.
Sen är jag glad att jag har bra personer runtomkring jag kan fråga om jag är osäker.
Men jag vet ju också att jag har haft världens tur med vilken ponny jag köpte. Var ju en ponny både jag kände och några i min närhet så jag visste ju vad jag fick så jag har inte haft så mycket oväntat som hänt (än).
Hovslagare och sånt var aldrig något problem då vi har samma som min syster hade då hon hade häst tillsammans med en kompis för 10 år sen eller så
.Det som jag inte kunde innan som jag nu försöker lära mig är att lasta VÄRDLENS tjurigaste ponny och att man inte kan dalta för mycket med en häst.
Jag tycker att bästa vägen att lära sig är att faktiskt våga prova och inte vara rädd för att misslyckas (så levde jag förut så då provade jag ingenting).
Jag visste ju att det skulle kosta att ha häst. Har haft djur hela mitt liv så det var ingen nyhet.
Men ja för att summera så hästhantering är det jag lärt mig mest och fortfarande lär mig.
Har blivit mer uppmärksam om något är fel med hästen och är inte lika rädd nu för att misslyckas.
Sen är jag glad att jag har bra personer runtomkring jag kan fråga om jag är osäker.
Men jag vet ju också att jag har haft världens tur med vilken ponny jag köpte. Var ju en ponny både jag kände och några i min närhet så jag visste ju vad jag fick så jag har inte haft så mycket oväntat som hänt (än).
Det grundläggande kunde jag när första egna kom in i mitt liv då jag innan jobbat på ridskola och tävlingshästar och gick på en utbildning med inriktning häst men det var inget som kunde förbereda mej för fux madame humör på hög nivå, men oj vad hon lärt mej
Jag fattade nog aldrig hur dyrt det var innan jag fick min egna ponny vid 11 års ålder och fick slita ihop till det mesta själv:P
Hej!
Jag lärde mig den extremt hårda vägen att första hästen ska vara ordentligt inriden, snäll och lätt att hantera. (första hästen slängde av mig så jag bröt handleden, tog flera år innan jag kunde slappna av på en hästrygg igen).
Sen har jag lärt mig massor om hästars sjukdomar och skador, som jag innan läst om, men verkligen inte fått nån riktig uppfattning om förrän jag stog där med skägget i brevlådan och en skadad häst.
Jag visste sen tidigare att man aldrig är fullärd, men herre gud vad mycket man får lära sig med en egen häst. Täckestorlekar, sadlar, stå på sig mot sadelutprovare som lurar på en felanpassade sadlar, veterinärsaker, hovvårdsaker, bett, foder (och att hästen såklart inte följer någon slags mall) osv osv osv. Det tar aldrig slut och det är precis det som gör det så roligt och givande och härligt att ha häst!!
/Lavinia
Jag lärde mig den extremt hårda vägen att första hästen ska vara ordentligt inriden, snäll och lätt att hantera. (första hästen slängde av mig så jag bröt handleden, tog flera år innan jag kunde slappna av på en hästrygg igen).
Sen har jag lärt mig massor om hästars sjukdomar och skador, som jag innan läst om, men verkligen inte fått nån riktig uppfattning om förrän jag stog där med skägget i brevlådan och en skadad häst.
Jag visste sen tidigare att man aldrig är fullärd, men herre gud vad mycket man får lära sig med en egen häst. Täckestorlekar, sadlar, stå på sig mot sadelutprovare som lurar på en felanpassade sadlar, veterinärsaker, hovvårdsaker, bett, foder (och att hästen såklart inte följer någon slags mall) osv osv osv. Det tar aldrig slut och det är precis det som gör det så roligt och givande och härligt att ha häst!!
/Lavinia
Jag fick lära mig att inte vara så naiv och "snäll". Fick hem en foderhäst, en riktig kallblodsbjässe men gudasnäll. Tyvärr lät jag mig luras av att han var nallebjörnssnäll och det slutade i en häst som visste precis hur stor och stark han var och han tog över helt. Jag var rädd för honom när jag lämnade tillbaka honom.
Efter det är jag konsekvent med regler, även om det är en snäll häst.
Efter det är jag konsekvent med regler, även om det är en snäll häst.
Jag har börjat lära mig mer om sårvård, brodda, lastträning, longering, samt försöka jobba på kommunikationen att få tillit. Sånt man inte lär sig på t ex ridskola. Har inte haft min häst så länge så det finns fortfarande saker jag lär mig.
Det mesta tror jag... Fick min första egna häst som 16-åring och då hade jag ridit på ridskola 7 år nånting, varit medryttare några år och haft foderhäst 2 år, så visst, jag var inte helt färsk men det är ändå annorlunda när det är ens egen häst. Det jag tänker på så här i efterhand är att jag borde tagit hjälp med ridningen tidigare. Jag red in hästen själv (han var bara 7 månader när jag fick honom..) och red regelbundet för tränare från början. Men det är annorlunda när någon riktigt skicklig kan rida hästen också.
Räkna foderstat fick man lära sig den långa vägen då för tiden, fanns inga program, så jag läste och räknade och ringde Sverige runt för att hitta hö med rätt värden till min unghäst.
Det man framförallt får lära sig är ju att stå på sig - gentemot hovslagare, veterinärer, stallägare och andra auktoriteter. Att ha bra personer omkring sig är ju också superviktigt om man inte har hästvana föräldrar (vilket jag inte hade) och att inte tro att man kan allt - våga fråga! Jag har nog haft tur som haft riktigt bra hästägarförebilder omkring mig när jag var ny och ung som hästägare.
Fick min första egna häst som 16-åring och då hade jag ridit på ridskola 7 år nånting, varit medryttare några år och haft foderhäst 2 år, så visst, jag var inte helt färsk men det är ändå annorlunda när det är ens egen häst. Det jag tänker på så här i efterhand är att jag borde tagit hjälp med ridningen tidigare. Jag red in hästen själv (han var bara 7 månader när jag fick honom..) och red regelbundet för tränare från början. Men det är annorlunda när någon riktigt skicklig kan rida hästen också.Räkna foderstat fick man lära sig den långa vägen då för tiden, fanns inga program, så jag läste och räknade
och ringde Sverige runt för att hitta hö med rätt värden till min unghäst.Det man framförallt får lära sig är ju att stå på sig - gentemot hovslagare, veterinärer, stallägare och andra auktoriteter. Att ha bra personer omkring sig är ju också superviktigt om man inte har hästvana föräldrar (vilket jag inte hade) och att inte tro att man kan allt - våga fråga! Jag har nog haft tur som haft riktigt bra hästägarförebilder omkring mig när jag var ny och ung som hästägare.
Jag kunde det jag hade lärt mig på ridskolan och i böcker. Jag var 12 år och övertalade mina föräldrar att köpa min sköthäst på ridskolan när hon såldes. Gudasnäll ponny!
Ingen av mina föräldrar var särskilt hästkunniga så jag lärde mig själv om sjukdomar, skador osv. Det gick över förväntan, men så har jag alltid sugit i mig hästkunskap som en svamp också Det jag inte visste tog jag reda på, och jag har alltid haft någon kunnig att ringa och fråga.
När jag tänker tillbaks på det så var det alldeles för stort ansvar, gjorde säkert många fel men lärde mig otroligt mycket.
Linda ben, välja täcke, räkna foderstat och liknande kunde jag inget alls om då. Hö fick hon fri tillgång på och så lite havre.
Bara att veta hur kryssgjordarna på täcket skulle sitta var ju en hel vetenskap...
Ingen av mina föräldrar var särskilt hästkunniga så jag lärde mig själv om sjukdomar, skador osv. Det gick över förväntan, men så har jag alltid sugit i mig hästkunskap som en svamp också
Det jag inte visste tog jag reda på, och jag har alltid haft någon kunnig att ringa och fråga.När jag tänker tillbaks på det så var det alldeles för stort ansvar, gjorde säkert många fel men lärde mig otroligt mycket.
Linda ben, välja täcke, räkna foderstat och liknande kunde jag inget alls om då. Hö fick hon fri tillgång på och så lite havre.
Bara att veta hur kryssgjordarna på täcket skulle sitta var ju en hel vetenskap...
Senast ändrad:
Jag har det mest pinsamma svaret. Jag visste inte att hästskor fanns i olika storlekar så när jag bokade mitt första hovslagarbesök o han frågade i telefon vad hästen hade för storlek på skor var jag typ "va...??"
Till mitt eget försvar, min enda erfarenhet av skoningar var min kusins ponnyer när jag var tonåring, och hennes hovis varmskodde alltid och då stod han där o bankade i varma metallbitar o jag trodde att dom alltid gjorde skorna från scratch
Jag går nu så att ni kan skratta åt mig
så när jag bokade mitt första hovslagarbesök o han frågade i telefon vad hästen hade för storlek på skor var jag typ "va...??"Till mitt eget försvar, min enda erfarenhet av skoningar var min kusins ponnyer när jag var tonåring, och hennes hovis varmskodde alltid och då stod han där o bankade i varma metallbitar o jag trodde att dom alltid gjorde skorna från scratch
Jag går nu så att ni kan skratta åt mig
Liknande trådar
Hästmänniskan
Hej!
Jag skaffade min älskade häst för snart 2 år sen och är i stallet varje dag och älskar det. Tyvärr är det konstant någonting i...
Senast: chiiliacanth
·
Hästmänniskan
Alltså blev lite paff av vad en säljare svarade så måste kolla om jag är koko eller om det ändå är ok.
Är intresserad av en häst. Vi...
Senast: morgaine
·
Hästmänniskan
Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av.
Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma...
Senast: mars
·
Hästmänniskan
Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
Senast: Lavinia
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Jovian tillbaka hos Helgstrand inför danskens comeback på tävlingsbanorna- Hästnyheter Alltså dansk dressyr har verkligen gått från att vara ett ganska otroligt fenomen till att vara bland det sämsta med dressyrsporten.
- Fiorano
- Svar: 2
- Visningar: 223
- Hästnyheter
-
Ridskolan hälsade god jul från hästryggen: ”Lite annorlunda”- Hästnyheter Dunebo ridskola har som tradition att hälsa Mörrumsborna en god jul från hästryggen. – Ingen hästparad, ingen jul, säger Mörrumsbon...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 50
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Secret Santa 2024- Tjatter Eller min? :)
- Masqueradee
- Svar: 816
- Visningar: 25 006
- Allmänt
Hästrelaterat
-
Återuppta ridningen efter 20 år! Tankar?
- Hästmänniskan Ja, utifrån den aspekten skulle det vara bra med ridlektioner. Jag kan nog absolut vara hemmablind då hästen jag hade sist var ”perfekt”...
- lilsan
- Svar: 83
- Visningar: 3 818
- Hästmänniska