Frågan är var den gränsen går? De "allmänna missförhållandena" kanske rörde någon aktör som har ett hemligt samarbete (du inte ens vet om) som på något sätt innehåller kopplingar som på något sätt gör att det går att tro (behöver inte ens vara fallet) att det kunde vara skadligt att sprida informationen...
En stor del av problemet är att det inte finns några ordentliga avgränsningar av vad som ska vara olagligt att prata om och vad som inte ska vara olagligt. Det som normalt sett utreds så att det finns olika förtydliganden och avsiktsförklaringar i förarbeten som sätter riktlinjerna för hur domstolarna ska tolka lagen. Utan det så går det inte att med rimlig detaljeringsgrad förutse vad av det en kan tänkas göra som kommer att träffas av lagen.
Därför blir det "farligt" att tala om en massa saker bara för att det inte går att veta om det finns risk att en kan straffas för det. (och sådant som indraget sändningstillstånd är inte som att bara ta lite böter, det är helt förödande för verksamheten så en ser till att ha säkerhetsmarginaler)
