Pratade med en bekant igår. De har en hund och en katt, bor i lägenhet, de har 4km så är de inne i centrum i "storstan". Själv bor jag på landet, har egen gård med stall. För närvarande finns här 3 hundar, 4 katter, 2 råttor och 7 hästar. Kvinnan skulle jätte gärna vilja ha mera djur, typ någon innekanin, marsvin eller liknande. Medan mannen är mer så där att "nej, nu räcker det"
Igår då, då jag pratade med henne, så började hon prata om det här då igen, att hon vill ha mera djur men inte han, och då säger hon i något skede "jaa, han säger varje gång jag drar upp saken att: nej, det blir inte några fler djur, du behöver inte bli som Lotta!" varpå hon skrattar... Jag lämnade sitta helt... jaa, paff i telefonluren... Va? "Du behöver inte bli som Lotta"??? Hon sade detta två gånger till under samma samtal, och ju mer hon sade det och i vilka sammanhang, så förstod jag att mannen menar att "du behöver inte bli som Lotta" i negativ bemärkelse.
Jag har tidigare också fått höra saker som "janå, du har ju ett helt zoo hemma" och en massa annat av andra människor, också det i negativ bemärkelse. Och jag har även fått höra ryktesvägen att många kallar mitt hem för "zooparken" och liknande.
VARFÖR är man plötsligt en dålig människa på något sätt, för att man har "mycket" djur? Själv tycker jag inte ens detta är på något vis så mycket djur att människor skulle reagera på saken. Jag menar, det finns ju de som har 20-30 tal hästar och lika mycket hundar!
Och jag missköter ingenting här hemma: alla djur har det dom behöver och mycket mer därtill, gården är alltid snygg och prydlig, likaså hagar och stall, och huset är alltid rent (jaa, jag städar i princip vareviga kväll för att hålla det prydligt!)
Vet inte varför jag skriver det här inlägget egentligen, men jag blev rätt så rejält sårad av mannens uttalanden. Detta är människor som jag anser är en av mina närmaste bekanta (ok, inte mannen lika mycket som kvinnan men i alla fall) och så får man höra att de/han säger sånt "bakom min rygg".... Känns så.... respektlöst på något sätt... Är det jag som överreagerar? Eller hur skulle du själv ha reagerat?
Igår då, då jag pratade med henne, så började hon prata om det här då igen, att hon vill ha mera djur men inte han, och då säger hon i något skede "jaa, han säger varje gång jag drar upp saken att: nej, det blir inte några fler djur, du behöver inte bli som Lotta!" varpå hon skrattar... Jag lämnade sitta helt... jaa, paff i telefonluren... Va? "Du behöver inte bli som Lotta"??? Hon sade detta två gånger till under samma samtal, och ju mer hon sade det och i vilka sammanhang, så förstod jag att mannen menar att "du behöver inte bli som Lotta" i negativ bemärkelse.
Jag har tidigare också fått höra saker som "janå, du har ju ett helt zoo hemma" och en massa annat av andra människor, också det i negativ bemärkelse. Och jag har även fått höra ryktesvägen att många kallar mitt hem för "zooparken" och liknande.
VARFÖR är man plötsligt en dålig människa på något sätt, för att man har "mycket" djur? Själv tycker jag inte ens detta är på något vis så mycket djur att människor skulle reagera på saken. Jag menar, det finns ju de som har 20-30 tal hästar och lika mycket hundar!
Och jag missköter ingenting här hemma: alla djur har det dom behöver och mycket mer därtill, gården är alltid snygg och prydlig, likaså hagar och stall, och huset är alltid rent (jaa, jag städar i princip vareviga kväll för att hålla det prydligt!)
Vet inte varför jag skriver det här inlägget egentligen, men jag blev rätt så rejält sårad av mannens uttalanden. Detta är människor som jag anser är en av mina närmaste bekanta (ok, inte mannen lika mycket som kvinnan men i alla fall) och så får man höra att de/han säger sånt "bakom min rygg".... Känns så.... respektlöst på något sätt... Är det jag som överreagerar? Eller hur skulle du själv ha reagerat?