Drömtydning

[GotAsecret]

Ska jag vara riktigt ärlig, så är jag också väldigt glad för det.

Så bra då.
Varför svarar du ens om du är så obekväm och besvärad av ämnet?

 

[Lampan]

Men det har jag inte motsatt mig. Alls. Sedan kanske det oftast är mer effektivt att gå till en duktig psykolog, men en del "siare" är ganska duktiga människokännare och med den kunskapen kan en del "se in i framtiden". Fast det har liksom inget med spåkulan att göra :-)

Ja, en del blir kanske hjälpta av psykolog, andra inte
Jag pratade med en tjej som ofta gick hos en spåkvinna, hon tyckte det hjälpte bättre än när hon gick hos psykolog
Tjejen valde att tro siaren, människor väljer att sätta sin tilltro till allt möjligt. Det ena är inte värre än det andra
Att vara bra människokännare är säkert en förutsättning för att vara siare

 

[sjoberga]

Så bra då.
Varför svarar du ens om du är så obekväm och besvärad av ämnet?

Jag är inte ett dugg obekväm och besvärad av ämnet. Men det blir en sån polarisering och jag är inte intresserad av att läsa fria flumfantasier och vandra iväg i en medeltida värld av gastar, troll och häxor - om det inte är just fiktion eller historia man diskuterar . Eller om mediala upplevelser om (hjärn)-spöken. Så den biten av ämnet är jag glad för att bedrivs på andra forum.

Jag är högst intresserad av att diskutera ämnet som sådant.
Vad är öppenhet inför kunskap?
Vad är det inte?
Hur ska man förhålla sig till information för att vara öppen?
Vad är förutfattade meningar?
Varför tolkar vi saker så olika som människor?
Varför tror vi att vår tolkning är rätt utan att ha minsta belägg för det?
Varför favoriserar vi vissa tolkningar beroende på tidigare erfarenheter?
Hur kommer det sig att anekdoter är tillräckliga för att bevisa förekomsten av något för vissa?
Hur kommer det sig att man trots 1000-tals försök att bevisa att något specifikt existerar, misslyckats, men vissa människor vägrar att acceptera den kunskapen att det sannolikt är så att teorin man hade inte stämmer?

Det är intressant.

 

[sjoberga]

Ja, en del blir kanske hjälpta av psykolog, andra inte
Jag pratade med en tjej som ofta gick hos en spåkvinna, hon tyckte det hjälpte bättre än när hon gick hos psykolog
Tjejen valde att tro siaren, människor väljer att sätta sin tilltro till allt möjligt. Det ena är inte värre än det andra
Att vara bra människokännare är säkert en förutsättning för att vara siare

Inte alls omöjligt. En psykolog är dock mer kvalitetssäkrad. När det gäller den typen av samtal är personkemin ofta avgörande.

Men jag tycker det är samma etiska problem som med placebo inom medicinen, man luras medvetet för att lösa ett problem. Men det är en stor, helt annan diskussion. Som är mycket intressant.

 

[GotAsecret]

Vad bra att du är så tvärsäker på din sak. Då behöver jag inte skriva mer med dig!

 

[sjoberga]

Vad bra att du är så tvärsäker på din sak. Då behöver jag inte skriva mer med dig!

Nej, jag är inte ett dugg tvärsäker. Bara öppen för nya kunskaper.

 

[sjoberga]

Och för övrigt tycker jag den delen av diskussionen är intressant också.

Att den som sväljer allt med hull och hår betraktas som "öppen".
Och den som är nyfiken, ifrågasätter och vill veta mer betraktas som "tvärsäker" och "ej öppen".

Upp- och nedvända världen, verkligen.

 

[TheRedLightning]

En annan intressant grej jag blev varse om för några veckor sedan är att de flesta (majoriteten?) drömmer i svartvitt. Aldrig reflekterat över faktiskt! Tydligen började människor drömma mer i färg när färgtvn kom. Men visst är många drömmar jag drömt i svartvitt när jag analyserar o tänker efter. Men lika mycket i färg, och har bara antagit att alla är det.

Jasså? Jag tror jag drömmer i färg, men fakitkst inte tänkt på. Intressant tanke.

 

[Trani]

Jag kommer nästan alltid ihåg vad jag har drömt och oftast drömmer jag helt surrealistiska drömmar. I natt drömde jag t ex att Gandalf fick en yxa i ryggen, sedan träffade jag en rysk kvinna som skar av sig sin läpp som någon sorts styrkeuppvisning (under tiden funderade jag på om hon var en sådan person som inte kunde känna smärta) och mot slutet av drömmen så drömde jag att jag kunde tyda vad en person var ämnad att bli genom att titta i en slev med rödbetssoppa. Fettet på ytan formade sig till ett ansikte som sjöng och det passade mycket bra för den jag testade hade en väldigt vacker sångröst.

Under tiden jag tog körkort drömde jag nästan varje natt om trafikolyckor som alltid slutade med att någon blev halshuggen.

Hade jag trott att det fanns något uns av sanning i drömmarna eller att de kunde säga något om framtiden så hade jag blivit knäpp. Så det gör jag inte .

Så badass du drömmer!

 

[Trani]

Tror ni drömmar betyder något?

Ja jag tror att de är produkter av vad som försiggår i ens huvud samt att allt som försiggår där inte är helt medvetet. På så sätt kan en genom drömmarna bli varse saker en inte tänkt på att en tänker på. (Lite lagom freudianskt sådär.) Precis som med att läsa romaner kan drömmar vara ett verktyg för att utforska känslor och perspektiv.

Jag drömmer ibland löjligt tydliga drömmar. De får mig att gå och fundera på känslor jag kanske inte hade lagt den tiden på annars.

 

[Lampan]

Och för övrigt tycker jag den delen av diskussionen är intressant också.

Att den som sväljer allt med hull och hår betraktas som "öppen".
Och den som är nyfiken, ifrågasätter och vill veta mer betraktas som "tvärsäker" och "ej öppen".

Upp- och nedvända världen, verkligen.

Det enda jag är tvärsäker på, är att jag inte är säker på något alls

Är det inte ganska förmätet att tro att vi människor kan uppfatta hela världen och vad den innehåller med våra små patetiska sinnen?
Är det inte ganska förmätet av oss att tro att vi kan uppfatta hela världen och vad den innehåller med våra små patetiska apparater vi har uppfunnit?

 

[Blue]

Är det inte ganska förmätet att tro att vi människor kan uppfatta hela världen och vad den innehåller med våra små patetiska sinnen?

Jo. Våra hjärnor är främst anpassade för att överleva och reproducera under primitiva förhållanden i Afrika och inte för att intuitivt förstå oss på komplexa saker. Att inte lita på sina sinnen eller sin intuition när det kommer till komplexa problem, och istället förlita sig på den vetenskapliga metoden, är att vara öppen på riktigt.

 

[Lampan]

Jo. Våra hjärnor är främst anpassade för att överleva och reproducera under primitiva förhållanden i Afrika och inte för att intuitivt förstå oss på komplexa saker. Att inte lita på sina sinnen eller sin intuition när det kommer till komplexa problem, och istället förlita sig på den vetenskapliga metoden, är att vara öppen på riktigt.

Det är väl våra små hjärnor som vetenskapen bygger fakta från?
Vetenskapen kommer inte från några högre stående varelse, den kommer från oss. Vi myror här på denna lilla blå kulan i universum

 

[Alexis]

Problemet är väl att man brukar bli idiotförklarad om man "tror på sådant trams" och skriver om det här...

Fast t.o.m tanten på AF tyckte att jag borde satsa på healing och leda meditationer

Jag hörde på radion för en eller två dagar sedan om ett företag som sökte medium via Arbetsförmedlingen.

 

[Blue]

Det är väl våra små hjärnor som vetenskapen bygger fakta från?
Vetenskapen kommer inte från några högre stående varelse, den kommer från oss. Vi myror här på denna lilla blå kulan i universum

Med den vetenskapliga metoden så kan vi bryta ner komplexa problem till en nivå som är lättare för våra sinnen att hantera. Att detta har producerat resultat är väl rätt uppenbart i den högteknologiska värld vi nu lever i.

Vad är det för slutsats du vill dra från att våra hjärnor är "små" och våra sinnen "patetiska"?

 

[Lampan]

Med den vetenskapliga metoden så kan vi bryta ner komplexa problem till en nivå som är lättare för våra sinnen att hantera. Att detta har producerat resultat är väl rätt uppenbart i den högteknologiska värld vi nu lever i.

Vad är det för slutsats du vill dra från att våra hjärnor är "små" och våra sinnen "patetiska"?

Vår vetenskap kanske har tagit ett litet myrsteg på en sträcka som är lika lång som härifrån till andra sidan universum.
Det finns
Saker som jag vet, saker som jag inte vet och saker som jag inte vet att jag inte vet.

Hur långt har vetenskapen kommit, tror du?

Visst har vi många apparater, men vem säger att dom apparaterna kan uppfatta det vi inte vet att vi inte vet.

Människans sinnen är patetiska/ begränsade även i jämförelse med andra varelse på vår egen planet.

 

[GotAsecret]

Jag hörde på radion för en eller två dagar sedan om ett företag som sökte medium via Arbetsförmedlingen.

Japp, jag blev tipsad om det Men då jag inte har något konkret att visa upp (diplom, certifikat, betyg eller liknande) + att det var i helt fel ände av landet så gick det bort - men det ökar ändå hoppet om att även jag kan hamna där en dag.
Min handläggare på AF tyckte ju att jag skulle gå alla kurser i healing och meditationer jag kände för så
(med rätt kontakter kan man sålla bort de där som förstör...)

 

[TheRedLightning]

Ja jag tror att de är produkter av vad som försiggår i ens huvud samt att allt som försiggår där inte är helt medvetet. På så sätt kan en genom drömmarna bli varse saker en inte tänkt på att en tänker på. (Lite lagom freudianskt sådär.) Precis som med att läsa romaner kan drömmar vara ett verktyg för att utforska känslor och perspektiv.

Jag drömmer ibland löjligt tydliga drömmar. De får mig att gå och fundera på känslor jag kanske inte hade lagt den tiden på annars.

Ja, jag vet själv att jag drömde en sexuell dröm om en kille som jag inte ens haft en tanke att ha ett seriöst förhållande med och sen efteråt går jag och funderar på vad det kan tänkas betyda.
I natt drömde jag att jag träffade mitt X och hela den drömmen var så konstig, han hade ny sambo och han som aldrig kört en annan bil än sig egen körde hennes bil (som var en liten skrotbil typ) och det verkade som hon hade hans bil, han som aldrig ville låta någon annan köra sin "kära bil". Då man vaknar och känner sig typ så här: WTF?!

 

[Blue]

Vår vetenskap kanske har tagit ett litet myrsteg på en sträcka som är lika lång som härifrån till andra sidan universum.
Det finns
Saker som jag vet, saker som jag inte vet och saker som jag inte vet att jag inte vet.

Hur långt har vetenskapen kommit, tror du?

Visst har vi många apparater, men vem säger att dom apparaterna kan uppfatta det vi inte vet att vi inte vet.

Människans sinnen är patetiska/ begränsade även i jämförelse med andra varelse på vår egen planet.

Din poäng är alltså att det finns massa saker som vi inte vet om. Jag håller med dig. Men den vetskapen gör det ju inte mer motiverat att tro på saker som det inte finns empiriskt stöd för.

 

[Lampan]

Din poäng är alltså att det finns massa saker som vi inte vet om. Jag håller med dig. Men den vetskapen gör det ju inte mer motiverat att tro på saker som det inte finns empiriskt stöd för.

Om forskare,vetenskapsmän inte hade haft ett öppet sinne.
Då hade vi idag trott att jorden va platt
Det forskas om det som är osannolikt och otroligt, annars kommer vi ju ingenstans.
Varför dissa ni människors intuition?
Ni tycker ju människan är så fantastisk att vi har upptäckt och räknat ut nästan allt som finns med apparater.
Kan ni inte då sätta lite tillit till intuition?