Jag hade ju tänkt åka och besöka en före detta klasskompis ganska så snart. Men jag känner att jag drar mig. Det är 2 timmar och 20 minuter dit. Så det är inte bara ångesten man ska hantera. Man ska orka köra också. Och en resa till kompisen är ju nästan som en resa till Stockholm. Åt ett håll går det ju an, men jag tycker det är drygt att sen också köra samma väg tillbaka samma dag. Jag har ju kört långa turer förut, men det är jobbigt. Så jag har ännu inte kontaktat kompisen om jag är välkommen dit.

Men samtidigt. Om jag inte åker så utmanar jag heller inte ångesten och den blir inte bättre. Fast det hade ju räckt med 2 timmar bort.
 

Jag hade ju tänkt åka och besöka en före detta klasskompis ganska så snart. Men jag känner att jag drar mig. Det är 2 timmar och 20 minuter dit. Så det är inte bara ångesten man ska hantera. Man ska orka köra också. Och en resa till kompisen är ju nästan som en resa till Stockholm. Åt ett håll går det ju an, men jag tycker det är drygt att sen också köra samma väg tillbaka samma dag. Jag har ju kört långa turer förut, men det är jobbigt. Så jag har ännu inte kontaktat kompisen om jag är välkommen dit.

Men samtidigt. Om jag inte åker så utmanar jag heller inte ångesten och den blir inte bättre. Fast det hade ju räckt med 2 timmar bort.
Ni kan inte mötas på vägen och fika någonstans istället?
 
Attans. Jag har duckat lite för det här och inte kontaktat kompisen men nu kontaktade hon mig :nailbiting:. Känner att magen kom i olag direkt bara av tanken. Det är liksom cirka 15 mil till henne. Ska jag eller ska jag inte?
 
Kattvakt kan du väl höra med grannen om?
Jo, men vill inte be dem om det. Och katterna får mat 3 gånger om dagen så det blir en massa extra bök för dem. De bor ju en bit bort och det tar 10 minuter att gå enkel väg. Eller så får man köra en omväg med bilen.
 
Japp, man "ska" utmana ångesten för att försöka ta kål på skiten och leva som man vill istället för att bara existera men jag förstår dig såklart samtidigt eftersom jag har varit likadan. Nu efteråt känns det löjligt men just då känns det ju verkligen som en stor sak! Du tror inte katterna kan få mat och tillsyn två gånger/dag då? Är ju inte särskilt länge du är borta och såklart ge en liten tackpresent för besväret- allt om du hjälper dem tillbaka? Pass på och åk och njut av tiden och livet 🥳🥰
 
Japp, man "ska" utmana ångesten för att försöka ta kål på skiten och leva som man vill istället för att bara existera men jag förstår dig såklart samtidigt eftersom jag har varit likadan. Nu efteråt känns det löjligt men just då känns det ju verkligen som en stor sak! Du tror inte katterna kan få mat och tillsyn två gånger/dag då? Är ju inte särskilt länge du är borta och såklart ge en liten tackpresent för besväret- allt om du hjälper dem tillbaka? Pass på och åk och njut av tiden och livet 🥳🥰
Jag har haft problem med panikångest sedan jag var 13. Ibland har jag fungerat normalt, men ångesten har alltid kommit tillbaka. Så jag blir aldrig fri. Jag kan bara bli symptomfri under en tid.

Just nu kanske det kan funka med mat två gånger om dagen eftersom Fluffet äter dåligt. Annars stjäl hon mat av Toni så Toni får för lite och Lina får för mycket.

Men hur som helst är jag inte pigg på att sova över.
 
Jag har haft problem med panikångest sedan jag var 13. Ibland har jag fungerat normalt, men ångesten har alltid kommit tillbaka. Så jag blir aldrig fri. Jag kan bara bli symptomfri under en tid.

Just nu kanske det kan funka med mat två gånger om dagen eftersom Fluffet äter dåligt. Annars stjäl hon mat av Toni så Toni får för lite och Lina får för mycket.

Men hur som helst är jag inte pigg på att sova över.
Åh så pass tidigt i ålder, tråkigt! Aha förstår det då och givetvis ska du inte sova kvar om det inte så att säga tilltalar dig :).
 
Jag måste försöka bestämma mig för om jag ska åka hela vägen till henne eller om vi ska mötas på en ort en bit från henne. Magen känns orolig av tanken på att köra hela vägen.
 
Bra Wille!
Jag tänker såhär när jag läser dina funderingar, att det verkar som om du fastnar lite i det här med resan, och tänker varv på varv på hur det ska gå, hur lång tid det ska ta och hur jobbigt det kommer bli. Egentligen vet du ju inte hur det verkligen kommer vara, när du väl sitter där i bilen. Kanske lyssnar du på musik, kanske är det fint väder och vårtecken längs vägen, kanske är du pigg och utsövd den dagen och allt går som smort- ingen vet innan du faktiskt är där.

Katastroftankar är lustigt nog helt "normalt" för oss människor, trots att de är helt irrationella för det mesta. Det bästa man kan göra är iallafall att kliva förbi dessa tankar när de kommer, försöka att inte göda dem och låta dem breda ut sig, utan fokusera på det som finns bortom, som tex. att träffa en gammal vän och våga se fram emot det.

Blir så glad när jag läser att du tagit fighten mot dina tankar och låter dig själv få leva livet. Hoppas det blir en fin resa 💗!
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Jag vet att jag har skrivit tidigare men jag blir för ledsen av att läsa om det och jag har inget minne av vad jag har skrivit pga...
Svar
10
· Visningar
1 308
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag känner mig så störd över att jag inte klarar av att resa långt längre. Jag kunde ju det förut under några år. Och nu är jag tillbaka...
Svar
18
· Visningar
964
Senast: Tualma
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har tänkt VÄLDIGT mycket idag. Eller inte bara idag men MEST idag. Men om jag ska börja nånstans så var det med bråket eller hur jag...
2 3
Svar
41
· Visningar
3 136
Senast: LiviaFilippa
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
50
· Visningar
6 605

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp