Du ska nog inte bevära XXX! H-n gillar inte dig!

[Inte_Ung]

Det är inte alla som orkar upprätthålla en relation med någon som fungerar så. Jag har släppt flera då jag haft nog med min förälder.

Det tar massor av energi och tid.
Värst tycker jag att den där lättkränktheten är.
Det kostar på att alltid behöva vara "The Bigger Person".
När man också hela tiden måste ducka för alla sårande plumpheter som brukar komma.

 

[MiaMia]

Du övergeneraliserar och drar för omfattande slutsatser.
Det är inte elakt i sig att säga till någon att man inte är intresserad av umgänge.

Om man uttrycker sig illa, nedlåtande osv. när man säger det är det inte ett bra bemötande.
Och givetvis är systematiska beteenden som blir till mobbning eller utfrysning på arbetsplats eller skola inte ok.

Men rent generellt så får folk i det privata livet faktiskt lov att välja vem man umgås med och inte.
Utan att det alls behöver tolkas som att det ligger värderingar av dig som person i det.
Vilket man ofta löser lite smidigt med subtila hintar, men om du inte uppfattar dem så är en rakare väg att rakt ut tala om hur det förhåller sig. Det är inte automatiskt illa att någon gör så.

Sen kan det i varje specifik händelse finnas massor av saker som spelar in på personens beteende. De kan vara trötta eller stressade eller tankspridda. De kan ha upplevt något annat precis innan som du inte vet om. Det behöver man väga in innan man säger att någon varit elak. Lite klantiga formuleringar och missförstånd ingår till en viss del i det som är normalt vid interaktion mellan människor. Alla lyckas inte till 100% förmedla det som var tanken på ett perfekt sätt i alla situationer.

Din tolkning av den specifika situationen är väldigt hårt knuten till din egen känsla/upplevelse av att bli kränkt. Men det behöver inte allas betyda att den andra personen AVSÅG att kränka, eller ens förstod att det blev effekten (om du inte talade om det).

Det är ju typiskt autistiskt att inte kunna väga in andras perspektiv vid tolkningen av sociala situationer. Vilket gärna ger resultatet att man tolkar avvikande från hur andra gör. Vilket inte är speciellt hjälpsamt om man sedan både agerar utifrån den ensidiga tolkningen och även skapar sina förväntningar om hur andra borde agera utifrån den ensidiga tolkningen.

Inget direkt man kan ändra så mycket på, mer än att vara medveten om det.
Men andra kan då komma med nyanseringar och komplettera ens egna tolkningar.

Jag tror de som säger att du ska strunta i och lägga händelsen åt sidan försöker göra det. De har sett mer eller tolkar beredare än vad du gör. Och uppfattar att det sannolikt inte fanns de intentioner som du läser in. Det är inte menat som ett försvar av någonting elakt. Det är menat som hjälp för dig att kunna greppa att händelsen nog ska placeras i kategorin av harmlösa missförstånd.

Som autistisk kommer man oundvikligen att hamna i fler missförstånd än de flesta. Och är sämre på att hantera dem. Att förstärka rätt-fel-tänket i situationerna hjälper inte till att hantera dem. Jag tycker att du ofta (i fler trådar) faller tillbaka i väldigt förenklade tumregler som vägledning i ett mycket mer komplext socialt spel. Förstår att du inte kan greppa det som andra. Men försöker säga att det behövs en konstruktiv strategi för att hantera det.

Nu formulerar du dig ofta i en trådstart som att du söker bekräftelse på att beteende av typen X borde väl folk inte göra. (utan att tala om att du dessutom har en specifik händelse i dina tankar)
Om du istället sa att du råkat ut för en händelse, beskriver den, och vill ha hjälp med synpunkter på hur den kan tolkas, om någon skulle upplevt den annorlunda osv. Så tänker jag att du kanske kan få svar som gör mer nytta i att reda upp det du funderar kring. Varför gjorde personen så? Hur tänkte den då? osv.

Jag tror att du behöver jobba med att få in tanken på att det FINNS andra perspektiv (även om du inte har intuitionen för att fånga upp dem). Och lämna lite mer utrymme för andra att få misslyckas lite också, för det är oftast SVÅRT för dem att klara av interaktionen med dig.

 

[Inte_Ung]

då jag haft nog med min förälder.

Jag kan berätta en anekdot.
Min Mamma kunde ringa till mig på min arbetsplats och be mig räkna ut något på miniräknaren.
När jag försökte förklara att jag var upptagen i möte så svarade hon bara "Men visst har du en miniräknare där?".
Och fortsatte i stilen "Men det går fort, jag behöver hjälp med det här nu!"
Hon förstår fortfarande inte vad hon gjorde för fel.
Det är svårt för henne i livet.

 

[Lobelia]

Då har du inte sett hånleendet när de lyckas, känt dolkstötarna till segervissa blickar.

Eller så har du tolkat det som hånleenden och personen skulle bli högst förbryllad av anklagelsen.

 

[Skorpion76]

Fast på din blogg kan du inte lyssna på andra människor.
I ett samtal är det viktigt att lyssna på andra och vad de tycker.

Helt riktigt, men där får jag i alla fall berätta det jag vill utan att bli avbruten och det är så oerhört skönt. Tidigare när jag inte skrev så mycket tyckte jag att de som skrev dagbok och benämnde dagboken som sin sannaste och bästa vän var riktigt löjliga, men numra förstår jag dem. Dagboken eller min "blogg" är verkligen en sann vän som aldrig någonsin tar illa vid sig oavsett vad jag än skriver.

Vill man enbart bli hörd utan att vilja lyssna blir det enormt svårt att få det att fungera vid sociala funktioner..

Sociala svårigheter är en del av problemet vid någon form av autism. Jag har svårt för att läsa av sociala koder, men det är inte konstigt eftersom jag ser dåligt också. Den som har dålig syn missat väldigt mycket på det sättet. Det får man inte glömma, men dessutom är det så att om någon verkligen tränger dig fram till en och hindrar en på så sätt blir man då enormt försvarslös. Det sårar någonting fruktansvärt.

Beginner Pethead

 

[avslutat medlemskap]

Hur ska vi då göra för att lyckas få kontakt på ett vettigt och bra sätt?

Beginner Pethead

Raka puckar funkar alltid, jag kan missa det där subtila men det är inte så viktigt eftersom jag är en högkänslig människa, det tar liksom ut varann och konstigt nog brukar jag connecta med människor jag aldrig träffat förr på ett högre plan direkt och hoppa över småpratet. Det händer hela tiden att jag liksom är med i ett sammanhang bara jag råkar kliva in på firman, igår tex. skulle jag hämta en reservdel på en bilverkstad och stod och väntade på varutransporten och helt plötsligt stod jag med armarna långt ner i ett motorrum och fipplade ihop en kabelstam tillsammans med mekanikern som trädde kablar från andra hållet. Han frågade inte ens om jag kunde och vi har aldrig träffats förr och sånt händer hela tiden.

Apropå raka puckar så är jag uppväxt med det i kompiskretsen, ingen uteslöt den andra men vi sa till om vi inte ville eller inte hade tid och det har jag fortsatt med hela livet och mina vänner är likadana, ingen blev kränkt eller sur, det var som det var bara.

 

[athena_arabians]

Sociala svårigheter är en del av problemet vid någon form av autism. Jag har svårt för att läsa av sociala koder, men det är inte konstigt eftersom jag ser dåligt också. Den som har dålig syn missat väldigt mycket på det sättet. Det får man inte glömma, men dessutom är det så att om någon verkligen tränger dig fram till en och hindrar en på så sätt blir man då enormt försvarslös. Det sårar någonting fruktansvärt.

Beginner Pethead

Som jag sa, naturligtvis ska ingen bli illa behandlad men är du helt säker på att personen menade illa? Det är din upplevelse och för dig är den sann men personen i fråga kan ha haft en helt annan upplevelse som är lika sann för den personen.

Den rent objektiva sanningen ligger ofta någonstans i mitten. Och är i de flesta fall ganska ointressant.

Har man problem med sociala situationer (oavsett orsak) får man jobba med det om man vill ha del i det sociala livet. På samma sätt som vi normalstörda får öva på lite mer förståelse för de som avviker. Men ingen ska behöva anpassa sig helt, då är det inte en givande social situation för någon.

 

[FannyN]

Helt riktigt, men där får jag i alla fall berätta det jag vill utan att bli avbruten och det är så oerhört skönt. Tidigare när jag inte skrev så mycket tyckte jag att de som skrev dagbok och benämnde dagboken som sin sannaste och bästa vän var riktigt löjliga, men numra förstår jag dem. Dagboken eller min "blogg" är verkligen en sann vän som aldrig någonsin tar illa vid sig oavsett vad jag än skriver.
Sociala svårigheter är en del av problemet vid någon form av autism. Jag har svårt för att läsa av sociala koder, men det är inte konstigt eftersom jag ser dåligt också. Den som har dålig syn missat väldigt mycket på det sättet. Det får man inte glömma, men dessutom är det så att om någon verkligen tränger dig fram till en och hindrar en på så sätt blir man då enormt försvarslös. Det sårar någonting fruktansvärt.

Beginner Pethead

Jag undrar hur du tänker kring killen som gick assistentkursen. Hur vet du att han inte menar väl? Han kanske bara ville tipsa dej om att personen inte ville ha med dig att göra och att du skulle ta mindre plats. Han rekomenderade psykolog.

Ibland är det en konst att vara snäll och det som egentligen är snällt och väldigt goda råd är sådant som som en först tar illa upp för och känner är både fel och rent utsagt elakt.

Jag själv har haft vissa knasiga betenden för mig när det gäller att välja killar och hur jag behandlat dem. Många kom då med synpunkter. I flera år tyckte jag att de var elaka eller avundsjuka och hade helt fel. Men de hade helt rätt.

Tänk om personen hade sagt till några att om Beginner Pethead pratar med mig så smäller jag av. Och sedan ville han från assistanskursen bara förhindra en ännu jobbigare situation? Du vet ju inte om personen har något problem så han inte har vett att uppföra sig tänker jag.

 

[Inte_Ung]

Det får man inte glömma, men dessutom är det så att om någon verkligen tränger dig fram till en och hindrar en på så sätt blir man då enormt försvarslös. Det sårar någonting fruktansvärt.

Tror du att du sårar andra ibland?
Hur hanterar du det?

 

[Lobelia]

Jag gick en kurs en gång. Med på kursen var en tjej, vi kan kalla henne Lotta, och hon ansåg att hon var mobbad vilket hon inte var, i vart fall inte från början.

Det första som hände var gruppindelning- några hade fattat tycke för varandra och valde att arbeta tillsammans trots att läraren ville ha gruppindelning enligt hur vi satt och Lotta kom i kläm. Hon tog det personligt, de formade den gruppen för att de ville slippa henne.
Att hon sedan fick vara med i min grupp var oväsentligt, gruppindelningen tog totalt en minut så det var inte någon stor grej för andra.
Vi skulle ge vår uppskattade lärare en födelsedagspresent. Den bestod bland annat av en musmatta med en bild på klassen. Inte hela klassen utan typ 16 av 20 och en vanlig bild av klassrumsmiljö där ingen visste att bilden tagits. Enligt Lotta hade den bilden valts för att just hon inte var med (det var länge sen så digitala kameror existerade inte så det fanns inte möjlighet att ta femtielva bilder).
Vi skulle sedan lägga ihop till fika den dagen läraren fyllde år+ presenten. Hon vägrade vara med med motivering att hon inte var med på bilden. Jag lyckades att medla så hon skulle vara med att lägga ihop bara till fikan. Hon kunde då inte snällt betala och drog upp om orättvisorna med bilden och blev ovän med den som samlade in på riktigt och vägrade att bidra.

Det fortsatte i samma stil mest hela tiden (förutom att hon var hemma mycket) och avslutningsvis så gjorde vi på kursen en websida för att presentera oss.

Lotta skrev endast ett par rader, att hon var en glad och positiv person som hade lätt för att samarbeta...och jag tror hon upplevde det på det viset. Vi andra upplevde henne som en udda person som kom ihop sig med allt och alla om de mest märkliga saker och en surpuppa som aldrig log, alltid klagade.

Hade detta hänt idag så hade personen lätt kunnat skriva ett inlägg om värsta mobbingen och hur hon som inte gjorde någon förnär blev utfryst och mobbad. Sanningen var att många försökte vara schysta mot henne men det gick inte att få in henne i gemenskapen, hon hade taggarna ut och tolkade varje ord och handling som något riktat mot henne personligen.

 

[avslutat medlemskap]

Sociala svårigheter är en del av problemet vid någon form av autism. Jag har svårt för att läsa av sociala koder, men det är inte konstigt eftersom jag ser dåligt också. Den som har dålig syn missat väldigt mycket på det sättet. Det får man inte glömma, men dessutom är det så att om någon verkligen tränger dig fram till en och hindrar en på så sätt blir man då enormt försvarslös. Det sårar någonting fruktansvärt.

Beginner Pethead

I så fall var vi nog alla lite autistiska med diagnoser på 60-70talet när jag växte upp, det var innan alla diagnoser ens var uppfunna och innan ordet kränkt var uppfunnet. Alla är dysfunktionella på ett eller annat vis om man vet vilken mall man ska använda just där och just då. När man började sätta stämplar på var och varannan då var det början till psykologernas guldålder för "alla barnen fick en diagnos utom Karl, han var son till psykologen och bedömdes som troligen helt normal".

 

[Lobelia]

Helt riktigt, men där får jag i alla fall berätta det jag vill utan att bli avbruten och det är så oerhört skönt. Tidigare när jag inte skrev så mycket tyckte jag att de som skrev dagbok och benämnde dagboken som sin sannaste och bästa vän var riktigt löjliga, men numra förstår jag dem. Dagboken eller min "blogg" är verkligen en sann vän som aldrig någonsin tar illa vid sig oavsett vad jag än skriver.

En blogg kan inte vara en vän. Det är skrämmande att du ser den på det viset. Dagböcker/bloggar kan vara mycket bra och nyttiga platser att reflektera men en sann vän ska reagera på det man skriver, heja på och skälla efter behov. Det är det vänskap handlar om, inte bara att tyst lyssna utan reaktion.

Sociala svårigheter är en del av problemet vid någon form av autism. Jag har svårt för att läsa av sociala koder, men det är inte konstigt eftersom jag ser dåligt också. Den som har dålig syn missat väldigt mycket på det sättet. Det får man inte glömma, men dessutom är det så att om någon verkligen tränger dig fram till en och hindrar en på så sätt blir man då enormt försvarslös. Det sårar någonting fruktansvärt.

Det är tråkigt att du har dålig syn, men räkna inte med att folk verkligen kommer ihåg det. Många vet säker inte om det och ser du så pass bra att du vill spela pingis så är du långt ifrån blind. I så fall tänker förmodligen inte din omgivning på dig som synskadad och lär "glömma" det oavsett vad du anser om det.

Är du mer försvarslös än andra om någon tar tag i dig, om du har mycket lite syn så kan jag förstå men inte om det är på nivån att du kan se en pingisboll/ett pingisbord och kan känna igen personer - du har beskrivit att du gör allt detta? Vad är det som är så sårande med att bli fysiskt hindrad? Jag blir normalt inte sårad av det men framförallt, det var många år sedan någon fysiskt stoppade mig fysiskt annat än symboliskt. Det finns ingen som helst anledning till att stoppa mig genom att hålla fast mig.

Varför håller folk fast dig?
Varför är det så sårande?

 

[Lobelia]

Det är bara copy paste av vad du skrivit tidigare, det är inget i det du skrivit som säger att personen sett dig. Eller varför han skulle reflekterat över dig och hälsat.

Folk hälsar vanligen inte på dem de inte känner och notera dem inte mer än att det passerade någon. I det du skriver så kommer en person och håller någon typ av föreläsning, föredrar att dricka vatten före att spela pingis med dig och en annan. Varför förväntar du att han ska notera dig alls? Det saknas sammanhang och om det inte gör det så är det helt naturligt att han inte hälsar. Varför ska han ens känna igen dig?

 

[MiaMia]

Var han inte på ett kortare besök? På en skola med fler elever?
Det fungerar oftast inte så att man hälsar individuellt på alla i en större grupp.
Och inte har tid/ork nog eller något annat skäl som gör att man behöver begränsa hur många man pratar med, eller hur mycket.
Och det behöver inte alls innebära någon värdering av dig som individ.

Du läser in en massa samband och orsaker som bara är dina egna antaganden.
Om han exempelvis var upptagen i ett samtal så är det alldeles normalt att inte avbryta det för att hälsa på någon som bara passerar förbi.

Du hade uppenbarligen en annan önskan eller förväntan om hur han skulle bete sig.
Men du kan inte värdera andras intentioner enbart utifrån dina egna önskemål eller känslor.
Interaktion mellan människor fungerar inte så, det är en dynamik med två (eller fler) parter.
Bara för att du upplever besvikelse så betyder inte det att någon annan har begått något fel som orsakar det. Det kan bero på att det helt enkelt är skillnad på dina förväntningar och det som sedan händer.

Om du inte förstår ett uns av det som många här säger om att andra inte tänker det samma som du, ens när det förklaras för dig. Då har du så stora svårigheter med interaktionen till andra människor att du nog inte kan förvänta dig att andra klarar av att kompensera och anpassa sig så mycket som du önskar. Om de inte råkar ha speciell talang för det eller vara speciellt utbildade i anpassat bemötande.

Om du fortsätter att ha de förväntningarna så kommer du nog att uppleva många fler besvikelser framöver.

 

[mandalaki]

@Skorpion76 För mig låter det som att killen på assistentkursen var dum och klumpig mot dig. Som han sa till dig ska man inte säga till folk om man inte känner dem väldigt väl.

Och Micke kanske bara ville vara ifred just då.

Jag tycker att du ska släppa det och gå vidare.

 

[Wysiwyg]

Ångrade mig.

 

[Skorpion76]

Är det här första gången du träffar Micke?

Det var tredje gången, men sedan har jag sett honom två gånger till.

 

[Lobelia]

Det var tredje gången, men sedan har jag sett honom två gånger till.

Och du tror inte de 2 gångerna du träffat honom tidigare kan ha spelat roll? Antingen att något inträffat då eller det påverkat dina förväntningar?

 

[Inte_Ung]

Det var tredje gången, men sedan har jag sett honom två gånger till.

Vad gjorde ni de andra 4 gångerna?
De 2 före och de 2 efter den gång som du blev sårad.

 

[Raderad medlem 6459]

@Skorpion76 Jag frågar igen, läser du bara inlägg som håller med dig? Jag tror det kan vara lärorikt för dig att se de inlägg där folk försöker förklara varför det blivit fel.