'Dum' fråga om hundslagsmål?

[Alexandra_W]

Nu har det roliga börjat.. Ska verkligen könsmognad vara nödvändigt, egentligen?

Två gånger idag har hundskrällena rykt ihop. Båda gångerna ang resurser. Den lilla skiten går fram och utmanar Utter, och när Utter tycker 'stick och brinn, det är mitt' så svarar den lilla, och sen smäller det.

Regelrätta slagsmål, inte gruff, men ärliga, korrekta slagsmål. Pälstussarna yr, men inte minsta hål i huden. Dock så ger sig den lilla skiten inte riktigt som han 'borde' (jag är inte förvånad, det är en kaxig sak). Båda gångerna har det hela i princip nått någon form av remi, där de helt enkelt slagits en stund, och ömsom har den ena övertaget och ömsom den andra, och tillslut har de 'fastnat' i stående läge, där båda har haft ett stadigt grepp i den andras halsskinn eller liknande, och för att det ska bli 'mer' måste en av dem släppa och hugga om, eller bita hårdare, stått så en stund och sen ser det för ögat ut som om de kommer överens om att lägga ner, går åt varsitt håll med höjd svans och stela ben, och sen är det bra. Fem minuter senare kan de ligga och äta märgben intill varandra, eller sova på varandra etc.

Så, jag skulle gärna slippa det, men jag är inte direkt bekymrad än (och märgbenen ligger nu uppe på den höga bokhyllan, och från och med imorgon bitti införs den nya rutinen 'äta på olika sidor av hundgrinden'), men en tanke som slog mig är:

Märker man eg om/när det går helt överstyr? De slåss ju som sagt sjysst än, även om det är på allvar, men bithämningen fungerar så de inte biter hål. Men som det brukar vid hundslagsmål så både låter det ju och ser ut som om de ska slita varandra i stycken. Och riesen är ju högljudda och fysiska, men visuellt och hörbart kan jag inte se/höra någon skillnad mellan hur de här två låter - och hur pappas riesentik lät när hon seriöst skulle döda annan hund (enda skillnaden är att det är inget dödsångestskrik från den anfallna hunden). Så jag började fundera på om man hör/ser skillnad när/om det går helt överstyr, eller om det helt sonika inte märks förrän man inser att blodet rinner?

Jag har varit rätt förskonad från slagsmål där den ena inte ganska omgående ger sig, förutom nämnda riesentik då, därav frågan?

 

[escodobe]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Jag hade nog försökt hindra dom från att slåss över huvud taget.

Jag har haft lite bekymmer med att min lilla terroriserar min stora och jag försöker göra klart för dem att det inte alls är tillåtet. Inget tjafs över ben ect är tillåtet
Det jag oroar mig för är att den lilla djäveln inte kommer ge sig ens om min stora skulle bli arg. Han är kaxig OCH envis.

 

[Diplomaten]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Fast jag tycker inte alls att det är en "dum fråga" om hundslagsmål. Funderar på den själv till och från.

Våra två bröder har precis fyllt 6 månader och de är nu båda könsmogna. Jag hör en skillnad i deras sätt att leka och "göra upp". Och det är ganska tydligt (eftersom de här är lika gamla) från, innan de var könsmogna. Våra två vuxna hundar har också blivit mindre acceptabla - vilket är helt naturligt förstås, framförallt på den ena av bröderna som upplevs något kaxigare (Andy). Han tolererar de mycket lite ifrån. Den lite större unghunden "Tjocken" är mer stabil och går ogärna in i bråk om ben och mat. Andy prövar sig hela tiden, men börjar att förstå att han är lägst (vi har valt att göra det så eftersom han är lite mindre stabil än "Tjocken")

Så ja, jag tycker också att det är "svårt" att höra de exakta nivåerna, men jag märker också att jag lär mig varje dag att höra när det börjar vridas uppåt. Det är en tunn tröskel när det är lek med lite inslag av uppgörelse och lite kraftigare gruff. Vi har dock hållit dom hårt från början och det har gett resultat. De får busa, leka och faktiskt också "göra upp" men till en viss gräns. Och det är väl den gränsen som jag också funderar på ibland. Men, när alla hundarna umgås blir det som du beskrev - märgbenen på bokhyllan eftersom JRT och Andy rykt ihop. Och hon är en liten bitmaskin. Där emot är vi noggranna med att deras egen mat är deras (mellan hundarna) och tallrikar som vi ställer ner för "allmänheten" ska vara allas - den som inte accepterar det får "rött kort".

Det är faktiskt riktigt intressant att ha flera hundar i olika storlekar, raser och ålder. Det är nu som man får forska på äkta flockdynamik. Framtiden utvisar om man handlar riktigt!

 

[TinyWiny]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Varför låter du dem slåss?

När min lille blev könsmogen och började kata sig mot gammelhunden fanns det inte i min värld att det skulle få gå så långt som till slagsmål.

Gick inte lillen undan när gammeln sa ifrån så sa jag till lillen att nu var det bra och så fick han gå därifrån.

Det hände några gånger men sedan fattade han vem som bestämde och det var jag.

Nu var det ju ganska stor storleks skillnad på mina, den gamle vägde minst dubbelt så mycket så risken hade varit stor för skador men jag hade aldrig accepterat slagsmål i min flock i vilket fall.

 

[Aliide]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Jag hade aldrig tillåtit sånt där i mitt hem. Jag tycker tvärtom ofta att hundarna växer av att slåss och att dom inte ska få tillfälle till det alls. Sedan har jag sett flera gånger hur spänningen blir värre och värre för att det sedan smäller till ordentligt.

 

[dpmatte]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Du måste visa dem klart och tydligt redan från början att det bara finns en som bestämmer = du.

Visst de måste få ha olika rang. Men slåss ska de inte få göra. Om det går överstyr har du inte en chans i hela världen att få stopp på dem. Små hundar kanske man kan klara, men 2 st riesenhannar, nej det går inte.

Visserligen slåss hannar och tikar om olika saker för det mesta, men ändå. I regel (men som sagt det kan gå överstyr precis när som helst) så slåss hannar för att se vem som är starkast. Tikar slåss väldigt ofta om livet direkt, därav ångestskriket från tiken.

 

[Nikkis]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Inga frågor är dumma.

Jag var däremot själv lite dum i början, när min unghund började utmana ödet med min annars Väldigt toleranta gamling. Lillskiten fick sig ett par törn efter flera om och men av gamlingen, utan skador, jag lät det vara... Trodde att det var "löst".

Tji fick jag, unghunden coolade ner sig för stunden, tills han hade mer stake nog att stå på sig, det slutade på akuten....

Detta skedde ute på en promenad, det kom som en blixt från klar himmel!

Jag såg direkt att det var blodigt allvar, lätena var något som jag tidigare aldrig hört och sättet dom slogs på var helt annat än det jag tidigare sett.

Jag frös till, blev helt måste jag säga-kunde inte röra en enda min.
Såg sen hur min sambo bokstavligt kasta sig över första bästa hund, slet bort den, sikta in en fet jävla spark i den andre och sedan kasta sig på den han fått tag i och mer eller mindre la sig på den och höll fast...
Jag vaknade då äntligen till liv och kastade mig på den andre(gamlingen) innan han hann göra något.

Det var Inte kul! Jag vill Inte ens tänka tanken på vilken utgång det hade kunnat fått om jag hade varit själv ute då det hände

Idag vet jag mycket bättre, tillåter inte minsta gruff.


Så, var smart och lär dig från andras misstag - tillåt inte det att hända, det kostar mer än det smakar med att låta dom sköta sånt själva med att göra upp.


Kan tillägga för dom som inte vet, att det är två schäferhundar jag har.

 

[Ambra]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Kan bara hålla med dom som tycker att du inte ska låta dem slåss! Visa att du inte accepterar tjafs..
Min älsta tik (tuff dam, tikelak), umgås med en lika gammal & ranghög rottistik, flera dagar i veckan. Detta sker helt på¨våra (ägarnas) villkor! Hade inte vi funnits där så hade hundarna, förmodligen, inte kunnat umgås idag!

 

[Alexandra_W]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Jag tillåter dem inte att slåss, men det finns inte mycket mer jag kunde göra igår, de var 'blinda och döva'. Jag röt NEJ, och respektive hunds namn. Utan reaktion. Provade putta den lilla lite ur balans, utan reaktion. Och där fanns det inte mycket mer jag kunde göra, det var INTE ett läge där jag tyckte jag skulle stoppa in händerna och försöka sära dem, då risken är för stor man ska åka på ett bett av misstag då.

Så, jag gick och hämtade en hink vatten, när jag kom tillbaka var det 'remi-läget'.

Men just det att de var 'blind och döv' föranledde min fundering om man märker om/när det går 'överstyr' och de inte gör upp längre, utan det är bokstavligt talat blodigt allvar.

Jag har tillåtit dem att tala om 'mitt ben' genom att morra åt den andra, men jag har hela tiden gått in och stöttat Utter och avbrutit den lilla när han kommit och provat mopsa. Just för att jag inte tillåter kaxighet eller bråk så, och det har fungerat bra. Men som sagt, igår rök de ihop och det gick snabbt, och jag kunde inte gjort mycket mer än kastat vatten. Vilket jag gjort om det behövts. Samtidigt så dels kastar jag ogärna vatten inomhus *s*, och när det nu VAR sjysst så kunde Utter få en chans att trycka ner den lilla - han BEHÖVER det (Viktor alltså). Dessvärre tyckte ju inte den lilla odågan det behövdes.

Och som jag skrev så är det inget ätande i samma rum eller ben framme mer, just för jag inte tycker det är okej att de bråkar. Innan har de ju fått det, då har det räckt med att säga till den lilla. Men igår gick det såpass fort. Nu ska man inte förmänskliga djur, men om man skulle det så skulle man kunna säga att den lilla nog bestämt sig för att utmana på allvar. Innan när han kaxat så han har gått fram och ställt sig provokativt nära, där har jag alla gånger brutit honom när jag sett. Några gånger har jag missat det, men sett när Utter morrat för att säga 'mitt', och den lilla har morrat tillbaka. Då har jag brutit där. Och extremt övertydligt och utan minsta tvekan att det där är INTE okej någonstans. Och han har utan problem tagit det då och lagt ner. Däremot har han provat igen nästa dag (dock inte mer gånger den dagen så att säga). De har kunnat ligga PÅ varandra och äta ben sen, och ofta valt att ta sina ben och lägga sig i princip på varandra.

Så, jag har varit beredd på att förr eller senare kommer det en kraftmätning, men hade faktiskt förväntat mig att den skulle bli under lek som gick överstyr. Men det kom igår, och som sagt det gick på en sekund. Andra gången än snabbare. De var i mitt rum, låg och vilade tätt intill, mamma kom hem, de sprang för att hälsa. Sen tvärvände båda två, och jag hann bara tänka 'benet' sen small det. Det var väldigt tydligt att båda hundarna när de vände plötsligt satt kurs på ett av benen i mitt rum, men de kom inte ens dit utan rök ihop direkt i vändningen. Så, dåligt med förvarning som jag hann reagera på.

Men jag har INTE för avsikt att låta dem slåss kors och tvärs. Däremot vill jag hellre inte förvärra genom att förtvivlat skrika åt dem, börja försöka dra i en av dem eller liknande, som kan trigga mer. Och dessvärre ignorerade som sagt båda mitt NEJ. SÅ gärna tips på hur jag visar det inte är tillåtet?

För de vet mycket väl att man inte får gruffa med varandra. Möjligen skulle jag tyckt att de INTE skulle fått säga ifrån om sin mat/ben, lätt att vara efterklok. Det har alltid varit det enda jag tolererat att de fått 'ha åsikt om'. Och jag har som beskrivit varit väldigt noga med att backa upp Utter och avstyra den lilla om han mopsat, och det har fungerat hitills, men som sagt.. Jag går in och bryter lek ibland med, när jag tycker den blir för vild, även om jag ser att det fortfarande är lek. Men om någon under lek 'hänger sig fast' eller blir för burdus, så bryter jag leken direkt osv.

Viktor får alltid mat sist, han måste vänta innan han börjar äta, får inte vara i sängen (det får Utter) osv.

Så, förutom att ta bort det som kan skapa resursförsvar, dvs undvika siuationen, så vet jag faktiskt inte riktigt 'vad mer' jag kan göra så? Förutom fortsätta rent allmänt uppfostra herrn med storhetsvansinnet, han är ju könsmogen och han är ju rätt slynglig nu, men ändå på en ganska 'liten' nivå så generellt, lite tillfällig dövhet ibland och ett par 'stå och titta på matt när hon kallar och tycka 'och vad ska du göra annars då?'.

Jag hoppas pappas tik inte gått in i löp än, ska dit idag, och en viss liten herre här kan få träffa henne själv, hon är ärlig, konsekvent men en TIK, så han kan ju prova mopsa där den lilla herrn... Det jag skulle önska att han fick uppleva var att verkligen behöva GE SIG, hitills har han nog aldrig upplevt det, det är som sagt en kaxig, trygg och självsäker sak men då han inte varit minsta elak eller mopsig har han 'kommit undan' med det i umgänget med andra hundar. Matte är nog den enda han verkligen fått 'lägga sig för'. (Han hade en tendens att nafsa och nagga i vantar och händer, och såg det som en kul lek när han fick bannor. Och jag erkänner villigt att jag tillslut ledsnade och tryckte ner honom i snön med besked, tills han gav upp. Han har aldrig ens försökt nafsa vantar/händer efter det). Han har btw NOLL resursförsvar eller mopsighet mot människor.

 

[escodobe]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Jag har kapitulerat här hemma för vrålapan. Man tycker ju inte att en sexmånaders hårboll ska kunna gå in och totaldominera en äldre rottweilerhanne men eftersom han lät honom göra trots mina försök att se till att han låg lägst i rang så har jag snarare gått in som skiljedomare "man muckar inte" men att lillskiten är sturskare än rottisen verkar jag inte kunna ändra på.

 

[Alexandra_W]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Jo, jag bryr mig inte egentligen om vem som är/blir högst i rang, även om Utter är betydligt mer lämpad än Viktor. Men redan från början sagt att jag egentligen skiter i vem som bestämmer, bara de kommer överens/gör upp om det och inte håller på och muckar om det hela tiden. Men har hitills stöttat Utter då den lille ju faktiskt backat, om än med lite hjälp av matte.

Men Utter tycks ju inte vara sugen på att ge sig/släppa rangen, och inte lillskit heller i dagsläget.

Har dessutom halvt på skämt, halvt på allvar tyckt till Utter att 'du kommer få igen det där..' när Utter glatt under lek låtit lillskit välta honom, trycka ner i snön, lägga upp hakan/tassen etc. Dock har ju lillskit hela tiden lyssnat när Utter tyckt 'nu är det färdiglekt', och uppenbarligen har det räckt för Utter. Men nu får han sota för det..

Lillskit fick träffa pappas tik utan uppbackning av Utter idag (för då går Utter - korkat nog - in och försvarar den lille, dessutom kan de ibland fulspela och köra två mot en). Men han är smart den lilla, och mopsade inte mot tiken. Han gjorde ett par lama försök och hon fräste ifrån och han tyckte 'jaja tanten' men la ner. Inte ens när hon paraderade omkring med ett stoort köttben jag gett henne så gjorde Viktor annat än beundrade det på avstånd, med dreglet rinnande.. Bra det, att han har vett, men han kunde gärna fått försöka och fått sig en skrapa.

Inga incidenter alls härhemma idag, de har legat på varandra i bilen, lekt hos pappa, lekt hemma etc. Men så har det inte varit minsta ben/mat inblandat.

 

[escodobe]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Ja jag hade mycket hellre sett Brutus som högst i rang, Han vet hur man uppför sig och är trygg vilket den lille inte gör alls.
Men det blev bara värre av att försöka stötta Brutus...

 

[Alexandra_W]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Men 'gav sig' Brutus eller lät sig domineras eller vad man ska säga? Hade Utter gjort det hade jag inte försökt 'stötta tillbaka' honom.

Men fram till igår så har Utter styrt, och inte blivit ifrågasatt direkt. Det har senaste veckorna (i takt med att antalet lyckade pinkningar på tre ben för Viktor ökat..) kommit små små försök, t ex som det jag beskrev att gå fram - bli morrad åt - prova morra tillbaka. I de lägena så har ju Utter bara svarat upp mer, och bytt 'ton' på morret, och jag har backat upp och sett till att Viktor gett sig, vilket han har. Men gjort nya försök, inte uppfasade, men återigen.

Tills igår då, när det smällde. Hade Viktor vunnit den striden, och Utter backat, hade jag slutat stötta honom. Men han gav sig inte, och Viktor gav sig inte. Utter kändes lite mer 'nej nu jävlar din lilla slyngel' andra gången, antar han blev överrumplad av det första också. Men som sagt, Viktor gav sig inte, och det blev vad jag närmast kan beskriva som remi, och jag MISSTÄNKER att Viktor snarast fick blodad tand om något. Absolut inget 'det där var en dum ide'.

Och jag ser inte hur jag riktigt ska kunna påverka det där. Än har det som sagt bara hänt de två gångerna igår kring resurser, men det är ju inte säkert det stannar där, även om jag hoppas det. För just nu känns det som att de är 'jämbördiga' (den lilla är TUFF, varit sen han kom som sexmånaders, Utter är dominant men kastrerad) och om de inte kommer överens om att det är oavgjort/jag kastar vatten på dem nästa gång, så kommer ingen ge sig förrän det går över gränsen i betydligt otrevligare slagsmål. Sådana där det går hål och orsakar veterinärräkningar.

Känns som det inte spelar någon roll om jag stöttar den ena eller den andra, och jag har svårt att se hur jag ska förhindra att de far ihop kring resurser igen? Annat än undvika situationen då.

 

[Centaur]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

håller med!

det är inte okej att slåss på allvar. inomhus är det inte ens okej att slåss på skoj, såna leker hör hemma utomhus..

en dag får din stora hund nog och då ligger den lilla terroristen illa till. du som flockledare måste bestämma att man inte uppför sig på det sättet. så fort dom börjar morra åt varann måste du vara där och säga till.

vi har en stor och en väldigt liten hund och från dag ett har vi sett till att den lilla ej får vara dum mot den stora, och den stora får inte vara våldsam mot den lilla. har händt någon enstaka gång att någon morrat och då har jag sagt till direkt. tack vare det så kommer dom jättebra överens, och stora har lärt sig att han måste vara försiktig. båda är unga hanar.

är precis som med allt annat man lär en hund, tex att inte bråka med katter - vilket också är "naturligt" för en hund om man nu ska dra den läxan.

det är ditt hus, du är chef och du bestämmer hur man uppför sig.

 

[Alexandra_W]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

det är inte okej att slåss på allvar. inomhus är det inte ens okej att slåss på skoj, såna leker hör hemma utomhus..

Det är total lekförbud inne, oavsett lek. Alltid varit och båda följer det. Man ser hur det rycker i dem ibland, men de vet att sånt får man göra ute.

en dag får din stora hund nog och då ligger den lilla terroristen illa till. du som flockledare måste bestämma att man inte uppför sig på det sättet. så fort dom börjar morra åt varann måste du vara där och säga till.

Det tog ty en sekund igår mellan första morr och regelrätt fight första gången, andra gången inte ens det. Där hann jag bara se att båda hundarna tvärvände, och tänka 'benet' och när jag tänkt det var det redan bråk.

De får INTE morra åt varandra, de får/har fått resursbevaka, men inom väldigt snäva gränser. De får heller inte gå och försöka sno saker den andra har. Just det sista vet även den lilla ligisten mycket väl, men som sagt, han är en slyngel just nu.

är precis som med allt annat man lär en hund, tex att inte bråka med katter - vilket också är "naturligt" för en hund om man nu ska dra den läxan.

det är ditt hus, du är chef och du bestämmer hur man uppför sig

Och jag tar fortfarande väldigt tacksamt emot tips på vad jag mer kan göra förutom det jag gjort. När de väl börjat slåss är de iaf utefter igår, döva och blinda. Och i övrigt så VET de att man inte får gå fram och mucka. Men den lilla är rätt enerverande i sitt testande nu. Jag har hela tiden klart markerat att det INTE är okej. Och jag trodde att det 'räckte' - tills igår. Dock så i sådana situationer som igår så gick det blixtsnabbt, och jag har svårt att komma på vad jag kan göra mer, än ta bort situationer där de har ätbart och är tillsammans. Men som sagt, alla tips tas tacksamt emot.

 

[Alexandra_W]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Det är alltså såhär de tidigare VALT att ligga och äta ben/tugg.

Jag har aldrig accepterat minsta morr i sådana lägen. Enda gånger jag tolererat morr är när ena hunden går fram till annan hund för att ta något den har. I efterhand kanske det var oklokt, men alltid tillåtit det, och lyckligtvis inte haft problem.

Men man får inte gå fram till någon annan och försöka ta, man får inte ligga och morra/mopsa mot varann på håll, då kan man ta sitt ben och försvinna om man tycker det är provocerande att någon annan bara existerar.

Dock så det som fallerat nu är ju att ett stycke liten ligist med storhetsvansinne inte respekterar det där med att man får inte gå fram och mucka. Jag har ju trott/tyckt att han blivit bättre med det när jag klart markerat att 'inte en chans lilla vän' med väldigt stora bokstäver när han försökt. Ja tills igår då..

Så som sagt, hur - utan att bädda för fler slagsmål - får jag lilla ligisten att fortsätta respektera att man ger fan i att gå fram och provocera? Som jag gjorde tidigare, att tydligt markera nej, och då gick han sin väg (och provade inte mer där och då, men väl senare) och som verkade fungera gör det ju uppenbart inte.

 

[Aliide]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Kanske tolkade ditt inlägg helt fel. För det skrevs som att du tittade och lät hundarna lösa allt själva.

 

[Alexandra_W]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Nej, inte riktigt. Delvis är det väl rätt rent tekniskt. När de inte reagerade alls när jag RÖT åt dem, och Viktor inte reagerade när jag knuffade undan hans bakdel (med tanken att det skulle 'tränga igenom' och få honom att för ett ögonblick rikta om uppmärksamheten och där kunna avbryta), så gick jag ju och fyllde en hink vatten. Vet inte exakt hur lång tid det tog men under minuten. När jag kom tillbaka var det över.

Kollade igenom om någon fått några sår och gjorde sen ingenting. Benen var kvar, och det var som vanligt sen. Mamma kom in och hämtade något och gick, hundarna som vanligt. Sen två h efter första fighten låg Utter och åt ett ben och Viktor och sov, eller om det var tvärtom.

Mamma kom in, båda hundarna springer fram för att hälsa, precis som vanligt. När de hälsat kvar tvärvänder båda reptilsnabbt, och jag hinner tänka 'benet' innan de ryker ihop redan ute i hallen (benet var i sovrummet där jag var). Jag ryter åt dem igen, men ingen reaktion. Tar kanske 30 sekunder för mig att ta mig förbi kombatanterna (liten hall) och komma in i köket för att hämta hinken. När jag kommer ut i hallen igen är Viktor nedtryckt på golvet av Utter som står över honom. Viktor ligger, Utter står och situationen är spänd men de slåss inte. Så jag avvaktar med hinken (såg ingen anledning skicka en hink vatten på dem då). Dock så när Utter slappnar av, nöjd med att Viktor 'gett sig' (han låg men inte på rygg, men låg och låg still under Utters hot) och ska släppa upp Viktor, visar det sig att den lilla odågan bara väntade på ett bättre tillfälle, och de ryker ihop igen. Där röt jag igen - utan effekt, men lagom tills jag lyft upp hinken igen och ska kasta den fastnar de i 'remi'-läget och jag avvaktade igen, med hinken kastberedd. Såg ingen anledning kasta 8 liter vatten på hallgolvet id et läget, jag erkänner. Hade de gjort ens en tendens hade jag utan tvekan kastat den dock, men de står i 'låst läge' en kort stund, och går sen åt varsitt håll. Fem minuter senare så var det bra.

Så, jag stod inte obekymrat och tittade på, men jag avstod två gånger under spänt läge men utan slagsmål att kasta hinken. Och jag 'skrek inte vidare' när de inte brydde sig. Och jag gick INTE emellan, jag går inte emellan två riesen med mina stackars armar om det inte är absolut nödvändigt (är det det tvekar jag inte dock, och därifrån kom frågan/funderingen om hur och om man märker när det går 'över gränsen' för ett sjysst slagsmål till ett på liv och död. För går det över gränsen och de är ute efter att skada varandra skulle jag riskera mina lemmar för att få isär dem. Igår var dock en 'maktkamp' och ett 'sjysst' slagsmål och inte liv och död stuket.)

 

[dpmatte]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Allt rytande och skrikande triggar hundarna när de slåss. Båda uppfattar det som att den som ryter/skriker hejar på dem. Så det kan göra att slagsmålet blir värre. Bättre att vara helt tyst och bara slå vatten över dem. Ja, det blir en del att torka upp inomhus, men hellre det kanske än betala någon tusing till vetten för att sy en av dem.

Man kan även dra bakåt antingen i svansen eller bakbenen. Obs att om man drar i benen, dra RAKT BAKÅT. Försök inte vända/lägga hunden samtidigt som man drar. Då kan det bli benbrott/ledbandsskador. Om man ska dra bakåt måste man vara 2 personer, en till varje hund.

Den lille är förmodligen väldigt medveten om att Utter är kastrerad. Det bästa hade nog varit att kastrera honom också, så snart han har uppnått rätt ålder för det. Förmodligen är det för att han är kastrerad som Utter inte sätter den lille på plats ordentligt.

Jag har tidigare haft 2 hannar. Samma ras som på avataren, så de var små. En gång morrade den gamle över maten, sen morrades det aldrig mer. Den gamle hade så hög rang han kunde ha och den yngste i princip så låg rang han kunde ha. Och det är en sak att tänka på redan innan man köper nr 2. Att de inte är alltför lika i rang.

 

[Alexandra_W]

Sv: 'Dum' fråga om hundslagsmål?

Nu handlade frågan inte hur man avbryter ett hundslagsmål, utan ursprungsfrågan var om/hur man märker skillnaden mellan ett 'kraftmätningsslagsmål' och ett 'på blodigt allvarslagsmål', och sen utvecklades en underfråga om hur man förutom det jag gjort kan visa att 'nej matte tolrerar inte bråk'

Hur man särar på två hundar som slåss vet jag.

Att det triggar om man börjar skrika etc vet jag också, därav bara ett NEJ och sen byta taktik.

Utter har hela tiden varit den som bestämt, och han som bestämt när leken är slut. Och han gjorde helt rätt när de slogs med, det var den lilla som felade. Visst hade Utter kunnat sätta honom på plats genom att fasa upp och låta det övergå i att bita hål. Men han höll sig till korrekt slagsmål precis som 'de ska'. Dock räckte inte det för den lilla helt skulle ge upp. Men Utter har aldrig låtit sig domineras av den lilla.

Om den lilla är medveten om Utter är kastrerad eller ej är svårt att säga, Utter är fortfarande för andra intakta hanar en mycket dominant herre som respekteras, och den lille har varit tuff mot intakta hanar med, dock inte slagits, men den enda han hamnar i matkonkurrens med är just Utter. INGEN hund har hårt satt den lilla på plats, utan som sagt han har än levt ganska högt på sin ålder, och kommit undan med att han bara gett sig lite lagom, och kommit undan med klara dominanshandlingar som lägga upp tassen etc, antagligen pga ålder.

Jag är fullt medveten om att det är en mycket olämplig ide att ha två hundar av samma rang. Det är därför det är rejält med åldersskillnad mellan de två. Jag är heller inte överdrivet bekymrad över situationen nu, den lilla är påväg att bli könsmogen och slyngel. Tonåringar testar helt enkelt. (även om det alltid finns undantag, med två jämnåriga av samma ras, som lugnt och fint och utan minsta morrning lever samman från valpålder tills de dör av hög ålder)

Så läs gärna tråden igen, och om du har några svar på det jag frågade så återkom jättegärna med dem =)