M
Mayara
Hej! Vi har ett problem som säkert inte är ovanligt, men som ändå ställer till en del huvudbry för oss. Vi köpte innan jul en B-ponny som vi tyckte skulle passa vår dotter på snart 10 år. Dottern är försiktig/ängslig av sig och vi köpte en ponny som beskrevs som stadig och lugn och lite "slö" och envis. Ponnyn hade även gått på ridskola i flera år och var körd. Vi provred och allt fungerade bra. En kompis dotter som är äldre provred också och hästen gick fint och det verkade som det finns mer att "plocka fram" hos ponnyn när min dotter blir äldre/säkrare. Vi har hela tiden haft avtalat med säljaren att vi får lämna tillbaka henne om det skulle vara nåt som inte fungerar.
Till en början gick allt bra. Dottern var lite osäker (som vanligt) och jag ledde ponnyn och vi red lös i ridhuset och det gick bättre och bättre för varje gång. Ponnyn verkade bli piggare och piggare vilket kändes positivt. Hon var fortfarande "lagom" pigg. En kväll när vi red lektion i ridhuset gick det kanon och jag tänkte att nu börjar det lossna ordentligt. Plötsligt öppnar någon ridhusdörren utan att knacka/ropa och ponnyn blir rädd, hoppar till ett par steg i galopp och dottern ramlar av. Hon gör sig inte illa men blir rädd och gråter. Hon vill sitter i alla fall upp efter en stund både skrittar och travar och det känns jättebra att hon gjorde det. Hon verkar liksom stärkt av att hon nu vet hur det känns att ramla av och hon säger att det var bra att få det gjort.
På grund av att dottern gjort sig illa i armen efter att ha halkat dagen efter "avsittningen", kan hon sedan inte rida på ett par veckor. Så fort jag nämner att vi ska rida har hon "jätteont" i armen... Både jag och barnets pappa känner att hon säger det för att slippa rida. Det går t.ex. jättebra att åka till simhallen med kompisarna. Nu i veckan skulle vi i alla fall rida igen och då är var hon livrädd redan innan hon har satt sig på hästen. Hon var på gränsen till hysterisk. Ponnyn dummar sig givetvis den här gången också.
Den vill gå hem till de andra hästarna när vi ska gå iväg. Som tur var höll ledare hästen i grimskaft, annars hade hon nog sprungit iväg hem
.
Det vi nu funderar på är om vi helt enkelt ska ge upp och lämna tillbaka hästen eftersom det inte finns någon tillit mellan dotter och ponny (min har också fått sig en törn) och den inte visade sig stämma med "beskrivningen". Den har varit mycket mer känslig och testar mer i stallet än ägaren talade om för oss.
Eller: Ska vi fortsätta kämpa, ta det lugnt och långsamt bygga upp tilliten igen. Det är ju inte ovanligt att det händer saker med hästar och det hör ju till livet som ryttare, det tycker jag att det är viktigt att min dotter förstår och det har vi pratat mycket om. Hästar är ju inte maskiner. Men eftersom hon är så ängslig av sig kanske hon aldrig kan få tillbaka tilliten, jag vet inte. Har pratat med flera ridande kompisar och de tycker att vi inte ska ge upp så lätt, utan börja om och låta det ta den tid det tar. Pyssla om, arbeta från marken osv. Att det kanske är värre för min dotter i längden att ge upp och att det här blir ett nederlag är kanske inte så bra för självförtroendet i längden heller...?
Hur skulle ni göra i en sån här situation? Tacksam för råd!
// Mayara
Till en början gick allt bra. Dottern var lite osäker (som vanligt) och jag ledde ponnyn och vi red lös i ridhuset och det gick bättre och bättre för varje gång. Ponnyn verkade bli piggare och piggare vilket kändes positivt. Hon var fortfarande "lagom" pigg. En kväll när vi red lektion i ridhuset gick det kanon och jag tänkte att nu börjar det lossna ordentligt. Plötsligt öppnar någon ridhusdörren utan att knacka/ropa och ponnyn blir rädd, hoppar till ett par steg i galopp och dottern ramlar av. Hon gör sig inte illa men blir rädd och gråter. Hon vill sitter i alla fall upp efter en stund både skrittar och travar och det känns jättebra att hon gjorde det. Hon verkar liksom stärkt av att hon nu vet hur det känns att ramla av och hon säger att det var bra att få det gjort.
På grund av att dottern gjort sig illa i armen efter att ha halkat dagen efter "avsittningen", kan hon sedan inte rida på ett par veckor. Så fort jag nämner att vi ska rida har hon "jätteont" i armen... Både jag och barnets pappa känner att hon säger det för att slippa rida. Det går t.ex. jättebra att åka till simhallen med kompisarna. Nu i veckan skulle vi i alla fall rida igen och då är var hon livrädd redan innan hon har satt sig på hästen. Hon var på gränsen till hysterisk. Ponnyn dummar sig givetvis den här gången också.
Det vi nu funderar på är om vi helt enkelt ska ge upp och lämna tillbaka hästen eftersom det inte finns någon tillit mellan dotter och ponny (min har också fått sig en törn) och den inte visade sig stämma med "beskrivningen". Den har varit mycket mer känslig och testar mer i stallet än ägaren talade om för oss.
Eller: Ska vi fortsätta kämpa, ta det lugnt och långsamt bygga upp tilliten igen. Det är ju inte ovanligt att det händer saker med hästar och det hör ju till livet som ryttare, det tycker jag att det är viktigt att min dotter förstår och det har vi pratat mycket om. Hästar är ju inte maskiner. Men eftersom hon är så ängslig av sig kanske hon aldrig kan få tillbaka tilliten, jag vet inte. Har pratat med flera ridande kompisar och de tycker att vi inte ska ge upp så lätt, utan börja om och låta det ta den tid det tar. Pyssla om, arbeta från marken osv. Att det kanske är värre för min dotter i längden att ge upp och att det här blir ett nederlag är kanske inte så bra för självförtroendet i längden heller...?
Hur skulle ni göra i en sån här situation? Tacksam för råd!