Det är skitjobbigt när det är "mina" duvor som drabbas fast på ett helt annat sätt mot de främmande, de som känner mig är så tillitsfulla och det är tufft på sitt eget sätt. De vet ju inte att vad som är bäst för dem är att få somna in.
Det känns ändå mycket bättre när jag åtminstone kan ge dem en riktigt bra sista stund i livet efter att de kämpat så i motvind med det här hemska skitviruset i kroppen. De behövde inte vara rädda, desperata eller förvirrade på slutet, de fick äntligen mätta magar, återfuktade strupar, fotbad, ha det varmt och gott, lugnt och skönt, vila sina trötta ögon och sova sött tillsammans innan det var dags.
Det känns ändå mycket bättre när jag åtminstone kan ge dem en riktigt bra sista stund i livet efter att de kämpat så i motvind med det här hemska skitviruset i kroppen. De behövde inte vara rädda, desperata eller förvirrade på slutet, de fick äntligen mätta magar, återfuktade strupar, fotbad, ha det varmt och gott, lugnt och skönt, vila sina trötta ögon och sova sött tillsammans innan det var dags.