Att hästar i allmänhet och hingstar i synnerhet inte är några leksaker tänker jag.
Nu var detta en speciell häst och jag vet att det finns bra hingstägare och hingstar och att hingstar är hästar de med. Jag har själv haft hingstar både i avel och som tävlingshästar.
Men.... (alltid ett men). När jag jobbade aktivt i hästsporten (trav) fanns det människor med någon slags romantisk föreställning om hingstar. Det var hemskt att kastrera, "synd på så goa ärter", klart grabben skall ha kulera kvar, hingstar är med personliga, valackar är trista, hingstar är vackra etc (jag har hört allt).
Dessa människor förstod absolut inte vad det innebar att ha hingst, framförallt inte äldre hingst. Vi stötte på hingstar som var av samma kaliber som den där gula igår. Hingstar som var rent livsfarliga. Det gick ofta bra så länge de hade sin hingst hemma på gården där han styrde. Men så fort de skulle göra något med honom (åka och träna, tävla, eller bara något han inte "kände för") så blev det farligt.
Om man väl lyckades få till en kastration av dessa hingstar så blev det en enorm skillnad, framförallt i hästens psykiska välbefinnande.
Men det kanske inte var så Farle tänkte.
Tack för tipset! Den måste jag se
