Dressyrsnackis nr 9

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jättepigg kan också betyda "springa ifrån smärtan". Att det inte syns under ryttare kan vara at man maskerar det och de helt enkelt kämpar på.
Jag hade definitivt kollat upp en hälta hos veterinären.
Tycker resonemanget "för gammal för veterinären" är lite märklig, då kan jag känna att hästen nog är för gammal för att vara ridhäst också.

Mooi, nåt shiveringliknande?
Han är ingen sån kämpe, har han ont så är det mest synd om honom i hela världen och han visar det tydligt vid ridning. Jag vill helt enkelt inte böja honom för det känns väldigt onödigt när det är muskulärt. Han är alltså inte alltid initialt halt utan det är ett par steg ibland när han inte tänker på hur han sätter ner fötterna. Och han har ju blivit bättre :)
 
Men vafan... Man blir så trött.
Jag måste bara sälla mig till skaran också, fast det är en "hands on" skada -utan mer att jag är lite bekymrad och fundersam. Och det gäller den stora svarta såklart. Ska väl börja med att säga att han gått strålande fint sedan jag började rida igen och jag är faktiskt inte i dagsläget så oroad längre över hans framhov, den verkar oväntat stabil och det verkar räcka bra med ringskorna och en bön till högre makter då och då när han får ett ryck i hagen. Men nu är det bakkärran jag funderar över. Jag får dra historian lite kort så ni hänger med.

Vintern när han var 3-4 så tappade han bakben, det hände ett par gånger per ridpass och jag blev nervös och åkte till klinik. Där sades att han bara var "sladdrig" och valpig, och att det skulle rätta till sig med mer muskler. I februari 2012 lyckades han ju med spiken i hasen, stod en dryg månad för det och var sedan på återbesök innan vi satte igång -det såg bra ut. Under hösten/vintern 2012/2013 började jag se att han gjorde en "grej", han lyfter höger bak (det benet han hade spiken i) och skakar/viftar med det som om det gör ont/är obehagligt. Nojjiga mooi åkte in för att röntga hasen -livrädd för pålagringar eller nåt -inget där. Och han har fortsatt göra såhär med benet lite då och då, det är bara höger bak han gör så med kan tilläggas.
Nu har han ju vilat länge och efter det ridits i 2 mån, nu har han börjat tappa bakben igen (vilket iofs kan ha med brister i musklerna att göra eftersom han inte är så mycket riden och såklart har tappat), och har börjat vifta med bakbenet mer frekvent -han gör det i boxen, på gången eller i hagen. Inte jätteofta eller hela tiden, men det händer varje dag under den tiden jag är i stallet.

Jag blir så himla nojjig -vad är detta? Fantomsmärtor? nervryck? Ska jag bry mig om det eller skita i det? Han är ohalt kan ju också tilläggas.
Trist med din häst. Vet inte om det kan hjälpa dig men min gamla tappade benet och drog upp benet när han stod o vilade i boxen. Han liksom drog benet uppåt, det blev som halvmåne formade märken i väggen i boxen efter hans skrapande med ena bak. Det visade sig sen att han hade en låsning i ryggen efter en vurpa i hagen. Han slutade med benlyftet och att tappa benet efter några besök hos fys och vetrinär i Helsingborg. Hoppas det fixar sig med din.
 
@mooi Låter lite patellalikt?

@Ninnurur alla gör som de vill men jag ser inte att det är böjprov eller massage, det finns mycket däremellan. En veterinär kan också avgöra om man ska böja en 24åring eller ej.
 
@Pontevecchio "tappandet av bakben" är nog patella som hänger ihop med att han tappat muskler under sin vila. Men det andra vet jag inte, kopplar ihop det för mycket med spik-incidenten eftersom det kommit efter det och han bara gör det med det benet. Jaja, han tuffar på bättre än han gjort på länge och jag har varit inne och kollat för just detta redan förra året så troligtvis är jag bara extra nojjig. Men jag får se -kan bli en tur till doktorn bara för säkerhets skull.
 
@Pontevecchio "tappandet av bakben" är nog patella som hänger ihop med att han tappat muskler under sin vila. Men det andra vet jag inte, kopplar ihop det för mycket med spik-incidenten eftersom det kommit efter det och han bara gör det med det benet. Jaja, han tuffar på bättre än han gjort på länge och jag har varit inne och kollat för just detta redan förra året så troligtvis är jag bara extra nojjig. Men jag får se -kan bli en tur till doktorn bara för säkerhets skull.

Jag tänker shivering om viftandet. Men det går ju inte att säga ngt så här om det alls.
Dock kan ju både det och patella vara symptomfria på vissa om de hålls i rätt träning. Måste de ställas av kan det börja märkas. Så det är ju inte helt otroligt.
Hoppas det släpper!

KL

Idag hade jag en sån skiiitdag då allt bara sket sig. Jag stressade som ett as till stallet och hann dit ca 5 min innan jag skulle rida lektion. Hann inte ens borsta hästen. På med grejorna, byt kläder! GO!
Jag var både förbannad och gråtfärdig innan efter kaoset och kände att idag borde det inte gå bra iom att jag var så spänd och kände att mitt fokus borde vara skit.
Jag fick dock en trevlig överraskning. Hästen var superfin och jag kunde lugna mig.
Det var bara jätteroligt att träna!
Trots att det var trehundraelva grader varmt i ridhuset kändes det bara toppen. Fina häst! Tänk vad tur man har som får hålla på med det här!
 
Nu har vi varit på återbesök hos vet efter åtta veckors skritt! Det var en ny häst som travade runt på longervolten! Han ser mycket fräschare ut. Nu var han även ren på böjprov på alla ben utom högt högerbak där han hade en liten reaktion. Men den får vi nog leva med. Så vi får börja jogga 5 minuter om dagen nu. Om 4 veckor får vi börja galoppera och om 8 veckor beräknas han vara i fullgång.

Någon GP blir det dock inte för oss. Vi får vara glada om han håller för att leka lite hemma med rörelserna. Istället ska han få agera läromästare.

Fin i kroppen är han i alla fall, gammelman ♥

20140610_155447_zpsqqt8loq1.jpg
 
@Pontevecchio vet inte, han har inte haft det innan han satte spiken i leden, inga problem att lyfta bakbenet för att kratsa hovar/sko. Utan det är när han står rätt upp och ner på gången, i boxen eller hagen. Då lyfter han benet uppåt bakåt och viftar lite med det -tänk så som de gör när de "hotar".
Har du provat att göra en underhudblistring på bakknäna? Hedwig "tappar" också bak ibland som du beskriver. Mest om hon blir lite trött.
Jag tycker att blistringen hjälper o tänkte göra en ny nu eftersom det snart gått ett år sedan sist. Till mig sa veterinären att de flesta hästar är mer eller mindre instabila i sina knän bak. Något som inte påverkar dem så länge de slipper släpa runt på ryttare som envisas med att kräva att de ska vinkla om och bära mer vikt bak.:D Tycker absolut att blistringen hjälper att göra henne stabilare bak.

I övrigt känns Heddan himla fräsch och fin just nu så det gäller att passa på att njuta så länge det varar. :angel:
 
Har du provat att göra en underhudblistring på bakknäna? Hedwig "tappar" också bak ibland som du beskriver. Mest om hon blir lite trött.
Jag tycker att blistringen hjälper o tänkte göra en ny nu eftersom det snart gått ett år sedan sist. Till mig sa veterinären att de flesta hästar är mer eller mindre instabila i sina knän bak. Något som inte påverkar dem så länge de slipper släpa runt på ryttare som envisas med att kräva att de ska vinkla om och bära mer vikt bak.:D Tycker absolut att blistringen hjälper att göra henne stabilare bak.

I övrigt känns Heddan himla fräsch och fin just nu så det gäller att passa på att njuta så länge det varar. :angel:

Nej det har vi inte gjort, men det var nåt som nämndes när han var yngre -bättrade han sig inte skulle vi göra det men det blev aldrig så. Förhoppningsvis stärker han upp sig snart igen så att det blir stabilare, men fortsätter han vara så sladdrig trots träning får jag nog göra det. Jädra älg! ;)
 
Sitter och känner mig som världens sämsta dressyrryttare, är rätt uppgiven över hur dåligt jag rider. Vi har tävlat fyra tävlingar under våren, enbart för att få rutin eftersom hästen är av den känsliga och lättstressade typen, vi har fortfarande mycket att träna på. Den tredje tävlingen var något bättre, men så i helgen.. hemmaplan, bra känsla på framridningen och sen, tokspänd häst inne på banan! Vi gjorde en katastrofstart på extremt låga poäng, inte ett steg på tygeln! :crazy: Är anmäld till en sista start innan sommarlovet till helgen och försöker lägga upp en strategi för att ta oss runt och inte ge upp här.

Hitills har jag tänkt att:
Åka till tävlingsplatsen tidigare än jag brukar.
Planera framridningen extremt noga med vilka övningar och hur länge av varje.
Hålla koll på tiden och ta en lugnare stund sista fem minuterna innan start med skrittarbete och lite lugn trav.

Men sen ska vi in på banan och där tar de goda idéerna slut.. Hur får jag hästen (och mig själv;)) att slappna av där inne på den korta stund man får?
 
Sitter och känner mig som världens sämsta dressyrryttare, är rätt uppgiven över hur dåligt jag rider. Vi har tävlat fyra tävlingar under våren, enbart för att få rutin eftersom hästen är av den känsliga och lättstressade typen, vi har fortfarande mycket att träna på. Den tredje tävlingen var något bättre, men så i helgen.. hemmaplan, bra känsla på framridningen och sen, tokspänd häst inne på banan! Vi gjorde en katastrofstart på extremt låga poäng, inte ett steg på tygeln! :crazy: Är anmäld till en sista start innan sommarlovet till helgen och försöker lägga upp en strategi för att ta oss runt och inte ge upp här.

Hitills har jag tänkt att:
Åka till tävlingsplatsen tidigare än jag brukar.
Planera framridningen extremt noga med vilka övningar och hur länge av varje.
Hålla koll på tiden och ta en lugnare stund sista fem minuterna innan start med skrittarbete och lite lugn trav.

Men sen ska vi in på banan och där tar de goda idéerna slut.. Hur får jag hästen (och mig själv;)) att slappna av där inne på den korta stund man får?

Först och främst så PRATA med hästen inne på banan innan start. Positiv och beröm mycket med rösten. Lugnar både häst och ryttare. Rid sedan inte runt planlöst utan växla tempo och låt gärna hästen flytta sig lite undan innerskänkeln på böja spår. Det brukar fungera super på osäkra ryttare och hästar. :)
 
Först och främst så PRATA med hästen inne på banan innan start. Positiv och beröm mycket med rösten. Lugnar både häst och ryttare. Rid sedan inte runt planlöst utan växla tempo och låt gärna hästen flytta sig lite undan innerskänkeln på böja spår. Det brukar fungera super på osäkra ryttare och hästar. :)

Tack för tipset! Ska testa redan imorgon att prata mer när jag rider! Glömmer lätt bort det men hon brukar lyssna bra på beröm! :-)
 
@karini Inte ska du känna dig så dålig! Du har ett tufft utgångsläge med en lättstressad och svår häst. Var försiktig med att flytta henne för mycket bara för hon börjar väldigt gärna jazza runt med bakdelen åt alla möjliga håll;).
 
@karini Äsch känn dig inte dålig! Fyra tävlingar är inget alls och alla vet vi ju att det är som svårast att tävla i hemmaridhuset för där vet de ju hur det 'ska' se ut! Det är svårt att ge tips när man inte vet hur hästen beter sig men på min som gärna får lite ångest skrittar jag ofta in på banan med helt lång tygel, när hon börjar andas börjar jag trava i lättridning. Om jag sätter mig ned och ber om tryck för tidigt så får hon ångest -gör en 90-graders skruv och springer åt andra hållet. :D Får man lov att gå in på banan brukar jag göra små 8-volter vid domaren så att de får möjlighet att se bord m.m. från olika håll, att böja igenom och se att de är eftergivna i innersidan och går undan för skänkeln är också bra precis som Waco skriver, likaså klapp och beröm förstås. Med en känslig häst tror jag att fokus är att du ska vara lugn, ta god tid på dig, rid lätt innan startsignal för att undvika den spända känslan som man lätt förmedlar i nedsittning och låt det ta ytterligare lite fler tävlingar/Pay n Rides, träna mkt programridning så att ni kan känna er trygga med programmet ni ska rida. Jag har ridit x antal program utan att min häst har andats på hela programmet och senaste tävlingen var en solkatt på banan ett skräckinjagande monster för vår andra häst -då är det svårt att rida men man lär sig att hantera, kamouflera och rida igenom sådana svårigheter också! Lycka Till!
 
Efter 3 år med skador och återuppbyggnad om vart annat och perioder av fantastisk ridning varvat med katastrof perioder åkte jag ner till Ängelholm för att typ röntga hela hästen om det så krävdes. Jag var rätt inställd på att det skulle resultera i att detta var slutet för någonting är riktigt fel som orsakat alla andra skador.

Nu sitter jag med svaret och det är så klart både skönt och fruktansvärt jobbigt. Röntgen visade dåliga bilder på höger bakknä med dåligt med ledvätska och någon form av skada som man inte kan avgöra vad det är via bilderna. Så vi väntar nu på operationstid där de ska avgöras om det finns något att göra för min hjärtevän.

På träningarna har vi ju alltid jobbat med att aktivera höger bak men inte har vi förstått att det har varit pga av detta utan vi har ju trott att han är svagare där bara. Hans skador har ju uppkommit på alla andra ställen förutom hö bak eftersom han gått och skyddat detta. Även idag är han halt på andra ben och visar inget på höger bak.

Jag känner mig så jävla dum som inte fattat det tidigare. Jag känner mig så jävla dum som inte åkte direkt till Ängelholm i september förra året utan nöjde mig med diagnosen ont i ryggen.

dsc_0097b.jpg
Vad tråkigt att din fina häst inte är bra :(! Hoppas verkligen att de kan hjälpa honom på operationen. Förstår att du känner dig dum, men gör inte det!!! Vi gör allt för våra hästar, och ibland så väljer vi fel väg, det blir en liten omväg, men sen hittar vi rätt igen. Visst är det väl så?
Håller alla tummar för er! :)
 
Sitter och känner mig som världens sämsta dressyrryttare, är rätt uppgiven över hur dåligt jag rider. Vi har tävlat fyra tävlingar under våren, enbart för att få rutin eftersom hästen är av den känsliga och lättstressade typen, vi har fortfarande mycket att träna på. Den tredje tävlingen var något bättre, men så i helgen.. hemmaplan, bra känsla på framridningen och sen, tokspänd häst inne på banan! Vi gjorde en katastrofstart på extremt låga poäng, inte ett steg på tygeln! :crazy: Är anmäld till en sista start innan sommarlovet till helgen och försöker lägga upp en strategi för att ta oss runt och inte ge upp här.

Hitills har jag tänkt att:
Åka till tävlingsplatsen tidigare än jag brukar.
Planera framridningen extremt noga med vilka övningar och hur länge av varje.
Hålla koll på tiden och ta en lugnare stund sista fem minuterna innan start med skrittarbete och lite lugn trav.

Men sen ska vi in på banan och där tar de goda idéerna slut.. Hur får jag hästen (och mig själv;)) att slappna av där inne på den korta stund man får?

Jag tror inte heller en sekund på att du är dålig. Möjligtvis har du och hästen inte så mkt rutin tillsammans ännu. Men det kommer! En dag släpper det!

Har du möjlighet att rida program på träning? Och kanske låta någon vara "domare". Jag har hjälpt min kompis lite nu i vår så att hon bättre kan fokusera med på att lösa situationen som uppstår på tävling och inte behöver tänka lika mkt på vägarna och så för att "de sitter i ryggmärgen".

Jag tror också att det är viktigt att komma i tid, att inte du blir stressad, också för att du ska komma ihåg hur du gör hemma. Så att rutinen blir samma för hästen.
 
Vad tråkigt att din fina häst inte är bra :(! Hoppas verkligen att de kan hjälpa honom på operationen. Förstår att du känner dig dum, men gör inte det!!! Vi gör allt för våra hästar, och ibland så väljer vi fel väg, det blir en liten omväg, men sen hittar vi rätt igen. Visst är det väl så?
Håller alla tummar för er! :)

Jo du har rätt, det är också svårt att följa magkänslan helt ut när veterinärerna säger annat, speciellt när det är sådana här okonkreta fel/hältor och han alltid vart ren på böjprov osv, men så här i efterhand borde jag kanske följt min magkänsla lite tidgare. Men å andra sidan så känner jag så här nu i efterhand när jag har fått lite distans till det att jag faktiskt gjort allt jag kunnat göra och allt som stått i min makt för att hitta det primära problemet, när de flesta andra har tyckt jag bara varit nojjig/töntig. Prognosen för framtiden ser dock inte så ljus ut tyvärr :(
 
Tusen tack för alla tips och pepp! Känner mig betydligt mer inspirerad inför kvällens ridpass och helgens start nu!

@smulan87 Oj, är plötsligt glad att min åtminstone vill stanna kvar på banan :D

Hon blir spänd, springer fort med hög nacke och gör små försök till att fatta galopp. Hon tror nog fortfarande det är hopptävling som är på gång.

Jag satt ner sist och det blev som sagt väldigt spänt då. Så ska utifrån era tips fokusera på lättridning i trav på åttvolt, böja igenom för innerskänkeln och berömma mycket innan start! Känns bra med en plan :-)
 
Blev ett väldigt nyttigt pass ikväll med alla tips i huvudet men med ett intressant slut..

Damen hade vilat igår så allteftersom gick det fortare och fortare, men jag gav mig inte utan gjorde massor med serpentiner och försökte runda ordentligt för inner, red även lite öppna och sluta i skritt och då lossnade det ordentligt! Märkte verkligen att jag slarvat med att få bogarna på plats. Sen kunde jag rida igenom programmet med en jättetrevlig känsla. Nu vet jag vad jag måste få igenom även på framridningen!

Slutet blev dock inte så bra, jag släpper stigbyglarna och då tränger hästen ut bogen mot nya staketet, jag fastnar och drar sönder mina redan spruckna jodpursskor helt. Hinner bara rida ut från banan innan den vanligtvis lugna damen kastar sig åt sidan, jag lyckas klamra mig fast men får världens kramp i vaden! :o
 
Blev ett väldigt nyttigt pass ikväll med alla tips i huvudet men med ett intressant slut..

Damen hade vilat igår så allteftersom gick det fortare och fortare, men jag gav mig inte utan gjorde massor med serpentiner och försökte runda ordentligt för inner, red även lite öppna och sluta i skritt och då lossnade det ordentligt! Märkte verkligen att jag slarvat med att få bogarna på plats. Sen kunde jag rida igenom programmet med en jättetrevlig känsla. Nu vet jag vad jag måste få igenom även på framridningen!

Slutet blev dock inte så bra, jag släpper stigbyglarna och då tränger hästen ut bogen mot nya staketet, jag fastnar och drar sönder mina redan spruckna jodpursskor helt. Hinner bara rida ut från banan innan den vanligtvis lugna damen kastar sig åt sidan, jag lyckas klamra mig fast men får världens kramp i vaden! :o

Just det mentala kan sätta mycket käppar i hjulen för en!

Jag har ju inte tävlat på en väldans massa år och kunde inte så mycket då jag gjorde det. Nu tyckte mina tränare att jag skulle börja åka ut främst för att vänja hästen och mig själv.
Jag har en häst som likt din kan bli spänd och då tappa bjudning. Att bara gasa hjälper inte ett smack om han redan klivit av hjälperna sas. Han är ju liksom i spänning och kroppen tillåter då inte att de rör sig mer fram. Numer händer det sällan. Men förr, då han var grönare, skedde det mer frekvent.
När de står emot så gäller det att hitta bjudning någonstans. Går det inte rakt fram så flyttar man sidvärts. När det finns bjudning där börjar man rikta det framåt.
Jag gör det oftast böjd inåt och flyttar undan innerskänkeln på volt först.
Min har jag tränat in att svara för förmgivning fram också. Ner om jag ber om det.
Blir han spänd lägger man då ner och rider där tills det lugnat sig mentalt och man kan plocka upp formen och sätta mer tryck i honom.

Ska jag börja tävla så kommer jag förmodligen medvetet rida lite slappt och lågt om jag känner att han blir spänd, vilket nog kommer ske iinte minst för att jag säkert blir det. ;)
Så får man kanske trista % jämfört med vad man presterar i lugn. Men man ger hästen en trevlig upplevelse på tävlingsplatsen och kan då få lättare framöver och då få bättre % på sikt.
Jag är ju ett prestationsfreak som är rätt duktig på att såga mig själv. Men för mig kan det hjälpa att redan innan jag ska göra saker ställa in mig på såna saker som ovan tex.

Sen ang att de galopperar istället för att gå fram. Ska man bryta det så brukar man ju flytta ut rumpan. Då gör man det svårt för dem att galoppera rent fysiskt iom att de i galoppen snarare ska forma sig tvärtom m inner höft fram och inner bak ska kliva in/fram under kroppen.
Tränar man det där lite hemma brukar det sen gå att bryta med en väldigt liten grej.

Mina tränare sa åt en kompis med lite grön och stirrig häst att räkna med 10 starter innan hon går som hemma. Vi insåg att för oss som typ inte hinner/orkar tävla skulle det bli ca 3 år. ;)

Lycka till och var inte så hård mot dig själv! Det ska ju vara kul att rida och då också tävla!
 
*kl*
Jag och F ska starta vår första MsvB på söndag och jag har sån ångest att jag inte kan sova. Det kommer gå åt H-e. De två senaste MsvC har inte gått bra alls och så fort vi börjar slipa detaljer blir det bara sämre. Hon byter när hon vill (så fort hon uppfattar något som en linje där det ev kan komma) studsar på stället i galoppen, tappar takten i ökningarna och lägger sig på och blir tung! I de enkla bytena har hon börjat smyga in travsteg och lägga ut bogarna åt olika håll. Hon är så ambitiös att jag får spelet! Nu när jag har ridit programmet tycker hon att hon kan det och slingrar sig ur mitt grepp...

Min styrka har alltid varit att jag varit noggrann men nu när vi har kommit så långt och hennes ägare/min tränare tycker att vi ska klara det här, (och vi varit kvalade sen i feb) så gör jag för mycket. Jag vill för mkt och kan inte slappna av. Åttametersvolterna blir små piruetter typ. Någon som har några bra tips för att släppa lite på pressen och "bara rida"?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästmänniskan Vet inte riktigt vilket prefix som passar, så det får bli övrigt. Lång historia kort: Många händelser de senaste åren har krossat mitt...
2 3
Svar
49
· Visningar
12 419
Senast: Karminnie
·
Hästmänniskan Jag visste inte riktigt om tråden var mest lämplig på Hästvård eller här, men jag tänkte eftersom det mesta egentligen gäller hur jag...
2
Svar
22
· Visningar
5 972

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp