kvandi
Trådstartare
Vad är acceptabelt vad gäller en hunds uppförande mot människor? Nu tänker jag på aggresivitet/dominans. Och hur långt får en hund gå?
Det som får mig att undra är mina föräldrars (min fd.) hund, en wachtelhane på 3år. Han har alltid morrat, och alltid fått som han vill. Så länge jag bodde hemma så tyckte jag det gick ganska bra, han morrade sällan åt mig, vi tränade mycket vilket övriga familjen sedan förstörde genom okonsekvens och tillomed direkt motverkan. Nu tycker jag han morrar så fort nån i familjen tar i honom eller ger honom ett kommando. Idag stal han en pryl av mig när jag var där och hälsade på, jag bad att få tillbaka den. Han släppte men morrade när jag skulle ta den -något jag INTE accepterar. Så med ett stadigt tag bakom varje öra och med nästan hela min vikt fick jag brottat ner honom på golvet och där låg han i ett par minuter innan han slutade morra, försöka bitas(glad att jag tog med båda händer!) och tillslut äntligen slappnade av och accepterade läget. Det här är ganska normalt att jag gör när vi träffas, han morrar/visar tänder och jag brottar ner honom tills han slappnar av. Ingen i familjen gör så här, på sin höjd får han en opedagogiskt smäll. Jag förstår inte hur man kan leva med en sån hund!
Eller är det jag som är opedagogisk? Som ger mig in i hans uppfostran nån gång i veckan vid besök?
Alla tankar kring ämnet aggressiva/dominanta hundar(mot människa!) och hur man bearbetar/bemöter det är välkommna!
Det som får mig att undra är mina föräldrars (min fd.) hund, en wachtelhane på 3år. Han har alltid morrat, och alltid fått som han vill. Så länge jag bodde hemma så tyckte jag det gick ganska bra, han morrade sällan åt mig, vi tränade mycket vilket övriga familjen sedan förstörde genom okonsekvens och tillomed direkt motverkan. Nu tycker jag han morrar så fort nån i familjen tar i honom eller ger honom ett kommando. Idag stal han en pryl av mig när jag var där och hälsade på, jag bad att få tillbaka den. Han släppte men morrade när jag skulle ta den -något jag INTE accepterar. Så med ett stadigt tag bakom varje öra och med nästan hela min vikt fick jag brottat ner honom på golvet och där låg han i ett par minuter innan han slutade morra, försöka bitas(glad att jag tog med båda händer!) och tillslut äntligen slappnade av och accepterade läget. Det här är ganska normalt att jag gör när vi träffas, han morrar/visar tänder och jag brottar ner honom tills han slappnar av. Ingen i familjen gör så här, på sin höjd får han en opedagogiskt smäll. Jag förstår inte hur man kan leva med en sån hund!
Eller är det jag som är opedagogisk? Som ger mig in i hans uppfostran nån gång i veckan vid besök?
Alla tankar kring ämnet aggressiva/dominanta hundar(mot människa!) och hur man bearbetar/bemöter det är välkommna!