L
_Lena_
Hejsan alla hästmänniskor.
Har suttit och bläddrat lite här inne på Bukefalos och letat efter nåt som stämmer in på mig o mitt KBL-sto, men inte hittat nåt. Så jag skriver väl själv istället och hoppas på svar från nån vänlig klok själ
Mitt KBL- sto är 6 år, blir 7 i maj. Detta är en dam som inte är av den lätta typen att jobba med.
Grejen är den att hon är mjuk och fin och lyder jättebra, känslig för signaler och stabil i sig själv, psykiskt. Faktiskt är hon en av de trevligaste hästar jag träffat. Det finns dock ett stort MEN med i det här. Hon är dominant. Så fort jag ber henne om något så blir hon skitsur. Ibland verkar hon tänka "det kan du ju drömma om att jag tänker göra", och om jag då är lite ihärdig så slutar det med att hon dånar iväg som en raket och flamsar istället. Så även om hon gör det jag bett henne om så är det mega-slarvigt, typ som en trotsig liten unge.
Ville prova löslongera henne t ex. Hon sprang som en vettvilling, hoppade och sparkade och såg ut som ett åskmoln helt okontrollerat tills svetten sprutade om henne. Låt mig förtydliga att jag bara hann peka ut åt vilket håll hon skulle gå och enbart smackade för att hon skulle börja skritta. Sen var det färdigt...
Hon blir less jättefort, det verkar verkligen som att hon inte tycker om vad jag än försöker aktivera henne med. Hon gillar inte att bli tömkörd, gillar inte att arbeta i lång-rep (NH- seven games), HATAR att gå runt mig i en cirkel (cirkling game), cavaletti inte kul, placera ut godbitar som jag sedan "dirigerar" henne till (hon blir puttrig då jag ska "driva" och styra henne). När jag ska rida så kan det gå bra ett tag och sen så stannar hon till och börjar svischa med huvud och hals, sen följer kroppen med så hon lättar med frambenen och är på väg att resa sig på bakbenen. Läskigt!
Hon har haft en ryggskada förut och pga detta så har jag varit/är försiktig med henne och skulle vilja bygga upp henne med markarbete innan jag börjar satsa på ridningen, men p g a detta så är det mycket "ett steg framåt och två tillbaka" om ni förstår. Jag har själv tidigare råkat ut för diverse hästolyckor och är lite förstörd i kroppen så jag är försiktigare (fegare?) nu för tiden.
Ja, som ni märker så är hon svår. Lat är hon. Hon vill liksom vara med, är nyfiken och social, står vid grinden och väntar och är hur behändig som helst. Ända tills man kräver nåt.
Har märkt nu att ett effektivt sätt att få henne att samarbeta är en hel del små pauser i "lektionerna", dummar hon sig så ignorerar jag det och så får hon vackert göra om det igen, och när hon försöker och gör minsta rätt (från början alltså) så får hon en liten godbit. Tro mig, detta har hjälpt mycket! Hon kan faktiskt cirkla runt mig nu utan att explodera, så jag är stolt över både henne o mig själv. Och! Att ge en godbit är inga problem. Hon får det då hon försökt/gjort en uppgift, samtidigt som jag berömmer med "braaaa" (hon lyser upp av det ordet nu). Hon har heller inte blivit bitig eller bufflig och ska muddra mig, så på henne verkar detta vara nyckeln....
Jag vet inte vad min fråga är egentligen. Det är nog mest att få höra om nån mer har en häst med liknande personlighet? Hur har ni gjort för att få relationen till det ni ville ha? Hur lång tid på ett ungefär kan man räkna med att det tar för att komma tillrätta med sånna här saker?
Jag hinner inte med att jobba henne varje dag pga knepiga arbetstider, men i snitt så jobbar jag med henne 4ggr/ vecka.
Har de "trotsperioder"? Blir de mer jämna i humör o s v då de uppnått en viss ålder? Nån som har några särskilda "trolleritrick" speciellt anpassade till kallblod? :-D
Är det kanske jag som är för svag i min energi p g a att jag försöker jobba med henne så att hon inte ska känna sig förolämpad? Är jag för medveten om att hon haft en ryggskada och inte vill orsaka en ny skada?
Alla tips, råd och tankar välkomnas varmt!
Har suttit och bläddrat lite här inne på Bukefalos och letat efter nåt som stämmer in på mig o mitt KBL-sto, men inte hittat nåt. Så jag skriver väl själv istället och hoppas på svar från nån vänlig klok själ
Mitt KBL- sto är 6 år, blir 7 i maj. Detta är en dam som inte är av den lätta typen att jobba med.
Grejen är den att hon är mjuk och fin och lyder jättebra, känslig för signaler och stabil i sig själv, psykiskt. Faktiskt är hon en av de trevligaste hästar jag träffat. Det finns dock ett stort MEN med i det här. Hon är dominant. Så fort jag ber henne om något så blir hon skitsur. Ibland verkar hon tänka "det kan du ju drömma om att jag tänker göra", och om jag då är lite ihärdig så slutar det med att hon dånar iväg som en raket och flamsar istället. Så även om hon gör det jag bett henne om så är det mega-slarvigt, typ som en trotsig liten unge.
Ville prova löslongera henne t ex. Hon sprang som en vettvilling, hoppade och sparkade och såg ut som ett åskmoln helt okontrollerat tills svetten sprutade om henne. Låt mig förtydliga att jag bara hann peka ut åt vilket håll hon skulle gå och enbart smackade för att hon skulle börja skritta. Sen var det färdigt...
Hon blir less jättefort, det verkar verkligen som att hon inte tycker om vad jag än försöker aktivera henne med. Hon gillar inte att bli tömkörd, gillar inte att arbeta i lång-rep (NH- seven games), HATAR att gå runt mig i en cirkel (cirkling game), cavaletti inte kul, placera ut godbitar som jag sedan "dirigerar" henne till (hon blir puttrig då jag ska "driva" och styra henne). När jag ska rida så kan det gå bra ett tag och sen så stannar hon till och börjar svischa med huvud och hals, sen följer kroppen med så hon lättar med frambenen och är på väg att resa sig på bakbenen. Läskigt!
Hon har haft en ryggskada förut och pga detta så har jag varit/är försiktig med henne och skulle vilja bygga upp henne med markarbete innan jag börjar satsa på ridningen, men p g a detta så är det mycket "ett steg framåt och två tillbaka" om ni förstår. Jag har själv tidigare råkat ut för diverse hästolyckor och är lite förstörd i kroppen så jag är försiktigare (fegare?) nu för tiden.
Ja, som ni märker så är hon svår. Lat är hon. Hon vill liksom vara med, är nyfiken och social, står vid grinden och väntar och är hur behändig som helst. Ända tills man kräver nåt.
Har märkt nu att ett effektivt sätt att få henne att samarbeta är en hel del små pauser i "lektionerna", dummar hon sig så ignorerar jag det och så får hon vackert göra om det igen, och när hon försöker och gör minsta rätt (från början alltså) så får hon en liten godbit. Tro mig, detta har hjälpt mycket! Hon kan faktiskt cirkla runt mig nu utan att explodera, så jag är stolt över både henne o mig själv. Och! Att ge en godbit är inga problem. Hon får det då hon försökt/gjort en uppgift, samtidigt som jag berömmer med "braaaa" (hon lyser upp av det ordet nu). Hon har heller inte blivit bitig eller bufflig och ska muddra mig, så på henne verkar detta vara nyckeln....
Jag vet inte vad min fråga är egentligen. Det är nog mest att få höra om nån mer har en häst med liknande personlighet? Hur har ni gjort för att få relationen till det ni ville ha? Hur lång tid på ett ungefär kan man räkna med att det tar för att komma tillrätta med sånna här saker?
Jag hinner inte med att jobba henne varje dag pga knepiga arbetstider, men i snitt så jobbar jag med henne 4ggr/ vecka.
Har de "trotsperioder"? Blir de mer jämna i humör o s v då de uppnått en viss ålder? Nån som har några särskilda "trolleritrick" speciellt anpassade till kallblod? :-D
Är det kanske jag som är för svag i min energi p g a att jag försöker jobba med henne så att hon inte ska känna sig förolämpad? Är jag för medveten om att hon haft en ryggskada och inte vill orsaka en ny skada?
Alla tips, råd och tankar välkomnas varmt!