Jag skulle vilja förverkliga min dröm att resa helt själv! Jag är en jäkla fegis och behöver vidga mina vyer och växa som person, och jag vill bara resa iväg, ta med mig ett gäng med bra böcker, och ligga på stranden en vecka i lugn och ro utan att behöva prata med någon på en hel vecka mer än när jag ska beställa mat/dryck.
Jag vet inte ens om jag skulle fixa det, men jag började känna mig jäkligt redo att ge det ett försök, men sen kom pandemin...
Tanken på att packa väskan, köra till Arlanda,checka in, hitta på rätt flyg, ha koll på biljetter, pass och väskor, komma fram och lyckas sätta mig på rätt buss till rätt hotell, sen med mitt totalt urkassa lokalsinne, ta mig från hotell, till strand, och till restauranger och tillbaka till hotellet igen på kvällen skrämmer ihjäl mig. Men jag vet att när jag parkerar bilen här hemma igen när jag kommer hem så kommer jag vara sådär äckligt jävla stolt och nöjd! Jag vill åt den känslan. (Och jag vill kunna ligga på stranden i lugn och ro och bara njuta utan att anpassa mig till någon annan!)
Planera forsta resan att gora det. Det ar befriande att resa sjalv! Bara mig sjalv att ta hansyn till, bara jag som fattar alla beslut, bra som daliga, ingen att "underhalla", ingen som har andra asikter an mig (utom mina mycket asikts fyllda hundar men de kan fa ga isang en stund medan jag njuter av att inte ha nagra bestamda regler for nagot).
Det ar bara att fraga! Pa flygplats, pa hotell, pa bussar till och fran ... fraga. Alla ar dar for att hjalpa till och ta hand om resenarer och svarar sa garna pa fragor. Att kunna fraga ar ocksa befriande ... Jag fragar ibland fast jag tror att jag vet, det ar forvanansvart ofta det finns battre alternativ an jag har kommit upp med.