Dömd pga yrke?

[Masqueradee]

Tyckte att ämnet i Dejtingtråden var så intressant att jag kände för att starta en egen tråd i ämnet!

Dömer du, eller blir du dömd på grund utav ditt yrke?

Jag har en vän till mig som snudd på blir stressad över vad jag väljer att göra med mitt liv. Hon tjänar ungefär tre gånger mer än mig i månaden, eller ja, nu är det nog snudd på fyra då jag bara får ut ungefär 50% av CSN just nu, och det stör henne så otroligt. Hon förstår inte varför jag utbildar mig, varför jag arbetar på studentkår eller något annat jag gör med mitt liv då jag "kan tjäna så mycket mer pengar någon annan stans". Jag blir nästan mer stressad över hennes stress än min egen, haha!
Jag trivs bra med mitt "yrkesval", de två åren som heltidare på studentkår har gjort att jag fått gå på riksdagens öppnande, skakat tass med talmannen, träffat världsledande forskare, deltagit på konferenser runt omkring i Sverige och utomlands, fått lära känna vänner för livet. Och deltagit på nästan alla festivaler och event som min vän. Nu tjänar jag väldigt dåligt och bor hemma hos min mor, men jag får läsa min drömutbildning.
Fine, jag kanske borde "kommit längre" med mina 27 år, men jäklar vad roligt jag haft och planerar att ha!

 

[vallhund]

Fortsätt ha roligt!

 

[cambodia]

Tyckte att ämnet i Dejtingtråden var så intressant att jag kände för att starta en egen tråd i ämnet!

Dömer du, eller blir du dömd på grund utav ditt yrke?

Jag har en vän till mig som snudd på blir stressad över vad jag väljer att göra med mitt liv. Hon tjänar ungefär tre gånger mer än mig i månaden, eller ja, nu är det nog snudd på fyra då jag bara får ut ungefär 50% av CSN just nu, och det stör henne så otroligt. Hon förstår inte varför jag utbildar mig, varför jag arbetar på studentkår eller något annat jag gör med mitt liv då jag "kan tjäna så mycket mer pengar någon annan stans". Jag blir nästan mer stressad över hennes stress än min egen, haha!
Jag trivs bra med mitt "yrkesval", de två åren som heltidare på studentkår har gjort att jag fått gå på riksdagens öppnande, skakat tass med talmannen, träffat världsledande forskare, deltagit på konferenser runt omkring i Sverige och utomlands, fått lära känna vänner för livet. Och deltagit på nästan alla festivaler och event som min vän. Nu tjänar jag väldigt dåligt och bor hemma hos min mor, men jag får läsa min drömutbildning.
Fine, jag kanske borde "kommit längre" med mina 27 år, men jäklar vad roligt jag haft och planerar att ha!

Skulle aldrig döma någon pga yrke! Men visst kan jag undra varför man vill bli tex gynekolog eller tandläkare
Så länge man klarar sig ekonomiskt så! Och att ha ett jobb man tycker om är viktigt. Jag tycker om mitt jobb

 

[Gnist]

Jag dömer ingen pga deras yrke eller brist på detsamma. För mig är hurdan personen är så väldigt mycket viktigare än att den har "rätt" yrkestitel och mig veterligen är det ingen som dömt mig pga mitt yrke, för även om det inte är ett höglöneyrke, så verkar det vara generellt "respektabelt och acceptabelt" att vara kock.

 

[Tranan]

Tyckte att ämnet i Dejtingtråden var så intressant att jag kände för att starta en egen tråd i ämnet!

Dömer du, eller blir du dömd på grund utav ditt yrke?

Jag har en vän till mig som snudd på blir stressad över vad jag väljer att göra med mitt liv. Hon tjänar ungefär tre gånger mer än mig i månaden, eller ja, nu är det nog snudd på fyra då jag bara får ut ungefär 50% av CSN just nu, och det stör henne så otroligt. Hon förstår inte varför jag utbildar mig, varför jag arbetar på studentkår eller något annat jag gör med mitt liv då jag "kan tjäna så mycket mer pengar någon annan stans". Jag blir nästan mer stressad över hennes stress än min egen, haha!
Jag trivs bra med mitt "yrkesval", de två åren som heltidare på studentkår har gjort att jag fått gå på riksdagens öppnande, skakat tass med talmannen, träffat världsledande forskare, deltagit på konferenser runt omkring i Sverige och utomlands, fått lära känna vänner för livet. Och deltagit på nästan alla festivaler och event som min vän. Nu tjänar jag väldigt dåligt och bor hemma hos min mor, men jag får läsa min drömutbildning.
Fine, jag kanske borde "kommit längre" med mina 27 år, men jäklar vad roligt jag haft och planerar att ha!

började inte tjäna pengar förrän jag var 44. så ta det lugnt.

 

[Bison]

Inte alls, känns jättekonstigt att döma någon pga yrke.

Jag har fått frågan om jag inte ska skaffa ett riktigt jobb
Det tyckte jag var lite festligt, åka tåg är tydligen inget jobb
Annars är det mest att folk undrar om jag inte tröttnar på att jämt jobba när andra är lediga, helger, högtider osv.

Min bror som är högutbildad tycker jag slösar bort min intelligens. Jag är smart och har lätt för mig men är samtidigt lat, har noll lust att plugga och bryr mig inte ett dugg om karriär.
Mitt drömjobb är att köra budbil eller parkeringsvakt

 

[TheRedLightning]

Dömer du, eller blir du dömd på grund utav ditt yrke?

Jag försöker att inte döma människor pga deras yrken, snarare hur de är som individer.

Jag har blivit dömd för mitt yrke på sätt å vis, det var ett par år sen nu, men det hade nog mer att göra med att jag var tjej och männen på stället jag kom till såg tjejer som svaga och klena, å hur skulle lilla jag klara att dra tunga pallar och köra lastbil, kan säga att det var rätt kul att motbevisa dom, mohahahaha.

 

[kolblakkur]

Dömer verkligen ingen på grund av yrke. Känner allt ifrån läkare, städare, undersköterskor, enhetschefer mm. Har själv fått höra från enhetschefer att jag vore perfekt som det och visst, jag kan märka skillnaden på hur jag och mina undersköterskekollegor resonerar och våra olika utbildningsnivåer - men jag trivs ändå bäst på golvet och med de äldre och att kunna släppa jobbet när jag är ledig (vilket jag upplever vara svårare för en enhetschef).

Återupptog min gamla ”karriär” som undersköterska den här veckan. Gick ifrån ett kontorsarbete med en superbra chef, flextid, arbeta hemifrån, utvecklande arbetsuppgifter på en stor klinik - till en pooltjänst på ett äldreboende där ingen dag är den andra lik. Och jag älskar det!

Vissa reagerar på att jag har ”gått nedåt” i karriärsstegen, men många blir även glada - för kan sätta sig in i hur det är att bo på boende (antingen själva eller ha en anhörig som bor där) och då vill de att någon som VILL arbeta där gör det och som vill göra det bästa för de boende, inte de som bara måste vara där för att de inte får/kan någon annat jobb eller som bara går dit för lönen.

 

[Viva]

Jag har hängt en del på dejtingsajter och det vanligaste svaret när jag säger vad jag jobbar med är något i stil med: Men du verkar ju smart. En kille blev väldigt kränkt över att jag inte tänkte studera vidare, enligt honom var det själva definitionen av intelligens.

Jag har testat, jag fixade det inte men det handlade inte om min inlärningsförmåga. När jag var yngre kände jag nog mer att jag ville "bli något". Nu har jag väl accepterat att de går och försöker leva mer i nuet.

Även om jag skulle fixa att studera krävs det dessutom att framtida arbetet går att sköta på halvtid samtidigt som jag tjänar tillräckligt för att överleva samt inte är kontorstid.

 

[karamelldrottningen]

Nej verkligen inte. Skulle alla ha höglöneyrken skulle Sverige gå under.

 

[Bison]

Tillägg, när det kommer till dejting har ingen haft synpunkter på mitt yrke mer än att vissa sett problem med att jag är borta mycket.
Har dejtat bla läkare, jurister, lärare, ekonomer, ingenjörer och såklart vanliga knegare

 

[Lager]

Tyckte att ämnet i Dejtingtråden var så intressant att jag kände för att starta en egen tråd i ämnet!

Dömer du, eller blir du dömd på grund utav ditt yrke?

Jag har en vän till mig som snudd på blir stressad över vad jag väljer att göra med mitt liv. Hon tjänar ungefär tre gånger mer än mig i månaden, eller ja, nu är det nog snudd på fyra då jag bara får ut ungefär 50% av CSN just nu, och det stör henne så otroligt. Hon förstår inte varför jag utbildar mig, varför jag arbetar på studentkår eller något annat jag gör med mitt liv då jag "kan tjäna så mycket mer pengar någon annan stans". Jag blir nästan mer stressad över hennes stress än min egen, haha!
Jag trivs bra med mitt "yrkesval", de två åren som heltidare på studentkår har gjort att jag fått gå på riksdagens öppnande, skakat tass med talmannen, träffat världsledande forskare, deltagit på konferenser runt omkring i Sverige och utomlands, fått lära känna vänner för livet. Och deltagit på nästan alla festivaler och event som min vän. Nu tjänar jag väldigt dåligt och bor hemma hos min mor, men jag får läsa min drömutbildning.
Fine, jag kanske borde "kommit längre" med mina 27 år, men jäklar vad roligt jag haft och planerar att ha!

Jag umgås med rätt mycket kulturmänniskor som tjänar knappt ovanför fattigdomsgränsen. Men de älskar sitt jobb, har så mycket driv och energi... Om vi ser det svartvitt: hög lön - må dåligt på jobbet / låg lön - må bra på jobbet. Då väljer jag energi och välmående varje dag. Men förhoppningsvis kan man hitta nån trevlig variant där du mår bra, får göra mestadels trevliga saker på arbetstid, och samtidigt ha någorlunda trygg och säker inkomst.

Angående att döma pga av yrke så tror jag visst att de allra flesta gör associationer till yrken, inte nödvändigvis i betydelsen att döma, men du tänker garantera olika saker om jag säger yrke stenhuggare - tandhygienist - administratör - sadelmakare - lantmätare - förskollärare - busschafför ----- och så vidare.

Ordet väcker associationer och bilder som du applicerar på den som presenterar sig. Det behöver inte vara kategorin bättre - sämre. Det behöver inte betyda att du stenhårt håller fast vid din första bild. Men om jag möter Adam - takläggare, Adam - präst, Adam - skoladministratör, så jo jag får olika associationer till Adam. Sedan om Adam motsäger mig så är väl det utmärkt! Det är var kategorier är till för, att ifrågasätta. Men jag är inte helt tom och neutral när Adam presenterar sig, det hade varit lögn att säga det...

 

[parellikusken]

Alltså.. Jag håller på med konst, jag blir dömd för det ofta. Folk börjar gärna ifrågasätta hela konstetablissemanget, eller göra sig rolig på moderna konstnärers bekostnad.
Men jag tycker mest att de missar en stor del av livet om de inte är konstintresserade.

Mitt brödjobb som personlig assistent ifrågasätter folk dock aldrig.

 

[Jejjessica]

Nej tvärtom! Jag hyser t.ex den allra djupaste respekt, beundran och tacksamhet för alla som jobbar i vården och dessutom gör det för så mycket mindre betalt än vad som är skäligt. Jag kan ibland nästan skämmas för hur mycket lön, flexibilitet och förmåner jag får för mitt ”låtsasjobb” som egentligen inte bidrar med något riktigt värde alls för mänskligheten. Men samtidigt älskar jag det jag gör, har otroligt roligt och får ständigt utveckla min kompetens. Men jag tror och hoppas att jag kommer fortsätta se mig själv som privilegierad snarare än ”jääätteviktig” som jag ibland ser hos folk i liknande roller/jobb. Herregud, samhället skulle verkligen gå under direkt om alla jobbade med samma sak som jag.

Generellt sett så ÄLSKAR jag att träffa på människor som verkligen är bra på sitt jobb, helt oavsett vad det är för något. Det kan t.ex vara någon superproffsig servitör på restaurang, eller vad som helst. Sånt gör mig så himla glad, och ödmjuk inför att vi alla är olika med olika styrkor. Hur bra jag än må vara på mitt jobb skulle jag vara helt jäkla värdelös som t.ex sjuksköterska, lastbilschaufför med mera, med mera.

 

[nullo-modo]

Dömd har jag inte blivit men kändes lite konstigt på min första medlemsträff i en förening och dom andra var utbildade läkare och tagit master i medicin, antennforskare, jobbade på en skola för begåvade barn, mm och jag svarade "utbildad hovslagare och kör truck på Volvo" .

Var bara den gången det kändes konstigt, gick över fort då alla jag träffat är så goa.

 

[Myzan87]

Fine, jag kanske borde "kommit längre" med mina 27 år, men jäklar vad roligt jag haft och planerar att ha!

Det med att ”inte ha kommit längre” tycker jag föder inre stress. Bättre att man gör saker man mår bra av och brinner för? Trivs du så fortsätt och till sist kommer du ha ett imponerande cv och massor av intressanta kontakter som kan ta dig vidare dit du vill

Jag gör det jag gillar. Strax innan jag fyllde 18 satte jag upp ett ”mål” efter att ha gjort praktik på elsidan på ett uthyrningsföretag med kranar - jag vill vara ute och fara om dagarna men på natten vill jag sova i min egna säng. Och trots att det har gått 14år så gör jag just det fortfarande och älskar det! Men klart att jag blir dömd och får motta fördomar om mitt yrkesval. Jag jobbar som arbetsledare för ett gång signaltekniker på järnvägen. Och bakgrunden är både elprogrammet på gymnasiet samt ett antal år som signaltekniker ute på spåret. Ofta tror killar att jag måste vara maskulin för att klara av det (vilket jag inte riktigt är), hårdnackad, dominant osv. Men jag är inte alls sådan och jargongen har blivit betydligt bättre. Gamla gubbar tittar inte på en och säger ”men lilla gumman kanske bättre du låter oss sköta detta..” utan de säger bara ”ta det med henne, hon är bra på det hon jobbar med”

 

[MiniLi]

Nä. Enda gången jag reagerar är om någon verkar vantrivas med sitt jobb, då kanske jag undrar varför inte personen letar annat.

 

[MiniLi]

Jag känner förövrigt ingen som uttrycker att folk borde ha kommit ”längre” eller liknande. Ingen som jag umgås med har ett sånt statustänk kring jobb.

 

[clusia]

Jag jobbar med djur och blir ofta dömd. Folk undrar när jag ska skaffa mig ett riktigt jobb, om jag inte har några ambitioner i livet och att jag måste börja tjäna pengar. Har jobbat med andra saker också men jag vantrivs i längden. Svintråkigt bemötande och jag drar mig ofta för att berätta vad jag jobbar med.

 

[ptr]

När huvudet satt stopp och där har varit inget jobb alls en period så märker jag att man inget alls är värd.