efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

[beautifulmistake]

Jag har under en längre tid funderat mycket på om jag ska försöka få min ponny körbar igen eller om jag ska inse att han kanske inte är ämnad för det längre..

Jag blir jätteglad om några av er orkar läsa och ge lite råd, tips, egna erfarenheter, åsikter osv!

Jag har kontaktat många erfarna kuskar och diverse ställen där man kan lämna hästen för inkörning men fått i stortsätt samma svar från alla. Dvs, köp en ny häst istället, det är enklare och billigare..


Vi var med om en olycka för ca 5 år sen..
Påvägen hem satt jag med förlånga tömmar, han blev skrämd, skenar iväg & jag flyger ur vagnen.
Han springer till stallet, in, vänder i stallgången (hur han lyckades med det undrar jag än idag) ut, in i anda stallet, vänder,. sen ut på stallplanen,. lagom tills jag lyckats ta mig tillbaka.
Där springer han över flertalet stora blomlådor, genom en häck, hoppar över ett dike, springer igenom 3 eltrådar och fastnar slutligen i ett träd.
Där lyckas jag få loss honom.

Han var chockad men klarade sig mirakulöst med ett litet sår på benet.

Efter det följde ett år av träning innan vi kunde gå i vagnen igen. Han var lydig och gjorde det jag bad honom men det kändes och syntes tydligt att han var rädd och inte alls bekväm i situationen. Så jag bestämde mig för att han skulle få en paus fr vagnen och han fick bli ridhäst ett tag i stället.

Vad tror ni? Går det att få honom att tycka om körningen igen? Är det något jag kan klara av själv mer enormt mycket tålamod? Har ni varit med om någon liknande situation?

Det har aldrig varit något problem att tömköra och man kan utan några som helst problem tolka efter honom, så han är inte bakskygg på det viset. Det är just vagnen...

 

[Linnzan]

Sv: efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

klart det går!!! men det krävs mycke tålamod och tid!!!

 

[Trygg]

Sv: efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

Det jag skriver nu kanske låter hårt.

Men var det du eller var det hästen som var rädd för att samma incident skulle upprepa sig igen?

Vad gjorde ni efter olyckan?
Hur lång tid fick han stå och varför tog det ett helt år innan ens vagnen kom på tal igen?

Självklart kan det finnas individer som inte är lämpliga att bli körhästar igen efter en olycka men i det som allting annat så tror jag -först och främst- att det är vi människor som överför vår egna rädsla till hästen som gör att det blir en otrygg situation för den.

Inte vagnen.


Det har gått 5 år och under tiden har hästen inte haft rockard efter sig en enda gång.
För honom har alltså rockard blivit någonting konstigt. Någonting han har undvikit -med hjälp av er- trots att han går alldeles utmärkt att tömköra, tolka efter osv.

VAD är det som händer när ni spänner för honom?

Jag tror också att det går att få honom på andra tankar men då måste du först och främst känna dig trygg med att han ska gå som körhäst igen!

Därför tycker jag visst att du kan ta hjälp av dom inkörarna du har nämnt.
Trots att dom tydl. råder dig till någonting annat.

Men låt dom åtminstone spänna för honom och ut och köra honom (om det är möjligt) innan dom ger sin dom om att du ska se dig om efter en annan häst!

Jag kan tänka mig att du älskar den här hästen så givetvis ska du ge honom en chans innan någonting annat kommer på tal.

Antingen så blir det jättebra eller så är han ingen körhäst längre.
Men då har du mer att gå efter än att som nu inte veta varken ut eller in.

 

[Goat lover]

Sv: efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

Instämmer med Trygg. Är det du som eg. är rädd och överför rädslan till hästen så kan det vara en mening att helt lämna bort honom. Då kan han få sin omstart i en lugn trygg miljö för att ni sedan tillsammans ska kunna bygga upp tilliten igen...

 

[Trygg]

Sv: efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

Bara för att vi två inte ska framstå som två orädda besserwissrar så kan jag ju berätta att jag har varit i samma situation.

Inte bara en gång utan flera gånger.

Hade en liten ponny som plötsligt friskade i så att gruset lät som en k-pist bakom honom i kassen till rockarden.
Mitt fullständigt hysteriska ptroo:ande hjälpte honom föga och till slut föll jag av. Tappade andan och såg honom panikslaget försvinna ifrån mig.

För att göra en lång historia kort så blev rockarden brakved men hästen klarade sig undan några större skador.
En del skrapsår "bara".

Drömde mardrömmar efter det här på nätterna och jag kände mig helt värdelös som kusk + att jag lade över det mesta på ponnyn.
I vilket fall, varje gång jag skulle spänna för honom tog jag hjälp av mina lika sensationslystna kompisar..
(-Hjälp, kommer han gå att köra eller inte? Tänk OM osv. Vi kunde planera i dagar när vi skulle spänna för honom igen och hur mycket mat han skulle få innan eller om det var bäst att han inte fick mat osv..)

Detta gjorde att det blev en väldigt konstig och stressad stämning så fort vagnen skulle på och det räckte med att han knep med svansen för att jag skulle tycka att "nej, det här går inte".

Därför sköt jag upp det och sköt upp det..

När vi faktiskt hade kommit så långt som till att spänna för och ge oss ut på en liten tur så satt jag oroligt och spanade efter grus och stenar på vägen..
Han var givetvis pigg, på tårna och lite spänd i o m att det var ett tag sedan han blev körd men så fort han bara ökade lite var jag där och drog åt mig tömmarna..
Han började halvresa sig, steppa, takta, knipa för att sedan dra ner huvudet för att bli fri och fara iväg..

Resultatet blev att jag hade en -i mitt tycke- okörbar häst!
Han hade fått men efter olyckan..

Detta var när jag var i yngre tonåren men här spelar åldern nog ingen roll.
Efter det började jag ägna mig mer åt en annan körsport.
Där hände en del incidenter dagligen men jag såg aldrig någon okörbar häst!
Hände det någonting så var det "UPP igen" som gällde.
För både häst och kusk!

Ibland var man så rädd att man ville kräkas men nu är jag så tacksam för det!

 

[beautifulmistake]

Sv: efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

Han stod i stortsett inte alls efter olyckan men anledningen till att vagnen inte kom på fören efter ett års träning vad att han helt enkelt fick panik såfort vi kom inärheten av den.

Under de åren som gått mellan har jag med jämna mellanrum tränat honom vid vagnen,. genom att tex gå med när en annan häst blivit körd, eller att jag själv dragit vagnen och han fått gå brevid och på diverse olika sätt försökt få honom att förstå att vagnen i sig inte är något farligt och det är okej för honom, så länge han inte behöver vara mitt framför.

Nu var det så lång tid sen så jag kan inte svära på att jag inte satt och spände mig osv, men de få ggrna jag körde honom m vagn efteråt så var jag vad jag mins trygg då vi körde på banan där vi tränat hela året,. (när olyckan skedde var vi påväg hem fr träningsslingan i skogen) men det är klart att jag blev illa till mods när han dansade runt sneglade bakåt helatiden tar några snabba steg frammåt stannar frammåt igen, backar ett halvt steg och så frammåt igen osv.. det har du rätt i. Då var han väll extra uppmärksam på mig också eftersom han fortfarande var osäker.

Tips på hur man blir trygg i sig själv?

Men det var främst därför jag ville lämna iväg honom så att inte jag ska föra över min oro till honom,. men eftersom ingen vill ta emot honom blir det svårt.. Alternativet kanske kan vara att jag försöker hitta en bra körtränare som kan komma till oss och köra honom i början?

Tack så mycket för ditt svar

 

[Trygg]

Sv: efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

Det var ju ingenting att tacka för!

Jag kom ju bara med en massa svammel och inga konkreta tips..

Jag hade också blivit osäker om han hade betett sig så där som du beskriver!

Så dom vill alltså inte ta emot honom?
Tycker jag är konstigt.
Dom kunde väl åtminstone ha provat och gett sin klara åsikt om hans ev. körbarhet efteråt!

När du säger att han får panik när han ska in mellan skaklarna.
Vad menar du då?
På vilket sätt får han panik och hur reagerar och agerar han då?

Det är ju synd att Snigelfarmor har tvångsdeporterats ut till en ö! ;-) ;-) ;-)
Annars hade hon funnits i ditt område och säkert hjälpt till!

 

[snigelfarmor]

Sv: efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

Haha, mitt hjärta tvingade mig!

Bättre att du ber Maria Henriksson på rosersberg om hjälp. Hon kan det där med återinkörningar och hon är både tuff och väldigt duktig. Hon peppar kuskarna!

Hon finns på equilex.se Ring henne! alltså trådskaparen, inte trygg. Såg att det blev fel svar...

 

[Gatsby]

Sv: efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

Jag är optimist och jäkligt envis, så jag tror att det går att få honom körbar igen. Och jag talar av egen erfarenhet. Min 7-åring hade en liknande upplevelse när han var 4 år.Först gången välte vagnen och han skenade runt själv i skogen 45 min och vagnen var vind och sned när de fick tag på honom. Han reagerade inte på vagnen efter denna episod utan var som vanligt att köra. Efter någon vecka togs hans vargtänder bort. En av tänderna gick av men veterinären intygade att hon fått bort alla bitar. Någon vecka senare när jag körde smattrade det till när vi körde igenom en lerig vattenpöl och då skenade han. När jag tog i honom blev han bara rädd, gick ännu fortare och slog bakut. När han landade fick han ena bakbenet utanför skakeln. Jag fick styra in honom i ett staket för att få stopp på honom. När jag försökte lyfta upp benet för att få det på rätt sida var han så rädd att han la sig på sidan, helt stilla och blundade Då kunde jag snabbt få loss honom från sele och vagn. Efter ytterligare kontroll i munnen av veterinärenn visade det sig att det inte alls hade läkt utan att det satt sylvassa flis kvar av tanden.

Efter dessa upplevelser har han varit allt annat än säker att köra. Hade han varit en stor häst hade jag aldrig gett mig på det, men jag har kämpat på. Ett år tog det innan han började kännas lite säkrare. Så fort det var det minsta ojämnt så att vagnen skramlade eller knyckte blev han rädd och försökte antingen sticka iväg eller ville inte gå fram. Att köra dressyr på körplan gillade han bäst. I somras (när det gått 2 år) började vi galoppera med vagnen för första gången sedan olyckan. Till en början bara kortare sträckor men successivt längre och längre. Han har tagit flertalet placeringar i dressyr och precision på tävling och älskar att bli körd. Han har det senaste halvåret känts helt trygg.

Mitt råd: bestäm dig för att försöka, ta hjälp av någon kunnig kusk som är med dig när du spänner för och kör. Att ha någon annan med som "har ansvaret" har kännts tryggt för mig när jag varit rädd. Och ha tålamod och ge det tid. Min var mycket orolig under lång tid efter olyckorna men med tiden har han blivit säkrare och säkrare. Det är inte omöjligt!

 

[beautifulmistake]

Sv: efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

Nej, de ville inte ta emot honom. Det var ett ställe som kunde tänka sig att testa men avråde mig klart och tydligt, så det kändes inte så kul att skicka iväg hästen över halva landet om de inte ens tror att det finns en chans

Han vägrar helt enkelt att stå stilla mellan skaklarna med vagnen bakom sig.. han kan gå i så att han näästan står rätt men sen börjar han dansa..
Tips på hur man tränar det på ett bra sätt?

 

[beautifulmistake]

Sv: efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

Tack så jättemycket för ditt tips, jag ska höra av mig till henne!

 

[beautifulmistake]

Sv: efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

Tack för ditt svar!

Jag ska ta till mig av ditt råd och se till att bestämma mig i tanken att jag ska göra det här och sluta tvivla/fundera på om det kanske inte är det bästa för honom osv.. det har jag ju alltid i bakhuvet annars.. vilket ju säkert känner av också.

Hur är det med din häst, vad tycker han om körningen nu?

 

[Gatsby]

Sv: efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

Han bara älskar att bli körd God framåtbjudning, fin form, mjuk och fin i sidorna och som sagt helt trygg när allt är som det brukar. Han har under hösten börjat gå så smått som parhäst och det har han stört sig mycket på men inte visat någon rädsla utan mer varit sur, maskat och låtit den andra hästen dra.

 

[Boerperd]

Sv: efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

Tack så jättemycket för ditt tips, jag ska höra av mig till henne!

Ring Mia och hör vad hon tycker, hon har ju som sagt haft liknande hästar tidigare med bra resultat! Plus att du har ju inte långt till henne.

//M

 

[lillsyrran]

Sv: efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

Min häst kom lös med vagnen, gick omkull (flög över ena skakeln och låg nästan 90 grader mot vagnen) och låg fast. Jag fick skära sönder selen för att få loss henne. Hon fick ett krossår på vä "höftknöl" (fick sys) ett djupt (8cm) sår rakt in i bakbenet nära knäleden (dränage 1 v) samt diverse småsår. Hon kunde inte gå på flera dagar pga stelheten (=boxvila). Tog flera veckor innan hon var ok, kunde dock skrittas efter ett par veckor.

Jag trodde aldrig att det skulle gå att köra henne igen. En månad efter olyckan provade vi med tömkörning samt en tävlingssulky som kompisen höll istället för att sätta fast den. Ingen reaktion. Gången därpå satte vi fast sulkyn och jag hoppade upp. Hästen var kolugn hela tiden och har inte fått några som helst "men" efter olyckan!

Jag tror säkert att det går att "bota" din häst. Men det kan ta tid och du får nog räkna med att köra in honom på nytt. Lycka till!

 

[Ljulius]

Sv: efter olycka? åsikter, tips mottages tacksamt! (långt)

Jag är nog på precis samma ställe som dig...

Min sprang runt ungefär som din och vill inte vara i närheten av vagnen. Han står still på ren lydnad, men han fnyser och kniper med svansen, och ser klart skärrad ut.

Den frågan jag ställer mig är om det är värt det, för HONOM. Det blirju en pärs att gå igenom om d nånsin går att spänna för igen,. Och det jag undrar är ju vad somn händer om vi hamnar i en liknande situation, kommer det här minnet att ta över då?

Och ja, jag kan lätt erkänna att jag själv tycker det är jätteobehagligt. Jag har ändå kört in många hästar och kört i princip alla hästar jag haft och kör hästarna på jobbet. Men det där vi var med om ger mig gåshud bara jag tänker på det.

Så frågan är, om JAG vågar köra och om det blir ngt bra utav det...