Dumma biologiska klocka!

[Ohmywhy]

Ja ni föräldrar nu har det börjat ticka och det med besked! Tiden är inte direkt den bästa, jag håller just på med ett "karriärsbyte" (sålt mitt företag och pluggar igen ). Men samtidigt så känns det som att jag kommer få vänta så lääänge innan jag kan skaffa barn! Jag vill ju börja försöka nu direkt!

Min sambo har ett bra jobb och där har vi ju en stabil inkomst. Vi är 27 resp 29 år och om vi ska vänta tills jag är klar så är jag ju 30! (inte för att förolämpa ngn om att de är gammalt utan mer att jag inte vill vänta så länge) Sen ska man ju börja jobba med det man pluggat till å sen kanske man får bra jobb och sen vill man avancera.. bla bla (jag vet att jag låter dramatisk men jag känner så just nu).

Hänger här på buke föräldrar så fort jag kan å avundas... Lånar hem syskonbarn vare sig syster behöver eller ej *s*.

Så snälla ni hjälp mig säga att det är en jättedum idè och att jag aldrig kommer kunna plugga klart med ett barn samt att ekonomin kommer vara värdelös och att jag kommer bli deppad ( givetvis sagt med glimten i ögat).

 

[ameo]

Sv: Dumma biologiska klocka!

Det blir aldrig rätt tillfälle, om man ska titta på omständigheter runtomkring.
Pluggar du klart så behöver du börja jobba när din utbildning är färsk. Och sen är du ju ny på jobbet och behöver vara där ett tag.
Har du häst så kanske det precis börjar bli kläm på bakdelsvändningarna så du kan gå upp en klass i tävlandet.
Etc, etc...

Ärligt talat, får du barnet nu kan du plugga klart sen och hoppa direkt på jobbandet efter pluggandet.
Dessutom vet du ju inte ifall du blir gravid direkt eller om det tänker ta åtta år till...

Nej, jag är inte ett dugg hjälpsam...

 

[Ohmywhy]

Sv: Dumma biologiska klocka!

haha tack! du är hemskt hjälpsam

Nä men ärligt så stämmer ju det du säger, rätt tidpunkt finns nog inte. De är mest jag som blir orolig för ekonomin osv.

I mitt huvud har det sett så klart ut innan, utbildning, jobba ett tag, sedan skaffa barn. Nu har jag gjort de två första men sedan ändrat mig med vad jag ska göra med mitt liv!

Eftersom jag är så inrutad i hur man "ska göra" så ser det omöjligt ut när jag tänker att man skall kunna plugga efter osv. Men självklart går det de är bara min envisa hjärna som måste programeras om.

 

[Mitten]

Sv: Dumma biologiska klocka!

Äh, skit i såna praktiska detaljer, det finns som sagt ingen rätt tid! Och det kan ju ta ett tag att tillverka också. Eller så tar det en vecka, men vet ju aldrig ...
Om du pluggar är det ju bara ta sabbatsår eller något (med låg fp då, men räkna på det om ni klarar det). Eller ta ett sålängejobb när du blivit gravid för att få upp SGIn (tar väl 6 mån? Rätta mig om jag har fel).
Och att vara borta från jobbet ett år (om du hunnit börja jobba) eller så för att vara hemma med kotte - det känns som man varit borta en evighet, men när man är tillbaka säger det vips så känns det som om man aldrig varit borta. Ett år är ju ganska kort tid på jobbet, liksom. Så har det känts för mig både när andra varit lediga och när jag varit det själv! Det ORDNAR sig, vill ni ha barn och är överens och allt, så ordnar sig resten!

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Dumma biologiska klocka!

Jag är i samma sits fast min sambo är lite äldre än din. Barn ska vi ha någon gång men vi vet ju inte ens om vi kan få egna. Rätt tidpunkt kommer nog aldrig utan man ska ju bara ditten och datten hela tiden. Sambon föreslog att pricka in sommarbebis och att han ska vara pappaledig så att jag kan fortsätta studera men jag vet inte riktigt om jag tror på den idén.

 

[Sessiagh]

Sv: Dumma biologiska klocka!

Vi fick barn som 34-åringar (första och enda barnet). Min man var (och är) företagare med medelstort företag, jag själv läste på min magisterexamen i socialt arbete. Vi har haft sällskap sen vi var 22 år och är nu inne på vårt 19 år tillsammans. När jag fyllt 30 började min biologiska klocka ticka något vansinnigt och jag var helt fokuserad på det här med att skaffa barn. Min man ville vänta lite till.
Han fortsatte med sitt företag men jag blev aldrig färdig med min magisterexamen, vi är idag 40 år.
Att skaffa barn var det bästa som kunde hända mig i min personliga utveckling, jag var jätteduktig på att jobba häcken av mig och plugga som en galning med topp-prestationer men urusel på att njuta av livet och bara vara. Allt handlade om att prestera, vara duktigare och visa framfötterna. Snacka om höga ambitioner! Tack och lov fick jag barn, vill jag bara säga.
Man får ett helt annat perspektiv på livet och lär sig prioritera det som är viktigt.
Vill du plugga mer så gör du det, ett barn hindrar inte mer än att ekonomin blir mer ansträngd. Det beror helt på hur högt du lagt ribban för dig själv.

När jag pluggade i omgångar var det många klasskamrater med både två och tre barn hemma, dessutom ensamstående. Men de lyckades också hitta en balans med att göra tillräckligt bra ifrån sig utan att vara bäst. De förenade ett härligt familjeliv med personlig utveckling. Alltså är det möjligt!

Det här är bara mina reflektioner så där en sömnig tisdagskväll. Lycka till hur ni än gör.
/Sessiagh

 

[Ohmywhy]

Sv: Dumma biologiska klocka!

Känner igen mig själv i mkt. Har alltid stressat för att hinna det och det och det. Startade eget som 19 åring samtidigt som jag pluggade har därefter jobbat 6-7 dagar i veckan, tjänat bra och varit så duktig på att just jobba. Min sambo klagar på att jag aldrig är nöjd med det jag gör och att jag alltid vill vara duktigare men aldrig slappnar av och flyter med.

Sen jag började känna att jag vill ha barn så har jag som vanligt börjat räkna, fundera, planera, oroa mig. Jag vill ha allt lika välorganiserat som pappren i pärmen.

Just nu känns de mest viktigt med barn och det är jättekonstigt för mig som alltid varit så intresserad av karriär och att ja.. tjäna mkt pengar.

Tror inte att jag kommer kasta p-pillren imorgon kanske, de är trots allt ett stort steg och jag älskar som sagt att planera. Men jag uppskattar verkligen svaren här av er som har barn och som kan lugna mig lite. Så kanske kan jag klara att inte veta exakt vad som händer de närmsta 365 dagarna, för de har jag vetat mer eller mindre de senaste 6 åren.

 

[emjo]

Sv: Dumma biologiska klocka!

Jag hoppade karriären och satsade på barn istället, jag ville som du inte vara 30 när jag får mitt första barn.
Kommer att börja plugga om ca ett år när min lille son är 13 månader, och under studietiden så kommer han antagligen få ett syskon så att jag kan koncentrera mig på jobbet den dagen jag har pluggat klart.

Dessutom så beräknas din Föräldrapenning på den lön du hade innan studietiden så du kanske får en helt okej FP?

För min del så får jag såpass bra FP att jag kan spara så många dagar att jag kan vara föräldraledig alla lov under studietiden!

 

[jerseyko]

Sv: Dumma biologiska klocka!

Man kan planera mkt in i minsta detalj men inte barn. Inte ens om man gör en provrörsbefruktning så har man inte stenkoll på läget.
Man blir gravid när kroppen vill och det kan t.om vara så att ett ägg tycker att sperimerna är för dåliga så är den chansen borta. Ju äldre man blir ju svårare blir det dessutom att bli gravid.

Visst kan man ha en plan att idag ska jag städa, posta brev, mocka, fika med tollan. Men några exakta klockslag kan bli väldigt svårt när man får barn Räcker ju med att de blir bajsnödiga precis när man ska gå ut så ska man av med alla kläder och byta blöja och på med allt igen så är man 10 min försenad.

Det bruckar stå lite titt som tätt om sånna kvinnor som du verkar vara, planerar allt, karriär, jobbar osv osv som lixom har hittat en ny sida hos sig när de blivit gravida och fått barn. De har lixom varvat ner och kan njuta av varje dag och ta den som den kommer.

 

[ameo]

Sv: Dumma biologiska klocka!

Sen jag började känna att jag vill ha barn så har jag som vanligt börjat räkna, fundera, planera, oroa mig. Jag vill ha allt lika välorganiserat som pappren i pärmen.

*klipper i ditt inlägg*

Planera inte för mycket bara, när det gäller barnalstrande...
En av min svägerskas väninnor var också en planerare. Både hon och maken högutbildade med välbetalda jobb mitt i karriären. SÅ bestämde de sig för att NU vill vi ha barn. Åsså blev hon inte gravid direkt, så som de hade planerat. De tog kontakt med fertilitetsklinik (privat) redan efter 5-6 månaders försök, för att de blev stressade av att barnet inte kom enligt deras planerade schema...
De blev beordrade att ta det lugnt över sommaren och sen återkom de till hösten, nu jättestressade. Det var inget fel på någon av dem, men det blev i alla fall en provrörsbefruktning och det föddes tvillingar. Ett par år senare blev hon gravid på naturlig väg...

Med detta vill jag vara säja igen, planera inte för mycket utan låt det bli om det vill bli. Är det meningen så blir du gravid direkt, är det meningen att det ska dröja så gör det det.

Lycka till, när det än blir!

 

[Ohmywhy]

Sv: Dumma biologiska klocka!

Jag är inte så insatt i hur det där med FP fungerar och frågan är kanske dum men hur blir det för mig som hela tiden varit egen företagare?? Jag har ju aldrig varit anställd hos ngn annan heltid utan bara jobbat hos andra företag som konsult och då fakturerat dem från egna företaget sen. Min lön kan variera otroligt mkt så vet inte riktigt vad dem skulle gå på när man tänker vad jag skulle ha i FP?

Menar givetvis inte att ngn här ska fundera på det utan de va mer tankarna som kom igång nu när Fp kom på tal.

Men någonstans så måste man väl kunna kombinera barn och karriär, givetvis inte när barnet är pytteliten men sen måste man ju kunna få en ganska så bra karriär inom jobbet också, samtidigt som man är supermom

 

[ameo]

Sv: Dumma biologiska klocka!

Föräldrapenningen baseras på din inkomst de senaste 6 månaderna innan du börjar ta ut av föräldrapenningen.
Hur det fungerar vid studier har jag inte koll på.

Mer info finns på försäkringskassans webplats www.fk.se

 

[Ohmywhy]

Sv: Dumma biologiska klocka!

Jag har svårt att inte planera så när det är ngt som man inte bara kan planera (exempelvis detta) så blir jag stressad.

Men jag tar till mig alla råd och måste säga att det känns väldigt bra att läsa om er som har erfarenhet om det här.

När jag pratade med sambon sa han bara lugnt att det kommer när det kommer och att det skulle vara rätt tid när det kom (ologiskt, de kommer ju inte sålänge jag går på p-piller så man måste visst planera att sluta äta dem). Han sa även att vi löser det och att hans liv bara kommer bli bättre den dagen det blir, vare sig de är rätt i "planeringen" eller ej.

Jag ska bli mer som honom tror jag.

Nä nu ska jag lägga mig i sängen och försöka att inte fundera så mkt på exakt vad som ska hända imorgon. Man måste börja någonstans.

tack igen för råden

 

[jerseyko]

Sv: Dumma biologiska klocka!

Föräldrapenningen baseras på din inkomst de senaste 6 månaderna innan du börjar ta ut av föräldrapenningen.
Hur det fungerar vid studier har jag inte koll på.

Mer info finns på försäkringskassans webplats www.fk.se

8 månader är det väl om man inte har en fast månadslön och de sista 6 månaderna har man rätt att gå ner i arbetstid utan att SGIn påverkas?