Hehe, här har en blivit taggad.
Jag jobbar i djurparkssvängen, både på mitt "day job" (på universitet) och mitt extrajobb (på djurpark) så jag kan försöka svara på alla möjliga frågor om någon har något som det undras över, men kan berätta lite allmänt.
Överlag är djurparkerna i Sverige väldigt bra och överlag kan en vara trygg med att inte stödja några konstigheter genom att besöka parker här. Inte bara kräver djurskyddsföreskrifterna för djurparker en rejäl lägstanivå, men vi har också en vad jag anser bra grundsyn på djuren i vårt land som gör väldigt mycket.
Många tar upp Nordens Ark som ett bra exempel eftersom de jobbar med bevarande- och det gör de såklart! Men det gör alla andra också. Just bevarandearbetet är en av de viktigaste grundpelarna i djurparkers arbete. De flesta parker stöttar/jobbar med bevarande på flera plan, dels med projekt på plats där arterna finns (in situ) t ex med att utbilda lokalbefolkning, hindra skövling av skogar, skydda mark, återställa skogar/marker och i vissa väl även att få ut djur från fångenskap till det fria igen. Mest jobbar man dock med att bevara arten och säkerställa att de inte dör ut från jorden helt genom att ha "back up populationer" som då finns i djurparkerna. De allra flesta arterna går inte att sätta ut i det vilda igen, i alla fall inte nu, för att hoten som gjort dem utrotningshotade inte är undanröjda.
Däremot är det såklart helt ok att inte tycka att detta rättfärdigar att vi håller vilda djur och för vissa djur kan jag vara beredd att hålla med, eller är på gränsen.
Alla parker jobbar med berikning och aktivering av olika slag för sina djur, t ex kan det vara att lägga ut blodspår till tigrar, ta en gren som legat hos hyenor och lägga in hos geparder, låta djuren kämpa för maten, och allt möjligt annat.
Alla parker har också problem, av de jag har bättre insyn i är ingen direkt bättre än någon annan, och svårigheter som ständigt behöver jobbas med. Ett sådant problem är vad som kallas för stereotypier (hos häst är krubbittning och vävning mest kända)- enligt studier vanligast hos djur som i det vilda har stora hemområden (t ex stora kattdjur och elefanter). Stereotypier uppkommer (kortfattat) av att djuret någon gång i sitt liv varit väldigt frustrerat över något i sin miljö och inte haft möjlighet att hantera frustrationen. När en stereotypi väl är befäst så är det extremt svårt att bli av med det, så ser man t ex en leopard som vandrar så behöver det inte innebära att djuret har det dåligt just nu, men kan innebära det. Det är nog också så att djuren som faktiskt utvecklar stereotypier i vissa fall har det bättre än djur som inte gör det, eftersom stereotypin ger dem en möjlighet att hantera frustrationen..... Så reagera gärna när ni ser stereotypier, men dra inte alltför stora växlar utan fundera över vad ni ser i övrigt. En häst som krubbiter kan göra det även om den går på lösdrift i en harmonisk flock med fri tillgång på hö- som jämförelse.
Och vid det här laget har jag glömt om det var något mer jag ville svara på när jag läste igenom tråden.