Från det allra värsta till den allra bästa

Jag har tänkt VÄLDIGT mycket idag. Eller inte bara idag men MEST idag.
Men om jag ska börja nånstans så var det med bråket eller hur jag ska kalla det med många av mina vänner och med mamma. Och det är iallafall bättre men det är inte som förut och jag vet inte om det kommer kunna bli så nånsin igen.
Men iallafall så gjorde jag slut med min pojkvän också pågrund av saker som jag som in såg då. Men igår så skrev jag om ALLT till han även fast han visste detmesta. Men jag skrev ALLT med det bråket och dom sakerna som jag in såg och mera exakt varför jag var på bup nu och ALLT. Och även endel om äckel saker som också är en STOR andledning för att jag inte för tjänar att vara med han för att hela min hjärna är som förstörd av äckel saker så jag tänker och känner bara FEL. Och detsista var att jag VET att jag kommer ta själv mord såfort jag kan och det känns som ett jätte stort svek mot T ifall vi skulle vara ihop då.
Men iallafall så var han här igår i ganska så många timmar och låg i sängen i flera timmar och bara som höll på med varandras händer och myste Och vi pratade om väldigt mycket av allt så ganska så stora samtal liksom. Och ja det var jobbigt men skönt också. Och jag in såg ännu mera hur jävla mycket jag älskar han och hur jävla fin och snäll och bra han är
Men en sak som han sa om själv mord. Som jag inte kan säga nånting om till han för att han blir arg då. Men han sa igår att han är inte arg påmig för det utan det är att han är arg på andledningarna för att jag känner så om att jag inte orkar finnas. Och att han hatar att jag har varit med om saker som inte jag rår för som jag mår skit dåligt för.
Och det har som fastnat så jag har tänkt endel på det idag förutom när pappa och min valp var här. Men sen efter det.
Och alltså jag skulle ju inte vara här ifall inte mitt liv hade hänt. Och då hade jag kanske aldrig känt M och aldrig fått min valp och framför allt så hade jag aldrig känt T som påriktigt är den bästa personen som finns
Men jag har också tänkt väldigt mycket om dom sakerna som har hänt så jag är här. Och hur det hade varit om det inte hade hänt. Och nu menar jag om INGEN av äckel sakerna hade hänt. Inte detförsta med pappas äckel kompis när jag var 14 inte det när jag rymde förra sommaren inte det online inget av det.
Och jag verkligen HATAR också som sakerna och att dom har hänt. Jag HATAR pappas föredetta kompis jag HATAR han som gjorde det förra sommaren jag HATAR han som jag har haft kontakt med online som är polis anmäld. Men MEST så hatar jag migsjälv för att det har hänt. Jag HATAR att jag är eller iallafall som var be roende av han online. Och jag HATAR att jag iprincip rymde för att bli v*ld t*gen och jag HATAR att jag bara gjorde det med pappas kompis och att jag inte gjorde mot stånd då. Och jag VERKLIGEN HATAR att jag miss lyckades med att dö och hamnade i rullstol.
Men jag kan ändå inte ens tänka hur mitt liv borde ha varit. För JA detmesta hade varit bättre an tagligen. Och jag hade an tagligen varit mera normal och levt ett normalt liv.
Men också så då hade jag aldrig känt T. Och dethär kanske låter dumt och barnsligt men jag bara VET att vi som hör ihop. Och att det bara är meningen att jag ska vara med han o avsett ifall det blir tre veckor eller ifall det skulle bli 80 år. Men det bara är meningen och det var sååå tydligt igår. För som när vi låg i sängen och bara myste och så somnade jag och sov tills han be hövde åka Och jag har ALDRIG känt det såmycket att jag känner mig såå mycket som JAG och som tryggt och lugnt och allt sånt som med T. Och det är så sjukt att tänka att det är iprincip tackvare alla VÄRSTA sakerna som har hänt förmig som jag känner den BÄSTA som finns.
Jag vet att många inte är så troende och att många tror att sånt bara är bull shit. Men iallafall FÖRMIG som jag tror så känns det som att det nästan är ett be vis att Gud finns iallafall. För annars så bara fattar inte jag varför allt skulle ha hänt utan detenda jag kan tänka är att det var som meningen helatiden från Gud då eller ödet eller nånting för att jag skulle träffa T. Och jag tror påriktigt att det är NÅN mening även fast jag tror att jag kommer dö snart. Men det kanske iallafall är meningen att jag skulle veta hur nånting BRA kan vara före jag dör.

 

[Pratsch]

Jag önskar så JÄVLA mycket att det kunde bara räcka förmig att T tycker om mig och att han vill vara med mig. Men det gör inte det Utan jag känner mig ändå som att jag är så jävla o betydig och menings lös och o synlig och att jag bara är fel och konstig och annor lunda på ett DÅLIGT sätt.
Jag känner inte så när jag är med han Men jag kan ju inte vara med han helatiden och väldigt ofta annars så bara är allt FEL mestavallt jag.
Och det bara gör så ont. Även fast han VET hur jag känner och han har sagt att han ÄNDÅ vill vara med mig. Men det känns ändå bara hemskt att tänka att jag inte kan som bara vara nöjd då utan att jag ändå vill dö för att jag inte orkar finnas Men det har ju INGET med han att göra men det känns ändå bara så jävla o tack samt och hemskt av mig.

Det är ju jättebra att du känner så tillsammans med T . Kanske går det att hitta fler sammanhang då du känner så. Du skriver en del om gud och religion. Jag vet att tex pingstkyrkan har ungdomsverksamhet. Säkert andra samfund också men jag har en kusin som var mycket dit och fick nya kompisar där.

Hur känns det annars nu när du varit hemma på hvb en tid?

 

[LiviaFilippa]

Det är ju jättebra att du känner så tillsammans med T . Kanske går det att hitta fler sammanhang då du känner så. Du skriver en del om gud och religion. Jag vet att tex pingstkyrkan har ungdomsverksamhet. Säkert andra samfund också men jag har en kusin som var mycket dit och fick nya kompisar där.

Hur känns det annars nu när du varit hemma på hvb en tid?

Ja jag har lite tänkt om jag ska vara med på nån ungdoms kväll eller nånting men det finns inte så jätte mycket val där jag bor nu tror jag. Utan det är nog bara svenska kyrkan och kanske nån annan. Men inte för det spelar så jätte stor roll men som jag är van från förut är en annan kyrka men iallafall.
Och med hvb så justnu så är jag på sjukhuset IGEN tyvär Men det kändes iallafall som mera lugnt och hemma att vara på hvb. Och att det var skönare med mera vanliga dagar. Fast det var jobbigt också för att det var bråk med enannan som bor där och så men ja i det stora så är det ändå lite bättre!
Så jag HOPPAS att jag får komma häri från igen FORT så jag kan vara på hvb och med M